Fredsdemonstrationen 17 januari 2009
Efter att Hamas skjutit ca 80 raketer per dygn ifrån Gaza mot mål i Israel, under ett antal dagar vid jul och nyårshelgen 2008, så svarade den israeliska militären, IDF med flyganfall mot Gaza och andra mål. Återigen var det en allvarlig konflikt i Mellanöstern. Denna gång mellan Hamas och Israel. Barometerns politiska chefredaktör, Per Dahl tog utan tvekan ställning mot Israel då han undanhöll hur Hamas avfyrade stora mängder raketer mot Israel, något som jag uppmärksammade på min blogg. Konflikten fortsätter under januari 2009 och på flera platser i Sverige anordnas fredsdemonstrationer, bland annat i Norrköping där socialdemokraten Lars Stjernqvist deltar som talare. På sociala medier publicerades foto där Lars Stjernqvist omges av Hizbollahflaggor och andra palestinska flaggor men i svensk media visas helt andra bilder från demonstrationen.
I Kalmar är inte socialdemokraten Nasim Malik sen med att börja uttala sig väldigt märkligt för media om konflikten.
”Om USA verkligen ville ha fred skulle det bli det omedelbart. Men det är lågkonjunktur och USA vill sälja vapen, då blir det så här”
Så uttalade sig Nasim Malik i media. Nasim Malik menar till och med att finanskrisen är en orsak till konflikten men som om det inte vore nog så säger han även följande i samma artikel. ”Israel vill ha mer mark, för priset av palestinskt blod.” Jag blir dock inte förvånad när Nasim Malik och socialdemokraterna står som arrangörer för även en fredsdemonstration i Kalmar på Larmtorget den 17 januari. Med tanke på de foto jag hade sett från Norr-köping så beslutade jag mig för att närvara vid demonstrationen, med min kamera. Ett mycket bra beslut skulle det visa sig. Att Socialdemokraterna är medarrangör framgår tydligt av talarstolen.
77
Förutom Nasim Malik så talade även kommunfullmäktiges ordförande Roger Kaliff (S), kommunalrådet Bertil Dahl (V) och SSU-ombudsmannen Martin Andersson.
Luften darrade av hat mot Israel i flera av talen och det kulminerade när folkmassan under ledning av en person i rullstol som talade uppe på scenen började skandera ”No more peace with Israel” och väldigt många av deltagarna stämde in i talkören. Då lämnade till och med paret Pierre Edström (FP) och Birgitta Axelsson Edström (V) fredsdemonstrationen. Nasim Malik stod dock kvar på scenen omgiven av Hisbollahflaggor och ett plakat med judestjärnan och ett hakkors utan att reagera det minsta på detta plakat.
(Den person i rollstol från 2009 bild på sidan 77 är idag en drivande person för att bygga en moské i Kalmar och ledande person i det Muslimska trossamfundet i Kalmar). Kommentar av mig 2026-02-12
78
Jag reagerade väldigt starkt på det jag upplevde på Larmtorget denna lördagseftermiddag. De båda lokaltidningarna och P4 Radio Kalmar var på plats med journalister och fotografer. Därmed så förväntade jag mig en bra rapportering om fredsdemonstrationen i måndagens tidning men redan på söndagen började jag få mina tvivel då Barometern publicerade en artikel på nätet. Tidningen hade journalisten Jesper Eriksson och fotografen Sonja Palm på plats. Barometerns artikel var präglad av självcensur och mycket lite av vad som i själva verket utspelades och sades från talarstolen fanns med. På bilden som användes i tidningen saknades alla Hizbollahflaggor, Hamasflaggor och hakkorsplakat. Allt uppenbarligen för att skydda demonstrations-deltagarna och arrangören, Socialdemokraternas Internationella förening. När jag sedan läste tidningarna på måndagen blev jag bestört, tidningarna mörkade fullständigt det som hade utspelat sig på Larmtorget. Varför? Försökte Barometern skydda deltagarna och de politiker som deltagit aktivt som talare vid fredsdemonstrationen?
Det fick mig att skriva ett långt blogginlägg där jag kritiserade lokal-tidningarna kraftigt för deras självcensurerade artiklar och jag publicerade ett tiotal foton från fredsdemonstrationen som visade verkligheten.
https://thoralfalfsson.webblogg.se/2009/january/fredsdemonstration.html
I blogginlägget skrev jag bland annat följande.
“Socialdemokraten Nasim Malik, ordförande för den socialdemokratiska internationella föreningen inledde som talare. Näste talare var socialdemokraternas kommunfullmäktigeordförande i Kalmar, Roger Kaliff. Som i sitt tal givetvis anklagade och fördömde Israel men inte sa ett enda ont ord om motparten i konflikten. Förutom att han kanske tyckte att Hamas borde sluta skjuta raketer över Israel. Näste talare var vänsterpartiets kommunalråd som ackompanjerad av Hizbollahflaggor krävde en bojkott av Israel och i hårda ordlag fördömde Israel och krävde att de ansvarig personerna för Israels försvarskrig i Gaza skulle ställas inför rätta. Givetvis kritiserade inte Bertil Dahl palestinierna eller deras allierade Iran och Syrien som försåg Hamas med vapen, Det var skrämmande att lyssna på denna kommunist men det skulle komma värre anföranden.
Givetvis var det flera palestinier som talade. Bland annat talade en 14-årig kille med hela huvudet insvept i en palestinasjal. Av det han sa så framgick det tydligt hur fullständigt proppfulla dessa barn är av sitt hat till Israel och alla judar. Självklart är det barnens föräldrar som har matat dem med sitt eget hat till judarna. När en man i rullstol äntrade scenen och började tala så sjönk denna demonstration till allt annat än en demonstration för fred. Under sitt tal uppmanade han åhörarna flera gånger att skandera “NO MORE PEACE WITH ISRAEL”. Det som förbluffade mig var att så många av de demonstrerande instämde i hans uppmaning. När han kom ner från scenen blev han omkramad och pussad som en hjälte. Jag noterade dock att flera av de
79
svenskar som närvarade vid demonstrationen också började lämna densamma, fullt förståeligt. Vem tror ni äntrade scenen sedan? Jovisst, ingen mindre än SSU-ombudsmannen Martin Andersson. Initiativtagaren till bloggen SD Bluffen som skall granska Sverigedemokraterna. För mig är det fullständigt obegripligt hur en socialdemokratisk företrädare kan gå upp på en scen strax efter att man från samma scen tillsammans med deltagarna skanderat “NO MORE PEACE WITH ISRAEL” ackompanjerad av Hizbollahflaggor och hakkors men det gjorde Martin Andersson. Helt sanslöst!”
Senare har jag uppmärksammat mannen i rullstolen i ett annat sammanhang. Han är en ledande person för källarmoskén på Storgatan i Kalmar, som drivs av sunnimuslimer. Han deltar bland annat i koranskolan för barn.
Den socialdemokratiska tidningen Östran dröjer med sin artikel. Deras journalist Anders Jönsson skriver till sist en artikel men även han undviker hizbollahflaggor och hakkors som bildmaterial till artikeln. Anders Jönsson nämner inte att det är den socialdemokratiska Internationella föreningen som är arrangör i artikeln, han nämner inte heller att socialdemokraterna Roger Kaliff, Nasim Malik och Martin Andersson deltagit som talare. Däremot anger han kommunalrådet Bertil Dahl (V) som deltagare och talare. Säkert ett medvetet val av ansvariga på tidningen. Vilket hyckleri av den socialdemokratiska tidningen.
Mitt blogginlägg och mina foton från fredsdemonstrationer väckte starka reaktioner i sociala medier. Det blir en anmälan om hets mot folkgrupp mot arrangören men åklagaren Johan Henningsson har inte för avsikt att driva frågan. ”Vi har tillräckligt att göra ändå” menar han i en artikel. Jag tar mig för pannan och undrar om han är medlem i det socialdemokratiska partiet?
Vid kommunfullmäktige den 26 januari ställer Folkpartiet en interpellation om fredsdemonstrationen och undrar vad ansvariga politiker gjort efter demonstrationen. Under debatten passade jag på att kritisera de arrangerande socialdemokraterna och media för hur det mörkat plakat, flaggor och israelhatet i sina artiklar men det fick inte mycket utrymme i artikeln som skrevs av Anders Blank från Barometern. Johan Perssons svar på interpellationen missade också Anders Blank, trots att det skriftliga svaret var anmärkningsvärt.
”Händelsen den 17 januari är mycket allvarlig. Min uppfattning är att det är hets mot folkgrupp och uttrycker antisemitism. […] Jag beklagar och är bekymrad över att inte någon av politikerna som deltog vid demonstrationen agerade med att polisanmäla direkt på plats och tydligt tog avstånd med krav på att plakaten skulle tas bort.”
Enligt uppgift hade Nasim Malik fått massiv intern kritik och belagts med ”munkavel” inför och under kommunfullmäktigemötet. Under fikapausen kom faktiskt flera ledamöter fram och tackade mig för mitt anförande från
80
talarstolen, bland annat Ann-Britt Wejdsten (FP) och Kajsa Hedin (M). En ledamot kallade det för “ett klockrent inlägg” och det kändes väldigt bra att någon gång även få lite uppskattning från andra partier. Givetvis var det ingen från vänsterblocket som tackade mig för mitt anförande.
Efter att Johan Persson indirekt kritiserat Nasim Malik i svaret på interpellationen skrev jag en insändare till lokaltidningarna där jag krävde att Nasim Malik skulle lämna sina förtroendeuppdrag. Barometern redigerade dock rejält i min insändare innan den publicerades. Texten som är gulmarkerad ströks bort av debattredaktionen på Barometern. Ett tragiskt exempel på hur Barometern skyddar socialdemokraterna i Kalmar.
81
Några dagar senare gick Johan Persson ut och försvarade Nasim Malik i en insändare i Barometern, där Johan Persson skrev att ”Nasim Malik har mitt fulla förtroende”. Leden slöts med andra ord inom socialdemokraterna, mot all kritik utifrån. Jag skickade in ett genmäle på de insinuationer om rasism som Johan Persson framförde i sin insändare mot mig men Barometern vägrade publicera mitt genmäle. Helt emot normal praxis och publicistisk sed med rätten till ett genmäle när man blir angripen.
En person som dock hörde av sig till mig och tackade mig för mitt blogginlägg om fredsdemonstrationen var professor KG Jan Gustafsson vid Högskolan i Kalmar, numera Linnéuniversitetet. Jag fick minst sagt berömmande ord och han var väldigt upprörd över hur Socialdemokraterna hanterade det hela. KG Jan Gustafsson satt också i styrelsen för Samfundet Sverige-Israel i Kalmar län, som skickade ett mycket skarpt brev till Kalmar kommun och kommunalrådet Johan Persson angående fredsdemonstrationen på Larmtorget och kommunpolitikernas medverkan. De ville bland annat få svar på vilka kommunpolitiker som medverkat och varit närvarande. Brevet diariefördes den 5 februari men Johan Persson dröjde till den 26 februari med att svara på brevet. Jag publicerade svaret på min blogg. I svaret anges inte vilka politiker som deltog och det förklaras med att det ”inte fanns någon förteckning på deltagarna”. Vilken falsk rappakalja från Johan Persson. Sedan upprepas delar av interpellationssvaret som jag tidigare nämnt och kommunens arbete mot främlingsfientlighet.
Hela den här händelsen gav mig ytterligare vatten på min kvarn över hur den politiska korrektheten fungerar både inom politiken och inte minst inom media, till och med på lokaltidningarna. Kommunfullmäktiges ordförande Roger Kaliff har ända sedan dess haft ett ont öga till mig och ofta avbrutit mig i fullmäktiges talarstol eller försökt lägga andra hinder i vägen för mina yrkanden eller förslag. Jag gissar att han inte gillade mina blogginlägg och insändare angående fredsdemonstrationen där han var en av huvudtalarna.
En av mina hårdaste lokala kritiker under de första åren med min blogg var Roger ”Salle” Sahlström som då bodde i Kalmar och drev bloggen med namnet ”Blogghelvetet”. Han kritiserade mig hårt och försvarade invandring, islam och mångkulturen, genom att mer eller mindre förtala mig. Han hade något som han kallade ”Dagens Thoralf” där han citerad något från min blogg. Jag är ganska övertygad om att Roger Sahlström deltog vid fredsdemonstrationen med det kanske mest anmärkningsvärda plakatet. Den 17 september 2009 skrev dock Roger Sahlström en kommentar på min blogg och berättade att han börjat byta åsikt på grund av utvecklingen i Norrliden
82
och vi träffades och pratade vid ett tillfälle. Sedan vet de flesta hur Roger ”Salle” Sahlström fullständigt ändrade åsikt och blev väldigt aktiv i alternativa medier något år senare. Han har själv skrivit om sin omvändelse och vilken betydelse min blogg hade för hans åsiktsförändring.
Det blev också en dålig start för SSU:s ombudsman Martin Andersson och deras blogg SD Bluffen. För min egen del innebar all medial uppmärksamhet att jag även kom att intervjuas av P1-programmet Medierna men framförallt innebar all uppmärksamhet också att antalet besökare på bloggen ökade kraftigt under dessa inledande veckor på året. Jag närmade mig nu hela 8 000 unika besökare varje vecka. En ökning från ca 1 000 besökare per vecka till 7000-8000 unika besökare på ett och ett halvt år.
Alla gillade dock inte utvecklingen av min blogg, mitt grävande och mina avslöjanden av vad som händer inom kommunen eller att jag skrev om domar vid Kalmar tingsrätt. I synnerhet eftersom jag fokuserade på uppgifter som media ofta utelämnade i sina artiklar. När jag skrev om SSU:s bilder på sociala medier och att de inte såg ut att ha några blonda svenskar som medlemmar, utan bara mörkhyade personer enligt deras egna bilder fick Östrans politiska chefredaktör, Peter Akinder ett utbrott och skrev en ilsken artikel på ledarsidan med rubriken ”Alfssons digitala dynghög”. Ganska lågt men samtidigt lite roande enligt min mening. Journalisten och bloggaren Kurt Lundgren kommenterade Peter Akinders påhopp.
83
”Nu är vi nere på en härligt låg nivå här i Kalmar. Ren gyttjebrottning kan förutses. Östran, s, kallar Thoralf Alfsson blogg för en ”digital dynghög”; så nu väntar vi ivrigt och med spänning på vad Thoralf skall replikera. Här är några ålderdomliga förslag på skällsord: Hundsfott, lymmel, skälm, bov, sumprunkare…”
Mitt genmäle på Peter Akinders påhopp publicerades aldrig av Östran. Motiveringen var att det stred mot de pressetiska reglerna men på vilket sätt fick jag aldrig någon riktig förklaring på.
Det blev många polisanmälningar av hot under denna tid. Hoten kom framförallt via mejl och kommentarer på min blogg men även via brev. Jag vet dock inte hur mycket energi som polisen sedan la ned på dessa anmälningar men i några fall hade den som skickat hoten varit slarvig med att dölja sin identitet. Jag tittade i min pärm som är full med anmälningar och hittade ett exempel från december 2008. En person skrev följande i en kommentar.
”Thoralf måste vara sinnessjuk, en sanslös jävla galning! Döda den jäveln och skär av hans kuk, här hjälper ingen övertalning!”
En socialdemokrat i Östergötland vid namn Toni Lappalainen från Skänninge hade uppenbarligen också uppmärksammat min blogg. Hans lilla ”hämnd” blev att publicera en photoshopad nidbild på mig, upplagd på socialdemokraternas bloggportal S-info. Jag hade fått en SS-uniform och Hitlermustasch, som sedan också fått en förklarande text, eller rent ut sagt en förtalstext. Så fort jag blev uppmärksammad på detta så gjorde jag givetvis en polisanmälan. Att nidbilden fanns på Socialdemokraternas officiella bloggportal S-info gjorde det hela lite extra anmärkningsvärt. Efter att min polisanmälan uppmärksammats i media och att nidbilden fanns på Socialdemokraternas officiella bloggportal gjorde det extra intrikat för Socialdemokraterna. Hela blogginlägget försvann ganska fort och hela Toni Lappalainens blogg raderades även den från S-info.
Toni Lappalainen dömdes senare för förtal vid Kalmar tingsrätt, till 50 dagsböter á 50 kronor och att betala ett skadestånd till mig på 5 000 kronor. Kronofogden har dock fortfarande inte lyckats driva in dessa 5 000 kronor från Toni Lappalainen. Men mitt krav kvarstår.
84
Bloggkriget med Henrik Rydström
En person som uppenbarligen starkt ogillade min blogg och den uppmärksamhet som Sverigedemokraterna och jag fått i media var Kalmar FF:s fotbollsspelare och ikon Henrik Rydström. Han hade en blogg som publicerades på Barometerns webbsida, med stor spridning. Där Rydström hade fritt spelrum att skriva om Kalmar FF men också tycka till om politik. På sin blogg gick Rydström till angrepp på alla som kritiserade det mångkulturella samhället och massinvandringen. Jag var givetvis en av måltavlorna. Men det var inte enbart jag som hamnade i rampljuset på Henrik Rydströms bloggutfall. Journalisten Kurt Lundgren och författaren Anders Johansson fick utstå rena hatkampanjer på Rydströms blogg och i insändare på debattsidan. Det gällde i huvudsak Anders Johansson.
I december 2008 började jag uppmärksamma och skriva om Henrik Rydström politiska attacker på min blogg efter att han helt utan anledning angripit författaren Anders Johansson.
”Det mångkulturella är ALLTID rätt. Ingen människa ska stängas ute på grund av sitt kön, sin sexualitet, sin bakgrund eller sin tro. Det är min grundsyn. […] Det mångkulturella i sig kan aldrig vara ett problem. Det är bara vår inställning till det som kan vara ett problem. […] Jag tar ställning. Så in i helvete. Mot Anders Johansson mänskliga inskränkthet.”
Utbrottet kom helt oförberett, trots att Anders Johansson inte varit aktiv i någon debatt gällande vare sig invandring eller mångkultur de senaste tre åren, utan på grund av en annons i Barometern om att Anders Johanssons senaste bok kommit ut, en bok om Kalmar. Fotbollsspelaren och läraren, Henrik Rydströms, fula blogginlägg blev startskottet på ett ”bloggkrig” som kom att vara under flera års tid mellan mig och Henrik Rydström, innan troligen Kalmar FF satte stopp för Rydströms skriverier som så småningom säkert även började spilla över negativt på Kalmar FF. Det dröjde inte så länge innan journalisten Kurt Lundgren kommenterade Rydströms attacker i ett blogginlägg.
”EN AV SVERIGES absolut godaste fotbollsspelare finns i min lilla stad, han heter Henrik Rydström, varje dag kan man läsa på hans blogg hur god han är, det finns inga gränser för godheten och som jag ser det är han det närmaste man kan komma en allsvensk, helig Fransiscus av Assisi. Han kallar min vän, författaren Anders Johansson för ”något som krälar under stenarna… […] Det oroar mig att han är lärare. Verkligen. Jag skulle inte vilja ha mitt barn i en klass där läraren talar om medmänniskor i
85
insektstermer – nazisterna talade om människor i insektstermer – det slutade med Cyklon B – just mot insektsohyra, som judarna jämställdes med. För övrigt, är Rydström en mästerlig snömossvamlare och jag har aldrig läst något dylikt, tomt, skramlande, skrytigt och innehållslöst.”
Några dagar senare hade Kurt Lundgren följt Rydströms blogg lite mer och sammanfattade några goda råd till Kalmar FF.
”SOSSETRUMPETER: Några andra reflektioner man kan göra med anledning av Rydströms verbala vulgariteter mot en känd författare är att Kalmar FF, där han spelar med framgång, som ledande elitlag har en ganska låg publiksiffra på matcherna. Trots att Rydström och hans lagkamrater spelar så det ryker, tar guld och gör många mål så är publikgenomsnittet lågt, lite över 5 500 personer, vilket sett mot prestationen är katastrofalt dåligt. Det kan bero på att det inte är så kul att gå och titta på ett fotbollslag där det springer runt en hoper sossetrumpeter och gör mål – vem kan jubla över det och känna samhörighet med laget? Inte så många. Denna politisering av Kalmar FF tror jag förklarar en del av lagets publika misslyckande. Rydström är nämligen inte den ende. Om jag hade plats i FF-ledningen skulle jag nog vara lite bekymrad över det här.”
Det kom dock att dröja väldigt lång tid innan ledningen för Kalmar FF lyssnade på Kurt Lundgren. Möjligen beroende det på att styrelsen 2008 bestod av ordförande Jonny Petersson som var landstingspolitiker för Vänsterpartiet och sannolikt var flera andra socialdemokrater. Under våren 2020 valdes en ny ordförande för Kalmar FF, ännu en socialdemokrat, Anders Henriksson, vice ordförande i SKR, Sveriges kommuner o regioner och före detta regionstyrelsens ordförande för region Kalmar län. Den röda traditionen bibehålls.
Tyvärr så har Barometern raderat Henrik Rydströms blogg på deras webbsida och jag kan därför inte citera alla tokigheter som han kläckte ur sig under den här tiden, förutom de citat jag uppmärksammade på min blogg. Rydström gick även till attack mot Danmark och Dansk Folkeparti, för deras strama invandringspolitik.
Efter jul och nyår kom Rydström med nya blogginlägg om Sverigedemokraternas politik och nu hade han beslutat att namnge mig i sina blogginlägg. Jag tog mig lite tid och granskade Rydström lite och då framkom det att den mångkulturella förespråkaren och kosmopoliten flyttat ifrån Kalmars mest mångkulturella bostadsområde Norrliden, för att bosätta sig på Boholmarna, ett exklusivt område, ca 5 km söder om Kalmar centrum. Att paret flyttade skyllde Rydström på att flickvännen kände sig otrygg i Norrliden, något Rydström hade svårt att förstå, men han är ju inte kvinna. I januari 2009 bodde det ca 192 personer på Boholmarna enligt sajten Ratsit. Inte en enda av dem hade ett utländskt klingade namn förutom en person
86
som möjligen hade finsk bakgrund. Vilket hycklande av den mångkulturella förespråkaren Henrik Rydström. I skrivande stund är Rydström fortfarande skriven på Boholmarna och han pendlar till Uppsala där han är tränare för allsvenska fotbollslaget Sirius med bland annat Niklas Busch Thor i laget, som varit gift med kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor. Undrar hur den röde Rydström hanterar det?
I februari 2009 arrangerades något som kallades för ”Bloggarnas afton” i Kalmarsalen. Regionens flitigaste och ”mest” besökta bloggare bjöds in av Barometern. Jag blev givetvis inte inbjuden, däremot Kurt Lundgren, Henrik Rydström, Johan Persson (S), Inger Hilmansson (FP) och Malin Wollin med flera. Henrik Rydström var det stora affischnamnet i marknadsföringen. Jag köpte en biljett för 170 kronor för att kunna lyssna på ett säkert infekterat och intressant möte mellan Kurt Lundgren och Henrik Rydström, det skulle säkert bli något sevärt efter de senaste veckornas ordkrig. Men Henrik Rydström dök aldrig upp. Det kunde höras ett sus genom den stora publiken när arrangören meddelade att Henrik Rydström lämnat återbud, utan att ange något skäl. Det var uppenbarligen fler som hade sett fram emot mötet mellan Kurt och Henrik. Vågade Henrik Rydström inte möta Kurt Lundgren öga mot öga?
Barometerns journalist Jesper Eriksson var på plats för att lyssna och skriva en artikel. Det var med stigande förvåning som jag sedan läste artikeln i Barometern. Inte med ett enda ord nämnde Jesper Eriksson att Henrik Rydström lämnat återbud. Det gjorde däremot kollegan på tidningen Östran. Kurt Lundgren skrev själv en artikel i Kalmar läns Tidning angående bloggarnas afton och kommenterade det på sin blogg. Jag skrev följande kommentar på min blogg.
”Givetvis var det så men jag noterade att moderatorn Fredrik B Nilsson bara en enda gång under ”debatten” bad Kurt sätta sig ner och det var direkt efter att Kurt pratat om mig och min blogg. Troligtvis var det beröringsskräcken som drabbade Fredrik B Nilsson som på detta ”artiga” sätt ville stoppa att Kurt utvecklade detta mer och kanske rent av bjudit upp mig på scenen när nu Henrik Rydström saknades. Vilket inte hade varit omöjligt med tanke på Kurts egen kommentar.”
Så här skrev Kurt Lundgren.
”Eftersom jag aldrig haft och aldrig kommer att få politisk beröringsskräck kan jag säga att det var synd att en bloggare som Thoralf inte var med i panelen – hans blogg är ju, och man får tycka vad man vill, en av de mest lästa politiska bloggarna i landet, och det på rekordtid. Det håller inte i längden att blunda för samhälleliga realiteter.”
87
Bara en månad senare skulle Kurt Lundgren gå bort. En stor saknad! Det hade varit väldigt intressant att fått läsa Kurt Lundgrens reflektioner över utvecklingen i dagens samhälle. Författaren Anders Johansson skrev ett fint minnesord över Kurt Lundgren som jag publicerade på min blogg.
https://thoralfalfsson.webblogg.se/2009/march/ostra-olands-fria-horisont.html
Bloggkriget med Henrik Rydström blommade upp då och då under våren. I samband med nationaldagen, midsommar och vid en fotbollslandskamp mot Danmark så spårade Henrik Rydström ur ännu en gång. Jag citerade en del från hans blogg.
”Midsommar är över och jag sörjer inte det. Jag nämnde tidigare att jag inte är förtjust i högtiden. Precis som när det kommer till nationsvurmande vid idrottsevenemang får jag SD-vibbar av midsommar. Det kryper i mig när det svenska ska firas.”
”Och så är vi tillbaka i det här med svenskt och ursprung och traditioner och bevara vår svenska folksjäl. Fuck it, säger jag. För återigen, vad är svenskt?”
”Återigen – jag påstår inte att de som viftar med svenska flaggan är rasister, för väldigt många är de där nationalistiska symbolerna enbart symboler, symboler som de är stolta över och det är inte mer med det. Det är fint och vackert och mysigt och allt det där. Men JAG ser det inte riktigt så.. I mig kryper det.”
Jag undrade många gånger varför Rydström tyckte så illa om det svenska. Ibland undrar jag om orsaken var att han aldrig fick spela någon landskamp under alla sina 20 aktiva år som fotbollsspelare på heltid, inte ens i något ungdomslandslag. Är det därför han tycker så illa om det svenska flaggviftandet? Han blev aldrig en del av det!
”Jag tycker att landslaget är totalt ointressant. Har alltid fått rysningar av sådant som anses vara ”svenskt” och av hysteriskt flaggviftande, jag ser en direkt parallell till farlig nationalism.”
Det är väl knappast en överdrift att kalla Rydström för en oikofob. Men som jag skrev på min blogg så passar Rydström in alldeles förträffligt i Mona Sahlins laguppställning, med spelare som ogillar det svenska och tycker att midsommar är töntigt. Frågan var också om Henrik Rydström skulle hänga på den andra fotbollsspelaren i KFF, Lasse Johansson, som kandiderade för socialdemokraterna i kommunvalet 2006 och blev invald i kf.
Många väntade säkert på Anders Johansson replik på Henrik Rydströms fula påhopp men det skulle dröja ganska länge innan Anders Johansson går till ”attack”. Anders Johansson hade många år tidigare förutspått den negativa samhällsutvecklingen på grund av den stora invandringen från MENA-länder. Han hade även gett ut flera böcker i ämnet och det hade säkert retat kosmopoliten Henrik Rydström. I boken med rubriken ”Invandrarpolitiken i
88
”Månas” Sverige”, som utkom 2003, återgav Anders Johansson en hetsig insändardebatt om invandringen, med många deltagare som pågått i Ölandsbladet under vintern/våren 2003 och där Anders Johansson var den tongivande. Flera borde ha lyssnat på Anders Johansson redan 2003.
Efter att Henrik Rydström kallat författaren Anders Johansson för ”gubbjävel” så tröttnade han på Rydström och gav svar på tal i en replik i Barometern.
Jag citerar lite av repliken.
”Fotbollsspelaren Henrik Rydström har på sin blogg i denna tidning uppmärksammat mig och mina åsikter i den stora fråga som brukar kallas ”invandringspolitik”, trots att jag inte på flera år yttrat mig i dessa ämnen. Trots hafsig läsning tar han sig friheten att kalla mig ”gubbjävel”, vilket också Rydström kommer att bli, fortare än han anar. Hans lilla älskvärdhet vill jag returnera genom att beteckna honom som ett tomtebloss som sprakar till en stund. Trots sitt påhopp säger han sig vara motståndare till all slags diskriminering, däribland åldersdiskriminering. Logik är inte hans grej, således. Nu läser jag ännu ett uttalande som lyder:”Det mångkulturella i sig kan aldrig vara ett problem. Det är bara vår inställning till det som kan vara ett problem. Eller rättare sagt, människor som Anders Johansson och den otäcka syn de står för”. Jag antar att Rydström menar ”människosyn” och inte synfel? Han avslutar med att säga att han tar ställning ”Så in i helvete”. Argumenten är ersatta av invektiv på en primalskrinivå. Rydströms stilkonst är en sällsam mix av gorilla vid dörren på en krog, och äppelkäck moralist med pekpinnar.”
I Anders Johanssons replik finns också den berömda meningen som jag använt flitigt på min blogg och i debattartiklar långt senare och fortfarande använder ibland. Ett klassiskt citat.
”I dag har invandringen nått sådan omfattning att man med en lätt glidning i begreppen kan påstå att Sverige är det enda land i världen som frivilligt bekostar sin egen kolonisering.”
https://thoralfalfsson.webblogg.se/2009/november/aneders-johanssons-debattartikel.html
Det dröjde inte många timmar innan Henrik Rydström hade författat en väldigt oförskämd replik som omgående publicerades i Barometern.
89
”Anders Johansson, ni vet vår lokala kattförfattaren, går idag i polemik med undertecknad på debattsidan i Barometern. Att det tagit honom ett drygt år att reagera på det jag skrev i bloggen säger kanske en del om hans fattningsförmåga, men jag är oavsett vad glad att han äntligen visar sina åsikter öppet.
För han har fått skriva på Barometerns kultursidor under en helt annan skepnad – som den mysige katt- och naturälskande farbrorn. Men under den där stickade koftan och piptobaken och öronlappsfåtöljen döljer sig en inhuman och inskränkt människa som är livrädd för det som inte är exakt som han själv.”
http://www.barometern.se/henrik-rydstrom/en-kattalskande-mysfarbror-visar-sitt-ratta-jag/
Jag kommenterade givetvis allt på min blogg med mina egna reflektioner och med kraftig kritik av Rydström för hans ordval, vilket givetvis retade Henrik Rydström, vilket han gav uttryck för på sin blogg. Men Rydströms inlägg lockade även andra att deltaga i debatten. Den infekterade debatten leder sedan till att journalisten Niklas Orrenius från Sydsvenskan kontaktar mig för en intervju under december men det återkommer jag till, då Niklas Orrenius förtjänar ett eget kapital i boken.
Jag gissar att det var tack vare Henrik Rydström oikofoba tankar och hans negativa skriverier om Sverigedemokraterna som gjorde att han senare blev inbjuden att tala på Socialdemokraterna första majfirande på Larmtorget i Kalmar.
90
Journalisten Niklas Orrenius skriver om SD
När publicistklubben presenterade och avtäckte årsboken var Per Gudmundsson på plats. Han skrev då följande väl valda ord på sin blogg 17 april 2007 och citerade samtidigt Niklas Orrenius.
”Jag hamnade på Publicistklubben igår, där årsboken avtäcktes och diskuterades. Jag låg i fel fas där också. Inte ens fyra halvlitrar starköl på fastande mage lyckades få mig att begripa vad de talade om på scenen.
Årsboken behandlar hur journalister skildrar extremiströrelser, men ett visst fokus läggs också på den eviga frågan om hur Sverigedemokraterna bäst systematiskt ska förtalas av pressen. I en självutlämnande artikel berättar Sydsvenskans Niklas Orrenius om hur han själv förvanskat verklighetsskildringen. I samband med att Sd-företrädare blev misshandlade vid sitt möte i Rottne i somras antydde Orrenius att partiet själva iscensatt det hela, något reportern ångrar idag.
”Jag tycker illa om Sverigedemokraternas politik och lät detta påverka mitt omdöme. Därmed anslöt jag mig till en redaktionell tradition på Sydsvenskan och, vågar jag påstå, på de flesta andra nyhetsredaktioner.”
Citatet ovan från Orrenius visar hans egen sjukdomsinsikt. Tyvärr är han inte representativ för kåren.”
http://gudmundson.blogspot.com/2007/04/publicistklubben-frkortas-pk.html
Per Gudmundssons egna ord från insidan och Orrenius eget uttalande säger en hel del om hur rutten journalistkåren var vid den här tidpunkten. Frågan är om det förändrats så särskilt mycket eller om den förändring som skett beror på att SD vuxit som parti och gått från 2,93 procent i riksdagsvalet 2006 till 17,53 procent i valet 2018 och därmed tvingat journalisterna till ett helt annat förhållningssätt.
Niklas Orrenius hade under flera år bevakat Sverigedemokraterna och skrivit många negativa artiklar om SD, som journalist på Sydsvenskan i Malmö, idag har han avancerat till Dagens Nyheter, via Expressen. Jag blev dock lite förvånad när han kontaktade mig i december 2009 och ville intervjua mig. Kalmar tillhör inte precis Sydsvenskans utgivningsområde. Men Niklas Orrenius hade uppmärksammat att min blogg hade stor spridning och ville därför skriva en artikel. Jag hade dock ingen förhoppning att den skulle spegla mig på något positivt sätt men den kunde ändå ge en hel del uppmärksamhet för SD och min blogg. Niklas Orrenius fick dock åka tåg till Vimmerby för att kunna intervjua mig under en förlängd lunch då jag jobbade med projektet på Arlas mjölkpulverfabrik i Vimmerby.
91
Det som Niklas Orrenius inte berättade var att direkt efter intervjun i Vimmerby tog han tåget till Kalmar för att träffa och intervjua den allsvenska fotbollsspelaren Henrik Rydström, min bloggs stora antagonist i Kalmar.
Den 17 januari 2010 publicerades artikeln i Sydsvenskan. Jag blev både förvånad och smickrad då artikeln var på hela 4 helsidor, där både jag och Henrik Rydström fick stort utrymme. Att Henrik Rydström skulle målas ut som den goda och jag som den onde var ju ingen överraskning. Det gjordes genom att lyfta fram väl valda citat från våra bloggar.
”Det pågår ett bloggkrig i Kalmar. På ena sidan står SD:s ledare i staden, Thoralf Alfsson, som har en av landets mest lästa politiska bloggar. På den andra står Kalmar FF:s lagkapten Henrik Rydström, som för drygt ett år sedan markerade mot invandringskritiker i sin fotbollsblogg.”
https://www.sydsvenskan.se/2010-01-17/lagkaptenen-tar-strid-med-andra-inlagg
Artikeln publiceras sedan även i Niklas Orrenius bok om Sverigedemokraterna med titeln ”Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.” Boken släpptes givetvis i början av sommaren, några månader före valet, för att påverka väljarkårens åsikter om Sverigedemokraterna. Frågan är om Niklas Orrenius uppnådde sitt syfte eller om boken fick motsatt effekt.
Drygt tio år senare är det ganska intressant att läsa Niklas Orrenius artikel om bloggkriget igen och se hur fel både Henrik Rydström och Niklas Orrenius hade. Jag upptäckte också att Niklas Orrenius hade redigerat artikeln i boken i förhållande till artikeln i tidningen. Skulle vara intressant att veta hur Henrik Rydström upplever Kalmar idag eller hur han upplever Uppsala, där han sedan 2019 tränar det allsvenska fotbollslaget Sirius. Undrar om han valt att bo i mångkulturella Gottsunda? Mångkultur kan ju aldrig vara fel enligt Rydström!
”Vad är egentligen Sverigedemokraterna rädda för i Kalmar? Undrar Henrik Rydström. Det finns ingen framträdande moské och man möter sällan muslimska inslag i vardagen, menar han.”
92
Henrik Rydström var då och är fortfarande bosatt på Boholmarna i Kalmar, ett av de mest etniskt homogena villaområden i Kalmar. När jag kollade upp detta 2009 fanns det ca 200 personer boende på Boholmarna, inte en enda med ett utländskt klingande namn, möjligen en person med finskt namn. Henrik Rydströms Boholmarna har sannolikt inte förändrats sedan dess men hur ser det ut i Kalmar idag? Jag vet! Många är säkert chockade över den negativa utvecklingen. Niklas Orrenius ställde frågan till mig om jag inte drog alla muslimer över en kam. Mitt svar blev följande.
”Det sägs att det ska finnas så många demokratiska muslimer. Men var är de någonstans? Jag hör dem aldrig, varför kritiserar de inte extremism i religionens namn?”
På det svarade Niklas Orrenius följande.
”Jag nämner två svenskar som just kritiserat religiös extremism: debattören Dilsa Demirbag-Sten och riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP). Mehmet Kaplan var tidigare talesman för Sveriges unga muslimer (Sum).”
Dilsa Demirbag-Sten har tystnat eller tystats, efter hat och hot. Mehmet Kaplan sparkades som bostadsminister i Stefan Löfvens första regering i april 2016. Sedan det avslöjats ett flertal uppseendeväckande uttalanden, som utrikesminister Margot Wallström kallade för ”fruktansvärda”. När sedan Mehmet Kaplans samröre med de Grå vargarna i Turkiet avslöjades var hans tid som minister över. Niklas Orrenius hade alltså helt fel om Mehmet Kaplans kritik mot religiös extremism, miljöpartisten Mehmet Kaplan var istället en del av den religiösa extremismen i Sverige.
Problemet för Henrik Rydström var att han måste övertyga 95 procent av läsarna med sina argument medan jag bara behövde vinna minst 5 procent för att jag och SD skulle vinna på Sydsvenskans artikel. Jag tror att jag lyckades bäst. Artikeln i Sydsvenskan innebar en rejäl ökning av antalet besökare på min blogg, över 10 000 unika besökare under den aktuella veckan. På min blogg kallade jag det för ”Sydsvenskaneffekten” något som Niklas Orrenius uppmärksammade och skrev om i sin bok.
Den 5 februari kom Barometern med en uppföljande artikel på Sydsvenskans 4-sidiga artikel. Journalisten Mats Andersson hade intervjuat Niklas Orrenius och avsikten med artikeln var enkelt uttryckt att smutskasta mig och min blogg i en stort uppslagen artikel i Barometern. Jag hade faktiskt fått svara på en del frågor från Mats Andersson som redovisades i en separat liten artikel. Det genomgående i artikeln var ”Alfssons blogg grövre än alla andra”, vilket återfanns i både rubriken och på flera ställen i artikeln. Budskapet skulle präntas in i läsarna och orsaken var min skarpa kritik av islam och dess utövare som Niklas Orrenius lyfte fram i det ena svaret efter det andra, på Mats Anderssons frågor. Jag kommenterade givetvis artikeln i ett blogginlägg, där jag bland annat skrev följande.
93
”Alfsson blogg grövre än alla andra”
”Nu tycker jag däremot det är intressant att se hur dessa journalister arbetar. Jag vet vad jag har sagt och sedan se hur de skriver. Vem är falsk och vem är hederlig och uppriktig. Vem beter sig bedrägligt för att locka fram ”häftiga” uttalanden? Jag försöker alltid vara så öppen och ärlig mot dessa journalister och jag hoppas att det skall vara detsamma mot mig. Därför tycker jag mer och mer att dessa mediakontakter handlar om ett psykologiskt spel. Jag är ärlig! Har journalisten ärliga avsikter? Var hans syfte med intervjun det han sa när han ville intervjua mig? Det avslöjar han alltid när hans artikel publiceras.
NEJ, någon politisk korrekt blogg eller skenhelig blogg har jag aldrig haft för avsikt att driva. Motiveringen till att skriva minst ett inlägg varje dag får jag av den politiskt korrekta median som styr vad svenska folket ”får och skall” läsa. Den i mitt öga tillrättalagda bilden av vissa sanningar som framförs i media anser jag vara väldigt filtrerad och gör mig alltid lika förbannad varje gång jag läser en tidning eller ser på TV när fakta undanhålls från mottagaren. Så länge dessa medier fortsätter kommer jag säkert också vara motiverad att skriva min blogg.”
Den 20:e maj 2010 föreläste sedan också Niklas Orrenius för journalisterna på Barometern. Förhoppningsvis även för Ulf Wickbom. Journalisten Mats Andersson skrev en artikel i Barometern om föreläsningen och jag citerade några uppmaningar till journalisterna från Niklas Orrenius. Levde Niklas Orrenius själv upp till det han predikade?
”Vi ska inte ignorera Sverigedemokraterna”
”Vi ska inte falla in i rollen som motståndare till SD”
”I rollen som journalist ska vi granska Sverigedemokraterna på samma sätt som alla andra partier. Vi får inte låta eventuella egna värderingar av partiet styra oss.”
”Vi journalister ska träffa Sverigedemokraterna, samtala med dem och lyssna på dem.”
Det måste ha varit en chock för Barometerns journalister att höra detta om nu inte Mats Anderssons artikel helt enkelt var en fejkartikel för att rätta till journalisternas egna dåliga samvete. Jag kommenterade artikeln och Niklas Orrenius uppmaningar på min blogg med följande konstaterande.
”Barometerns journalister har inte träffat mig eller någon annan Sverigedemokrat i Kalmar för någon intervju sedan valet 2006. Då har vi haft både EU-val och Kyrkoval sedan dess. Den enda som haft ett längre samtal med mig är Gunilla Sax då tidningen hotade med stämning om jag inte betalade 6000 kronor till tidningen för att jag använt en bild av mig själv från tidningen på min blogg.
Inte blev det någon förändring efter den föreläsningen heller. Jag och SD var bannlysta i Barometern och i Östran. Den enda platsen som vi vid några tillfällen kunde bli publicerade var på insändarsidorna och debattsidorna.
94
Jag tror det dröjde ändra fram till i slutet av juli innan någon journalist hörde av sig till mig från Barometern. Då Anders Blank ringde och undrade hur vi ställde oss till att inga politiska partier skulle få någon plats på Stadsfestens tre dagar. Frågan var helt ofarlig politiskt. För mig var svaret enkelt att jag tyckte att det var helt ok om det gällde samtliga partier..
De lokala journalisterna på Barometern och Östra Småland skrev under alla dessa år aldrig en enda artikel om mig eller min blogg som jag skulle kunna tolka som något positivt. Då räknar jag inte in artiklar efter något val då SD gått starkt framåt. Hösten 2019 ställde jag frågan till Anders Blank och Mats Andersson på Barometern i ett mejl. Mats Andersson svarade inte. Anders Blank svarade däremot och menade att journalisternas roll var att kritiskt granska politikerna. Anders Blank var då ute i kylan på Barometern.
thoralfsblogg.com 