Jag har nu äntligen fått en bok i min hand som jag reserverat på Kalmar stadsbibliotek. Jag har sett en artikel, endast en artikel om häpnadsväckande detaljer i boken. Jag har till och med tvivlat på att personen som skrev artikeln verkligen citerat riktigt, Därför var jag tvungen att själv få läsa det i boken.

Jag har dessutom googlat och använt AI för att kunna verifiera citaten men inget av alternativen har kunnat verifiera ett ursprungsdokument som bekräftar sanningshalten.

Men två journalister på Dagens Nyheter kan väl inte ljuga om så häpnadsväckande uppgifter, dessutom i en bok?

Uppgifterna är inte bara häpnadsväckande, de är minst sagt chockerande och förklara väldigt mycket av hur svensk media styrt klimatdebatten.

De två klimatjournalisterna på Dagens Nyheter, Lisa Röstlund och Alexandra Urisman Otto har skrivit en bok som de kallar för en Handbok i klimatjournalistik med rubriken ”Att låta världen få veta”.

I inledningen av boken tar de upp etiken angående klimatjournalistiken och hänvisar till organisationen Internationella journalistförbundet ( International Federation of Journalists, IFJ) som representerar 600 000 yrkesverksamma journalister i mer än 140 länder.

”IFJ antog 2020 en ny stadga som syftade till att förändra journalistiken i dess grundvalar”.

”Världens journalister uppmanas att berätta sanningen om klimatförändringar och att agera därefter, genom att tillämpa bästa praxis för att förbättra rapporteringen om vår tids mest akuta problem. Som journalist har vi ett särskilt ansvar att främja fakta om klimatförändringarna och dess effekter”.

Ovanstående är citat från boken sida 13.

Men vad säger då denna nya stadga? Författarna till boken redovisar 9 punkter i boken på sidan 14 och 15, utan att problematisera det minsta över vad dessa punkter innebär. Jag har skickat mejl till de båda journalisterna och efterfrågat det engelska originaldokumentet för att verifiera den exakta texten men inte fått något svar på mina mejl. De kanske har googlat mitt namn och sedan avstått från att svara.

Jag tänkte därför redovisa dessa punkter med mina egna kommentarer. (foto från boken)

Vi har ingen klimatkris eller klimatnödläge. Vi har en marginell förändring av klimatet som gett oss en ökad medeltemperatur efter det som kallades den lilla istiden och som varade under ca 500 år från ca 1350 till ca 1850. Det är med andra ord fullt naturligt att den globala medeltemperaturen sedan ökar något. Klimatförändringen är inte akut, utan en mycket långsam process.

Sedan kommer den häpnadsväckande punkt 3!

Klimatförnekare har ingen plats i media! Hur definierar då IFJ klimatförnekare? Är det alla som inte är klimatalarmister? Punkt 3 är minst sagt obehaglig. Alla som vill debattera klimatförändringarna och har andra utgångspunkter skall förnekas rätten till att uttrycka sin åsikt i media. Det här är något vi sett exempel på i media under många år, både på nationell och lokal nivå. Inte minst i public service där mer eller mindre bara klimatalarmister och deras sympatisörer getts utrymme.

Jag sökte på DN:s webbida efter professor Lennart Bengtsson som är Sveriges internationellt mest meriterade klimatforskare men hittade inte en enda artikel där han ges utrymme att balansera klimatdebatten. Sedan sökte jag på agronom Johan Rockström och resultatet var slående med mängder av klimatartiklar i alla dess former. DN har verkligen följt punkt 3 i stadgan och stoppat alla röster som försökt nyansera klimatdebatten.

I Sverige har vi en lång rad organisationer som har utbyggnad av förnyelsebar energi som sitt syfte. Det är med andra ord lobbyorganisationer som också förvränger fakta och kommer med desinformations-kampanjer mot t.ex. kärnkraft. Dessa organisationer är ofta också klimatalarmister genom sitt sätt att argumentera för vindkraft både till land och havs. De förespråkar även solkraft, batterilager och vätgaslagring. De är också snabba att klistra negativa epitet som ”klimatförnekare” på alla som kritiserar dem.
Dessa organisationer använder dessutom ofta så kallade forskare som Tomas Kåberger och Filip Johnsson som är nära knutna till Miljöpartiet. I mångt och mycket kan man väl säga att public service, SVT och SR är en lobbyorganisation för förnyelsebar energi och mot kärnkraft.

Det här har vi sett otaliga exempel på när klimatalarmistiska artiklar lyfts fram på mediernas webbsidor på de mest synliga platserna. Dessutom brukar de ligga kvar väldigt länge medan andra artiklar hamnar långt ner i flödet ganska snabbt.
SVT:s klimatbrev som skickas ut på mejl en gång i veckan är även ett exempel på detta. Agendan är minst sagt övertydlig.

Här är något av en favorit för dessa medier. Kommer ni ihåg skogsbränderna i Kalifornien. En journalist på Sverige Radio påstod till och med att bränderna startat på grund av hög temperatur. Något som jag anmälde till Granskningsnämnden men givetvis så friades radioinslaget i P1.
Sedan har vi översvämningarna i Spanien för några månader sedan. Då är det alltid klimatförändringarna som får skulden men det är ju bara väder. Våldsamma regn har alltid förekommit men nu beror det alltid på klimatförändringar.
Journalisterna missar aldrig ett tillfälle att koppla en väderhändelse till klimatförändringar. SVT hade ju haft sin klimatkorrespondent Erik Bjerström som åkte jorden runt för att kunna rapportera om extrema väderhändelser, för att lura alla naiva svenskar.

Public service är nog i toppklass när det gäller punkt nummer 6!

Här kommer medias svar på klimatförändringarna elbilar, vindkraft, solkraft, pumpkraft, batterilager och vätgaslager. Men av någon mystisk anledning aldrig kärnkraft. Kärnkraft är den energikälla som har de lägsta utsläppen av växthusgaser av alla energikällor, om man ser till en livscykelanalys.
Här framkommer också den ideologiska hemvisten hos dessa journalister som är kärnkraftsmotståndare. Om de verkligen vore rädda för att klimatförändringarna beror på utsläppen av växthusgaser så borde utbyggd kärnkraft vara den viktigaste åtgärden och mest effektiva i ett längre perspektiv. Innan 2045 måste ju i princip all vindkraft bytas ut till nya vindkraftverk, till enorma kostnader. Ett kärnkraftverk kan ticka på under kanske 80 år.

Här kommer det in många dumheter som t.ex. Earth hour. Att vi skall släcka lamporna under en timma varje år. Eller t.ex. att alla skall köra elbil för att rädda klimatet.

Om alla körde elbil i Sverige skulle inte förändringen i klimatet vara mätbar.

På kommunal nivå hittar vi kommunernas klimatstrateger och hållbarhetsstrateger som drar igång en mängd verkningslösa projekt och påhitt för att göra sig relevanta men de kostar bara skattebetalarna en massa skattemedel som hade behövts inom skolan och omsorgen. Kalmar kommun är ett tydligt exempel på detta med t.ex. mikroskogar.

Här kommer en punkt som SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström var mästerlig på att utnyttja i sina klimatreportage från världens alla hörn. Hon letade alltid upp någon från lokalbefolkningen som sa de rätta sakerna om klimatförändringarna.

Men det absolut värsta är väl lögnerna från FN:s generalsekreterare António Guterres, som programmet Kaliber avslöjade för några månader sedan. Där han ljuger om att en familj fått överge sitt hus på ön Samoa på grand av stigande havsnivåer när orsaken i själva verket var en tsunami 2009 efter en jordbävning på havsbotten. Läs mitt blogginlägg med länkar.

Alla dessa häpnadsväckande punkter beskrivs som en ”bibel för journalister” och i synnerhet klimatjournalister. Lisa Röstlund och Alexandra Urisman Otto kallar det för en handbok för klimatjournalister. Den som följt den snedvridna klimatdebatten betvivlar inte heller att denna stadga med regler följs till punkt och pricka i Sverige. Sverige brukar ju vilja vara bäst i klassen!

I synnerhet när det gäller destruktiva åtgärder och rena galenskaper.

Som tur är så finns det idag Alternativa medier som kan ge lite perspektiv på de värsta galenskaperna men dock inte allt. Alternativa medier som låter helt andra röster få komma till tals i debatten. Men jag finner det väldigt märkligt att denna bok och den stadga som beskrivs inte har uppmärksammats av alternativa medier förutom Klimatupplysningen som haft en artikel.

Det som är glädjande är att dessa alternativa medier växer och blir allt större. Den politiska korrektheten överges av allt fler och de som följer den nämnda stadgan med dessa regler kommer nog i framtiden få söka sig till något annat yrke då läsarna gett dem fingret!

Henrik Jönsson gav media fingret i lördagens videoklipp och sa följande i det senaste videoklippet.

”Vad händer med ett land där elitens ideologi ställs över både sanning och verklighet?”

PS

Nu skall jag läsa resten av boken och jag misstänker att jag kommer få återkomma med ytterligare ett blogginlägg.