Terrordådet i Norge

Den 22 juli 2011 jobbade jag med utbytet och driftsättningen av ett styrsystem hos Smurfit i Nybro när rapporterna om ett bombdåd i Oslo kablades ut i media. Min första tanke var ett islamistiskt terrordåd men vis av tidigare erfarenheter skrev jag väldigt lite på bloggen. Det gjorde däremot en del andra Sverigedemokrater. Aftonbladet hade pratat med en terrorforskare som gissade på islamister. Uppgifterna gick dock isär men när sedan uppgifterna började komma om skjutningar på en ö blev det svårt att få överblick över vad som pågick och hände. Det var först framåt sena kvällen som läget klarnade och insikten om vilket fruktansvärt och tragiskt terrordåd som inträffat. Många uttryckte först sina misstankar om att det handlade om islamistiska terrorister men redan på kvällen stod det klart att det var en ung norrman som utfört terrordåden och dödat 77 personer, där nästan alla var ungdomar och medlemmar i Socialdemokraterna. Dagen efter var det många, både i media och politiker som försökte koppla samman Anders Behring Breivik med Sverigedemokraterna på grund av att han varit medlem i Fremskrittspartiet i Norge.

        P M Nilsson, Daniel Alsén, Anders Lindberg, Jan Guillou, Anna-Lena Lodenius, Henrik Rydström, Lisa Bjurwald, Lena Sundström och Annika Hamrud var bara några journalister och kändisar som gjorde försök att koppla samman Sverigedemokraterna med Anders Behring Breivik.

”Det framgår snart att den misstänkte massmördarens åsikter är identiska med dem hos ledande sverigedemokrater”
Lisa Bjurwald, Expressen.

”Därför att gärningsmannen visade sig vara icke en islamistisk galning, som självsprängaren i Stockholm, utan en galning som hörde hemma politiskt bland sverigedemokrater och fremskrittspartister.”
Jan Guillou, Aftonbladet.

Dagarna efter dådet dröjde det inte länge innan lokalmedia började ringa och beskylla mig för saker som skrivits i kommentarerna på min blogg. Det kom ca 1 000 kommentarer på min blogg under ett drygt dygn efter terrordådet och jag kunde inte ha koll på allt, samtidigt som jag jobbade med driftsättningen och programmeringen vid Smurfit i Nybro.

167

Jag förstod att i synnerhet Barometern och Mats Andersson skulle göra allt för att smutskasta mig. Något som också kom i veckan därefter. Jag fick ta emot enormt mycket skit och beskyllningar under de kommande veckorna, egentligen bara för att jag var Sverigedemokrat och uttryckte åsikter på min blogg som inte gillades av det politiskt korrekta etablissemanget. Tidningen Östran var betydligt mer nyanserad i artiklarna, men man skrev också om bloggen och kommentarer.

Om jag hade mått dåligt och haft sömnproblem tidigare så blev inte min situation bättre efter det drev som återigen drogs igång mot SD och mig  personligen efter Breiviks illdåd i Norge. Den 28 juli gick sedan Jimmie Åkesson ut med ett brev där han var starkt kritisk till de politiska krafter i Sverige som försökte utnyttja terrordådet politiskt. Han kallade det för både ohederligt och smaklöst. Jimmie Åkessons sommartal i Sölvesborg den 6 augusti handlade mer eller mindre enbart om terrordådet och den hatkampanj som drogs igång av Jan Guillou bara något dygn efter terrordådet.

”Jimmie Åkesson slog dock fast i slutet av sitt tal att massmorden i Norge inte förändrar något i Sverigedemokraternas politik. Vår kritik av t.ex. islamismen, massinvandringen och det mångkulturella samhället står fast.”

I samband med Sommartalet i Sölvesborg hade riksdagsgruppen också ett möte under söndagen vid Hanöhus, där en del riktlinjer drogs upp inför  hösten. Jag informerades då av Mattias Karlsson om att man planerade för en rockad i riksdagens utskott. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att bli ordinarie ledamot i Skatteutskottet. Något som jag omgående tacka ja till för att kunna slippa att vara ersättare i nästan alla utskott. Rockaden innebar dock att ett antal personer skulle byta utskott och allt var inte på plats så det kanske inte skulle ske förrän efter höstens budgetarbete och debatter var avklarade. Men jag såg i varje fall positivt på den möjligheten. Frågan var hur David Lång såg på att få lämna Skatteutskottet för ett annat utskott?

Jag försökte att gå ner i varv när vi kom in i augusti men terrordådet i Norge påverkade allt och media gjorde allt för att dra in och skuldbelägga SD för Anders Behring Breiviks fruktansvärda terrordåd, det blev även psykiskt belastande. Jag hade dock en skön semestervecka att se fram emot i början av september. Jag hade bjudit mina barn och barnbarn på en vecka på Mallorca. Första gången vi skulle åka utomlands hela familjen tillsammans, även med mina barnbarn. Jag såg verkligen fram emot att få umgås med mina barnbarn Alva och Kajsa, vilka jag inte träffade så ofta beroende på avståndet och politiken. Innan riksdagen öppnade hann jag också med att åka till Polen en långhelg med arbetskamraterna från ÅF. Måste erkänna att tanken på att gå tillbaka till jobbet på ÅF fanns i bakhuvudet och därmed slippa behöva ta all skit som Sverigedemokrat.

168

Men det skulle samtidigt vara ett svek mot mina och partiets väljare. Så det var bara att bita ihop, även om mitt gamla jobb lockade ibland. Under tiden på Mallorca reflekterade jag dock över min situation och hur första året varit i ett blogginlägg.

”Den erfarenhet som känns allra tyngst att upptäcka är dock medias totala brist på objektivitet. Att privatägda medier ägnar sig åt en politisk agenda kan jag acceptera men att våra licenspengar för att få en objektiv public service utbud är så politiskt korrumperat är rent ut sagt för djävligt. Än mer bedrövligt är att en stor majoritet av det svenska folket är så indoktrinerade av public service att det inte själva begriper att de blir förda bakom ljuset för deras egna surt inbetalde licenspengar.

I min egen förhoppning hade jag förväntat mig att saker och ting skulle normaliserats för varje vecka och månad som gått efter vårt riksdagsinträde. Vilket till viss del ändå pågått men så hände de fruktansvärda terrorattackerna i Norge och då var all normalisering som bortblåst. Alla mediala fula trynen visade omgående upp sig, den ena värre än den andra i sina smutsiga beskyllningar och sammankopplingar av Sverigedemokraterna med terroristen Anders Breivik och hans ”livssyn”.

      Sverige har tagit ett stort steg tillbaka i och med terrorattentaten i Norge. Tempot mot ett fullständigt segregerat samhälle har ökat och Gud nåde den som kritiserar utvecklingen i vårt land. Än värre är det att kritisera islam! När till och med Per Gudmundsson sitter och prisar Expo för deras arbete i SVT:s morgonprogram har utvecklingen lagt krokben på sig själv. Nu införs istället AFP, Arabiska för poliser. Poliserna i Malmö skall nu tvingas lära sig arabiska. Skall SFI och svenska som andra språk i skolan läggas ner? Galenskaperna har uppenbarligen inga gränser i Europas eller kanske världens mest generösa land? Inte undra på att det är så få poliser som vill jobba i Malmö och att de som jobbar där vill ha inre tjänst eller flytta till andra orter i Sverige. Tyvärr får de väl i framtiden välja en småstad om de vill slippa AFP.

        Till detta skall läggas den personliga förföljelse som ständigt pågår av oss aktiva och utåtriktade Sverigedemokrater. Jag har funderat mycket på hur jag vill att min framtid skall se ut. Vad vill jag? Är jag beredd att fortsätta på den inslagna vägen? Jag har kommit fram till att det inte är jag som bestämmer det. Det är du som läser detta blogginlägg som avgör det! Om alla personer som säger sig stödja Sverigedemokraterna fortsätter att gömma sig bakom anonymiteten kommer jag överväga om det fortfarande är någon mening med mitt otroligt tidskrävande engagemang för den saken jag tror på. Eller om jag istället skall välja det bekväma livet i anonymitet och aldrig uttrycka mina åsikter offentligt, lägga ner bloggen och bara mysa i TV-soffan åt alla osanningar som det politiskt korrekta etablissemanget sprider.”

     Blogginlägget avspeglar känslan som jag hade inför det nya riksdagsåret och jag tror inte jag var ensam om att bära den känslan. Jag kände mig väldigt ensam och utlämnad i Kalmar och mådde dåligt inför det nya riksdagsåret. Jag kände heller inte något stöd från partiet. Det var som var och en fick sköta sig själva, bäst man kunde. Skulle jag orka med ännu ett riksdagsår?

169

Det nya riksdagsåret

Riksdagsåret hann knappt börja innan jag fick ett mejl från säkerhetsansvariga i riksdagen med uppgifter om att Dagens Nyheter skulle publicera en artikel om Sverigedemokraternas taxiresor. Vad syftet med artikeln var behövde jag ju inte fundera över men för min egen del var jag inte det minsta orolig då jag under första riksdagsåret åkt taxi väldigt begränsat och ofta tillsammans med andra riksdagsledamöter från andra partier. Jag misstänkte också att Dagens Nyheter heller inte skulle informera om att Sverigedemokraternas ledamöter hade fått ett särskilt taxitillstånd från riksdagsförvaltningens säkerhetsavdelning på grund av säkerhetsriskerna. Vi uppmanades att inte promenera eller åka kollektivt, i synnerhet inte ensamma, utan vi hade riksdagsförvaltningens välsignelse att alltid åka taxi i Stockholm. Jag ställde mig också frågan om DN hade granskat andra riksdagsledamöter för andra partier eller om det enbart var SD-politiker som skulle hängas ut?

     DN:s artikel kom några dagar senare och mina föraningar stämde precis. Det var bara Sverigedemokrater som granskats. William Petzäll visade sig vara den som åkt taxi mest, för 106 956 kronor under det första riksdagsåret. I artikeln pekades de 10 flitigaste sd-taxiåkarna ut av DN. Den enda referensen som angavs var vänsterpartiets partiledare Lars Ohly som dessutom hade sin bostad i Stockholm och därmed inte behövde veckopendla till Stockholm med t.ex. taxiresor till en flygplats eller tågstation, som följd varje vecka. DN hade till och med tagit med rullstolsbundne sverigedemokraten Lars Isovara i sin sammanställning. Högst osmakligt av Dagens Nyheter. Mina egna taxiresor låg på endast ett par tusen kronor långt under Lars Ohlys 13 000 kronor och därför fanns jag inte ens med i tidningens sammanställning.

www.dn.se/nyheter/politik/sverigedemokraternas-ledamoter-aker-mest-taxi/

William Petzäll hade tyvärr varit en följetång under hela 2011 med psykiska problem i kombination med drogproblem. Partiet hade gjort det mesta för att få det att fungera och William hade varit på behandling på Nämndemansgården under våren men det hela spårade återigen ur under Almedalsveckan i Visby och resten av sommaren. Efter att riksdagens öppnande fick riksdagsgruppen information om att William Petzäll skulle hoppa av och att han skulle bli politisk vilde i riksdagen. Därmed minskade SD från 20 mandat till 19 mandat och vår vågmästarroll för att sänka Alliansregeringen minskade till enbart två mandat. Osäkerheten var stor angående om William Petzäll skulle närvara vid voteringarna och hur han skulle rösta.

170

Personligen hamnade jag återigen i något som kan kallas en konflikt med Barometern och deras ständiga försök att smutskasta mig. Först handlade det om ledarsidans Ulf Wickbom som gav övriga partier utrymme att tycka till om storregioner men nekade mig samma utrymme. Sedan hade han mage att påstå raka motsatsen på ledarsidan. Helt bedrövligt. Det som retade upp mig allra mest var journalisten Mats Andersson som hösten 2010 redovisade hur många motioner var och en av Kalmar läns riksdagsledamöter lämnat in. Jag låg i botten på listan men det hade givetvis sin förklaring i att vi var ett helt nytt parti som bara lämnade in 50 motioner totalt under första motionstiden men även min egen arbetssituation. När sedan Mats Andersson året efter, 2011 redovisade hur många motioner riksdagsledamöterna lämnat in efter att motionstiden gått ut, så utlämnades jag från den redovisade listan av Mats Andersson. Om jag fått varit med hade jag toppat listan med drygt 50 motioner. Jag påtalade givetvis detta för Mats Andersson som då menade att jag var ledamot för Östergötland och inte för Kalmar län. När jag i ett nytt mejl påtalade att jag varit med på listan året innan så svarade han inte på mitt mejl. Ett litet men ack så avslöjande hyckleri av journalisten Mats Andersson och Barometerns agenda vilket jag skrev om på bloggen.

    Eftersom jag inte var ordinarie ledamot i något utskott kunde jag vara lite mer friare i mitt motionsskrivande riksdagsåret 2011/2012. Jag och Kent Ekeroth samarbetade en del i motionsskrivande och skrev en hel del enskilda motioner tillsammans som senare skulle behandlas av justitieutskottet men även skatteutskottet när det gällde folkbokföringen som ligger under Skatteverket. Jag kan inte räkna upp alla motioner men några är värda att nämnas. Då flera av dem kommit upp senare och även från andra partier.

Återkallande av medborgarskap, 2011/2012:K376
Registrering av brottsstatistik, 2011/2012:Ju386
Dubbla medborgarskap, 2011/2012:Sk410
Begränsning av föräldraförsäkring för nyanlända, 2011/2012:Sf342
Ändring av vallagen, 2011/2012:K374
Medborgarskapskrav för statsråd, 2011/2012:K375
Statlig garanti för skadestånd till brottsoffer, 2011/2012:Ju392
Utvisa kriminella utlänningar, 2011/2012:Ju390
Begränsning av gratis tolkhjälp, 2011/2012:A373
Uppdrag till Brottsförebyggande rådet, 2011/2012:Ju385
Mobilanvändning vid bilkörning, 2011/2012:T236
Kronan/Mars museum på Öland 2011/2012:Kr208
Stasidokumenten, 2011/2012:K223
Hot och våld mot förtroendevalda, 2011/2012:Ju221
Kvittningssystemet i riksdagen, 2011/2012:K219

171

Den som vill läsa någon kan gå in på riksdagens webbsida söka på mitt namn och välja motioner.

Flera av dessa motioner kom senare att uppmärksammas i media och kvällspressen försökte smutskasta mig och i några fall även Kent Ekeroth när det gällde flera av dessa motioner. Jag kommer återkomma lite kort till flera av dessa motioner när de behandlades i utskotten och debatterades i riksdagens kammare senare under riksdagsåret.

SDU var mycket aktiva under ledning av ordförande Gustav Kasselstrand och vice ordförande William Hahne med flera. SDU kom till Kalmar och höll torgmöte på Larmtorget där Chang Frick talade. Han passade även på att intervjua mig vid besöket och visade upp sina journalistiska talanger. Chang Frick lämnade senare SD och SDU och startade sajten Nyheter idag.

Årets riktigt stora demonstration anordnade SDU i Malmö den 15 oktober 2011. En högriskdemonstration enligt polisen och Säpo. Jag valde trots det att åka till Malmö tillsammans med två partivänner ifrån Kalmar, Carina Falkestad och Micael Foghagen. Jag fick dock själv inte köra in i Malmö för Säpo, utan mina partivänner fick släppa av mig vid Shellmacken Gårdsstånga som ligger ca 5 km norr om Lund där två Säpo-killar mötte upp och körde mig in till demonstrationen. Vi var flera riksdagsledamöter som ställde upp på demonstrationen, som alla fick samma uppbackning från Säpo. Enligt uppgifter i media skall ca 600-700 poliser varit utkommenderade vid demonstrationen. Det fanns poliser på hustaken som bevakade demonstrationsvägen och helikoptrar hovrade hela tiden över centrala Malmö. Vi var sannolikt några hundra personer som gick i demonstrationståget men vi riksdagsledamöter fick inte gå hela demonstrationsvägen då Säpo bedömde att riskerna var för stora vid Gustav Adolfs torg, utan vi fick vänta till demonstrationståget kom tillbaka. Motdemonstranterna samlade säkert flera tusen personer men ibland dessa fanns säkert också många som sympatiserade med SD. När sedan demonstrationen avslutades så kördes alla riksdagsledamöter ut från Malmö i kortege med en ledamot i varje bil med blåljus och i hög fart. Precis som man sett på Tv:n vid statsbesök. Det blev en både skrämmande och minnesvärd dag. Idag saknar jag aktiviteter ifrån Sverigedemokraternas ungdomsförbund, det är mer eller mindre helt tyst på central nivå. Inga utåtriktade aktiviteter alls från Ungsvenskarna. Lite sorgligt.

172

Den 23 oktober 2011 så bildades äntligen SD Kalmar län efter att vi fått  partistyrelsens välsignelse att bilda ett eget distrikt. SD Kalmar län hade då ca 200 medlemmar totalt i länets 12 kommuner. Vid bildningsmötet på Forum i Oskarshamn valdes jag till vice ordförande och kassör för distriktet. Övriga i styrelsen var Mattias B Johansson ordförande, Bo Kalrsson sekreterare, Claus Zaar ledamot och Sandor Högye ledamot.

Eftersom jag är lite av en siffernörd och gillar att föra statistik och ta fram statistik från myndigheterna så gällde detta också arbetet i riksdagen. Med hjälp av en del verktyg som fanns på riksdagens webbsida kunde man få fram en hel del uppgifter och om man inte lyckades med det så kunde jag vända mig till RUT (Riksdagens utredningstjänst) för att få hjälp. Något som jag började göra en hel del men det visade sig dock snart att allt för stora uppdrag åtog sig inte RUT från enskilda ledamöter.

Media försökte hänga ut SD och enskilda ledamöter på olika sätt men när det gällde närvaro i riksdagen gick man bet på detta. Jag gjorde en sammanställning över hur det såg ut med frånvaron för samtliga partier.

173

Det var en av de få positiva effekterna av att vi inte fick vara med i kvittningssystemet. Det fanns ledamöter från andra partier som hade 50 procents frånvaro från voteringarna i riksdagen. Här framgår det med all tydlighet hur ledamöterna i 7-klövern utnyttjade kvittningssystemet. Centerpartiet hade drygt 18 procents frånvaro vid voteringarna. SD hade mindre än 3 procents frånvaro och var bäst i klassen.

    Pk-media försökte istället hänga ut SD för att vi röstade med Alliansen vid  många voteringar. Aftonbladet gjorde allt för att sätta högerstämpeln på SD. Socialdemokraten Sven-Erik Österberg kallade SD för ett extra högerparti. Med anledning av det så kollade jag upp alla 421 voteringar under vårt första riksdagsår och då hade SD röstat 320 gånger med Alliansen. Det intressanta var dock hur många gånger som Socialdemokraterna hade röstat med Alliansen. Det visade sig vara 160 gånger av 421 voteringar, vilket motsvarar ca 37 procent av voteringarna. Något som givetvis inte t.ex. Aftonbladet berättade för sina läsare.

     Riksdagsledamöterna är dessutom mer eller mindre livegna under sina partier. Att rösta emot det egna partiet kunde få svåra följder och därför var alla voteringar väldigt förutsägbara. Ledamöterna röstade som partiet bestämde. Detta är egentligen ett ganska allvarligt hot mot demokratin. Varför skall vi ha 349 ledamöter i riksdagen när det i princip skulle räcka med 8 personer deklarerade hur respektive parti skall rösta i voteringen. Egentligen ganska meningslöst att 349 ledamöter sitter och trycker på knapparna i kammaren. Ett spel för gallerierna kan jag tycka. Den förra moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson skrev boken ”Knapptryckarkompaniet”, om hur den moderata riksdagsgruppen fungerade under Fredrik Reinfeldts ledning. Hon sågade sin före detta partiledare jämns med fotknölarna i boken. Hon kallade den moderata gruppens ledamöter för ”statister” och beskrev hur Fredrik Reinfeldt läxat upp moderatgruppen med följande ord vid ett gruppmöte.

”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.”

Så är det även idag. Går du vid sidan av partilinjen så är du oftast diskvalificerad när nya riksdagsvalsedlar skall upprättas i kommande val. Som riksdagsledamot är du i många avseenden livegen det egna partiet och tillåts inte ha en avvikande offentlig uppfattning. Det är få ledamöter som vågar gå emot det egna partiet.

174

Min första stora besvikelse inom SD

När östblocket kollapsade i slutet på 80-talet så var det säkert många inom vänsterrörelserna som blev besvikna. Både VPK, dagens Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hade haft mycket täta kontakter inom östblocket och i synnerhet med Östtyskland om man skall tro uppgifter som framkommit senare. Det som kom att röna mycket uppmärksamhet efter murens fall var den östtyska säkerhetstjänsten Stasis verksamhet som gick långt utanför Östtysklands gränser. Alla medborgare övervakades, var de än befann sig. När de östtyska Stasiarkiven öppnades för forskare och allmänheten var det många som sökte svar i arkiven. Frågan om hur många svenskar som jobbat som medarbetare till Stasi debatterades och många undrade vilka uppgifter som Säpo hade i sina egna arkiv om ”stasiagenter” i Sverige. Jag hade under många år haft en stark misstro till de uppgifter som kommit fram i Sverige och var ganska övertygad om att det fanns en hund begraven inom de röda partierna i Sverige, den kanske gick så långt upp som till den mördade statsministern Olof Palme.

      Inför valrörelsen 2010 skrev jag ett blogginlägg den 14 mars 2010 där jag lyfte frågan om de svenska Stasiarkiven. Sverige hade haft en Alliansregering under närmare fyra år som inte borde vara det minsta rädd för att öppna det svenska stasiarkivet men inget hade hänt på regeringsnivå sedan 2006. Statsminister Fredrik Reinfeldts medarbetare hade meddelat att dessa eventuella brott var preskriberade och därför fanns det ingen anledning att Säpo skulle lämna ut några uppgifter. Samtidigt hade riksdagen beslutat att Turkiets brott mot armenier 1915 var ett folkmord. Så där hängde inte riktigt logiken från regeringen ihop. I blogginlägget skrev jag att Sverigedemokraterna borde kräva att stasiarkivet skulle öppnas, i varje fall för forskning.

    ”Sverigedemokraterna borde göra detta till ett vallöfte i den kommande valrörelsen.”

Stasiarkiven blev tyvärr ingen valfråga under valrörelsen 2010. Framlidne journalisten Kurt Lundgren hade dock flera år tidigare drivit frågan om offentliggörandet av de svenska namnen i Stasiarkiven och han hade skickat brev till Alliansregeringen. Kurt Lundgren var inte nådig i sin kritik av Alliansregeringen och deras hantering av stasidokumenten på sin blogg. Jag tror att Kurt vädrade ”blod” inom den politiska och journalistiska eliten.

    Många hoppades att Wikileak-dokumenten skulle kasta lite ljus över stasiarkiven men så blev inte fallet. Den som däremot skulle börja kasta lite mer ljus över stasiarkiven var den pensionerade professorn, Birgitta Almgren, som med sina böcker ”Inte bara Stasi” men framförallt boken ”Inte bara spioner” fick upp medias intresse för frågan.

175

Birgitta Almgren hade begärt att få läsa akterna i det svensk stasiarkivet men fått nej från regeringen. Ett beslut som hon överklagade och fick rätt men under kraftiga restriktioner.
 

Enligt en artikel i Världen idag som intervjuat Birgitta Almgren framgick det att det fanns både politiker och poliser på stasilistan men framförallt många journalister.

      SD började dock ta tag i frågan och i februari 2011 ställde Sven-Olof Sällström en interpellation till justitieminister Beatrice Ask om Stasiarkiven. Sedan började det rulla på och Birgitta Almgrens böcker väckte stor uppmärksamhet och andra partier började också intressera sig för frågan. Vi blev fler och fler som engagerade oss i frågan och vad som dolde sig i det svenska Stasiarkivet. Sven-Olof Sällström, som före detta officer drev på hårt, Kent Ekeroth i Justitieutskottet lyfte frågan och Jonas Åkerlund i Konstitutions-utskottet var också engagerad. Inom SD skrev vi flera motioner, interpellationer och skriftliga frågor angående att öppna de svenska stasiarkivet för forskning, på samma sätt som i Tyskland. Jag upplevde att vi inom SD hade en samsyn i frågan, från toppen och neråt. Vi var en bred och enad front.

      Under hösten 2011 blev Birgitta Almgren även inbjuden till riksdagen för att prata om sin bok ”Inte bara spioner” och intresset var stort. Jag var givetvis med och lyssnade vilket stärkte min uppfattning om att stasiarkivet skulle öppnas.

176

  

Men intresset fanns också från andra partier. Kristdemokraternas Mikael Oscarsson och centerpartisten Staffan Danielsson skrev motioner om att öppna stasiarkivet och att namnge stasiinformatörernas namn. Trycket ökade mer och mer på justitieminister Beatrice Ask när flera av de som anonymt pekats ut i Birgitta Almgrens bok valde att träda fram i ljuset. Expressen  avslöjade att en av de anonymiserade personerna som fanns med i boken var prästen Alexander Radler, som varit verksam i Svenska Kyrkan och dessutom varit politiker för både Moderaterna och Kristdemokraterna. Enligt en artikel i Expressen skall det i slutet av oktober funnits en majoritet i riksdagen för att öppna stasiarkivet. Vid statsministerns frågestund den 27 oktober 2011 ställde Jimmie Åkesson en fråga till Fredrik Reinfeldt om att öppna stasiarkivet och om inte regeringen borde omvärdera sin inställning.

Lyssna till en intervju med Birgitta Almgren i Sveriges Radio.

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/55555

     Säpo anmälde dessutom Birgitta Almgren till Justitiekanslern och menade att Birgitta Almgren brutit emot de förbehåll hon haft. Allt uppenbarligen för att skrämma och tysta henne. Anmälan läggs senare ned.

Avslöjandena ökade trycket än mer på regeringen och Beatrice Ask. Hon valde då att kalla samman en ”parlamentarisk grupp” med representanter från samtliga partierna i riksdagen.

    ”Under 2010-2012 pågick en debatt kring de utredningar som Säpo genomfört kring misstänkta Stasiagenter. Krav på att offentliggöra akterna framställdes från många håll. Justitieminister Ask försvarade hemligstämpeln 2011 med hänvisning till skyddet för den enskildes integritet och SÄPO:s verksamhet. Hösten och vintern 2011/2012 hade Ask samtal med gruppledarna i riksdagen för att nå en samsyn kring Stasifrågan. Vad som där sades har ej fullständigt kommit fram men samsyn nåddes mellan samtliga riksdagspartier, vilket märktes när Stasimotionerna behandlades i riksdagen och när den så kallade vitboken lades fram våren 2012.”
Wikipedia.

177

Från Sverigedemokraterna var det Sven-Olof Sällström som deltog i den parlamentariska gruppen som Beatrice Ask sammankallade. Den information som vår riksdagsgrupp fick från dessa samtal var knapphändig och när Sven-Olof Sällström vid ett gruppmöte meddelade att partiledningen beslutat att SD skulle rösta för den så kallade ”vitboken” i en omröstning i riksdagen så var min besvikelse väldigt stor, den var enorm. Det innebar att SD inte längre skulle driva frågan om att öppna det svenska stasiarkivet. Det var  ingen ”vitbok” i mina ögon, utan snarare en ”svartbok” för att mörka hela sanningen och det var ett svek av SD att ställa upp på detta.

     Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Sven-Olof Sällströms förklaring till varför SD skulle lägga sig platt i riksdagen inför regeringen Fredrik Reinfeldt, var att man hoppades kunna få något annat tillbaka om partiet visade sig  villiga att ”kompromissa” i en fråga som partiet drivit hårt. Partiet hoppades på någon form av kohandel. Jag ansåg att det var ett svek mot det som vi tidigare drivit så hårt och jag hade ytterst svårt att smälta partiets krypande för Fredrik Reinfeldt. Jag ansåg att det var naivt att tro att SD skulle få något tillbaka från partierna i 7-klövern, det fanns inget som talade för det efter Alliansregeringens uppgörelse om migrationspolitiken med lilla Miljöpartiet. Vitboken godkändes senare under våren genom acklamation, utan någon omröstning.  Jag skrev ett väldigt långt blogginlägg i ren besvikelse över SD:s ställningstagande. Blogginlägget gillades säkert inte av partiledningen och Jimmie Åkesson.

https://thoralfalfsson.webblogg.se/2012/february/stasi-pa-stallet-marsch.html

     Ett år senare anordnade flera riksdagsledamöter från Östergötland ett seminarium i riksdagen angående Stasiarkiven med bland annat Birgitta  Almgren som föreläsare. Det var tre riksdagsledamöter från östgötabänken, moderaterna Finn Bengtsson och Andreas Norlén som tillsammans med centerpartisten Staffan Danielsson ordnade seminariet. Jag tror att dessa alliansledamöter inte heller var till freds med den vitbok som Fredrik Reinfeldt drev igenom i riksdagen. Jag var givetvis på plats. Birgitta Almgren hade ju fått utstå mycket skit från både regeringen, Säpo och det svenska rättsväsendet för sitt grävande i Stasi-arkiven.

     Hennes inledningsanförande under seminariet var en mycket hård och välformulerad kritik av regeringen och de styrande partierna men även av svenskt rättsväsende. Det var en våldsam attack på regeringen. Hon tvekade inte en sekund över sitt ordval. Jag tänkte att det här blir bra att se på TV då flera filmkameror från nyhetsredaktionerna fanns på plats. Bland annat från SVT och TV4. Döm om min förvåning blev stor då inte en enda sekund från Birgitta Almgrens inledningsanförande kom med i någon nyhetssändning.

178

Jag har i efterhand kontaktat TV-bolagen för att försöka få fram något videoklipp från hennes inledningsanförande men jag har fått kalla handen. Jag har många gånger förbannat mig själv över att jag inte hade med mig min egen kamera och filmade seminariet. Idag kan jag inte hitta ett enda videoklipp med Birgitta Almgren på YouTube. För några år sedan fanns det flera videoklipp från hennes olika föreläsningar om det svenska stasiarkivet.
    Jag undrar om det var en följd av de begränsningar som Kammarrätten beslutade om i samband med att Birgitta Almgren fick ta del av dokument i stasiarkivet.

     ”Dessutom måste hon förstöra alla anteckningar, som hon fört under sin research hos Säpo. Det gäller såväl handskrivna noteringar som datafiler. Senast den 31 december 2014 klockan 23.59:59 ska allt vara förintat.”

https://www.expressen.se/debatt/svensk-stasiforskning-forstors-till-nyarsafton/

I samband med att jag skrev boken var jag i kontakt med Birgitta Almgren för att kolla upp varför hennes videoklipp på Youtube var borta. Jag var också nyfiken på om hon hade sitt anförande från riksdagen nedskrivet och sparat och om jag i så fall kunde få en kopia. Jag fick följande svar från Birgitta Almgren.   

Till och med hennes eget anförande från riksdagen var förstört. Jag undrar dock om detta stämmer eller om hon efterlämnat något som kommer bli offentligt efter hennes död. En svensk rättsskandal hade tystats ned och några kända personer hade sannolikt skyddats!

Stasiarkivet, case closed!

179

Mediadrev under våren och påsk 2011

I början av april drabbades jag av ett riktigt mediadrev, inte bara lokalt utan även nationellt. SVT:s Rapport deltog också i drevet och hängde ut mig på bästa sändningstid. Det bisarra var att det handlade om ett gammalt blogginlägg som var från 2009, med andra ord nästan två år gammalt. Idag kommer jag inte ihåg vem som lyfte det först men det passade medias pk-agenda. Det troliga är väl att det var Expo, IRM eller någon vänstermänniska som tipsade media. Media var som tokiga och kallade mitt gamla blogginlägg för rasistiskt. De gick till och med så långt som att jag i ett blogginlägg skulle beskyllt alla invandrare för att vara våldtäktsmän. Jag fick minst sagt löpa gatlopp i media och stödet från partiet var väldigt svagt.  I en första intervju med Björn Söder var han väldigt passiv.

”Det är alltid svårt att kommentera enskilda citat tagna ur sitt sammanhang och detta är första gången jag ser de här, men utifrån det som framkommer så är det ju ganska illa uttryckt, säger Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder.”

Jag måste säga att jag blev lite besviken på ledande personer inom partiet som inte gav mig mer stöd. Inte minst med tanke på den statistik som BRÅ kommit med i sina rapporter om brottslighet bland svenskar och invandrare, där överrepresentationen var fem gånger så hög för invandrare när det gällde sexualbrott. Björn Söder revanscherade sig något när han intervjuades av TT och svarade då följande.

”SD:s partisekreterare Björn Söder har läst blogginläggen och kritiserar Alfsson på en punkt:

   – Det är en klar majoritet utlänningar som begår gruppvåldtäkter, men att säga att det är uteslutande utländska män är att gå lite väl långt. Vi vänder oss emot att det av SVT beskrivs som rasism. I övrigt har jag inga invändningar, säger han till TT.

Blogginläggen kommer inte att tas upp i Sverigedemokraternas partiledning och Björn Söder ser inte heller någon nödvändighet att utreda saken ytterligare.

TT: Kan Thoralf Alfsson vara kvar i partiet?

· Ja, absolut. Han har inte begått något fel.”

Här nedan kan ni läsa det aktuella blogginlägget som var upphovet till drevet  mot mig.

158

Nu skrev jag inte ”uteslutande” utan ”nästan uteslutande” i mitt blogginlägg. Den som försvarade mig allra bäst och som dessutom gjorde det väldigt  konkret var Peter ”polack” Glowinski från Skåne, som då drev radiokanalen Byaradion. Han intervjuade mig om mitt blogginlägg och det drev som pågick. Men det bästa av allt var att han ringde upp SVT Rapport och fick prata med den ansvariga utgivaren för Rapport, vid namn Roger Jansson. Ju längre intervjun av Roger Jansson pågick desto tystare blev han, han drog på svaren och letade säkert i bakhuvudet efter argument men han blev bara desto mer ovillig att svara. Peter Glowinski hade läst på väl om både mitt blogginlägg och BRÅ:s undersökning och sänkte Roger Jansson fullständigt när det gällde att mitt blogginlägg skulle vara rasistiskt.

159

Hela intervjun publicerades sedan på Byaradion. I samband med att jag skrev utkastet till min bok om detta var jag i kontakt med Peter Glowinski och fick en ljudfilskopia på intervjun som nu finns på min blogg för den som vill lyssna, när Peter sänker Roger Jansson. Tack Peter Glowinski för ditt stöd!

Lyssna på telefonsamtalet på följande länk.

Barometern höll dock på lite extra med detta drev och utvecklade det ytterligare genom att även intervjua journalisten Niklas Orrenius om min blogg. Barometern publicerade det på påskafton i en stor uppslagen artikel. Det var Mats Andersson som skrivit artikeln som dessutom innehöll rena faktafel eller lögner, beroende på hur man vill tolka det. Något som jag protesterade mot och en rättelse infördes efter påskhelgen men då var ju skadan redan skedd. Barometerns uppsåt var så uppenbar, tidningen drog sig inte för att glida på sanningen för att smutskasta mig. Flera månader senare skriver även Richard Jomshof på sin blogg om mitt blogginlägg och citerar en tjänsteman från BRÅ.

”Thoralf Alfsson har rätt Samtidigt vill jag lyfta fram vad Jennie Zetterström, pressekreterare på BRÅ, säger till Västervikstidningen den 12 april i år: ”Thoralf Alfsson har rätt i att personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade när det gäller sexualbrott i den senaste undersökningen som BRÅ gjort.”

Läs inlägget på Richard Jomshofs blogg.https://richardjomshof.wordpress.com/2012/04/12/gruppvaldtaktsman-ar-oftast-invandrade/

Att skriva sanningen om invandringen 2011, var inte helt lätt. Det fanns personer som övervakade varje stavelse som jag och andra riksdagsledamöter från SD skrev eller uttryckte vid någon intervju. Det kändes som alla journalister bara hade ett enda syfte. Att skada SD, oavsett om det var sanning eller inte. Ingen skall tro att jag var opåverkad efter ett mediedrev, där jag blev uthängd som rasist i SVT Rapport. Min negativa uppfattning om journalister och media blev bara starkare och starkare. Jag började helt enkelt se med förakt på den i mångt och mycket falska yrkeskåren. Det påverkade mig negativt och tyvärr också mitt eget hälsotillstånd.

    Hela min livssituation höll på att gå över styr under våren 2011. Jag for omkring som en dåre mellan Kalmar-Stockholm-Kalmar-Södra Vi/Vimmerby-Kalmar mer eller mindre varje vecka. Arbetsdagarna varade från att jag gick upp till att jag somnade sent på kvällen, oftast runt midnatt eller senare. För att sedan vakna redan vid ca 04:00 och inte kunna somna om, utan att istället uppleva några vargtimmar i sängen innan jag gick upp. De återkommande mediedreven gjorde inte mitt hälsotillstånd bättre, dessutom var stödet från partiledningen minimalt, för att inte säga mer eller mindre obefintligt.

160

Det fanns ingen utpekad backup att prata med. Det fanns bara ett par ”vuxna” personer på riksdagskansliet i Stockholm som jag kunde få något stöd från och diskutera mediedreven. Bengt Malmberg var en av dessa personer och en person som jag fick ett stort förtroende för. Vi hade båda lång tid inom arbetslivet på olika positioner och såg båda bristerna inom Sverigedemokraternas organisation. Vi diskuterade detta ett flertal gånger och jag är säker på att Bengt Malmberg även tog upp det med partiledningen då han delvis hade det som arbetsuppgift som säkerhetsansvarig för partiet på riksnivå. Martin Kinnunen däremot, som då var SD:s presschef kom mest med kritik, inget stöd och hans sociala förmåga var minst sagt begränsad. Jag förvånade mig många gånger över hur man kunde ha Martin Kinnunen som presschef med tanke på hans bristfälliga sociala kompetens. Han kanske var en duktig analytiker men jobba med människor skulle han definitivt inte göra.

    Vissa dagar var panikångesten inte långt borta. Det gick så långt att jag i mitt eget huvud framåt maj övervägde att hoppa av politiken helt och hållet för att undvika att gå in i väggen. Det som avhöll mig från att kasta in handduken var att jag inte ville glädja alla de som hackade och mobbade mig och SD, den segern. Jag bet ihop och försökte härda ut tills riksdagen stängde för sommaren och därmed en nästan 3 månader lång ledighet innan riksdagen öppnade igen i mitten av september. Jag hoppades att jag under sommaren och dessa månader skulle kunna gå ned i varv och avsluta det mesta på mitt gamla jobb hos ÅF. För att sedan bara kunna koncentrera mig på det politiska när riksdagen öppnade och därmed också en lägre arbetsbelastning.

Jag och några partikamrater åkte också till distrikt Syds årsmöte i Malmö i mars. Det blev ett stökigt möte med många viljor. Mötet fick avbrytas efter att Mikael Eskilandersson valts till ordförande då ansvariga inte bokat lokalen längre än till 16:00. Bara valet av ordförande tog närmare två timmar då voteringen fick göras om, då något inte stämde i den 300 namn långa röstlängden. Mötet ajournerades till ett senare datum. Dessutom råkade jag backa på en bil i Malmö med lite skador på den andra bilen men bara några mindre lackskador på min bil. En allt annat än rolig dag i Malmö. Jag insåg också att det var hög tid för oss att bli ett helt fristående distrikt i Kalmar län och slippa alla konflikter som fanns inom SD Syd och framförallt Skåne. Ett bildande av SD Kalmar län kom högre upp på agendan, inte minst så att vi kunde rå över våra egna partibidrag från Landstinget. Men för att bilda ett eget distrikt behövde vi partistyrelsens välsignelse. Det skulle dock ta några månader.

161

I kommunpolitiken var det framförallt två byggprojekt som var heta i debatten och som vi inom SD engagerade oss i. Det gällde följetången angående Gota Medias mediehus som engagerade många, att uttrycka sin egen åsikt. Det hade även gjorts en arkeologisk utgrävning på platsen som visade att bastionen Gustavus Primus från 1600-talet, låg på exakt den plats som Gota Media ville bygga sitt mediehus. Något som fick många debattörer att delta i debatten. Linneuniversitetets planer på att bygga ett helt nytt campus var också på väg att segla upp som en stor politisk fråga och den blev mer och mer infekterad inom den politiska majoriteten (S,V och MP). Det handlade i första hand om placeringen i Kalmar.

     En höjdpunkt i Kalmar våren 2011 var invigningen av Guldfågeln arena den 11 april, vid den allsvenska premiären mot Djurgården. Som gruppledare för SD fick jag en speciell inbjudan till invigningen. Det blev en minnesvärd invigning och premiär. Kalmar FF vann också premiärmatchen mot Djurgården med 3-2. Att gå på allsvensk fotboll var också ett litet andningshål från politiken och något att se fram emot vid varje hemmamatch.

Vid budgetfullmäktige i juni blev det lite extra upprörda känslor då jag i mitt anförande visade statistik på befolkningsutvecklingen (SCB) och kostnader för invandringen (Migrationsverket), men även kommunens försörjningsstöd. Det lockade upp många i talarstolen, som ville vara politiskt korrekta och berätta hur bra invandringen var för Kalmar kommun. Det lockade till och med upp Nasim Malik (S), vilket var ganska ovanligt. Det han uttryckte i talarstolen tyder dock på vissa vanföreställningar, när Nasim Malik riktade sig till mig i sitt anförande.

162

”Jag vill kommentera dom diskriminerande och främlingsfientliga inlägg med tillhörande illustrationer som har presenterats här. Dom var mycket klargörande och lätta att förstå för alla, eller hur.
    Vi, icke svenskfödda utgör helt enkelt själva grunden för och förutsättningen för hela er existens. Utan oss hade ni inte fått tala i denna församling. Än mindre få betalt med våra skattemedel för att göra det. Ni lever på att kränka oss! Ni är svenskar, utan oss hade ni inte existerat! Jag yrkar på avslag på SD:s budgetförslag och tackar alla dom som har tagit avstånd från SD:s förslag.”

Nasim Malik (S), citerat från kommunens ljudfil.

Att presentera statistik från SCB och Migrationsverket är enligt socialdemokraten Nasim Malik diskriminerande och främlingsfientligt. Jag tar mig för pannan.

Erik Almqvist och några fler drog även igång något som de kallade för en ”konservativ talarpub” under våren 2011. En av de första inbjudna gästerna var Ian Wachtmeister och Tanja Bergqvist.

Ian Wachtmeister hade utsett Tanja Bergqvist till årets rebell för hur hon hade uppmärksammat  ”genustokigheterna” och skrivit en rad uppmärksammade blogginlägg på detta ämne. Bland annat om genustrumpeten som Vetenskapsrådet hade beviljat 500 000 kronor för ett 3-årigt projekt, ”Trumpeten som genussymbol, som ska söka misstänkt genusspecifika klanger hos instrumentet”. Inte utan att man fullständigt tappar förtroendet för Vetenskapsrådet. Tanja Bergqvist kommenterade Ian Wachtmeisters tal på restaurangen Zum Franziskaner i gamla stan.

163

”Wachtmeister delade med sig av sina erfarenheter och tog upp det faktum att för de styrande politikerna är Verkligheten den största fienden. Så är det ju också för genusforskarna, och Wachtmeister gav ”genusperspektivisterna” (som han kallar dem) ett särskilt hedersomnämnande – när det har gått så långt att ett ”genusperspektiv” ska införlivas i all verksamhet på det absurda sätt som görs idag ”då har man tagit steget ut i avgrunden”, sade han.  Wachtmeister (som bla skrivit boken Rebellerna) täckte flera viktiga områden och hade förberett sig väl med flera fullskrivna  A4-sidor och det var en fröjd att lyssna till någon som helt enkelt bara talade klarspråk, men som också kunde sätta in utvecklingen i ett historiskt perspektiv. Det är inte ofta man hör någon tala klarspråk i Sverige idag, åtminstone inte offentligt, minns bara hur Jalving fick oss att sätta kaffet i halsen  för inte så länge sedan – sådär kan man väl inte bara säga – som det… är?”

På min blogg kommenterade jag också talarpuben.

”Det kanske finns någon som anser att vårt agerande kan uppfattas som populistiskt men jag säger som Ian Wachtmeister sa under talarpuben. Det är inget fel att vara populistisk. Att lyssna på folket och i detta fall lyssna på idrottsrörelsen kan aldrig vara fel.”

Ett mycket trevligt initiativ som tyvärr dog ut då många var rädda för att komma och tala vid ett arrangemang som anordnades av Sverigedemokraterna. Ian Wachtmeister fungerade även som mentor för Jimmie Åkesson under den första mandatperioden i riksdagen.

Avslutningen på det första riksdagsåret i riksdagens blev dock lite dramatiskt för mig då oppositionen i den sista debatten i kammaren hade en möjlighet att fälla regeringen i en fråga om sjukförsäkringen, där vi var överens med de rödgröna. Jag skulle bara upp till Stockholm för att trycka på knappen vid voteringen. Så här beskrev jag den dramatiska dagen på min blogg.

”Jag skulle flyga från Kalmar klockan 07:30 till Stockholm men när jag anlände till flygplatsen var flyget inställt p.g.a. fel på planet. Efter diverse motstridiga uppgifter fick jag tillsammans med Lena Hallengren (S) och Anders Åkesson (C) beskedet av vi skulle få åka buss till Stockholm. Ett besked som innebar att vi skulle missa omröstningen. Vi fick ingen hjälp från SAS att lösa det på något annat sätt. Lena Hallengren ringde då riksdagens resebyrå och fick hjälp med att hitta ett flyg från Växjö och att få fram en taxi. Så med några minuters marginal hann vi med ett flyg till Stockholm 09:20 i Växjö. Jag tror att man höll flyget några minuter.

164

Eftersom omröstningen skulle skedirekt efter debattens slut och hur lång debatten skulle ta var ganska oklart då man debatterat detta en gång tidigare. Min frånvaro kunde därmed innebära att oppositionen förlorade omröstningen då Jonny Skallin (SD) var på BB i Sundsvall och att vi därmed redan var en man kort och att vi inte fick ingå i kvittningssystemet. Därför var SD redo att sätta in extra talare i debatten för att fördröja omröstningen tills jag anlände. Nu behövdes inte detta då jag väldigt stressad klev in i riksdagens lokaler vid ca 11:20 efter en språngmarsch från Centralstationen och Arlanda Express men då var det ännu några talare kvar men marginalen var inte stor.”

Med 140 röster för och 139 röster emot röstades ändringar igenom i sjukförsäkringen och vi fällde därmed regeringen Reinfeldt ännu en gång. Det kunde dock lätt blivit lotten som avgjorde gårdagens omröstning i riksdagen. Utan min röst hade det blivit 139-139 och lotten hade fått avgöra.

En stor skandal att SD inte får vara med i kvittningssystemet. Det blev dock en del diskussion efter denna händelse. Det var väldigt skönt att få sätta regeringen Reinfeldt på plats och fälla regeringen, som vägrade att diskutera med Sverigedemokraterna. Så här skrev Borås Tidning på ledarsidan.

”Utifrån denna nya position kunde sedan Sverigedemokraten uppmana allianspartierna att ”lära sig ta regeringsansvar. Ni måste lära er att söka stöd för er politik, så att ni lär er att ha någon som helst kontinuitet i er politik. Ville ni haft en bred överenskommelse i riksdagen hade ni så klart hört av er till oss. Inte undra på att många i kammaren valde att ta kaffepaus när Almqvist talade. Och de som dröjt sig kvar i kammaren satt bokstavligen med nedslagna blickar och håglöst hängande axlar. Allt medan Almqvist kunde sammanfatta utskottsinitiativets betydelse som ”Inga omfattande förändringar, men viktiga förändringar för vissa grupper”. Viktigast dock för Sverigedemokraterna. Almqvists position i debatten och sättet han valde att recensera båda sidors agerande, gjorde det tydligt att hans eget parti kan kalla sig för vinnare.”

Borås Tidning

Jag kunde bara konstatera att Erik Almqvist gjorde ett enormt bra arbete i socialförsäkringsutskottet och att han var en av partiets bästa talare. Efter den härliga avslutning var det väldigt skönt att lämna riksdagen under några månader för semester och jobb på ÅF.

165

Det första riksdagsåret 2010/2011 avslutades sedan också med en heldag tillsammans med landshövdingen Elisabeth Nilsson och alla riksdagsledamöter och två EU-parlamentariker från Östergötland. Dagen ägnades åt flera besök hos företag, bland annat Väderstadsverket, Bjälbo trädgård, arkeologiska utgrävningar i Skänninge och orkidéer i ett naturskyddsområde. Dagen avslutades sedan med mingel i slottsträdgården i Linköping och sedan middag med sill och potatis och nubbe. En mycket trevlig avslutning på första riksdagsåret. Det skulle visa sig att detta var en tradition som kom att återkomma alla åren på Östgötabänken i riksdagen.

Det enda som nu återstod var några slappa dagar under Almedalsveckan i Visby. Jag åkte inte ut till Visby förrän i mitten av veckan på grund av att SD och Jimmie Åkesson tilldelats söndagen för att hålla sitt första Almedalstal. Den sista dagen under Almedalsveckan. Men samtidigt skulle det innebära att valåret 2014, så skulle Jimmie Åkesson tala på tisdagen, perfekt ett valår.

    Den 10 juli 2011 blev historisk. Scenen i Almedalen intogs först av SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand som höll ett inspirerande tal om framtiden. Innan ännu en milstolpe i Sverigedemokraternas fantastiska resa hade uppnåtts när Jimmie Åkesson äntrade scenen i Almedalen, till stort jubel från alla Sverigevänner.

166
   

 

Kvinnoförbundet och utskottsplatser

Efter riksdagsinträdet så upptäckte partiet att det fanns ett partistödsbidrag att söka, som gick till partiernas kvinnoförbund. Det var hela 15 miljoner kronor som partierna fick dela på. Problemet för SD var dock att partiet inte hade något kvinnoförbund utan endast ett nätverk som kallades för SD-Kvinnor, med Anna Hagwall i ledningen. När partiet räknade på grundstödet och mandatstödet för ett kvinnoförbund så kom man fram till att bidraget skulle bli närmare 1,5 miljoner kronor per år till SD, det vill säga hela sex miljoner kronor under mandatperioden. Nu blev det lite panik i ledningen. När skulle ansökan vara inne för 2011, det första året?

Redan den 13 oktober skickade partiet in en bidragsansökan till Partibidragsnämnden för 2011.

Fortsätt läsa →

Valet 2010 och starten i riksdagen

Jag fick däremot delta på en ”chatt” hos Barometern där deras läsare kunde ställa frågor till mig och jag fick svara direkt under en hel timma. Fantastiskt! Det till och med annonserades om chatten i förväg. Men eftersom Barometern haft alla de andra gruppledarna från kommunfullmäktige kunde de ju inte utestänga enbart SD:s gruppledare.

När det gällde frågor som rörde riksdagspolitiken fick jag dock aldrig vara med på något sätt i media, trots att jag fanns på riksdagslistans 21:a plats. Det handlade enbart om de sju riksdagspartierna och deras företrädare i länet. Detta trots att flera opinionsundersökningar visade att jag mycket väl skulle kunna bli riksdagsledamot för SD den 19 september.

Sista veckan i valrörelsen blir kaotisk med alla påhopp. Det ena värre än det andra. Jag kan inte kommentera alla men det mesta finns fortfarande att läsa på min blogg. Det mest dumma var nog när en journalist från Östran ringde upp mig angående partiets obligationer som medlemmar kunde köpa för att stödja partiets valrörelse. Så här skrev jag på bloggen.

Fortsätt läsa →