Första året i Sverigedemokraterna.
Det dröjde inte många dagar efter att jag betalat in min första medlemsavgift för medlemskapet i SD innan jag blev uppringd av Kenneth Sandberg från Kävlinge. Det var första gången som jag pratade med någon från Sverigedemokraterna. Jag visste heller inte vad mitt nya medlemskap skulle innebära och leda till. Tanken fanns i bakhuvudet att om det visade sig att det var bra, vettiga och förnuftiga personer inom SD så skulle jag även kunna engagera mig för partiet och inte bara vara en passiv medlem.
Jag förstod att den bild som media ville måla upp av partiets företrädare var en falsk och ”politiskt korrekt” bild, som avsåg att misskreditera partiets företrädare och måla ut dem som främlingsfientliga eller rent ut sagt som rasister/nazister. Men jag insåg också att det sannolikt fanns rötägg med rasistiska uppfattningar bland medlemmarna och framförallt bland sympatisörer. Men för att få svar på alla dessa frågeställningar så gick det inte att bara läsa kvällstidningarna eller för den delen propagandan från Sverigedemokraterna. Som vanligt är det bara genom den hårda vägen som det går att få de rätta insikterna och insynen i vilka som var medlemmar i partiet. Jag måste bli medlem i partiet för att själv se och uppleva saker och ting med egna ögon och öron. Var SD ett parti som skulle passa mig? Eller var det bara ett gäng rasister eller skinnskallar som endast bytt bomberjackor till kavaj/kostym från Dressman, som media och inte minst public service ville göra gällande?
Fortsätt läsa →