En 41-årig man från Kosovo döms till fängelse i 1 år och 3 månader men också utvisning efter ett flertal fall av kvinnomisshandel. Trots att han haft permanent uppehållstillstånd i Sverige sedan 2008, då han kom till Sverige genom anhöriginvandring till sin dåvarande hustru. Mannen har dessutom två minderåriga barn i Sverige.

Är det ett led i regeringens paradigmskiftet i Sverige? Det skall bli intressant att se om domen står sig vid ett överklagande till Göta hovrätt.

Så här skriver Kalmar tingsrätt angående utvisningen i domen.

”Såsom framgått beviljades D.K permanent uppehållstillstånd år 2008 och har två minderåriga barn som är svenska medborgare och som bedöms lida men för det fall D.K utvisas. Han får mot bakgrund av den tid som han vistats i Sverige anses vara varaktigt bosatt i Sverige.
Utredningen har visat att D.K har en svag koppling till Sveriges arbetsmarknad och bostadsmarknad.

D.K dömdes år 2020 till två års fängelse för bl.a. våldsbrott begångna i nära relation, som präglats av ett högt artvärde, riktat sig mot den anknytningsperson som han beviljades permanent uppehållstillstånd i förhållande till, tillika modern till barnen. Av de uppgifter som barnens mor lämnade under huvudförhandlingen i det målet skedde vissa brott när i vart fall ett barn befann sig i hemmet och hörde vad som pågick. D.K har sedan dess år 2023 återfallit i likartad brottslighet och dömts till åtta månaders fängelse för bland annat våldsbrott i nära relation mot målsäganden i det nu aktuella målet. D.K döms nu för allvarliga vålds- och hotbrott mot samma målsägande.
Risken för att D.K återfaller i likartad brottslighet, brottslighetens art och straffvärde för de brott han döms för och hans svaga koppling till arbetsmarknaden och bostadsmarknaden är omständigheter som starkt talar för att han inte bör få stanna kvar i Sverige.

Den slutsats som kan dras av domen mot D.K avseende före detta hustrun är att han har utsatt barnen för omsorgsbrister och tillitsbrott då han inte skyddat barnen från att bevittna konflikter och våld mellan honom och barnens mamma. Det som har framkommit i frivårdens yttrande om D.K person, om hans utanförskap gentemot samhället och att han har värderingar och attityder som understödjer våld innebär att han inte kan ansesvara ett gott föredöme för sina barn. En utvisning innebär inte att han utesluts från möjligheten att ha kontakt med sina barn genom t.ex. kommunikationsapplikationer, som ger goda möjlighet till kontakter.
Tingsrätten bedömer att de men som D.K barn kan komma att lida vid beslut om hans utvisning vid en sammantagen bedömning inte uppväger de starka skäl för utvisning som föreligger i bland annat straffvärdet, arten och återfallsrisken. D.K är inte etablerad i Sverige i en sådan utsträckning att det skulle utgöra hinder mot utvisning. Ett sådant beslut är därför proportionerligt. Tingsrätten bedömer att D.K utgör ett sådant faktiskt, verkligt och tillräckligt hot mot allmän ordning och säkerhet för
att utvisning bör ske.

Med ledning av Migrationsverkets yttrande och avsaknaden av uppgifter som talar för att verkställighetshinder kan föreligga bedömer tingsrätten att det utifrån tillgänglig utredning inte föreligger hinder för verkställande av utvisning jämlikt 8 a kap. 3 § utlänningslagen. Mot bakgrund av det anförda ska åklagarens begäran om utvisning bifallas. Återreseförbudet ska, med utgångspunkt i brottslighetens straffvärde, bestämmas till tio år.”