Valåret 2006

Den 11 februari åkte jag på mitt första distriktsårsmöte inom SD, för distrikt Syd. Mötet hölls i en liten bygdegård i Häradsbäck utanför Älmhult. Distrikt Syd bestod då av Skåne, Halland och Småland. Jimmie Åkesson deltog vid mötet och talade bland annat om krisen i Danmark efter att Jyllands-Posten den 30 september 2005 publicerat det som kom att kallas för Muhammedkarikatyrerna. Reaktionerna blev starka bland muslimer i Danmark och i hela arabvärlden men även i Sverige, något som fick SD-Kurirens ansvarige utgivare Richard Jomshof att utlysa en teckningstävling med Muhammedteckningar som sedan skulle publiceras på SD-Kurirens webbsida. En utav karikatyrerna publicerades på webbsidan i början av februari.

Bara två dagar före distriktsårsmötet, den 9 februari, hade UD och Säpo stängt ned partiets webbsidor på grund av publiceringen av Muhammedteckningen. Utrikesminister Laila Freivalds (S), KU-anmäldes av folkpartiets partiledare Lars Leijonborg, då det visade sig att hon varit i kontakt med webbföretaget innan nedstängningen. Laila Freivalds avgick sedan som utrikesminister den 21 mars 2006 efter hård kritik för stängning av Sverigedemokraternas webbsidor men också i efterdyningarna av tsunamikatastrofen julen 2004.

    SD-Kurirens nummer 67 som utkom i mars 2006 handlade till stor del om Muhammedkrisen. Richard Jomshof skrev en av många artiklar i det numret. Han avslutade en av sina artiklar med följande ord.

   ”Samtidigt bör det påpekas att tidningarna runt om i den muslimska världen ofta publicerar regelrätta angrepp på staten Israel, det judiska folket och judendomen som religion, i form av karikatyrer och nidbilder. Att dessa länder sedan beklagar sig över Jyllands-Postens publicering är inget annat än hyckleri och dubbelmoral utan dess like.”

Under Muhammedkrisen jobbade jag fortfarande i Arlaprojekt i Vimmerby. Arla drabbades ganska hårt av Muhammedkrisen då Arla betraktades som ett danskt företag och deras produkter bojkottades av många muslimska länder och det fanns även hot mot företaget. Muhammedteckningarna visade samtidigt enligt min mening att islam och västerländsk yttrandefrihet och åsiktsfrihet, som finns inskriven i våra grundlagar, inte är förenliga. Om jag inte hade den insikten innan denna ”kris” så infann sig den då. Min kritiska hållning till islam och invandring från muslimska länder växte än mer under dessa veckor och månader vintern/våren 2006.

    I samband med efterdyningarna av Muhammedkrisen i Danmark gav sig den unge miljöpartisten Gustav Fridolin in i debatten och uppmanade till bojkott av danska produkter och inte minst Arlas mejeriprodukter.

26

Det gav mig dubbel anledning att ta upp dessa stolligheter från Miljöpartiet och peka på hur en bojkott även skulle slå mot svenska bönder och företag. Jag uppmanade istället alla att köpa mer svenska och danska produkter för att stödja både bönder och företag i en insändare som publicerades i Vimmerby Tidning. Miljöpartiet och Gustaf Fridolin var lika verklighets frånvända då som idag.  

Under våren 2006 började jag besöka Kalmar kommunfullmäktige i studiesyfte för att se vilka frågor som behandlades och hur debatterna fungerade. Jag insåg ganska snart att det bara var ett fåtal av ledamöterna som deltog i debatterna, framförallt gruppledarna i partierna och ordförande för respektive nämnd. Vissa ledamöter yttrade sig aldrig utan de var bara knapptryckare vid voteringarna. Jag hade också börjat med att dela ut lite flygblad i utvalda områden i Kalmar och jag riktade i första hand in mig på bostadsområden med en högre andel invandrare, då jag trodde att effekten skulle bli bäst där.

27

      Jag deltog även på riksårsmötet i Norrköping den 25 mars. Det hölls på Grand Hotell och jag gjorde flera nya bekantskaper med bland annat Jonas Åkerlund och David Lång. Jimmie Åkesson omvaldes som partiledare utan debatt. Joakim Larsson var mötesordförande och gjorde det väldigt bra, ett föredöme som ordförande, något han senare visade prov på vid flera tillfällen. Noterade också att det fanns några ombud som ville driva en tuffare linje men de var i minoritet på riksårsmötet. Johan Rinderheim var en av dem som gärna deltog i debatten med lite tuffare åsikter och förslag.

      Hur partiet tog fram riksdagslistan 2006 har jag inget minne utav men det verkar som att det knappast gjordes genom att ombuden vid riksårsmötet i Norrköping beslutade om listan. Utan att veta i detalj så beslutade troligen riksårsmötet att delegera arbetet med att ta fram riksdagsvalsedeln till partistyrelsen.

Någon valkonferens eller liknande förekom heller inte, vad jag kan minnas. I slutet av april blev dock riksdagsvalsedeln officiell då den lämnades in till valmyndigheten. Jag fick en liten chock då jag hade placerats på plats nummer 20 på valsedeln.

En riktigt stor överraskning men samtidigt en bekräftelse på att jag gjort något bra för partiet med mitt starka engagemang och arbete. Det innebar att ett valresultat på ca 6 procent skulle kunna ge en riksdagsplats. Men om sanningen skall fram så var jag inte redo för en riksdagsplats. På valsedeln från 2006 fanns många intressanta namn, många partiveteraner och trogna sverigedemokrater från den tiden.

28

I början av april ordnade Kenneth Sandberg ett medlemsmöte i Kalmar. Han hyrde en liten lokal på First hotell Witt i Kalmar. Till mötet kom det ca 10 medlemmar från framförallt södra delen av länet. Kenneth Sandberg informerade om valet, valsedlar och försökte genom att informera om partiets politik övertala medlemmarna att ställa upp i valet till kommunfullmäktige men alla var rädda för den uppmärksamheten som det innebar och ingen nappade på möjligheten. Det kändes lite tungt och jag blev besviken.

Jag fick en första kartong med flygblad för Kalmar län med några av våra kandidater. Jag hade placerats på framsidan med en presentation och en kortare text. Det kändes också ansvarsfullt att få vara topp-kandidat men också lite oroligt i magen då jag helt säkert kom att pekas ut som både det ena och det andra av de lokala vänsterextremisterna i AFA och Vänsterpartiet.

Jag insåg tidigt att den webbsida som jag startat under 2005 var ganska jobbig att hantera och den blev bara jobbigare och jobbigare att hantera ju fler artiklar/insändare som jag lade upp på webbsidan. Under våren började jag därför snegla allt mer på Kurt Lundgrens blogg och fundera på om applikationen kunde vara något även för mig. Bloggar var ett relativt nytt begrepp 2006, i varje fall var det ett nytt begrepp för mig.

       Jag kunde också se hur många läsare Kurt Lundgren hade på sin blogg, något som jag då bara kunde drömma om med 6 000-7 000 unika läsare varje vecka. Men samtidigt fick jag känslan av att det var lättare att nå nya läsare med en blogg och framförallt en enklare hantering. Jag insåg också hur viktigt det var att kunna nå ut till väljare genom någon annan kanal än insändare i de lokala tidningarna. Jag hade starka farhågor om att det skulle bli väldigt svårt att få något publicerat i tidningarna när valrörelsen kom igång på riktigt, när semestrarna började ta slut i början av augusti.

29

På min webbsida hade jag bara ett hundratal besökare varje vecka. Alldeles för lite om jag ville kunna påverka ett valresultat. Den 13 april 2006 testade jag att publicera mitt första riktiga blogginlägg på portalen Webblogg som drevs av ett lokalt företag i Kalmar. Blogginlägget handlade om vänster-extremisternas i AFA:s överfall i Rottne mot Sverigedemokrater inför nationaldagen 2005. Det var ett litet test för att se om nya läsare skulle hitta till det som jag skrev.

 Jag var redan då upprörd över hur media selekterade sina nyheter och den mobbning som Sverige-demokraterna utsattes för i media. Nu blev mitt första blogginlägg ingen större succé men det var ändå några som hittade till bloggen. Nästa blogginlägg handlade om mordet på Abbas Rezai i Högsby och rättegången vid Kalmar tingsrätt, sedan följde ett blogginlägg om Eccohomo-utställningen, som till och med sponsrades av Svenska Kyrkan. Jag blir faktiskt även idag upprörd när jag läser mina gamla blogginlägg från 2006. De är i många fall lika aktuella idag.

Mitt blogginlägg från den 29 april 2006 om Mahmoud Aldebes brev till riksdagsledamöterna angående särbehandling och särlagstiftning för muslimer i Sverige blev ett steg i rätt riktning. Det var det första inlägget som fick lite mer uppmärksamhet och som gjorde att jag fick lite nya läsare av bloggen och det blev dessutom en del kommentarer till mitt blogginlägg. Jag förstod att möjligheten med kommentarer var väldigt viktig på bloggen.

30
 

Flera av dessa krav har väl mer eller mindre infriats på ett eller annat sätt sedan 2006. Tyvärr sover det svenska folket vidare utan att reagera. Hur kommer det se ut om ytterligare 10 år?

    Fram till i början av maj var jag fortfarande ensam på kommunvalsedeln men efter ett möte på Lilla puben i Kalmar, med de två sympatisörerna Lars Rosén och Peter Kronström, så lovade Lars Rosén att ställa upp som kandidat till kommunfullmäktige, något som kändes väldigt skönt. Jag intervjuades också för första gången av Radio Kalmar och deras  reporter Hasse Carlsson i samband med att valsedlarna blev offentliga.

I juni hade vi valmöte hemma i min lägenhet i Kalmar. Richard Jomshof kom upp från Karlskrona för att informera om valrörelsen. Med på mötet var nästan alla som kandiderade till kommunfullmäktige i länets kommuner.

32

I mitten av juli kom det trots allt lite valmaterial från riksorganisationen. Arnold Boström körde ned material från Stockholm och jag mötte upp honom i Almvik norr om Västervik. Vi fick 40 000 flygblad, 3 000 SD-Kuriren och 3 000 valtidningar för utdelning i Kalmar län. Men då skall man betänka att Kalmar län hade ca 234 000 invånare, med 115 000 hushåll som skulle täckas. Jag lämnade en del av materialet i Västervik och Oskarshamn på vägen hem till Kalmar. 25 000 av flygbladen var vårt eget lokala blad med ett foto av mig på framsidan.

   Jag skrev insändare och debattartiklar till lokaltidningarna, framförallt till Barometern, Östran och Vimmerby Tidning. Jag hoppades kunna locka en del väljare från Vimmerby och Hultsfred att rösta på SD i riksdagsvalet och landstingsvalet. Inte minst på grund av att Hultsfred haft flyktingförläggning under många år. I många fall publicerdes inte mina insändare. Chefredaktören Alf Wesik på Vimmerby tidning hade uppenbarligen fått direktiv att stoppa det mesta från SD. Jag hade en diskussion med honom angående detta via mejl, utan resultat. Jag var gammal klasskamrat med Alf Wesik från tiden på gymnasiet i Hultsfred.     

Lite överraskande publicerade Barometern den 19 juli 2006 min första stora debattartikel med rubriken ”Sverigedemokraterna är inte bara invandringspolitik”. Jag hade tagit med mig Barometern till badstranden på Öland och blev alldeles kall i kroppen, trots den gassande solen och värmen när jag såg min debattartikel i tryck på debattsidan. Det kändes både spännande och nervöst att se och läsa min debattartikel i tidningen och som att jag nu definitivt lämnade min trygga tillvaro och tog ytterligare ett steg ut i det okända i och med min första publicering på Barometerns debattsidas förstaplats. Det var faktiskt ganska stort för mig. Sedan dess har det blivit många gånger.

      Här nedan kommer min originalversion av texten. Barometerns debattredaktör gjorde några justeringar i texten/upplägget med punkterna för att minska utrymmet i tidningen.  

33

”I den rådande debatten framstår det i media som SD:s enda politiska fråga är invandringspolitik. Givetvis är SD mycket mer men invandringspolitiken är en central fråga för oss och anledningen till detta är att massinvandringen till Sverige kostar oerhört stora summor pengar av våra gemensamma skattemedel. Det finns beräkningar gjorde av olika personer/organisationer som kommit fram till allt från ca 30 miljarder till hela 269 miljarder/år. Det märkliga är att regeringen eller riksdagen aldrig velat göra en beräkning av invandringens kostnader. Genom att minska dessa kostnader så kommer SD få möjlighet att finansiera en rad förändringar i samhället.

En trygg och meningsfull ålderdom.
De svenska pensionärerna är en grupp vars villkor försämrats mer än andra grupper och allt fler drabbas av otrygghet och våld. Det har blivit svårare att få tillgång till vård och omsorg för de äldre som inte längre klarar sig själva. SD vill bland annat följande.
– Kraftigt höja pensionerna för de pensionärer som har det sämst ställt.
– Större valfritt och öka resurserna inom äldreomsorgen och hemtjänsten.
– Inrätta en pensionärsminister.

Familjen är hjärtats fosterland.
Sverigedemokraterna ser med oro på de senaste decenniernas samhällsutveckling där den traditionella familjens betydelse och familjelivets värden i allt högre utsträckning har kommit att ifrågasättas och nedvärderas av destruktiva krafter inom samhället. Familjens valfrihet inskränks av ideologiska skäl. SD vill bland annat följande skäl.

34

SD vill bland annat följande.
– Slå vakt om kärnfamiljen och det traditionella äktenskapet.
– Värna om varje barns rätt till en mor och en far, vilket bland annat innebär en återgång från besluten om att ge samkönade par adoptionsrätt och lesbiska par rätt till insemination.
– Verka för ökad valfrihet inom barnomsorgen.
– Helt överlåta uppdelningen av föräldraförsäkringen åt familjerna själva.

En trygg och kunskapsinriktad skola.
Sverigedemokraterna ser med oro på den av socialdemokrater misslyckade skolpolitiken. Allt fler går ut grundskolan utan att nå kunskapsmålen. Arbetsmiljön är i många fall ohållbar. Våld, mobbing, mobiltelefonrån och sexuella trakasserier breder ut sig i skolan. SD vill bland annat följande.
– Öka lärarnas möjligheter att upprätthålla en trygg ordnad arbetsmiljö.
– Betyg införs i ordning och uppförande.
– Verka för småskalighet i grundskolan.
– Avveckla den skattefinansierade hemspråksundervisningen.

En värdig vård för alla.
Den svenska vården lider i dag av stora ekonomiska och strukturella problem. I vissa landsting har nedskärningarna gått så långt att man tvingas upprätta listor över de sjukdomar man anser sig ha råd att bota. Vårdköerna skapar lidande och oro hos patienter och deras anhöriga och stress och utbrändhet bland vårdpersonalen. SD vill bland annat följande.
– Korta vårdköerna genom att tillföra ekonomiska resurser.
– Tillåta seriösa privata men offentligt finansierade vårdalternativ.
– Rationalisera vårdbyråkratin.
– Avskaffa landstingen och överföra de insparade resurserna till vården.

Trygghet genom tillväxt.
Den svenska välfärden lever i dag på lånad tid och lånade pengar. En oansvarig hushållning med våra gemensamma resurser och en företagsfientlig politik har resulterat i en omfattande arbetslöshet, en överdimensionerad byråkrati, stora brister i välfärden och en stor statsskuld.
Bristerna i den svenska ekonomin måste omedelbart åtgärdas om inte effekterna på den svenska välfärden skall bli förskräckande vid nästa lågkonjunktur. SD vill bland annat följande.
– Förbättra villkoren för småföretagarna.
– Sänka arbetsgivaravgiften.
– Sänka fastighetsskatten och inkomstskatten för låginkomsttagare.
– Verka för minskad utflyttning av svenska arbetstillfällen till andra länder.

35

Krafttag mot brottsligheten.
Den grova och allt mer omfattande brottsligheten utgör idag det kanske största hotet mot medborgarnas trygghet. Nedskärningar inom rättsväsendet har genomförts i flera etapper. SD vill bland annat följande.
– Kraftigt skärpa straffen för grova och upprepade brott.
– Sänka straffrättsåldern.
– Stärka gränsskyddet och utöka antalet poliser samt deras resurser och befogenheter.
– Utvisa alla utlänningar som begår grova eller upprepade brott och låta dessa avtjäna sina straff i hemlandet.

Låt Sverige förbli Sverige!
Mångkulturen och den bristande respekten för det svenska kulturarvet har underminerat den svenska identiteten och sammanhållningen i vårt samhälle. EU-medlemskapet och den oansvariga nedrustningen av det svenska försvaret utgör ett allvarligt hot mot vår frihet och självständighet. SD vill bland annat följande.
– Värna Sverige som en fri, självständig och neutral stat.
– Motverka framväxten av en europeisk enhetsstat.
– Hålla Sverige utanför EMU och Nato.
– Återupprusta det svenska försvaret.

Oavsett om det blir fortsatt socialdemokratiskt styre eller en borgerlig regeringsbildning efter valet den 17 september får vi politiker som på grund av ideologiska skygglappar och bristande verklighetsförankring saknar de rätta verktygen för att komma till rätta med landets problem. Det finns dock ett alternativ! Sverigedemokraterna.”

När jag idag läser debattartikeln så är det mesta lika aktuellt idag eller ännu mer än det var 2006. Vissa saker har också faktiskt genomförts som t.ex. fastighetsskatten eller det som idag diskuteras i debatten som t.ex. ordningsbetyg i skolan. I andra frågor har Sverigedemokraterna tyvärr svängt och ändrat ståndpunkt. I princip så skulle samma debattartikel med bara några mindre justeringar fungerat lika bra i valet 2018, innan omsvängningen kom angående EU-medlemskapet.

     Valrörelsen började ta fart i slutet av juli med att namnvalsedlar och valkuvert levereras. Jag körde ned till Ronneby och träffade Jimmie Åkesson som hade alla blanka valsedlar med enbart partinamn, till de kommuner vi inte hade några kandidater. Lite mer än 100 000 valsedlar lastades in i min bil, plus lite annat valmaterial. Valsedlarna med namn hade redan levererats till Kalmar. Jag hade även fått valkuvert för SD. Många kvällar ägnades sedan åt att stoppa valsedlar i valkuverten som skulle delas ut i brevlådor när förtidsröstningen började i månadsskiftet augusti/september. Vid några tillfällen träffades vi hemma hos mig och pratade politik och stoppade valsedlar i valkuverten. De som oftast deltog var Lars Rosén, Peter Kronström, Mattias Nilsson och Ulf Lundbäck.

36

Den 21 augusti kom den stora lokala nyhetsbomben att Kalmar kommun  skrivit ett avtal med en kinesisk investerare om ett miljardprojekt. Det skulle byggas ett enormt stort utställningscenter för 1 000 kinesiska företag i Kalmar. Ett projekt som beräknades ge minst 800 jobb i Kalmar.

Projektet kom senare i folkmun att kallas för Fanerdunprojektet och avgjorde med stor sannolikhet också kommunvalet till kommunalrådet Johan Persson och socialdemokraternas fördel. Att kunna presentera detta projekt fyra veckor före valet var utan tvekan en valvinnare men vi var många som var tveksamma och tvivlade på projektet redan från första dagen. Det var lite för bra för att vara sant och då är det oftast heller inte sant. Johan Persson var dock övertygad om projektet.

”Jag trodde först att det var ett aprilskämt, men när Kinas president ringde upp under förhandlingarna så kändes det stabilt.”

Kommunalrådet Johan Persson i Östra Småland.

Hur många tror på att det var Kinas president som ringde? Jag är helt övertygad om att det var fejk och att man grundlurade Johan Persson totalt. Kineserna hade gjort sin research väl och att det var inte en slump att de dök upp bara några veckor före valet. De hade säkert också valt ut just Kalmar kommun som ett lätt ”byte” att gå på hela denna historia och uppdiktade projekt. Kinesen Mr Luo spelade sina kort väl och fick kommunalrådet Johan Persson dit han ville. Men även näringsminister Maud Olofsson och kungafamiljen blev inblandade i projektet.

37

Att Kalmar skulle vara företagsekonomiskt bäst för detta projekt enligt Mr Luo, borde fått kommun-politikerna att dra öronen åt sig redan från början. Men man var fullständigt förblindade av Mr Luo och Fanerdunprojektet. Inte ens organisationen Invest in Sweden höjde ett varningens finger, snarare tvärtom. Dessutom var det brinnande valrörelse och Johan Perssons första valrörelse som kommunalråd. Johan Persson köpte projektet med hull och hår. Socialdemokraterna tog till och med fram en helsidesannons och valaffisch med kinesiska tecken och texten [Kalmar full fart framåt], åtminstone trodde nog de flesta det.

     Jag har en gammal arbetskamrat från Silverdalen som nu är gift med en kinesisk kvinna och är bosatta i staden Nanning i Kina. Jag bad henne titta på annonsen och översätta texten. I annonsen står det inom klamrar under den kinesiska texten ”Kalmar full fart framåt” och jag tror att alla som läste helsidesannonsen uppfattade att det var en översättning från  kinesiska och att det var budskapet i de kinesiska tecknen. Men så är det inte! Det står i själva verket ”Swedish China Business City”. Tänk så lätt det var att lura mig och väljarna i Kalmar! Mer om projektet Fanerdun senare i boken.

Den 10 september arrangerade SD en manifestation i Nybro med anledning av att 91-åriga Stina Nyqvist tagit sitt liv genom att dränka sig i Rismåla göl. Mattias Karlsson skrev följande på sin blogg.38

”Efter att Nybro kommun upprepade gånger förvägrat henne den hjälp och omsorg som varje person i hennes ålder borde ha självklar rätt till, så orkade Stina Nykvist, 91, inte försöka längre. Hon ville inte ligga någon till last och stod inte ut med ensamheten och otryggheten längre och tog därför sin rullator och stapplade de fyra kilometerna ner till Rismåla göl, där hon tog av sig sina kläder och vek ihop dem i en fin och prydlig hög som hon lade på rullatorn. Sist av allt tog hon av sig sina glasögon och den vigselring som hennes avlidne make en gång hade gett henne. Sen gick hon ut i sjön och dränkte sig.”

38

    Jimmie Åkesson var med och genomförde manifestationen i Nybro tillsammans med ett 10-tal SD-medlemmar och några anhörig till Stina Nyqvist. Ett par motdemonstranter från AFA var också på plats i Nybro för att protestera mot vår manifestation. 

Jag var dock väldigt besviken över hur media behandlat SD under valrörelsen men samtidigt hade jag inte förväntat mig något annat med tanke på vad jag upplevde under kyrkovalet 2005. Barometern skrev mer eller mindre inte en enda rad som berörde SD i länet. På de nationella sidorna i tidningen var det också väldigt sparsamt angående SD. De tycktes jobba efter principen ”syns man inte så finns man inte”. Barometerns agenda var så uppenbar att det var pinsamt enligt min mening men det var dock väldigt effektivt.

     På valdagen den 17 september hade vi i Kalmar hela 38 vallokaler som det skulle läggas ut namnvalsedlar till. Jag fick ta ansvaret för 15 av dem. Sedan körde jag även runt till Torsås, Söderåkra, Vissefjärda, Emmaboda, Örsjö och Nybro med namnvalsedlar. Det blev en tripp på nästan 30 mil och jag var inte tillbaka i Kalmar förrän till lunch. Detta är ett ”demokratiskt” ofog som missgynnar små partier eller nya partier, genom att de får svårt att få ut sina valsedlar till alla vallokaler på morgonen. Oavsett om det gäller riksdagsvalet, landstingsvalet eller val till kommunfullmäktige. Det är den lokala valnämnden som beslutar vilka valsedlar som kommer distribueras av kommunen. På kvällen träffades de som hade varit mest aktiva under val-rörelsen i en liten valvaka hemma i min lägenhet på Ängö. Det blev en spännande kväll. Vi missade riksdagen med ett valresultat på 2,93 procent men i kommunvalet gick det bättre. Vi kom in i alla kommunfullmäktigeförsamlingar där vi haft kandidater på listorna. Det blev två mandat i Kalmar, Oskarshamn, Hultsfred, Högsby och ett mandat i Mörbylånga. I Kalmar fick vi 1 187 röster i kommunfullmäktigevalet, vilket innebar 3,07 procent och två mandat! Jag blev därmed kommunpolitiker tillsammans med Lars Rosén.

39

     En stor framgång för Sverigedemokraterna som inte fick någon som helst uppmärksamhet i lokalmedia under valrörelsen. Barometern hade 11 sidor om valet i måndagens tidning men SD fick endast 4 korta meningar i tidningen trots att vi tog oss in i Kalmar kommunfullmäktige och fyra andra kommunfullmäktigeförsamlingar i länet för första gången. Uppenbarligen ett svårt bakslag för tidningens agenda, att frysa ut SD och en svår nöt för Barometerns ledning och journalister att smälta.

 Under måndagen kom däremot Östran på besök hem till mig på Ängö för en intervju. Jag blev också inbjuden till Radio Kalmar för en intervju och ställde även upp på en intervju för några elever på högskolan som bevakade valet. Ingen av dessa journalister hade däremot hört av sig under hela valrörelsen men nu var jag och SD intressanta även på lokalnivå. Deras egen agenda var så avslöjande. Barometern hörde dock inte av sig. Inte ett skrivet ord om SD:s framgångar i Kalmar i Barometern, under vare sig måndagen, tisdagen eller onsdagens tidning. Chocken tycktes varit fullständig hos chefredaktören Gunilla Andreasson (numera Gunilla Sax) och journalisterna Jesper Ericson, Mats Andersson och Gunnar Rockström på Barometern. Idag är Jesper Ericson chef på Radio Kalmar, undrar om det var de meriterna som tog honom vidare från Barometerns ledning och sedan till det nya jobbet på public servicebolaget, P4 Sveriges Radio? Jag tappade nog redan då respekten för Barometerns redaktion i Kalmar och den skulle med tiden inte bli bättre. Det påverkade säkert också mitt framtida agerande mot tidningen och koncernen Gota Media AB.

40

  Att Barometern så fullständigt negligerade SD och mig och mina partikamrater efter att vi fått 1 187 röster i kommunvalet kommer jag heller aldrig att glömma bort.

    Socialdemokraterna och Johan Persson fick tyvärr hela 44,7 procent i kommunvalet, Vänsterpartiet 5,1 procent och Miljöpartiet 4,8 procent. Vilket innebar att den rödgröna majoriteten fick 33 mandat av de 61 möjliga och de kunde fortsätta att styra Kalmar kommun. Jag undrade hur mycket projektet Fanerdun påverkade valresultatet? Det blev dock en lång väntan på att få börja arbeta politiskt på riktigt då det nya kommunfullmäktige inte tillträde förrän den 1 november.      

På måndagskvällen, dagen efter valet, packade jag resväskan för att på natten köra bil upp till Arlanda tillsammans med min flickvän Lena, för en skön och välbehövlig semestervecka på den grekiska ön Zakyntos. Tanken var att få koppla av lite under några dagar då det varit väldigt intensivt under de senaste veckorna, med både mitt jobb och sedan valrörelse under all ledig tid. Hade känt mig väldigt sliten under många veckor och sömnen hade varit dålig och därför var sömnbehovet stort, när stressen så småningom släppte. Troligen var jag ganska nära att bränna ut mig då det dröjde många veckor innan energin återvände. Men samtidigt var det ingen bra idé att åka bort dagen efter ett succéval, visade det sig. Telefonen ringde de första dagarna i Grekland från journalister som ville ha kommentarer om hur jag såg på framtiden. Det hade varit betydligt bättre att vänta några dagar med att åka på semester, så det hade lugnat ner sig lite. Det misstaget har jag inte gjort om någon mer gång efter det valet.

I Sverigedemokraternas jubileumsskrift ”Sverigedemokraterna 25 år” som utkom 2013 skriver Mattias Karlsson följande angående valet och verksamhetsåret 2006.

     Medlemsantalet ökade med hela 40 % under valåret. Ett antal av dem som senare skulle bli nyckelpersoner i den framtida utvecklingen anslöt sig, fick sina första officiella uppdrag eller började aktivera sig på allvar under 2006. Alla kan inte räknas upp här, men några namn som förtjänar att nämnas är Julia Kronlid, Per Ramhorn, Kent Ekeroth, Sven-Olof Sällström, Johnny Skalin, Carina Herrstedt, Thoralf Alfsson och William Petzäll.”

   Vi blev sedan alla riksdagsledamöter i valet 2010. Väldigt roligt att bli omnämnd på det sättet i jubileumsskriften som i huvudsak var skriven av Mattias Karlsson. Jag kommer sannolikt inte bli omskriven i någon ny jubileumsskrift i framtiden 😉

41