Igår gjorde jag en liten nostalgi runda/tur med min trehjuling till mina barndomstrakter där jag växt upp och jobbade en hel del år innan jag flyttade till Kalmar för snart 25 år sedan. Det blev en runda på ca 35 mil. Med besök i Silverdalen där jag jobbade, Norra Kvills nationalpark och Kvilleeken, sedan Södra Vi där jag växte upp som barn och sedan även Vimmerby.
Jag körde lite mindre vägar från Kalmar via Alsterbro, Fagerhult, Virserum, Järnforsen, Silverdalen, Mariannelund, Rumskulla, Norra Kvill, Södra Vi, Vimmerby, Hultsfred och sedan 34:an hem till Kalmar.
Dagens höjdpunkt blev väldigt slumpartat.
Jag stannade vid det nedlagda Silverdalens Pappersbruk där jag jobbade under många år och tog några bilder. Åkte förbi det hus som jag renoverade och byggde ut men sedan åkte jag även upp till Herrgården som på den tiden tillhörde pappersbruket. Tänkte ta något foto men det var nya portar och grindar uppsatta som satte stopp för det.
När jag stod där med min trehjuling kom en man inifrån herrgården och jag tänkte att nu kommer han klaga på att jag tagit foto. Men vi började prata och det visade sig vara den nuvarande ägaren av herrgården. När jag berättade att jag jobbat drygt 20 år på bruket och varit mycket uppe i herrgården under dessa år så frågade han om jag ville titta in i huset. Först avböjde jag, då jag inte ville störa men vi fortsatte prata och jag ångrade mig och sa att det skulle vara väldigt trevligt att få se insidan av huset efter så många år. Så jag fick köra in med min trehjuling.
Det var en riktig höjdare att få komma in i huset. Björnen som skall vara skjuten i Ryssland av förre detta brukspatronen stod kvar i hallen. I stort sett alla möbler fanns kvar i rummen. Det som tillkommit var en flygel som troligen även var den som funnits i herrgården tidigare. Ägaren hade försökt spåra upp den efter att den lämnat Herrgården många år tidigare. Ägaren hade moderniserat mycket varsamt och det var helt fantastiskt att se insidan igen. Härligt att det finns människor som är måna och rädda om våra kulturskatter.
Enligt ägaren så är det inte så många som fått komma in i Herrgården eftersom de vill ha det privat. Men jag fick inte ta några foto inne i herrgården och det har jag full förståelse för.
I stora salongen var det uppdukat för kräftskiva. Vid det bordet har man ätit många middagar med kunder och leverantörer, under min tid som anställd vid bruket och haft många minnesvärd stunder och personalfester.
Det blev utan tvekan min höjdpunkt under min nostalgirunda och helt slumpartat. Jag undrar om det faktiskt var slumpen eller om någon ”däruppe” hade planerat det.
Jag stannade till vid Ängahultsbadet och tog några bilder på herrgården där den ligger så naturskönt ovanför Silveråns vatten.
PS
Kan även bli ett blogginlägg om Norra Kvills nationalpark och Kvilleken.
thoralfsblogg.com 
”Kvilleeken” ?
Är det den som oftast kallas ”Rumskullaeken”?
GillaGilla
Så är det! Den skall vara ca 1000 år men nu är det bara liv i en mindre gren. Jag var där och såg den på 60-talet då den var relativt frisk.
GillaGilla
Vilken härlig tur du gjorde, fan vad jag blir sugen på att igen få grensla en motoriserad tvåhjuling eller som du en trike.
En iakttagelse jag har gjort ang skoterförare vs MC-dito(motorcykel) är att skoterförare nästan alltid är klädda i helt vanliga kläder, plus hjälm – MC-förare har till 99% alltid skinnställ oftast med ryggskena, handskar och rejäla läderskyddsstövlar. Varför denna stora skillnad i säkerhetstänkande mellan skoter och MC-förare. Kraschar man med en skoter så är man lika oskyddad som vid en dito med en MC – så varför denna märkliga skillnad i negativt säkerhetstänkande hos skoterförare vs MC-dito.
Jag har själv åkt MC i ca 15 år, ägt sex styck MC och kört ca 15000 mil – aldrig att jag tänkte tanken att köra utan skyddsutrustning, en inställning som visade sig vara guld värd vid ”ett tillfälle”.
GillaGilla
Din iakttagelse är helt riktig. Men jag tror att ett fordon som mitt används i större utsträckning för att åka kort sträckor, som att handla i stan, det vill säga inte landsväg eller motorväg. Då nöjer man sid med hjälm och MC-jacka men ej byxor och stövlar. Visa har endast hjälm. När jag t.ex. åker ut till Guldfågeln arena så har jag oftast bara hjälm och det innebär vissa risker men samtidigt så är man medveten om detta och kör väldigt försiktigt.
GillaGilla
Det är nog så skoterförare tänker, ”jag kör bara korta sträckor” och kanske inte mer än som högst i 70 – 80 km/tim. Min erfarenhet är att svåra olyckor händer oavsett körsträcka, oavsett typ av väg, kör i laglig hastighet – är oturen(s-murphy) framme, så är den.
Minns en mycket erfaren mc-bekant som en vacker vårdag, ”bara”, skulle köra några hundra meter, från garaget till hemmet – oturen var framme, det blev hans sista mc-tur i livet, en väldigt kort sådan. Han förordade alltid, säkerheten först, men tyvärr valde han vid detta tillfälle skoterföraralternativet vilket resulterade i att han blev helt förlamad för resten av sitt liv.
Jo, man kan köra försiktigt, men vad hjälper det när det finns andra, oftast då bilister som inte gör detsamma. Som MC och skoterförare ska man av överlevnadssjäl alltid se på bilister som stressade ÄLGAR, som kan få för sig det mest oväntade.
GillaGilla
Jag fick ett återfall 2018 och köpte en ny MC och det har jag aldrig ångrat. Det är ingen värstingmaskin utan en Royal Enfield Classic 500, som faktiskt passar mig perfekt. Självfallet har jag rätt utrustning och klädsel. Dock innebär det risker då man kör en MC, även om man själv kör lugnt och balanserat så finns det ansvarslösa bilister på våra vägar, så det gäller att vara uppmärksam och se upp. Jag blir 73 i september så det är aldrig för sent för MC…
GillaGillad av 1 person
Bra gjort Tompas11! Att köpa en ny MC vid 73 års ålder är nog inte så vanligt om än att åldersspannet 70 – 80 nu sägs vara det nya 50 – 60 ditot.
GillaGilla
Får rätta dig lite då han köpte den 2018 och var då 65-66 år.
GillaGilla
Hahaha, ja minnet är kort! Att jag låste på 73 år är nog för att jag själv är 73 och det för en dryg vecka sedan. Jo, nog skulle det vara härligt med en MC att fara fram med. Det får i så fall bli en trike då mina knän och fötter inte är i det skicket att jag till 100% kan vara säker på att kunna hantera 200-300 kg MC vid stillastående, sätta sig på och av. Minns att det på 80, 90-talet lanserades sidostöd som fälldes ut automatiskt vid stillastående och likaså upp förstås, dock har jag aldrig sett några IRL. Drömhojen, ja det finns många, men två saker är viktig att min MC presterar, ett fett vridmoment samt ett gott ljud, alltså inte något lågt väsande eller typ symaskinljud – nä, det ska mullra gott typ som från en V-twin, så HD eller Indian vore trevligt.
GillaGilla