Då har jag läst Per Ramhorns bok Mot alla odds. Som jag gissade så var det inga sensationella avslöjanden i boken men många händelser som jag själv upplevde, framförallt under åren 2006 till 2014 och då i synnerhet under den första riksdagsperioden 2010-2014. Dock saknade jag några händelser som t.ex vad som hände i Storkyrkan vid riksdagens öppnande 2010.

Min egen uppfattning om Per Ramhorn som mer eller mindre helt grundar sig på åren under vår första mandatperiod i riksdagen är att Per är en lugn och sansad person och alltid väldigt trevlig. Såg aldrig Per brusa upp eller vara otrevlig, oavsett hur mycket skit det pratades om Sverigedemokraterna under dessa år.

Lite kul att Bokus fått ihop Per Ramhorns bok tillsammans med min bok i ett bokpaket.

Per Ramhorn ägnar sig väldigt mycket i boken om det som hände inom Socialutskottets område, där Per var ordinarie ledamot under åren 2010-2022. Han fick ju då vara med i hetluften under coronapandemin.

Det är ytterst få personer inom SD som Per nämner vid namn förutom Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson. Jag gissar att det är ett medvetet val. Det gäller även politiska motståndare. Jag får gissa mig till vilka personer det handlar om. Men i ett stycke som handlar om en person som inte får fortsätta sitt arbete i riksdagen och inte kandidera till riksdagen i det kommande valet, så börjar jag fundera på om det är mig som Per Ramhorn syftar på i boken och valrörelsen 2014. För om det är på det sättet så har vi fullständigt olika minnesbilder av det hela. Men när jag kontaktar Per så svarar han så här på messenger.

”Angående det avsnittet som handlade om en person som inte fick återkandidera, det syftade definitivt inte på dig. Men den händelsen när jag kom in till dig och berättade, är något som jag aldrig kommer att glömma, det var hemskt för mig, men ännu värre för dig. Hela situationen kändes så fel. Sköt nu om dig Thoralf och ha en riktigt god jul och gott nytt år ”

Jag tyckte det var svagt av valberedningens ordförande att han inte gav mig beskedet utan lät Per Ramhorn ge mig det tråkiga beskedet.

Per Ramhorn var under många år ledamot i Sverigedemokraternas valberedning på riksnivå.

Många gånger pratas det ofta om hur toppstyrt SD var och om de fyras gäng, det vill säga Jimmie Åkesson, Björn Söder, Mattias Karlsson och Richard Jomshof. Jag är helt övertygad om att de styrde valberedningen med järnhand, när det gällde ledamöter till partistyrelsen men framförallt när det gällde de valbara namnen på valsedeln till riksdagsvalet. Per Ramhorn var sannolikt Mattias Karlssons man i valberedningen och Linus Bylund var Jimmie Åkesson man i valberedningen.

Man kan nog säga att boken Mot alla odds är en politiskt korrekt bok ur Sverigedemokraternas ögon. För den som vill veta lite mer om SD och hur vi behandlades i riksdagen under de första åren i riksdagen så är boken säkert intressant och hur man som person förändrades och hur många av oss mådde riktigt dåligt under den press och det förtal som vi ständigt utsattes för av andra politiker men framförallt av media.

Att vi fortfarande är paria för vissa journalister visar SVD:s Torbjörn Nilsson i en ledarartikel där han kommenterar Per Ramhorns bok. Han har gett sin artikel följande rubrik ”Sverigedemokraterna är fast i sin egen offerkofta”.

Om Sverigedemokraterna haft samma stöd av Sveriges journalister som Miljöpartiet eller Socialdemokraterna så hade säkert SD nått det väljarstöd på 41,1 procent som Torbjörn Nilsson lite hånfullt tycker SD borde haft.