EU-Valet 2009

Våren och försommaren 2009 blev en jobbig tid för mig personligen. Min mor hade varit sjuk en tid och fått lite olika diagnoser innan det slutligen i mars konstaterades att hon led av cancer som även spridit sig till lungorna. Jag och min syster turades om att vara hemma hos våra föräldrar i Södra Vi en vecka i taget under de tider som vår mor inte var inlagd på sjukhus. Samtidigt hade jag ett EU-val i början av juni och en valkampanj som började redan i maj. Vi var ju dessutom bara några stycken aktiva i Kalmar men vi försökte göra så gott vi kunde med utdelningar av partiets EU-foldrar. Sverigedemokraternas båda toppnamn på valsedeln var Sven-Olof Sällström och Margareta Sandstedt (Larsson).

      Jimmie Åkesson, Sven-Olof Sällström och Erik Almqvist som då var ordförande för SDU kom till Kalmar län under två dagar. Vi hade torgmöte i Kalmar, Borgholm och i Västervik och jag var med på samtliga platser och hjälpte till med det praktiska. I Kalmar hade socialdemokraterna och tidningen Östran kallat in riksdagsledamoten Håkan Juholt för att hålla koll på torgmötet och kommentera det i tidningen.

Sverigedemokraternas tema på EU-valskampanjen var ”Ge oss Sverige tillbaka!” Något som symboliserades med en mycket stämningsfull bild från ett somrigt småländskt landskap, med några barn på en grusväg. Bilden fanns på både valfoldern och valaffischen som användes flitigt. Jag gillade budskapet starkt då det handlade om att Sverige skulle lämna monsterunionen EU och överstatligheten. En annan het fråga 2009 var om Turkiet skulle få starta förhandlingar om ett EU-medlemskap. SD tog starkt ställning mot Turkiet.

95

SD och toppkandidaten Sven-Olof Sällström fick givetvis inte vara med i SVT:s slutdebatt men han kommenterade vad han skulle sagt i ett videoklipp som fick ganska stor spridning.

Trots att min privata situation var väldigt jobbig under dessa veckor så kämpade jag på under all min lediga tid med att dela ut partiets valmaterial och valsedlar. Jag delade ut material i Kalmar och på Öland men också en hel del i Vimmerby kommun då jag tillbringade mycket tid hemma hos min sjuka mor i Södra Vi. Jag delade själv ut drygt 10 000 valfoldrar under dessa veckor.

    Det fick också utslag i valresultatet. Även om SD inte klarade 4-procentspärren och fick något mandat i EU-parlamentet så ökade partiet från 1,1 procent till 3,3 procent. I Södra Vi där jag gissningsvis delat ut valfoldrar med valsedlar till 80-90 procent av hushållen i samhället blev valresultatet 6,7 procent. Hade SD haft de ekonomiska resurserna att skicka ut valfoldern och valsedlar till samtliga hushåll i Sverige är jag övertygad om att SD redan varit ett parti i EU-parlamentet 2009. På min blogg skrev jag följande kommentar till valresultatet.

    ”En sak är ställt utan rimligt tvivel och det går igen i många valkretsar i Kalmar kommun och det är att en valkrets som bearbetats med information om vår politik, tidningar, valmaterial och slutligen valsedlar, ger resultat. Resultatet blir ca 100 procent högre i en ”bearbetad” valkrets i jämförelse med en helt obearbetad. Resultatet har heller inget att göra med befolkningsstruktur om man tolkar siffrorna från valmyndigheten. När vi sedan vet att SD kommer satsa ca 30 ggr mer ekonomiska resurser på nästa års val så är det med stor tillförsikt som jag ser fram emot valet 2010. Då skall vi in i riksdagen och alla landsting söder om Dalälven och i 95 procent av landets kommuner.”

Jag hade dock svårt att glädja mig åt valresultatet. Under dessa EU-valveckor blev min mor bara sämre och sämre. Det blev bara en tung väntan på att min kära mor skulle gå bort. Den 26 juni somnade mor in, bara 76 år gammal. Det råkade dessutom vara på min fars födelsedag.

    Jag hade dessutom hyrt en lägenhet i Visby under Almedalsveckan som skulle starta bara några dagar efter min mors bortgång. Det var också bestämt sedan tidigare att min dotter, Jenny skulle följa med ut till Visby. Det blev inte mycket politik utan jag guidade runt min dotter på Gotland och på Fårö. Det var skönt att ha Jenny som sällskap under dessa tunga och sorgliga dagar. Politiken och seminarier och allt annat under Almedalsveckan var inte längre så speciellt angeläget, det kändes bara jobbigt med allt politiskt käbbel.

96

     Vi var dock nere i Almedalen och lyssnade på avstånd när Mona Sahlin höll sitt tal. Jag mådde uppriktigt sagt riktigt illa över hur hon spydde galla över Sverigedemokraterna. Det största euforiska jublet och applåderna kom när Mona Sahlin upprepade föregående års löfte om att ”aldrig, aldrig någonsin, under några omständigheter, någonstans samarbeta med Sverigedemokraterna”. På min blogg skrev jag följande kommentar. 

Detta största jubel visar också på en inskränkthet och djup okunskap hos dessa människor om vad Sverigedemokraterna i verkligheten står för inom de olika politiska områdena. S och SD har faktiskt många gemensamma mål om man inte infattar flyktingpolitiken. Att då som publiken i Almedalen jubla i högan sky åt Mona Sahlins löfte är som att ”såga av den gren man sitter på” och underkänna delar av partiets egen historia och ideologi. I mitt huvud kommer det upp liknelser med en otrevlig och galen man från Tyskland som landets innevånare jublade åt vid varje tal oavsett vad han uttryckte i sina framträdande, åtminstone de som var närvarande.”

Under dagarna i Visby tog jag inte en enda bild med min kamera. Vi lämnade Almedalsveckan innan veckan var slut. Jag hade en tung och sorglig begravning att tänka på.

Under hösten gick jag ofta till Lilla puben för att äta eller bara ta en öl efter en arbetsvecka, det blev alltid en Newcastle på fat. Lilla puben hade några rätter på menyn som jag gillade och dessutom relativt prisvärt. Moderaternas oppositionsråd, Göran Häggfors, kom ofta förbi Lilla puben en stund på fredagskvällarna och det blev en vana att vi alltid pratade och skvallrade lite för varandra. Göran Häggfors hade ett stort kontaktnät så han hade betydligt mer att bidra med än vad jag kunde berätta för Göran. Jag förstod ganska snart att Göran Häggfors inte direkt var någon vän av statsminister Fredrik Reinfeldts politik och de ”nya moderaterna”. I synnerhet inte när det gällde invandringspolitiken.

Barometerns politiska chefredaktör Per Dahl intervjuade vid ett tillfälle sin kamrat och moderaternas före detta riksdagsman Nils-Fredrik Aurelius angående NordStream-projektet. Nils-Fredrik Aurelius var vid det tillfället vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i KIFAB. I artikeln (11 augusti 2009) fanns en bild på Nils-Fredrik hemma i hans bostad. Jag fick ett tips om vad som fanns i bakgrunden på bilden. Där syntes en liten del av en tavla med den omtalade Muhammedkarikatyren som publicerats i danska Jyllandsposten. Vad jag kommer ihåg så var det danska Tryckfrihetssällskapet som sålde tavlan. Mitt blogginlägg fick många roande och dråpliga kommentarer. Vet man vad man letar efter så går det fortfarande att se att det är den ursprungliga Muhammedkarikatyren på tavlan i bakgrunden, då en del av ”bombturbanen” syns. Barometern hade säkert beskurit bilden hårt innan publicering för att ingen skulle känna igen objektet på tavlan i bakgrunden men det funkade ändå inte riktigt. Rädslan för att muslimer skulle börja kritisera Barometern fanns säkert i deras medvetande och att Nils-Fredrik Aurelius skulle få besvärande frågor. Vi var dock många som fick ett gott skratt. Idag är skräcken fortfarande stor i media över att publicera någon av de tolv Muhammedkarikatyrerna.
 

97

Omskärelse av små pojkar blev en omtvistad fråga då SKL, Sveriges Kommuner o Landsting rekommenderade att landstingen skulle utföra detta för att undvika omskärelser i hemmen. Men om omskärelsen skulle ske på icke medicinska grunder, utan istället av religiösa skäl så skulle föräldrarna betala enligt en fastställd taxa. Jag startade en konversation med landstingsråden angående omskärelse. Landstingsrådet Anders Henriksson (S) hänvisade enbart till tjänstemännen och vägrade att ha någon egen uppfattning om religiös omskärelser, ytterst fegt. Däremot utbröt en ordstrid med folkpartisten Pierre Edström på våra bloggar och i kommenarsfälten. Pierre Edströms ställningstagande utföll sedan i detta uttalande.

    ”I mina ögon blir slutsatsen att man inte ska utsätta pojkar som är en vecka gamla för omskärelse. Det vore det bästa för barnet. Nu ser verkligheten annorlunda ut och det får vi förhålla oss till.”

    Nu ser verkligheten annorlunda ut och vi får förhålla oss till detta. Har människan inga principer eller ett samvete. Det mångkulturella samhället och dess seder styr uppenbarligen folkpartisten Pierre Edström men han var ju tvungen att försvara sitt ställningstagande i landstingsstyrelsen.

Jag ställde flera frågor i mejl om detta till sjukvårdsdirektör Ragnhild Holmberg, vilket utmynnande i en insändare som jag skickade till samtliga sex tidningar i länet. Barometern, Östran, Ölandsbladet, Kalmar läns tidning, Västerviks tidning och Vimmerby tidning. Den enda tidning som inte publicerade insändaren var givetvis Vimmerby Tidning, där chefredaktör Alf   Wesik var ansvarig. I ett telefonsamtal med Alf Wesik så uppgav han följande skäl till varför tidningen inte publicerade några insändare från Sverigedemokraterna. Det behövs inga ytterligare kommentarer till det svaret då det talar för sig självt.

”Vimmerby Tidning har som princip att inte publicera insändare från sverigedemokrater eftersom partiet inte sitter i riksdagen.”

98

Debatten angående omskärelse pågick under några veckor och jag fick väldigt många positiva reaktioner på mina blogginlägg och insändare. Pierre Edström klagade däremot högljutt över den kritik han fick och som han kallade för nätmobbing. Men när jag läste kommentarerna på hans blogg så var det mest personer som ifrågasatte hans ställningstagande som folkpartist. Det gick knappast att kalla för nätmobbing. Han beklagade sig också för de kommentarer som kom på min blogg. Pierre Edström förklarade aldrig någonstans vad han menade med att ”nu ser verkligheten annorlunda ut och det får vi förhålla oss till”. Väldigt ynkligt av Pierre Edström enligt min mening. Han stoppade även möjligheten att kommentera på sin blogg. Så gör man när man inte kan bemöta kritiken.

Landsdagarna hölls 2009 i Ljungbyhed i mitten av oktober. Jag var där tillsammans med Lars Rosén och Claus Zaar. Jimmie Åkesson höll ett väldigt bra tal som hade rubriken ”Trygghetslinjen”. Av någon anledning så blev jag intervjuad av journalisten Niklas Svensson som då jobbade för TV4 och kom därmed med i flera nyhetssändningar.

Den motion till landsdagarna som dragit till sig störst medieintresse var Joakim Larssons motion angående införande av dödsstraff. Den var inte populär hos partiledningen och var inte heller populär bland ombuden, då den röstades ned med siffrorna 120 mot 3.

Kent Ekeroth höll också ett långt tal om islam och islamiseringen som fick en hel del uppmärksamhet i media. Det var ett tal helt i mitt tycke och jag anser att det mesta som Kent Ekeroth uttryckte har vi senare fått uppleva genom t.ex. hur den så kallade arabiska våren utvecklade sig med bland annat IS/ISIS/Daesh härjningar i Syrien och Irak men även den katastrofala utvecklingen i Sverige. Titta på Kent Ekeroths tal på följande länkar.

Del 1 https://youtu.be/L4uKtEULXew  

Del 2 https://youtu.be/S6KA3h8Pdao

Nedanstående partistyrelse valdes vid landsdagarna 2009, många av dem skulle bli riksdagsledamöter ett år senare, tillsammans med mig själv.

99

Dagen efter att landsdagarna hade avslutats publicerade Aftonbladet Jimmie Åkessons omtalade debattartikel efter ett löfte från Jan Helin. Aftonbladet satte rubriken till ”Muslimerna är vårt största utländska hot”. Jag instämde till fullo i innehållet i artikeln och det var skönt att läsa Jimmie Åkessons slutord i artikeln.

“Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.”

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/VRx8zd/akesson-muslimerna-ar-vart-storsta-utlandska-hot

Frågan är dock om Jimmie Åkesson levt upp till detta löfte. Det har nog blivit mer och mer tveksamt de senaste åren då SD mer och mer tonat ned tidigare politiska ställningstaganden.

Under hösten 2009 seglade två ärenden upp på den kommunala dagordningen som jag skulle ägna mycket intresse och tid åt de kommande åren eftersom jag värnade våra gröna lungor i staden. Det gällde dels en markreservation för Gota Media AB som ville bygga ett nytt mediehus på Kvarnholmen vid Systraströmmen, norr om det gamla vattentornet. Delvis på parkeringsplatsen men även på ca 2 000 kvadratmeter av parkytan. Ärendet behandlades i kommunstyrelsen så jag hade ingen möjlighet att påverka beslutet men när det så småningom kommer upp i kommunfullmäktige så kunde jag protestera mot att ännu en grön lunga exploateras. Det kom att bli en följetong med många inlägg både på min blogg och i kommunfullmäktige den kommande mandatperioden.

    Det andra ärendet var Linneuniversitetets planer på att bygga nya lokaler och var de i så fall skulle placeras. Universitetets rektor Stephen Hwang ville bygga lokalerna i Ölandshamnen men det fanns ett stort motstånd mot detta både inom politiken och hos allmänheten. Vi sverigedemokrater tog tidigt ställning för en placering vid Brofästet där universitetet redan hade en del av sina utbildningslokaler. Det kom också att bli en följetong de kommande åren med många debatter och turer innan ett beslut till slut fattades i kommunfullmäktige. I skrivande stund är en del av lokalerna färdiga och resterande lokaler skall vara färdigställda till årsskiftet 2020/2021.

100

I slutet av året fick jag ett trevligt mejl som också är värt att nämna.

”Hej Thoralf!

Allra först vill jag säga att du gör en fantastiskt bra och intressant blogg som jag läser varje dag. Du är en duktig grävare och oförtröttlig sanningssägare, och med det vinner du både intresse och respekt.

Jag är en pensionerad journalist med bl. a 20 år i dagspressen bakom mig som jobbar i slutskedet på en bok om invandringspolitiken. Jag har jobbat hela året med detta och hoppas bli klar för utgivning i början av 2010, givetvis på eget förlag. Jag har väntat länge på att någon yrkesaktiv journalist ska göra en bred faktabaserad genomlysning av detta viktiga samhällsområde. Men det har inte kommit någon, och jag har insett att det beror på att mina kolleger är både rädda och indoktrinerade. Man måste tydligen vara pensionär för att våga ta itu med detta laddade område.”

Kan någon gissa vem som var avsändare? Boken kom ut 2010 med titeln ”Världsmästarna – när Sverige blev mångkulturellt”, under pseudonymen Julia Caesar. Jag fick också frågan om hon kunde publicera sina krönikor på min blogg men så blev det inte. För säkerhets skull valde Julia Caesar att publicera dem på den danska bloggen Snaphanen. En fördel med att publicera dem utanför Sverige var att inte klåfingriga svenska politiker och myndigheter skulle kunna komma åt att blockera hennes krönikor. Det var troligen ett klokt beslut. Ända sedan dess har vi haft kontakt med jämna mellanrum på mejl men vi har tyvärr aldrig träffats.

101

Valåret 2010

Det var med stor tillförsikt och en spänd förväntan som valåret 2010 inleddes. Flera opinionsundersökningar visade på att SD hade goda möjligheter att klara riksdagsspärren på fyra procent. Men samtidigt var jag och alla inom SD medvetna om att våra politiska motståndare och då inkluderar jag också media, inklusive public service, skulle göra allt för att motverka att SD kom in i riksdagen.

I början av januari kom siffror från Migrationsverket som visade att det under 2009 hade beviljats 101 230 uppehållstillstånd, ett nytt rekord, samtidigt som vi upplevde de värsta ekonomiska effekterna av finanskrisen 2008, sedan 1930-talet, enligt visa ekonomiska analytiker. Reinfeldtregeringen reagerade inte det minsta på siffrorna eller för de kostnader som skulle komma att drabba de svenska skattebetalarna, inte minst kommunerna. Det skulle bara bli värre de kommande åren med Fredrik Reinfeldt som statsminister.

En politisk motståndare som däremot kom med ett och annat positivt omdöme var Linus Hellman som också drev en blogg under namnet ”I Hell-mans värld”. Då var Linus Hellman aktiv i Piratpartiet och tidigare hade han varit medlem i Vänsterpartiet. Idag är Linus Hellman anställd av Socialdemokraterna som ombudsman i Kalmar.

Något som debatterades flitigt under 2010 var nyetableringen av Linnéuniversitetet i Kalmar och jag och SD tog aktivt ställning för att det nya lokalerna skulle etableras vid Brofästet men socialdemokraterna och den rödgröna majoriteten hade beslutat att det skulle byggas i Ölandshamnen med många begränsningar och risker som följd. Jag grävde fram en hel del fakta om detta som jag presenterade på min blogg. Det kommenterade Linus Hellman vid några tillfällen. Trots hans alla nedsättande epitet om mig så länkade jag till hans blogg och citerade delar av texten enligt nedan.
 

103

”Slutligen ett sidospår. Det bär mig kanske lite emot, men på det stora hela har jag ändå inget emot att plussa även för knäppgökar när det finns anledning till det, och i förrgår publicerade Thoralf på sin blogg en förbannat gedigen bloggning (länka till honom? – aldrig i helvete) om frågan om Linnéuniversitetets framtida lokalisering.

Jag håller inte med honom om särskilt många av de slutsatser han kommer fram till – för min del får de gladeligen bygga varhelst de önskar, inklusive utanför mitt fönster – men Thoralf har producerat en genomgång som är synnerligen detaljerad och välgrundad, och som dessutom uppenbarligen krävt ett imponerande grävande. Jag har i gammelmedia inte sett tillstymmelse till något lika tydligt och genomarbetat.
     Jag läser normalt inte Thoralfs förvirrade och galna blogg, men har den senaste veckan naturligtvis haft ovanligt goda skäl att sticka in näsan där då och då, och trillade då vid ett tillfälle över den faktiskt eminenta universitetsbloggningen. Det hela är främst intressant just utifrån perspektivet att Thoralfs bloggning är ett tydligt exempel på att man i bloggosfären kan finna sådant som dels över huvud taget inte går att finna i gammelmedia, och dels håller betydligt högre klass än det gammelmedia generellt producerar. Vore jag del av gammelmedia så skulle det förfära mig att t.o.m. en stollepelle som Thoralf kan utklassa dem så totalt.”

Tack Linus Hellman! Jag har däremot inget emot att länka till Hellmans blogg 😉 Tänk om media någon gång även kunde uppmärksamma bra bloggningar från en Sverige-demokrat. Tyvärr har vi nog en lång väg att vandra innan detta är politiskt korrekt i Barometern eller Östran! Vi bloggare är ju faktiskt ett hot mot media.

Från min blogg 6 februari 2010.

I samma veva utbröt ett nytt mediadrev mot mig sedan jag på min blogg länkat till ett YouTube-klipp med låten ”Grannen” av Peps Persson och framförd av Peps Persson. Klippet var bildsatt med passande bilder. Problemet för media var att alla verser inte var med i klippet och därför var YouTube-klippet rasistiskt. Kvällsposten/Expressen var den första tidningen som hörde av sig och sedan hängde hela gänget på, inte minst de lokala tidningarna med Barometern och Anders Blank i spetsen. Rubriken i Kvällsposten var ”Peps fick sin låt kapad av Sverigedemokraterna”. Idag kan jag bara skratta åt det men då gjorde media allt för att smutskasta mig och SD.

https://www.expressen.se/kvallsposten/peps-fick-sin-lat-kapad-av-sverigedemokraterna/

    Det märkliga är att låttexten till Grannen finns inte på nätet och jag kan heller inte skriva av texten och publicera den då Peps Persson säkert skulle anmäla mig för brott mot upphovsrätten. Texten skall tydligen begravas då den inte är politiskt korrekt.

104

Här kommer dock några av textraderna.

”Min granne är rädd för araber dom är ju inte som vi

och deras religion är makaber med hedersmord och heligt krig.”

”Han bara glodde på mig stött och sa Ja, jag är trött på allt, förbannad, fusk, fjäsk och dalt. Och alla jävla banditer som kommer hit och förstör,”

”Och sen ska packet ha bidrag till hela sin jävla släkt

och så slår dom ihjäl sina döttrar bara för nån jävla pajasdräkt, Va?” 

Lyssna på låten på YouTube.  https://youtu.be/1DQ2MXV69YA

Texten är betydligt mer talande idag än den var 2010. Är dock lite förvånad över att den fortfarande finns att lyssna på. Nu blev det inget av Peps Perssons stämning utan det var mest en tidningsanka och ett sätt för media att smutskasta mig och SD ännu en gång, det var ju valår. Anders Blanks artikel i Barometern var den som utan tvekan gick längst i det avseendet.

SVT och TV4 presenterade under våren en undersökning över avhoppade politiker inom kommunpolitiken under innevarande mandatperiod och basunerade ut att SD hade flest avhoppare. Men SD var det enda partiet som särredovisades, övriga partier redovisades i klump Alliansen för sig och de rödgröna som en grupp. Jag grävde fram siffrorna i SVT:s undersökning och presenterade dem grafiskt. Antalet avhoppade ledamöter.

105

Det gick därmed inte att bedöma sanningen i siffrorna. Det visade sig snart också att SVT hade tagit med avlidna Sverigedemokrater som avhoppade. Ett synnerligen bedrägligt sätt att redovisa avhoppade. Detta fick stor uppmärksamhet och SVT tvingades att i en efterföljande sändning av Rapport informera om att även ett stort antal avlidna räknats som avhoppare.

    Ett bra exempel på hur SVT:s journalister arbetar med lögn, förbannad lögn och statistik. 7-klövern hade tillsammans drygt 2 000 avhopp och SD hade drygt 100 avhopp. Övriga, tolkar jag som lokala partier i kommuner och landsting/regioner.

Det anordnades också kurser för anställda inom media om hur man skulle bemöta SD. Expo låg bakom många av dessa utbildningar. Min egen son jobbade på ett elinstallationsföretag och var fackligt engagerad och tvingades därmed gå en kurs genom sitt fackförbund. Tack vare det så fick jag en hel del insikter om hur falsk denna utbildning var och vilken indoktrinering det handlade om. Ett minst sagt märkligt agerande av ett fackförbund och framförallt LO som borde stå upp för yttrandefrihet med tanke på deras historia. Tidningsutgivarna TU,anordnade också utbildningar för sina medlemmar med inriktning på Sverigedemokraterna.

Några frågeställningar från kursinnehållet från Tidningsutgivarnas utbildning.

”Kan man säga att SD är främlingsfientliga?”

”Hur väl stämmer deras påståenden?”

”När är något en tillåten åsikt och när blir det främlingsfientligt? När blir det hets mot folkgrupp?”

”Hur påverkar lagar, pressetik redaktionell policy bevakningen av partier som för fram extrema invandringskritiska eller populistiska åsikter?”

”Vad gör du om en politiker påstår att muslimerna är det stora hotet”

”Om en viss folkgrupp begår mer våldtäkter än andra?”

”Hur extrem ska en åsikt vara för att den omedelbart måste bemötas?”

”Vad kan man som journalist ta avstånd från?”

106

En minst sagt skrämmande lista och samtidigt ett bevis för hur media samordnade sina resurser mot Sverigedemokraterna, inte mot övriga partier. När valet  hade genomförts meddelade TU, tidningsutgivarna, att man hade för avsikt att lägga ned mediautbildarna. Uppdraget var med andra ord slutfört. Men misslyckat då Sverigedemokraterna klarade riksdagsspärren trots medias förtalskampanjer.

Statsminister Fredrik Reinfeldt meddelade också att han inte hade för avsikt att debattera med Jimmie Åkesson under hela valrörelsen. Det var i en intervju i Närkes Allehanda som Fredrik Reinfeldt deklarerade det.

”Fredrik Reinfeldt tänker inte ta någon debatt med Sverigedemokraterna inför valet. Jag vill inte ge dem det reklamutrymmet, motiverar han.”

Sedan fortsatte Fredrik Reinfeldt med följande uttalande i intervjun.

”Det är bara det att jag inte kan vinna den debatten – om han inte kommer full och börjar slåss i studion. Så länge som han säger någonting som är begripligt, har han ju överraskat. Håller bara tre procent av befolkningen med honom och 97 procent med mig så är det ändå ett dåligt resultat.”

Fredrik Reinfeldt visade med sitt uttalande ett stort förakt mot Jimmie Åkesson, inte värdigt Sveriges statsminister. Uppenbarligen trodde inte statsminister Fredrik Reinfeldt på sin egen politik eller i varje fall var han fullt införstådd med att betydligt fler väljare än vad opinionssiffrorna visade, skulle kunna rösta på SD om partiet och Jimmie Åkesson fick mer utrymme i media och framförallt i public service. Därför skulle varje sådan möjlighet stängas igen. Dansk Folkepartis partiledare, Pia Kjaersgaard gav sig också in i den svenska valrörelsen med ett skarpt uttalande riktat mot den svenska regeringen och statsminister Fredrik Reinfeldt. Pia Kjaersgaard såg med stark oro på utvecklingen i Sverige och framförallt utvecklingen i Malmö. Redan i maj 2002 sa Pia Kjaersgaard följande.

”Om de (svenskarna) vill göra Stockholm, Malmö och Göteborg till skandinaviska Beirut med klankrig, hedersmord och massvåldtäkter så får de göra det. Vi kan alltid stänga Öresundsbron ”.

Uttalandet fanns fortfarande på regeringskansliets webbsida så sent som 2010 när jag skrev ett blogginlägg om det. Öresundsbron var 2002 bara två år gammal. I Danmark såg man redan då åt vilket håll Sverige var på väg. Det var 2002 som Dansk Folkeparti blev ett stödparti till regeringen i Danmark och som då kunde påverka den danska invandringspolitiken med följd att invandringen minskade radikalt de följande åren i Danmark.

(Den 1 november 2019 införde Danmark gränskontroller mot Sverige vid Öresundsbron, den 13 mars 2020 stängde Danmark gränsen till Sverige med anledning av coronaviruset, Öresundsbron stängdes för svenskar).

107

Riksdagsvalsedeln 2010

När valberedningen i början av mars presenterade Sverigedemokraternas riksdagsvalsedel inför valet befann jag mig på en veckas semester på Fuerteventura. Jag hade givetvis fått lite information innan listan blev offentlig från valberedningen så på det viset var det ingen överraskning med plats nummer 21 på listan. Det var minst sagt smickrande att bara få vara med på riksdagslistan. I praktiken innebar det att jag skulle bli riksdags-ledamot vid ett valresultat på ca 6 procent för SD. Ett fullt möjligt valresultat för SD om inga skandaler skulle inträffa under valrörelsen.

Alla var medvetna om att Aftonbladet och Expressen med stor sannolikt hade en del material om SD-medlemmar och kanske de som stod på riksdagslistan som skulle komma i tidningarna under valrörelsens sista veckor. Givetvis skulle det i media också framhållas att det var så få kvinnor på valsedelns första 30 platser. Bara fem kvinnor. Jag skrev på min blogg efter att riksdagslistan blivit offentlig angående min egen möjlighet att få en riksdagsplats.

108
 
 

”Vid en eventuell riksdagsplats för mig är nog Stockholm mitt största problem. Jag är ingen storstadsmänniska! Brukar hålla mig ifrån storstäder så långt som möjligt.

Tystnaden på Öland med lugn och ro och en härlig natur året om passar mig egentligen betydligt bättre än storstadslivet. En sak som alla skall veta som väljer att rösta på mig och det är att jag kommer inte tillbringa mer tid än nödvändigt i Stockholm. En bekännelse som jag redan vill göra idag.
      Dessutom kommer jag inte lämna kommunpolitiken i Kalmar vid en eventuell riksdagsplats för mig. Jag vet inte vilka krav som partiet kommer ställa på oss riksdagskandidater men det handlar även om att jag skall må bra som människa.”

    Jag visste vad jag skrev redan innan jag kom in i riksdagen. Under mina fyra år i riksdagen, med en liten tvårummare på Östermalm så stannade jag bara en enda helg i Stockholm, under dessa fyra år. Jag utnyttjade inte heller min lägenhet under sommaruppehållet i riksdagen en enda gång, vad jag kan minnas idag. Jag fick nog av Stockholm under resten av året.

Partiet hade sin valkonferens den 28 mars i Stockholm. Det blev ingen större debatt om riksdagslistan, även om media försökte påskina att så var fallet. På min blogg kommenterade jag valkonferensen väldigt kort.

”Det var ingen hård kritik enligt min bedömning utan det fanns lite delade åsikter från vissa av ombuden, vilket jag ser som ett rent sundhetstecken inom partiet. Jag har själv gett uttryck för några saker som jag reagerat på när det gäller riksdagslistans utseende men givetvis kan inte alla vara nöjda. Sedan kan det även finnas uppgifter som ingen annan än valberedning och partistyrelsen känner till som kan vara väldigt avgörande för listans utformning. Den av valberedningen föreslagna riksdagsvalsedeln fick stöd av 105 ombud medan endast 38 personer var emot listan.”

Därmed var riksdagslistan spikad. På det lokala planet kämpade vi dock hårt med att få våra medlemmar att ställa upp på kommunvalsedeln och landstingsvalsedeln. Det var tufft att få personer att ställa upp. Alla var medvetna om den stigmatisering och uthängning som följde alla som stod med sitt namn på en valsedel för SD. Vi hade heller inte så många medlemmar. I Kalmar kommun fanns det ca 30 medlemmar, Västervik ca 20, Oskarshamn ca 10 och i Torsås fanns det bara en enda medlem. Totalt var vi ca 120 medlemmar i hela Kalmar län. Att få personer som jobbade i den offentliga verksamheten med på vår valsedel var mer eller mindre helt omöjligt. Många vågade inte ens bli medlemmar i partiet, ännu mindre stå med sitt namn på en valsedel.

109

Rädslan att bli utfryst på jobbet eller att till och med få sluta eller bli uppsagt var stor. I synnerhet bland de som arbetade i den offentliga sektorn. Hela samhället led fortfarande av effekterna från finanskrisen 2008 och alla var rädda om sina jobb. I valet 2006 var vi bara två namn på kommunvalsedeln i Kalmar. Min förhoppning var att vi skulle vara tvåsiffrigt antal på kommunvalsedeln 2010. Men det såg väldigt kärvt ut under våren, speciellt när det gällde kvinnor.

Ulf Wickbom, nytillträdd politiska chefredaktören på Barometern stod för det absolut grövsta och mest osmakliga påhoppet på Sverigedemokraterna under valrörelsen och framförallt Jimmie Åkesson. Han tillträde sin tjänst den 1 maj och den 8 maj publicerades en krönika på ledarsidan med rubriken ”Brev till Jimmie Åkesson” underskrivet av Roger Berserque, det vill säga Ulf Wickbom. Det som förvånade mig allra mest var att inte någon enda journalist eller politiker tog avstånd från hans mycket osmakliga krönika. Eller att Ulf Wickbom själv bad om ursäkt för sin fula krönika. Jag citerar några väl valda delar av krönikan som publicerades på ledarsidan.

    ”Vi är några glada invandrare, typ valloner, som har läst om dig i tidningarna. För det första: kan en Sverigedemokrat verkligen heta Jimmie? Det är varken svenskt eller demokratiskt. Jag tänker på Jimi Hendrix, som knappast skulle fått sjunga en ton på ert riksmöte. Min brorsa snöar in direkt på Jimmy Hoffa, som brukade ställa sina fackliga motståndare i betongklumpar på Hudson-flodens botten. Vi trodde först att Sverigedemokraterna skulle göra bojstenar av oss också. Vi är ättlingar till valloner, med andra ord ganska typiskt o-svenska, eller hur? Sedan förstod vi att ni bara ville skicka hem oss till ”vårt” land.”

      ”Det är nog lika bra att hänga med på svensk-köret. Annars står vi med betong runt fötterna på botten av Lillsjön, när Jimmie har tagit makten. Det räcker ju att bli vågmästare, säger han.” 

      ”Men, bäste Jimmie, nu vill brorsan och jag få klart besked om två saker. Vad är svenskt? Hur tänker du göra med alla som inte frivilligt utsätter sig för  försvenskningen? Hur mycket betong har ni? Hur många sjöar behövs för att lösa det problemet? Jag tror bara att max 1 200 personer får plats på Lillsjöns botten. Dessutom är betongblandarna tillfälligt slut på byggmarknaden.”

Jag blev i varje fall väldigt upprörd när jag läste krönikan och skrev ett ilsket blogginlägg. På min blogg kallade jag Ulf Wickboms krönika på ledarsidan för en ”fylleledare” och jag skrev vidare följande.

”Att Barometern är på väg ut i vänsterträsket understryker denna artikel på ledarsidan med eftertryck. Jag tror inte ens EXPO skulle klara av att skriva en sådan ”rövarhistoria” för de har uppenbarligen mer sinne för sanningen än Ulf Wickbom.”

110

”Är det någon som saknar ”verklig kunskap och djupare erfarenhet” om Sverigedemokraterna så är det just Ulf Wickbom.”   

”Om jag tidigare känt mig väldigt motiverad för att stoppa Barometerns mediahus vid Systraströmmen så är det inget emot vad jag känner idag. Skillnaden är att tidigare har den motivationen kommit enbart från min omtanke om Kvarnholmens miljö och att vi som politiker har ett ansvar att bevara denna unika miljö till kommande generationer. Men idag har detta mediehus fått en ny ”dimension”.

DET SKALL DRÖJA LÄNGE INNAN ULF WICKBOM KOMMER FÅ SÄTTA SIN FOT I ETT NYTT MEDIEHUS!

Jag kommer att se över alla möjligheter till att överklaga alla beslut angående detta mediehus. Gunilla Sax! Glöm ett mediehus på Kvarnholmen inom överskådlig framtid. Det kan du hälsa dina vänner i Gota Medias styrelse, inklusive moderaterna Malin Petersson och Jonas Lövgren i Barometern stiftelsen.
    Mina insändare till tidningen stoppar ni ju i princip redan så det kan knappast bli värre än det är idag att vara Sverigedemokrat och få något publicerat i Barometern.”

Ulf Wickboms krönikan publicerades aldrig på Barometerns webbsida. Jag tror att det fanns de på Barometern och Gota Media AB, kanske till och med chefredaktören Gunilla Sax som ansåg att krönikan var så osmaklig att man inte ville att den skulle få fötter och spridas på nätet. Vem vet?

Det blev heller aldrig något nytt mediehus på Kvarnholmen för Gota Media AB. Vi Sverigedemokrater överklagade detaljplanen plus att även sakägaren Linda, som hade en lägenhet i gamla vattentornet fortsatte driva överklagan med stöd från oss i SD, när vi inte längre ansågs vara sakägare i den rättsliga processen. Gota Media renoverade istället sina gamla lokaler på Kvarnholmen, ett förståndigt beslut enligt min mening.

     Tack Linda! Idag finns det istället en fin lekplats för barn på den tänkta platsen för mediehuset och Ulf Wickbom och hans journalistkollegor kom aldrig dit. Han blev dessutom inte så långvarig på Barometern. Det kanske berodde på klavertrampet med Roger Berserque. Vem vet?

111

Fredsdemonstrationen 17 januari 2009

Efter att Hamas skjutit ca 80 raketer per dygn ifrån Gaza mot mål i Israel, under ett antal dagar vid jul och nyårshelgen 2008, så svarade den israeliska militären, IDF med flyganfall mot Gaza och andra mål. Återigen var det en allvarlig konflikt i Mellanöstern. Denna gång mellan Hamas och Israel. Barometerns politiska chefredaktör, Per Dahl tog utan tvekan ställning mot Israel då han undanhöll hur Hamas avfyrade stora mängder raketer mot Israel, något som jag uppmärksammade på min blogg. Konflikten fortsätter under januari 2009 och på flera platser i Sverige anordnas fredsdemonstrationer, bland annat i Norrköping där socialdemokraten Lars Stjernqvist deltar som talare. På sociala medier publicerades foto där Lars Stjernqvist omges av Hizbollahflaggor och andra palestinska flaggor men i svensk media visas helt andra bilder från demonstrationen.

    I Kalmar är inte socialdemokraten Nasim Malik sen med att börja uttala sig väldigt märkligt för media om konflikten.

”Om USA verkligen ville ha fred skulle det bli det omedelbart. Men det är lågkonjunktur och USA vill sälja vapen, då blir det så här”

Så uttalade sig Nasim Malik i media. Nasim Malik menar till och med att finanskrisen är en orsak till konflikten men som om det inte vore nog så säger han även följande i samma artikel. ”Israel vill ha mer mark, för priset av palestinskt blod.” Jag blir dock inte förvånad när Nasim Malik och socialdemokraterna står som arrangörer för även en fredsdemonstration i Kalmar på Larmtorget den 17 januari. Med tanke på de foto jag hade sett från Norr-köping så beslutade jag mig för att närvara vid demonstrationen, med min  kamera. Ett mycket bra beslut skulle det visa sig. Att Socialdemokraterna är medarrangör framgår tydligt av talarstolen.

77

Förutom Nasim Malik så talade även kommunfullmäktiges ordförande Roger Kaliff (S), kommunalrådet Bertil Dahl (V) och SSU-ombudsmannen Martin Andersson. 

Luften darrade av hat mot Israel i flera av talen och det kulminerade när folkmassan under ledning av en person i rullstol som talade uppe på scenen började skandera ”No more peace with Israel” och väldigt många av deltagarna stämde in i talkören. Då lämnade till och med paret Pierre Edström (FP) och Birgitta Axelsson Edström (V) fredsdemonstrationen. Nasim Malik stod dock kvar på scenen omgiven av Hisbollahflaggor och ett plakat med judestjärnan och ett hakkors utan att reagera det minsta på detta plakat.  

(Den person i rollstol från 2009 bild på sidan 77 är idag en drivande person för att bygga en moské i Kalmar och ledande person i det Muslimska trossamfundet i Kalmar). Kommentar av mig 2026-02-12

78
 

Jag reagerade väldigt starkt på det jag upplevde på Larmtorget denna lördagseftermiddag. De båda lokaltidningarna och P4 Radio Kalmar var på plats med journalister och fotografer. Därmed så förväntade jag mig en bra rapportering om fredsdemonstrationen i måndagens tidning men redan på söndagen började jag få mina tvivel då Barometern publicerade en artikel på nätet. Tidningen hade journalisten Jesper Eriksson och fotografen Sonja Palm på plats. Barometerns artikel var präglad av självcensur och mycket lite av vad som i själva verket utspelades och sades från talarstolen fanns med. På bilden som användes i tidningen saknades alla Hizbollahflaggor, Hamasflaggor och hakkorsplakat. Allt uppenbarligen för att skydda demonstrations-deltagarna och arrangören, Socialdemokraternas Internationella förening. När jag sedan läste tidningarna på måndagen blev jag bestört, tidningarna mörkade fullständigt det som hade utspelat sig på Larmtorget. Varför? Försökte Barometern skydda deltagarna och de politiker som deltagit aktivt som talare vid fredsdemonstrationen?

    Det fick mig att skriva ett långt blogginlägg där jag kritiserade lokal-tidningarna kraftigt för deras självcensurerade artiklar och jag publicerade ett tiotal foton från fredsdemonstrationen som visade verkligheten.

https://thoralfalfsson.webblogg.se/2009/january/fredsdemonstration.html

I blogginlägget skrev jag bland annat följande.

    “Socialdemokraten Nasim Malik, ordförande för den socialdemokratiska internationella föreningen inledde som talare. Näste talare var socialdemokraternas kommunfullmäktigeordförande i Kalmar, Roger Kaliff. Som i sitt tal givetvis anklagade och fördömde Israel men inte sa ett enda ont ord om motparten i konflikten. Förutom att han kanske tyckte att Hamas borde sluta skjuta raketer över Israel. Näste talare var vänsterpartiets kommunalråd som ackompanjerad av Hizbollahflaggor krävde en bojkott av Israel och i hårda ordlag fördömde Israel och krävde att de ansvarig personerna för Israels försvarskrig i Gaza skulle ställas inför rätta. Givetvis kritiserade inte Bertil Dahl palestinierna eller deras allierade Iran och Syrien som försåg Hamas med vapen, Det var skrämmande att lyssna på denna kommunist men det skulle komma värre anföranden.

          Givetvis var det flera palestinier som talade. Bland annat talade en 14-årig kille med hela huvudet insvept i en palestinasjal. Av det han sa så framgick det tydligt hur fullständigt proppfulla dessa barn är av sitt hat till Israel och alla judar. Självklart är det barnens föräldrar som har matat dem med sitt eget hat till judarna. När en man i rullstol äntrade scenen och började tala så sjönk denna demonstration till allt annat än en demonstration för fred. Under sitt tal uppmanade han åhörarna flera gånger att skandera “NO MORE PEACE WITH ISRAEL”. Det som förbluffade mig var att så många av de demonstrerande instämde i hans uppmaning. När han kom ner från scenen blev han omkramad och pussad som en hjälte. Jag noterade dock att flera av de

79

svenskar som närvarade vid demonstrationen också började lämna densamma, fullt förståeligt. Vem tror ni äntrade scenen sedan? Jovisst, ingen mindre än SSU-ombudsmannen Martin Andersson. Initiativtagaren till bloggen SD Bluffen som skall granska Sverigedemokraterna. För mig är det fullständigt obegripligt hur en socialdemokratisk företrädare kan gå upp på en scen strax efter att man från samma scen tillsammans med deltagarna skanderat “NO MORE PEACE WITH ISRAEL” ackompanjerad av Hizbollahflaggor och hakkors men det gjorde Martin Andersson. Helt sanslöst!”

    Senare har jag uppmärksammat mannen i rullstolen i ett annat sammanhang. Han är en ledande person för källarmoskén på Storgatan i Kalmar, som drivs av sunnimuslimer. Han deltar bland annat i koranskolan för barn.

    Den socialdemokratiska tidningen Östran dröjer med sin artikel. Deras journalist Anders Jönsson skriver till sist en artikel men även han undviker hizbollahflaggor och hakkors som bildmaterial till artikeln. Anders Jönsson nämner inte att det är den socialdemokratiska Internationella föreningen som är arrangör i artikeln, han nämner inte heller att socialdemokraterna Roger Kaliff, Nasim Malik och Martin Andersson deltagit som talare. Däremot anger han kommunalrådet Bertil Dahl (V) som deltagare och talare. Säkert ett medvetet val av ansvariga på tidningen. Vilket hyckleri av den socialdemokratiska tidningen.

    Mitt blogginlägg och mina foton från fredsdemonstrationer väckte starka reaktioner i sociala medier. Det blir en anmälan om hets mot folkgrupp mot arrangören men åklagaren Johan Henningsson har inte för avsikt att driva frågan. ”Vi har tillräckligt att göra ändå” menar han i en artikel. Jag tar mig för pannan och undrar om han är medlem i det socialdemokratiska partiet?

    Vid kommunfullmäktige den 26 januari ställer Folkpartiet en interpellation om fredsdemonstrationen och undrar vad ansvariga politiker gjort efter demonstrationen. Under debatten passade jag på att kritisera de arrangerande socialdemokraterna och media för hur det mörkat plakat, flaggor och israelhatet i sina artiklar men det fick inte mycket utrymme i artikeln som skrevs av Anders Blank från Barometern. Johan Perssons svar på interpellationen missade också Anders Blank, trots att det skriftliga svaret var anmärkningsvärt.

    ”Händelsen den 17 januari är mycket allvarlig. Min uppfattning är att det är hets mot folkgrupp och uttrycker antisemitism. […] Jag beklagar och är bekymrad över att inte någon av politikerna som deltog vid demonstrationen agerade med att polisanmäla direkt på plats och tydligt tog avstånd med krav på att plakaten skulle tas bort.”

    Enligt uppgift hade Nasim Malik fått massiv intern kritik och belagts med ”munkavel” inför och under kommunfullmäktigemötet. Under fikapausen kom faktiskt flera ledamöter fram och tackade mig för mitt anförande från

80

talarstolen, bland annat Ann-Britt Wejdsten (FP) och Kajsa Hedin (M). En ledamot kallade det för “ett klockrent inlägg” och det kändes väldigt bra att någon gång även få lite uppskattning från andra partier. Givetvis var det ingen från vänsterblocket som tackade mig för mitt anförande.

    Efter att Johan Persson indirekt kritiserat Nasim Malik i svaret på interpellationen skrev jag en insändare till lokaltidningarna där jag krävde att Nasim Malik skulle lämna sina förtroendeuppdrag. Barometern redigerade dock rejält i min insändare innan den publicerades. Texten som är gulmarkerad ströks bort av debattredaktionen på Barometern. Ett tragiskt exempel på hur Barometern skyddar socialdemokraterna i Kalmar.

81

Några dagar senare gick Johan Persson ut och försvarade Nasim Malik i en insändare i Barometern, där Johan Persson skrev att ”Nasim Malik har mitt fulla förtroende”. Leden slöts med andra ord inom socialdemokraterna, mot all kritik utifrån. Jag skickade in ett genmäle på de insinuationer om rasism som Johan Persson framförde i sin insändare mot mig men Barometern vägrade publicera mitt genmäle. Helt emot normal praxis och publicistisk sed med rätten till ett genmäle när man blir angripen.

      En person som dock hörde av sig till mig och tackade mig för mitt blogginlägg om fredsdemonstrationen var professor KG Jan Gustafsson vid Högskolan i Kalmar, numera Linnéuniversitetet. Jag fick minst sagt berömmande ord och han var väldigt upprörd över hur Socialdemokraterna hanterade det hela. KG Jan Gustafsson satt också i styrelsen för Samfundet Sverige-Israel i Kalmar län, som skickade ett mycket skarpt brev till Kalmar kommun och kommunalrådet Johan Persson angående fredsdemonstrationen på Larmtorget och kommunpolitikernas medverkan. De ville bland annat få svar på vilka kommunpolitiker som medverkat och varit närvarande. Brevet diariefördes den 5 februari men Johan Persson dröjde till den 26 februari med att svara på brevet. Jag publicerade svaret på min blogg. I svaret anges inte vilka politiker som deltog och det förklaras med att det ”inte fanns någon förteckning på deltagarna”. Vilken falsk rappakalja från Johan Persson. Sedan upprepas delar av interpellationssvaret som jag tidigare nämnt och kommunens arbete mot främlingsfientlighet.

    Hela den här händelsen gav mig ytterligare vatten på min kvarn över hur den politiska korrektheten fungerar både inom politiken och inte minst inom media, till och med på lokaltidningarna. Kommunfullmäktiges ordförande Roger Kaliff har ända sedan dess haft ett ont öga till mig och ofta avbrutit mig i fullmäktiges talarstol eller försökt lägga andra hinder i vägen för mina yrkanden eller förslag. Jag gissar att han inte gillade mina blogginlägg och insändare angående fredsdemonstrationen där han var en av huvudtalarna.

En av mina hårdaste lokala kritiker under de första åren med min blogg var Roger ”Salle” Sahlström som då bodde i Kalmar och drev bloggen med namnet ”Blogghelvetet”. Han kritiserade mig hårt och försvarade invandring, islam och mångkulturen, genom att mer eller mindre förtala mig. Han hade något som han kallade ”Dagens Thoralf” där han citerad något från min blogg. Jag är ganska övertygad om att Roger Sahlström deltog vid fredsdemonstrationen med det kanske mest anmärkningsvärda plakatet. Den 17 september 2009 skrev dock Roger Sahlström en kommentar på min blogg och berättade att han börjat byta åsikt på grund av utvecklingen i Norrliden

82

och vi träffades och pratade vid ett tillfälle. Sedan vet de flesta hur Roger ”Salle” Sahlström fullständigt ändrade åsikt och blev väldigt aktiv i alternativa medier något år senare. Han har själv skrivit om sin omvändelse och vilken betydelse min blogg hade för hans åsiktsförändring.

    Det blev också en dålig start för SSU:s ombudsman Martin Andersson och deras blogg SD Bluffen. För min egen del innebar all medial uppmärksamhet att jag även kom att intervjuas av P1-programmet Medierna men framförallt innebar all uppmärksamhet också att antalet besökare på bloggen ökade kraftigt under dessa inledande veckor på året. Jag närmade mig nu hela 8 000 unika besökare varje vecka. En ökning från ca 1 000 besökare per vecka till 7000-8000 unika besökare på ett och ett halvt år.

Alla gillade dock inte utvecklingen av min blogg, mitt grävande och mina avslöjanden av vad som händer inom kommunen eller att jag skrev om domar vid Kalmar tingsrätt. I synnerhet eftersom jag fokuserade på uppgifter som media ofta utelämnade i sina artiklar. När jag skrev om SSU:s bilder på sociala medier och att de inte såg ut att ha några blonda svenskar som medlemmar, utan bara mörkhyade personer enligt deras egna bilder fick Östrans politiska chefredaktör, Peter Akinder ett utbrott och skrev en ilsken artikel på ledarsidan med rubriken ”Alfssons digitala dynghög”. Ganska lågt men samtidigt lite roande enligt min mening. Journalisten och bloggaren Kurt Lundgren kommenterade Peter Akinders påhopp.

83
 

”Nu är vi nere på en härligt låg nivå här i Kalmar. Ren gyttjebrottning kan förutses. Östran, s, kallar Thoralf Alfsson blogg för en ”digital dynghög”; så nu väntar vi ivrigt och med spänning på vad Thoralf skall replikera. Här är några ålderdomliga förslag på skällsord: Hundsfott, lymmel, skälm, bov, sumprunkare…”

    Mitt genmäle på Peter Akinders påhopp publicerades aldrig av Östran. Motiveringen var att det stred mot de pressetiska reglerna men på vilket sätt fick jag aldrig någon riktig förklaring på.

Det blev många polisanmälningar av hot under denna tid. Hoten kom framförallt via mejl och kommentarer på min blogg men även via brev. Jag vet dock inte hur mycket energi som polisen sedan la ned på dessa anmälningar men i några fall hade den som skickat hoten varit slarvig med att dölja sin identitet. Jag tittade i min pärm som är full med anmälningar och hittade ett exempel från december 2008. En person skrev följande i en kommentar.

    ”Thoralf måste vara sinnessjuk, en sanslös jävla galning! Döda den jäveln och skär av hans kuk, här hjälper ingen övertalning!”

En socialdemokrat i Östergötland vid namn Toni Lappalainen från Skänninge hade uppenbarligen också uppmärksammat min blogg. Hans lilla ”hämnd” blev att publicera en photoshopad nidbild på mig, upplagd på socialdemokraternas bloggportal S-info. Jag hade fått en SS-uniform och Hitlermustasch, som sedan också fått en förklarande text, eller rent ut sagt en förtalstext. Så fort jag blev uppmärksammad på detta så gjorde jag givetvis en polisanmälan. Att nidbilden fanns på Socialdemokraternas officiella bloggportal S-info gjorde det hela lite extra anmärkningsvärt. Efter att min polisanmälan uppmärksammats i media och att nidbilden fanns på Socialdemokraternas officiella bloggportal gjorde det extra intrikat för Socialdemokraterna. Hela blogginlägget försvann ganska fort och hela Toni Lappalainens blogg raderades även den från S-info.

    Toni Lappalainen dömdes senare för förtal vid Kalmar tingsrätt, till 50 dagsböter á 50 kronor och att betala ett skadestånd till mig på 5 000 kronor. Kronofogden har dock fortfarande inte lyckats driva in dessa 5 000 kronor från Toni Lappalainen. Men mitt krav kvarstår.

84

Bloggkriget med Henrik Rydström
 

En person som uppenbarligen starkt ogillade min blogg och den uppmärksamhet som Sverigedemokraterna och jag fått i media var Kalmar FF:s fotbollsspelare och ikon Henrik Rydström. Han hade en blogg som publicerades på Barometerns webbsida, med stor spridning. Där Rydström hade fritt spelrum att skriva om Kalmar FF men också tycka till om politik. På sin blogg gick Rydström till angrepp på alla som kritiserade det mångkulturella samhället och massinvandringen. Jag var givetvis en av måltavlorna. Men det var inte enbart jag som hamnade i rampljuset på Henrik Rydströms bloggutfall. Journalisten Kurt Lundgren och författaren Anders Johansson fick utstå rena hatkampanjer på Rydströms blogg och i insändare på debattsidan. Det gällde i huvudsak Anders Johansson.

    I december 2008 började jag uppmärksamma och skriva om Henrik Rydström politiska attacker på min blogg efter att han helt utan anledning angripit författaren Anders Johansson.

    ”Det mångkulturella är ALLTID rätt. Ingen människa ska stängas ute på grund av sitt kön, sin sexualitet, sin bakgrund eller sin tro. Det är min grundsyn. […] Det mångkulturella i sig kan aldrig vara ett problem. Det är bara vår inställning till det som kan vara ett problem. […] Jag tar ställning. Så in i helvete. Mot Anders Johansson mänskliga inskränkthet.”

    Utbrottet kom helt oförberett, trots att Anders Johansson inte varit aktiv i någon debatt gällande vare sig invandring eller mångkultur de senaste tre åren, utan på grund av en annons i Barometern om att Anders Johanssons senaste bok kommit ut, en bok om Kalmar. Fotbollsspelaren och läraren, Henrik Rydströms, fula blogginlägg blev startskottet på ett ”bloggkrig” som kom att vara under flera års tid mellan mig och Henrik Rydström, innan troligen Kalmar FF satte stopp för Rydströms skriverier som så småningom säkert även började spilla över negativt på Kalmar FF. Det dröjde inte så länge innan journalisten Kurt Lundgren kommenterade Rydströms attacker i ett blogginlägg.

    ”EN AV SVERIGES absolut godaste fotbollsspelare finns i min lilla stad, han heter Henrik Rydström, varje dag kan man läsa på hans blogg hur god han är, det finns inga gränser för godheten och som jag ser det är han det närmaste man kan komma en allsvensk, helig Fransiscus av Assisi. Han kallar min vän, författaren Anders Johansson för ”något som krälar under stenarna… […]  Det oroar mig att han är lärare. Verkligen. Jag skulle inte vilja ha mitt barn i en klass där läraren talar om medmänniskor i

85

insektstermer – nazisterna talade om människor i insektstermer – det slutade med Cyklon B – just mot insektsohyra, som judarna jämställdes med. För övrigt, är Rydström en   mästerlig snömossvamlare och jag har aldrig läst något dylikt, tomt, skramlande, skrytigt och innehållslöst.”

     Några dagar senare hade Kurt Lundgren följt Rydströms blogg lite mer och sammanfattade några goda råd till Kalmar FF.

”SOSSETRUMPETER: Några andra reflektioner man kan göra med anledning av Rydströms verbala vulgariteter mot en känd författare är att Kalmar FF, där han spelar med framgång, som ledande elitlag har en ganska låg publiksiffra på matcherna. Trots att Rydström och hans lagkamrater spelar så det ryker, tar guld och gör många mål så är publikgenomsnittet lågt, lite över 5 500 personer, vilket sett mot prestationen är katastrofalt dåligt. Det kan bero på att det inte är så kul att gå och titta på ett fotbollslag där det springer runt en hoper sossetrumpeter och gör mål – vem kan jubla över det och känna samhörighet med laget? Inte så många. Denna politisering av Kalmar FF tror jag förklarar en del av lagets publika misslyckande. Rydström är nämligen inte den ende. Om jag hade plats i FF-ledningen skulle jag nog vara lite bekymrad över det här.”

Det kom dock att dröja väldigt lång tid innan ledningen för Kalmar FF lyssnade på Kurt Lundgren. Möjligen beroende det på att styrelsen 2008 bestod av ordförande Jonny Petersson som var landstingspolitiker för Vänsterpartiet och sannolikt var flera andra socialdemokrater. Under våren 2020 valdes en ny ordförande för Kalmar FF, ännu en socialdemokrat, Anders Henriksson, vice ordförande i SKR, Sveriges kommuner o regioner och före detta regionstyrelsens ordförande för region Kalmar län. Den röda traditionen bibehålls.

     Tyvärr så har Barometern raderat Henrik Rydströms blogg på deras webbsida och jag kan därför inte citera alla tokigheter som han kläckte ur sig under den här tiden, förutom de citat jag uppmärksammade på min blogg. Rydström gick även till attack mot Danmark och Dansk Folkeparti, för deras strama invandringspolitik.

     Efter jul och nyår kom Rydström med nya blogginlägg om Sverigedemokraternas politik och nu hade han beslutat att namnge mig i sina blogginlägg. Jag tog mig lite tid och granskade Rydström lite och då framkom det att den mångkulturella förespråkaren och kosmopoliten flyttat ifrån Kalmars mest mångkulturella bostadsområde Norrliden, för att bosätta sig på Boholmarna, ett exklusivt område, ca 5 km söder om Kalmar centrum. Att paret flyttade skyllde Rydström på att flickvännen kände sig otrygg i Norrliden, något Rydström hade svårt att förstå, men han är ju inte kvinna. I januari 2009 bodde det ca 192 personer på Boholmarna enligt sajten Ratsit. Inte en enda av dem hade ett utländskt klingade namn förutom en person

86

som möjligen  hade finsk bakgrund. Vilket hycklande av den mångkulturella förespråkaren Henrik Rydström. I skrivande stund är Rydström fortfarande skriven på  Boholmarna och han pendlar till Uppsala där han är tränare för allsvenska fotbollslaget Sirius med bland annat Niklas Busch Thor i laget, som varit gift med kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor. Undrar hur den röde Rydström hanterar det?

     I februari 2009 arrangerades något som kallades för ”Bloggarnas afton” i Kalmarsalen. Regionens flitigaste och ”mest” besökta bloggare bjöds in av Barometern. Jag blev givetvis inte inbjuden, däremot Kurt Lundgren, Henrik Rydström, Johan Persson (S), Inger Hilmansson (FP) och Malin Wollin med flera. Henrik Rydström var det stora affischnamnet i marknadsföringen. Jag köpte en biljett för 170 kronor för att kunna lyssna på ett säkert infekterat och intressant möte mellan Kurt Lundgren och Henrik Rydström, det skulle säkert bli något sevärt efter de senaste veckornas ordkrig. Men Henrik Rydström dök aldrig upp. Det kunde höras ett sus genom den stora publiken när arrangören meddelade att Henrik Rydström lämnat återbud, utan att ange något skäl. Det var uppenbarligen fler som hade sett fram emot mötet mellan Kurt och Henrik. Vågade Henrik Rydström inte möta Kurt Lundgren öga mot öga?

Barometerns journalist Jesper Eriksson var på plats för att lyssna och skriva en artikel. Det var med stigande förvåning som jag sedan läste artikeln i Barometern. Inte med ett enda ord nämnde Jesper Eriksson att Henrik Rydström lämnat återbud. Det gjorde däremot kollegan på tidningen Östran. Kurt Lundgren skrev själv en artikel i Kalmar läns Tidning angående bloggarnas afton och kommenterade det på sin blogg. Jag skrev följande kommentar på min blogg.

    ”Givetvis var det så men jag noterade att moderatorn Fredrik B Nilsson bara en enda gång under ”debatten” bad Kurt sätta sig ner och det var direkt efter att Kurt pratat om mig och min blogg. Troligtvis var det beröringsskräcken som drabbade Fredrik B Nilsson som på detta ”artiga” sätt ville stoppa att Kurt utvecklade detta mer och kanske rent av bjudit upp mig på scenen när nu Henrik Rydström saknades. Vilket inte hade varit omöjligt med tanke på Kurts egen kommentar.”

Så här skrev Kurt Lundgren.

”Eftersom jag aldrig haft och aldrig kommer att få politisk beröringsskräck kan jag säga att det var synd att en bloggare som Thoralf inte var med i panelen – hans blogg är ju, och man får tycka vad man vill, en av de mest lästa politiska bloggarna i landet, och det på rekordtid. Det håller inte i längden att blunda för samhälleliga realiteter.”

87

Bara en månad senare skulle Kurt Lundgren gå bort. En stor saknad! Det hade varit väldigt intressant att fått läsa Kurt Lundgrens reflektioner över utvecklingen i dagens samhälle. Författaren Anders Johansson skrev ett fint minnesord över Kurt Lundgren som jag publicerade på min blogg.

https://thoralfalfsson.webblogg.se/2009/march/ostra-olands-fria-horisont.html

Bloggkriget med Henrik Rydström blommade upp då och då under våren. I samband med nationaldagen, midsommar och vid en fotbollslandskamp mot Danmark så spårade Henrik Rydström ur ännu en gång. Jag citerade en del från hans blogg.

    ”Midsommar är över och jag sörjer inte det. Jag nämnde tidigare att jag inte är förtjust i högtiden. Precis som när det kommer till nationsvurmande vid idrottsevenemang får jag SD-vibbar av midsommar. Det kryper i mig när det svenska ska firas.”

    ”Och så är vi tillbaka i det här med svenskt och ursprung och traditioner och bevara vår svenska folksjäl. Fuck it, säger jag. För återigen, vad är svenskt?”

    ”Återigen – jag påstår inte att de som viftar med svenska flaggan är rasister, för väldigt många är de där nationalistiska symbolerna enbart symboler, symboler som de är stolta över och det är inte mer med det. Det är fint och vackert och mysigt och allt det där. Men JAG ser det inte riktigt så.. I mig kryper det.”

    Jag undrade många gånger varför Rydström tyckte så illa om det svenska. Ibland undrar jag om orsaken var att han aldrig fick spela någon landskamp under alla sina 20 aktiva år som fotbollsspelare på heltid, inte ens i något ungdomslandslag. Är det därför han tycker så illa om det svenska flaggviftandet? Han blev aldrig en del av det!

    ”Jag tycker att landslaget är totalt ointressant. Har alltid fått rysningar av sådant som anses vara ”svenskt” och av hysteriskt flaggviftande, jag ser en direkt parallell till farlig nationalism.”

    Det är väl knappast en överdrift att kalla Rydström för en oikofob. Men som jag skrev på min blogg så passar Rydström in alldeles förträffligt i Mona Sahlins laguppställning, med spelare som ogillar det svenska och tycker att midsommar är töntigt. Frågan var också om Henrik Rydström skulle hänga på den andra fotbollsspelaren i KFF, Lasse Johansson, som  kandiderade för socialdemokraterna i kommunvalet 2006 och blev invald i kf.

Många väntade säkert på Anders Johansson replik på Henrik Rydströms fula påhopp men det skulle dröja ganska länge innan Anders Johansson går till ”attack”. Anders Johansson hade många år tidigare förutspått den negativa samhällsutvecklingen på grund av den stora invandringen från MENA-länder. Han hade även gett ut flera böcker i ämnet och det hade säkert retat kosmopoliten Henrik Rydström. I boken med rubriken ”Invandrarpolitiken i

88

”Månas” Sverige”, som utkom 2003, återgav Anders Johansson en hetsig insändardebatt om invandringen, med många deltagare som pågått i Ölandsbladet under vintern/våren 2003 och där Anders Johansson var den tongivande. Flera borde ha lyssnat på Anders Johansson redan 2003.

Efter att Henrik Rydström kallat författaren Anders Johansson för ”gubbjävel” så tröttnade han på Rydström och gav svar på tal i en replik i Barometern.

Jag citerar lite av repliken.

”Fotbollsspelaren Henrik Rydström har på sin blogg i denna tidning uppmärksammat mig och mina åsikter i den stora fråga som brukar kallas ”invandringspolitik”, trots att jag inte på flera år yttrat mig i dessa ämnen. Trots hafsig läsning tar han sig friheten att kalla mig ”gubbjävel”, vilket också Rydström kommer att bli, fortare än han anar. Hans lilla älskvärdhet vill jag returnera genom att beteckna honom som ett tomtebloss som sprakar till en stund. Trots sitt påhopp säger han sig vara motståndare till all slags diskriminering, däribland åldersdiskriminering. Logik är inte hans grej, således. Nu läser jag ännu ett uttalande som lyder:”Det mångkulturella i sig kan aldrig vara ett problem. Det är bara vår inställning till det som kan vara ett problem. Eller rättare sagt, människor som Anders Johansson och den otäcka syn de står för”. Jag antar att Rydström menar ”människosyn” och inte synfel? Han avslutar med att säga att han tar ställning ”Så in i helvete”. Argumenten är ersatta av invektiv på en primalskrinivå. Rydströms stilkonst är en sällsam mix av gorilla vid dörren på en krog, och äppelkäck moralist med pekpinnar.”

     I Anders Johanssons replik finns också den berömda meningen som jag använt flitigt på min blogg och i debattartiklar långt senare och fortfarande använder ibland. Ett klassiskt citat.

    ”I dag har invandringen nått sådan omfattning att man med en lätt glidning i begreppen kan påstå att Sverige är det enda land i världen som frivilligt bekostar sin egen kolonisering.”

https://thoralfalfsson.webblogg.se/2009/november/aneders-johanssons-debattartikel.html

Det dröjde inte många timmar innan Henrik Rydström hade författat en väldigt oförskämd replik som omgående publicerades i Barometern.

89

”Anders Johansson, ni vet vår lokala kattförfattaren, går idag i polemik med undertecknad på debattsidan i Barometern. Att det tagit honom ett drygt år att reagera på det jag skrev i bloggen säger kanske en del om hans fattningsförmåga, men jag är oavsett vad glad att han äntligen visar sina åsikter öppet.

För han har fått skriva på Barometerns kultursidor under en helt annan skepnad – som den mysige katt- och naturälskande farbrorn. Men under den där stickade koftan och piptobaken och öronlappsfåtöljen döljer sig en inhuman och inskränkt människa som är livrädd för det som inte är exakt som han själv.”

http://www.barometern.se/henrik-rydstrom/en-kattalskande-mysfarbror-visar-sitt-ratta-jag/

Jag kommenterade givetvis allt på min blogg med mina egna reflektioner och med kraftig kritik av Rydström för hans ordval, vilket givetvis retade Henrik Rydström, vilket han gav uttryck för på sin blogg. Men Rydströms inlägg lockade även andra att deltaga i debatten. Den infekterade debatten leder sedan till att journalisten Niklas Orrenius från Sydsvenskan kontaktar mig för en intervju under december men det återkommer jag till, då Niklas Orrenius förtjänar ett eget kapital i boken.

Jag gissar att det var tack vare Henrik Rydström oikofoba tankar och hans negativa skriverier om Sverigedemokraterna som gjorde att han senare blev inbjuden att tala på Socialdemokraterna första majfirande på Larmtorget i Kalmar.
 
 90

Journalisten Niklas Orrenius skriver om SD
 

När publicistklubben presenterade och avtäckte årsboken var Per Gudmundsson på plats. Han skrev då följande väl valda ord på sin blogg 17 april 2007 och citerade samtidigt Niklas Orrenius.

    ”Jag hamnade på Publicistklubben igår, där årsboken avtäcktes och diskuterades. Jag låg i fel fas där också. Inte ens fyra halvlitrar starköl på fastande mage lyckades få mig att begripa vad de talade om på scenen.      
      Årsboken behandlar hur journalister skildrar extremiströrelser, men ett visst fokus läggs också på den eviga frågan om hur Sverigedemokraterna bäst systematiskt ska förtalas av pressen. I en självutlämnande artikel berättar Sydsvenskans Niklas Orrenius om hur han själv förvanskat verklighetsskildringen. I samband med att Sd-företrädare blev misshandlade vid sitt möte i Rottne i somras antydde Orrenius att partiet själva iscensatt det hela, något reportern ångrar idag.

     ”Jag tycker illa om Sverigedemokraternas politik och lät detta påverka mitt omdöme. Därmed anslöt jag mig till en redaktionell tradition på Sydsvenskan och, vågar jag påstå, på de flesta andra nyhetsredaktioner.”

Citatet ovan från Orrenius visar hans egen sjukdomsinsikt. Tyvärr är han inte representativ för kåren.”

http://gudmundson.blogspot.com/2007/04/publicistklubben-frkortas-pk.html

Per Gudmundssons egna ord från insidan och Orrenius eget uttalande säger en hel del om hur rutten journalistkåren var vid den här tidpunkten. Frågan är om det förändrats så särskilt mycket eller om den förändring som skett beror på att SD vuxit som parti och gått från 2,93 procent i riksdagsvalet 2006 till 17,53 procent i valet 2018 och därmed tvingat journalisterna till ett helt annat förhållningssätt.

     Niklas Orrenius hade under flera år bevakat Sverigedemokraterna och skrivit många negativa artiklar om SD, som journalist på Sydsvenskan i Malmö, idag har han avancerat till Dagens Nyheter, via Expressen. Jag blev dock lite förvånad när han kontaktade mig i december 2009 och ville intervjua mig. Kalmar tillhör inte precis Sydsvenskans utgivningsområde. Men Niklas Orrenius hade uppmärksammat att min blogg hade stor spridning och ville därför skriva en artikel. Jag hade dock ingen förhoppning att den skulle spegla mig på något positivt sätt men den kunde ändå ge en hel del uppmärksamhet för SD och min blogg. Niklas Orrenius fick dock åka tåg till Vimmerby för att kunna intervjua mig under en förlängd lunch då jag     jobbade med projektet på Arlas mjölkpulverfabrik i Vimmerby.

91      

Det som Niklas Orrenius inte berättade var att direkt efter intervjun i Vimmerby tog han tåget till Kalmar för att träffa och intervjua den allsvenska fotbollsspelaren Henrik Rydström, min bloggs stora antagonist i Kalmar.

     Den 17 januari 2010 publicerades artikeln i Sydsvenskan. Jag blev både förvånad och smickrad då artikeln var på hela 4 helsidor, där både jag och Henrik Rydström fick stort utrymme. Att Henrik Rydström skulle målas ut som den goda och jag som den onde var ju ingen överraskning. Det gjordes genom att lyfta fram väl valda citat från våra bloggar.

    ”Det pågår ett bloggkrig i Kalmar. På ena sidan står SD:s ledare i staden, Thoralf Alfsson, som har en av landets mest lästa politiska bloggar. På den andra står Kalmar FF:s lagkapten Henrik Rydström, som för drygt ett år sedan markerade mot invandringskritiker i sin fotbollsblogg.”

https://www.sydsvenskan.se/2010-01-17/lagkaptenen-tar-strid-med-andra-inlagg

Artikeln publiceras sedan även i Niklas Orrenius bok om Sverigedemokraterna med titeln ”Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.” Boken släpptes givetvis i början av sommaren, några månader före valet, för att påverka väljarkårens åsikter om Sverigedemokraterna. Frågan är om Niklas Orrenius uppnådde sitt syfte eller om boken fick motsatt effekt.

    Drygt tio år senare är det ganska intressant att läsa Niklas Orrenius artikel om bloggkriget igen och se hur fel både Henrik Rydström och Niklas Orrenius hade. Jag upptäckte också att Niklas Orrenius hade redigerat artikeln i boken i förhållande till artikeln i tidningen. Skulle vara intressant att veta hur Henrik Rydström upplever Kalmar idag eller hur han upplever Uppsala, där han sedan 2019 tränar det allsvenska fotbollslaget Sirius. Undrar om han valt att bo i mångkulturella Gottsunda? Mångkultur kan ju aldrig vara fel enligt Rydström!

    ”Vad är egentligen Sverigedemokraterna rädda för i Kalmar? Undrar Henrik Rydström. Det finns ingen framträdande moské och man möter sällan muslimska inslag i vardagen, menar han.”

92

Henrik Rydström var då och är fortfarande bosatt på Boholmarna i Kalmar, ett av de mest etniskt homogena villaområden i Kalmar. När jag kollade upp detta 2009 fanns det ca 200 personer boende på Boholmarna, inte en enda med ett utländskt klingande namn, möjligen en person med finskt namn. Henrik Rydströms Boholmarna har sannolikt inte förändrats sedan dess men hur ser det ut i Kalmar idag? Jag vet! Många är säkert chockade över den negativa utvecklingen. Niklas Orrenius ställde frågan till mig om jag inte drog alla muslimer över en kam. Mitt svar blev följande.

   ”Det sägs att det ska finnas så många demokratiska muslimer. Men var är de någonstans? Jag hör dem aldrig, varför kritiserar de inte extremism i religionens namn?” 

På det svarade Niklas Orrenius följande.

    ”Jag nämner två svenskar som just kritiserat religiös extremism: debattören Dilsa  Demirbag-Sten och riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP). Mehmet Kaplan var tidigare talesman för Sveriges unga muslimer (Sum).”

     Dilsa Demirbag-Sten har tystnat eller tystats, efter hat och hot. Mehmet Kaplan sparkades som bostadsminister i Stefan Löfvens första regering i april 2016. Sedan det avslöjats ett flertal uppseendeväckande uttalanden, som utrikesminister Margot Wallström kallade för ”fruktansvärda”. När sedan Mehmet Kaplans samröre med de Grå vargarna i Turkiet avslöjades var hans tid som minister över. Niklas Orrenius hade alltså helt fel om Mehmet Kaplans kritik mot religiös extremism, miljöpartisten Mehmet Kaplan var istället en del av den religiösa extremismen i Sverige.

     Problemet för Henrik Rydström var att han måste övertyga 95 procent av läsarna med sina argument medan jag bara behövde vinna minst 5 procent för att jag och SD skulle vinna på Sydsvenskans artikel. Jag tror att jag lyckades bäst. Artikeln i Sydsvenskan innebar en rejäl ökning av antalet besökare på min blogg, över 10 000 unika besökare under den aktuella veckan. På min blogg kallade jag det för ”Sydsvenskaneffekten” något som Niklas Orrenius uppmärksammade och skrev om i sin bok.

      Den 5 februari kom Barometern med en uppföljande artikel på Sydsvenskans 4-sidiga artikel. Journalisten Mats Andersson hade intervjuat Niklas Orrenius och avsikten med artikeln var enkelt uttryckt att smutskasta mig och min blogg i en stort uppslagen artikel i Barometern. Jag hade faktiskt fått svara på en del frågor från Mats Andersson som redovisades i en separat liten artikel. Det genomgående i artikeln var ”Alfssons blogg grövre än alla andra”, vilket återfanns i både rubriken och på flera ställen i artikeln. Budskapet skulle präntas in i läsarna och orsaken var min skarpa kritik av islam och dess utövare som Niklas Orrenius lyfte fram i det ena svaret efter det andra, på Mats Anderssons frågor. Jag kommenterade givetvis artikeln i ett blogginlägg, där jag bland annat skrev följande.

93

”Alfsson blogg grövre än alla andra”

”Nu tycker jag däremot det är intressant att se hur dessa journalister arbetar. Jag vet vad jag har sagt och sedan se hur de skriver. Vem är falsk och vem är hederlig och uppriktig. Vem beter sig bedrägligt för att locka fram ”häftiga” uttalanden? Jag försöker alltid vara så öppen och ärlig mot dessa journalister och jag hoppas att det skall vara detsamma mot mig. Därför tycker jag mer och mer att dessa mediakontakter handlar om ett psykologiskt spel. Jag är ärlig! Har journalisten ärliga avsikter? Var hans syfte med intervjun det han sa när han ville intervjua mig? Det avslöjar han alltid när hans artikel publiceras.
NEJ, någon politisk korrekt blogg eller skenhelig blogg har jag aldrig haft för avsikt att driva. Motiveringen till att skriva minst ett inlägg varje dag får jag av den politiskt korrekta median som styr vad svenska folket ”får och skall” läsa. Den i mitt öga tillrättalagda bilden av vissa sanningar som framförs i media anser jag vara väldigt filtrerad och gör mig alltid lika förbannad varje gång jag läser en tidning eller ser på TV när fakta undanhålls från mottagaren. Så länge dessa medier fortsätter kommer jag säkert också vara motiverad att skriva min blogg.”

    Den 20:e maj 2010 föreläste sedan också Niklas Orrenius för journalisterna på Barometern. Förhoppningsvis även för Ulf Wickbom. Journalisten Mats  Andersson skrev en artikel i Barometern om föreläsningen och jag citerade några uppmaningar till journalisterna från Niklas Orrenius. Levde Niklas Orrenius själv upp till det han predikade?

”Vi ska inte ignorera Sverigedemokraterna”
”Vi ska inte falla in i rollen som motståndare till SD”
”I rollen som journalist ska vi granska Sverigedemokraterna på samma sätt som alla andra partier. Vi får inte låta eventuella egna värderingar av partiet styra oss.”
”Vi journalister ska träffa Sverigedemokraterna, samtala med dem och lyssna på dem.”

Det måste ha varit en chock för Barometerns journalister att höra detta om nu inte Mats Anderssons artikel helt enkelt var en fejkartikel för att rätta till journalisternas egna dåliga samvete. Jag kommenterade artikeln och Niklas Orrenius uppmaningar på min blogg med följande konstaterande.

    ”Barometerns journalister har inte träffat mig eller någon annan Sverigedemokrat i Kalmar för någon intervju sedan valet 2006. Då har vi haft både EU-val och Kyrkoval sedan dess. Den enda som haft ett längre samtal med mig är Gunilla Sax då tidningen hotade med stämning om jag inte betalade 6000 kronor till tidningen för att jag använt en bild av mig själv från tidningen på min blogg.

    Inte blev det någon förändring efter den föreläsningen heller. Jag och SD var bannlysta i Barometern och i Östran. Den enda platsen som vi vid några tillfällen kunde bli publicerade var på insändarsidorna och debattsidorna.

94

Jag tror det dröjde ändra fram till i slutet av juli innan någon journalist hörde av sig till mig från Barometern. Då Anders Blank ringde och undrade hur vi ställde oss till att inga politiska partier skulle få någon plats på Stadsfestens tre dagar. Frågan var helt ofarlig politiskt. För mig var svaret enkelt att jag tyckte att det var helt ok om det gällde samtliga partier..

     De lokala journalisterna på Barometern och Östra Småland skrev under alla dessa år aldrig en enda artikel om mig eller min blogg som jag skulle kunna tolka som något positivt. Då räknar jag inte in artiklar efter något val då SD gått starkt framåt. Hösten 2019 ställde jag frågan till Anders Blank och Mats Andersson på Barometern i ett mejl. Mats Andersson svarade inte.  Anders Blank svarade däremot och menade att journalisternas roll var att kritiskt granska politikerna. Anders Blank var då ute i kylan på Barometern.

Bloggen växer

Min blogg utvecklades samtidigt mer och mer, då jag skrev mer eller mindre dagligen ett blogginlägg. Det blev en mix av lokalpolitiska händelser och det som sker nationellt, i synnerhet det som berör Sverigedemokraterna. Jag  började känna att min blogg började bli en plattform som jag och Sverigedemokraterna hade stor nytta av i den lokala politiken. Vi behövde inte längre lita helt på tidningarna Östra Småland och Barometern, för att få ut vårt politiska budskap.

Fortsätt läsa →