Bloggen växer

Min blogg utvecklades samtidigt mer och mer, då jag skrev mer eller mindre dagligen ett blogginlägg. Det blev en mix av lokalpolitiska händelser och det som sker nationellt, i synnerhet det som berör Sverigedemokraterna. Jag  började känna att min blogg började bli en plattform som jag och Sverigedemokraterna hade stor nytta av i den lokala politiken. Vi behövde inte längre lita helt på tidningarna Östra Småland och Barometern, för att få ut vårt politiska budskap.

    Under andra halvåret 2007 växte antalet unika besökare ganska dramatiskt på bloggen. Jag publicerade med jämna mellanrum min besöksstatistik för bloggen och en del politiska motståndare betvivlade mina besökssiffror och menade att det var falska uppgifter. Det roade mig en del, den svensk avundsjukan. Från sommaren 2007 till i januari 2008 hade antalet unika besökare  gått från ca 500 till drygt 2 000 besökare per vecka.

    Det ökande intresset för min blogg och alla uppmuntrande kommentarer jag fick var givetvis väldigt stimulerande och det gav mig ett väldigt bra självförtroende att fortsätta jobba med min blogg. Även om det tog väldigt mycket tid vid sidan om mitt ordinarie jobb på ÅF. Det blev oftast ett par timmar varje kväll med att läsa vad som skrivits i media eller att göra research inför ett blogginlägg. För att sedan skriva ett inlägg som jag publicerade framåt sena kvällen. Det blev som en rutin mer eller mindre varje kväll.

64

I februari 2008 uppmärksammade Barometern det nya fenomenet med politiska bloggar som fick fler och fler besökare på sociala medier. I en artikel sammanställde de en liten undersökning av lokala politiska bloggar men tog även med besökare på de lokala tidningarnas ledarsidor. Det var lite intressant.

 Jag hamnade på en hedrande andra plats, bara slagen av journalisten Kurt Lundgren som då var lite av en förebild och som jag hade lite kontakt med angående min blogg. Det var intressant att veta att jag hade fler besökare än tidningarnas ledarsidor tillsammans. I artikeln fick jag också lite utrymme, där man skrev följande.

  ”Thoralf Alfsson, sverigedemokraterna, är den aktiva politiker som lockar flest besökare till bloggen. 700 besökare var en toppnotering och det hade han häromdagen när han skrev om en nämndeman som dömdes till böter och för hot mot tjänsteman. Sverigedemokraten skriver alltid ut namn, ålder och nationalitet på brottsdömda när han anser det nödvändigt och viktigt.”

Nämndemannen var socialdemokrat från Kalmar, med utrikes bakgrund.

    Under den här tiden så modererade jag inte kommentarerna som skrevs till mina blogginlägg. Jag ville ha en levande debatt bland mina läsare och de erfarenheter jag hade fått från andra bloggar som jag hade koll på var att om kommentarerna modererades och att bara vissa åsikter släpptes igenom så blev debatten ganska enkelspårig, ointressant och meningslös. Ett och annat “troll” dök dock upp men om de blev för problematiska fanns alltid en sista utväg genom att blockera dem via deras IP-nummer. Men det gick inte med alla då fler och fler av de riktiga ”trollen” använde dynamiska IP-adresser. Jag försökte dock undvika det i så stor utsträckning som möjligt. I de flesta fall raderade jag deras kommentarer i efterhand och då brukade de tröttna efter att jag gjort det under en kortare eller längre period.

65

Det innebar dock att jag måste läsa alla kommentarer och hålla koll på dem från morgon till sena kvällen. Det kom i snitt ca 40-50 kommentarer per dygn och betydligt fler på vissa blogginlägg. Problemet var dock främst under nätterna.

Problemet med att jag skulle behöva ta egna foton till bloggen oroade mig inte det minsta. Jag har alltid varit intresserad av foto även om det under vissa perioder varit på en låg nivå. Min far var en aktad hobbyfotograf, som tävlade mycket i fotoklubben i Södra Vi. Han vann väldigt många fototävlingar och blev klubbmästare väldigt många år i rad på 70- och 80-talet. Jag tror många i Södra Vi med omnejd minns honom med sina Leica-kameror när han var ute i naturen och sökte sina motiv. I min ungdom fick jag låna min fars Leica-kameror och fotograferade en hel del. Eftersom min far tävlade i färgklassen i fotoklubben valde jag istället att tävla i den svartvita klassen. Det blev därmed en hel del mörkrumsarbete i klubblokalen som inte låg så långt ifrån vår bostad. Leicautrustning finns fortfarande i min ägo och är värd en hel del idag hos samlare. Under min FN-tjänst i Sinai 1978 köpte jag min första egna riktiga kamerautrustning. Idag har det analoga fått gå i pension och jag har en digital kamerautrustning från Canon med ett helt gäng olika objektiv, så jag klarar de flesta situationer.

    Jag gillar att röra mig i naturen och i synnerhet på Öland och då är givetvis någon av mina kameror med. Under våren 2008 började jag också lägga ut lite naturbilder vid något tillfälle på bloggen och det uppskattades också av en del av mina läsare om jag skall döma av de reaktioner och kommentarer jag fick på bloggen eller på min mejl. Under påskhelgen 2008 skrev jag fyra lite annorlunda blogginlägg där jag istället för att skriva om politik, så berättade jag om ett uppdrag jag hade som anställd vid företaget Benima i Kalmar. Jag var nämligen i Indien under tre veckor i oktober 2004, och jobbade med maskinutrustningar från Silverdalens Pappersbruk, min gamla arbetsplats. Maskiner som några år tidigare hade sålts till ett företag i Indien, när pappersbruket hade stängts i Silverdalen av de nya finska ägarna.

    Besöket i Indien blev ett minne för livet. Pappersbruket låg vid staden Jaykaypur i delstaten Orisa, vid Indiens östra kust. Det var en upplevelse att bara ta sig  dit. Jag flög till staden Visakhapatnam/Vizag via Frankfurt och Mumbai, där jag sedan hämtades upp dagen därpå av en chaufför från pappersbruket, för en ca 200 km lång bilresa på vägar som bara blev sämre och sämre. Anledningen till att jag skrev blogginläggen var flera, dels ville jag bjuda mina läsare på lite annan läsning under påskhelgen men sedan fanns även en betydligt viktigare anledning.

66

Media försökte ständigt och jämnt beskriva oss Sverigedemokrater som outbildade dumskallar från landet, som dessutom var rasistiska och inte hade någon erfarenheten från världen eller ens utanför kommungränsen. Genom dessa blogginlägg hoppades jag att jag skulle kunna nyansera bilden av mig själv och förhoppningsvis också för många andra Sverigedemokrater och partiets sympatisörer och inte minst de som var skeptiska till partiet. Jag rebloggade dessa blogginlägg under påsken 2014 eftersom jag fått så pass många nya läsare på bloggen. Det var väldigt många som uppskattade dem även 2014.
 

Läs gärna mina blogginlägg och se alla bilder från besöket i Indien.

http://thoralf.bloggplatsen.se/2014/04/19/10662673-paskblogg-del1/              

http://thoralf.bloggplatsen.se/2014/04/20/10663048-paskblogg-del-2/

http://thoralf.bloggplatsen.se/2014/04/21/10665681-paskblogg-del-3/

I samband med att budgeten debatterades i Kalmar kommunfullmäktige under juni månad så drev majoriteten att man ville öka antalet anställda med utländsk bakgrund i de kommunala verksamheterna. Ett väldigt tokigt löfte enligt min mening. Det föranledde mig att skriva en insändare som jag skickade till både Barometern och Östran. Tyvärr valde dessa båda tidningar att inte publicera min insändare. Troligen på grund av texten och innehållet och att ingen tänkt över konsekvenserna av ett sådant löfte/mål i budgeten. Jag skickade den istället till den betydligt mindre tidningen Kalmar Läns Tidning som publicerade den.

67

Ett litet exempel på hur man från Barometern och Östran höll den rödgröna majoriteten i Kalmar kommun om ryggen och inte publicerade det som kunde missgynna majoriteten eller partierna i 7-klövern. Här nedan kan du läsa min insändare.
 

”Vid Kalmar kommuns senaste kommunfullmäktigemöte den 16 juni togs beslut om budgeten för 2009. I budgeten ingår också en mängd skrivningar om kommunens inriktning och mål. Ett sådant mål som det beslutades om var andelen anställda med utländsk bakgrund enligt följande skrivning. ”År 2005 hade 5,2 % av kommunens anställda utländsk bakgrund. Av kommunens innevånare var motsvarande siffra 9,4 %. Kommunens anställda med utländsk bakgrund ska vara motsvarande andel av kommunens innevånare som har utländsk bakgrund 2011.”

   Andelen innevånare med utländsk bakgrund hade under 2007 ökat till 10,7 % och kan antas vara ca 12,0 % år 2011 med tanke på den flyktingmottagning som sker i Kalmar kommun. Detta innebär att andelen anställda med utländsk bakgrund inom kommunen skall öka från drygt 5 % till 12 % på tre år. Eftersom kommunen har nästan 5 000 anställda innebär denna ökning att ca 300 anställda inom kommunen med svensk bakgrund kommer att få sluta sin anställning och istället ersättas med anställda med utländsk bakgrund om kommunen skall leva upp till de mål som beslutats i kommunfullmäktige.

    Vi sverigedemokrater protesterade mot denna skrivning och yrkade på att den helt skulle strykas ur budgeten. Vi menar att det är utbildning och kompetens som skall styra vem som anställs av kommunen och inte etnisk bakgrund. Vi drev frågan till votering i fullmäktige men ingen annan ledamot stödde vårt yrkande. Voteringen fick följande resultat 53 ledamöter mot vårt yrkande, 2 ledamöter (sd) för yrkandet och 6 ledamöter avstod från att rösta. Av de 53 ledamöter som röstade emot ingår alla socialdemokrater, vänsterpartister, miljöpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna och 10st moderater. Folkpartiet och 2st moderater avstod från att rösta.

      Som kommunanställd med svensk bakgrund finns det all anledning att vara orolig för sin anställning och några personer med svensk bakgrund kommer troligtvis inte anställas de närmaste åren av kommunen om vänsterblocket skall leva upp till det beslutade målet.

Thoralf Alfsson

Sverigedemokraterna Kalmar

Det handlar om omvänd rasism. Etniska svenskar skall alltså diskrimineras på arbetsmarknaden och vid en anställning hos Kalmar kommun. Majoriteten levde aldrig upp till sitt löfte om att öka andelen anställda med utländsk bakgrund till att motsvara andelen med utländsk bakgrund i befolkningen till 2011. Idag är sannolikt skillnaden ännu större än den var 2008 när majoriteten utlovade detta löfte. Dessutom har sättet att beräkna andelen som arbetar inom kommunen förändrats. Varför? Det går det alltid att spekulera om.

68

Riksårsmötet och Almedalen 2008

Första helgen i maj var det dags för ett nytt Riksårsmöte. Trots protester från vänstergrupper så hade SD lyckats boka Scandic hotell, Gustav Fröding i Karlstad. Mötet genomfördes under stor polisbevakning men inga vänsterdemonstranter syntes till. Det mest dramatiska var att brandlarmet gick på hotellet tidigt en morgon men det visade sig vara kocken som stekte bacon i köket. Personligen tror jag att det var kökspersonalens sätt att djävlas med sverigedemokraterna som bodde på hotellet och väcka dem redan vid 05:30. Många var dock oroliga att det skulle hända något under Riksårsmötet så när brandlarmet gick var det flera som rusade från rummen i bara kalsongerna, bland annat min kollega från Kalmar, Lars Rosén. Jag tog dock på mig lite kläder innan jag lämnade mitt rum.

     Jag valdes under detta riksårsmöte in på mitt första uppdrag på riksnivå, som revisorssuppleant. Knappast en betungande uppgift om inte någon av de ordinarie skulle sluta. Dåvarande SDU-ordförande Erik Almqvist höll ett bejublat tal under mötet där han berättade att SDU beslutat att polisanmäla statsminister Fredrik Reinfeldt för landsförräderi eftersom han undertecknade Lissabonfördraget och därmed lämnade över betydande nationella maktbefogenheter till främmande makt i samband med att han undertecknade fördraget utan att först tillfråga det svenska folket. Irland var det enda EU-land som hade folkomröstat om fördraget men det krävdes en andra omröstning för att driva igenom fördraget.

     I samband med Riksårsmötet kommer jag ihåg hur journalisten Niklas Orrenius skrev en mycket obehaglig artikel i Sydsvenskan, där han på ett minst sagt fult sätt insinuerade att Sverigedemokraterna själva skulle ha arrangerat överfallet i Rottne 5 juni 2005.

    ”Det kan ligga i Sverigedemokraternas intresse att framstå som politiska martyrer. Finns det en risk att de på något sätt kan ha iscensatt attacken själva?”

     Där sjönk Niklas Orrenius ned till slasknivå men det kanske var denna artikel som förde honom från Sydsvenskan i Skåne till Stockholm, först till Expressen, för att slutligen anställas av Peter Wolodarski och DN.

Tack vare att jag hade jobbat mycket hos våra kunder på Gotland, Arla Visby och Nordkalk/Storugn i Kappelshamn lyckades jag planera in lite arbete på Gotland under Almedalsveckan. Och tack vare att jag hade bott så många nätter på Best Western på Strandgatan i Visby, de senaste åren fick jag också ett rum på hotellet under hela veckan. Det blev min första Almedalsvecka.

69

Jag lyssnade på flera av Almedalstalen under veckan, Mona Sahlin, Göran Hägglund, Maria Wetterstrand och Fredrik Reinfeldt. Mona Sahlins tal var inte så mycket att skriva om för jag citerade bara nedanstående på min blogg.

”Aldrig, aldrig någonsin gör vi oss beroende av ett parti som Sverigedemokraterna, i någon politisk församling, någonstans, någon gång, aldrig. Det är mitt besked till er.”
Mona Sahlin, Almedalen 2008.

Sverigedemokraterna höll torgmöte på Donnersplats och jag var där för att lyssna på Jimmie Åkesson, Björn Söder och Erik Almqvist. Även Sven-Olof Sällström fanns med. Någon större uppmärksamhet fick inte SD under Almedalsveckan men för mig var det en ny erfarenhet att se flera av talen live och att betrakta mediauppbådet med alla politiskt korrekta journalister.

    Den som utmärkte sig mest enligt min uppfattning var däremot kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund. Jag skrev följande på min blogg.

    “Kd-ledaren i obalans i talarstolen. Någon annan slutsats går knappast att dra efter att jag lyssnat till Göran Hägglund i Almedalen ikväll. Att en partiledare för ett regeringsparti ägnar ca 8-9 minuter av sitt tal på 35 minuter för att angripa ett parti som inte ens är representerade i riksdagen måste vara fullständigt unikt i Sverige. Men det visar vilka kristdemokraterna ser som sin stora utmanare inför kommande valrörelser och den desperation som finns i kd-ledningen över partiets låga opinionssiffror.

Att partiledaren Göran Hägglund kan använda sig av så billiga argument som bruna kläder, nazistuniformer och som grädde på moset Zlatan i sin argumentation visar bara hur okunnig Göran Hägglund är över de bakomliggande orsakerna till Sverigedemokraternas framgångar i opinionen. Var fanns de sakliga argumenten? Var fanns fakta som bekräftade alla dessa påståenden? På det hela taget var det ett ganska solkigt angrepp på sd då det innehöll mängder av lögner och falska anspelningar. När han till och med skämtade om vad som var brunt och hoppade runt i träden blev det lågt, riktigt lågt, till och med lägre än Glocalnet.”            

     Miljöpartiets Maria Wetterstrand nämnde bara kort Sverigedemokraterna och Fredrik Reinfeldt sa inte ett enda ord om SD eller Jimmie Åkesson, hans budskap var istället löften om skattesänkningar med 15 000 miljoner kronor. Det skulle bli ytterligare tio Almedalsveckor på raken för min del fram till 2018. Under 2019 såg jag Almedalstalen från TV-fåtöljen istället.

70

Guldfågeln arena

Under 2008 intensifierades också diskussionen och debatten om en ny fotbollsarena i Kalmar. Fredriksskans som invigdes 1918 hade tjänat Kalmar FF väl under många år men behovet av att höja både åskådar antalet under tak, sittplatser, säkerhet och service hade blivit mer och mer påträngande. Under 2008 ökade trycket rejält på Kalmar kommun efter att Kalmar FF haft några framgångsrika år och att laget toppade allsvenskan under sommaren. Kalmar kommun hade utsett en arbetsgrupp under ledning av företagsledaren Ronny Nilsson som jobbade med att ta fram ett arenaförslag. Arbetsgruppen hade tillsammans med Kalmar kommun utrett flera olika lösningar och kommit fram till att det bästa vore att bygga en helt ny arena på den tomt som fanns norr om gamla Volvofabriken ute vid E22:an. En helt ny arena beräknades kosta ca 260 miljoner kronor.

       Jag och SD förordade istället att Fredriksskans byggdes om för att hålla ned kostnaderna och att också kunna behålla arenan centralt i staden. Enligt kommunens utredning skulle en ombyggnad kosta ca 130 miljoner kronor men det alternativet slopades tidigt av arbetsgruppen och Kalmar kommun. Det blev en ganska infekterad politisk debatt under sommaren och många i allmänheten höjde rösten både för och emot en helt ny arena, ju närmare ett beslut i kommunfullmäktige kom.

     Som kommunpolitiker så handlar mitt ansvar i första hand om att kärnverksamheterna skall fungera och det med ett rimligt skatteuttag. Hela projektet med en ny arena såg jag som ett stort riskprojekt och jag var skeptisk till de kalkyler som presenterat av arbetsgruppen och av majoriteten genom kommunalrådet Johan Persson.

Tränaren Nanne Bergstrand fick efter en match i juli mot Malmö FF på Fredriksskans ett utbrott vid presskonferensen, där han kritiserar det mesta på Fredriksskans, till och med gräset som var för långt enligt Bergstrand. Han passade också på att ”idiotförklara” alla som ansåg att en ny arena skulle ligga vid Fredriksskans. Efter nästa hemmamatch mot AIK var tränaren Nanne Bergstrand igång igen vid presskonferensen och kallade Fredriksskans en ”förbannad plats”. Jag reagerade på Nanne Bergstrands utbrott och skrev ett blogginlägg.

71

Den 18 augusti kallades alla gruppledare till ett informationsmöte om arenaprojektet. Det förslag som skulle behandlas av kommunfullmäktige den 25 augusti gick ut på följande. Svea Fastigheter bygger den nya arenan som sedan tas över av ett Arenabolag som sedan Kalmar FF tar över 50 procent av ägandet i efter att arenan är färdigbyggd och sedan resterande 50 procent två år senare. Kalmar kommun går in som borgenär med 100 miljoner kronor. När arenan är färdig och Kalmar FF tar 50 procent av ägandet så erhåller Kalmar FF 29 miljoner kronor i förskott på föreningsbidraget. Plus ett årligt föreningsstöd på ca 5,9 miljoner kronor/år under 20 år. Kalmar kommun bygger träningsplaner för ca 25 miljoner kronor i anslutning till arenan. Kalmar kommun bygger också om infrastrukturen vid arenan för ca 45 miljoner kronor.

72
 

Fredagen den 22 augusti samlades SD-gruppen hemma hos Anders Erlandsson på Varvsholmen och vi var eniga om att säg nej till förslaget med den finansiering som förelåg och inte minst med tanke på borgen på 100 miljoner kronor. Jag skrev följande i ett blogginlägg dagen innan beslutet skulle tas i kommunfullmäktige.
 

https://thoralfalfsson.webblogg.se/2008/august/arenabeslut-i-fullmaktige.html

Antalet åhörare var stort när kommunfullmäktige samlades den 25 augusti. Många fotbollsintresserade hade kommit till Brofästet för att lyssna på debatten och se den historiska voteringen. Tränaren Nanne Bergstrand var på plats tillsammans med flera av fotbollsspelarna i Kalmar FF, bland annat Henrik Rydström. I min dagbok skrev jag att jag var orolig och nervös hela dagen inför kvällens möte i kommunfullmäktige men när jag väl kom upp i talarstolen släppte det direkt och det kändes väldigt bra att tala inför så mycket folk, journalister och TV-kameror. Jag debatterade emot förslaget till beslut och anförde bland annat de stora ekonomiska riskerna för kommunen och att det kunde drabba kommunens kärnverksamheter.

73

Linus Hellman (idag ombudsman för socialdemokraterna) bloggade live från kommunfullmäktige och skrev följande om mig.

    ”Thoralf, Yrkar på avslag, förstås. Lite surrealistiskt, men han är väldigt verbal. Han är helt klart den av negativisterna som uttryckt sig bäst och argumenterat mest logiskt. Han är påläst och han kan prata. Det är mer än man kan säga om exempelvis Hilmansson och Löhnn, för att inte tala om Birgitta Axelsson Edström.”

    Jag får tacka för de positiva omdömen som Linus Hellman uttrycker. Inte ofta man får beröm från en socialdemokrat (fd piratpartist), i synnerhet inte år 2008. Barometerns artikel som skrevs av Anders Blank förtjänar inte ens en kommentar. Inte ett ord om mina inlägg eller andras kritiska inlägg i debatten. Typiskt för Barometern och deras agendastyrda journalistik.

    Voteringen slutade sedan med att 48 ledamöter röstade Ja för en ny arena, 10 ledamöter röstade Nej och tre ledamöter avstod. De partier som röstade Nej var SD, MP och FP och en ledamot från KD. Därmed var beslutet taget att bygga en ny fotbollsarena.

Kalmar FF blev sedan för första gången Svenska mästare i fotboll den 9  november 2008 och allt var frid och fröjd på ytan men några år senare kom verkligheten ifatt. Sveafastigheter hoppade av projektet Kalmar FF valde då att bygga arenan i helt egen regi. Kostnadskalkylerna för arenabygget höll dock väl men däremot visade sig att Kalmar FF ekonomi inte klarade av  kapitalkostnader, driftkostnader och underhållskostnader men det återkommer jag till.

    Efter den intensiva perioden med beslutet om den nya fotbollsarenan så kände jag mig ganska trött och sliten. Pratade med min dotter Jenny om hon ville följa med till Kreta. Hon var inte svår att övertala när pappa betalar för resan. Så det blev en restresa med avresa bara några dagar senare och en mycket skön vecka i Chania, med sol och vila.

   Det uppmärksammades dock av ledarskribenten Peter Akinder på Östran, som skrev några lögnaktiga rader som gjorde mig ganska förgrymmad. Då jag endast vid ett enda tillfälle vad jag kunde komma ihåg, avstått vid en votering i kommunfullmäktige.

    ”Borta i över en vecka har sverigedemokraternas allt som oftast nedlagda röst i Kalmar kommunfullmäktige varit. Han med ett namn som tycks kommet från en runsten – Thoralf Alfsson – har semestrat på mångkulturens Kreta. Måste varit skönt att slippa det ursvenska för en tid.”

74

Under september skriver jag en serie blogginlägg om min syn på det som majoriteten kallar för ”förtätning”. Det vill säga man ändrar och förnyar  detaljplaner så att man kan bebygga grönområden och parkeringar i de cencentrala delarna av staden. I mina blogginlägg är jag väldigt kritisk till att man bebygger det ena grönområdet efter det andra. Jag lovar att motverka dessa byggplaner i mina blogginlägg och går igenom alla de grönytor som riskerar att bebyggas om Johan Persson (S) och Mattias Adolfson (S) får fortsätta med sina planer för centrala Kalmar.

    De lokala socialdemokraterna i länet har även haft en utbildning på Strand i Borgholm, för att lära sig hur de skall bemöta oss sverigedemokrater enligt Barometern. Det är det socialdemokratiska regionrådet Mats Johansson från Karlskrona som hållit i utbildningen. Mats Johansson har ju själv fullständigt misslyckats i Karlskrona där SD gick starkt framåt i kommunvalet 2006. Mats Johansson vägrade dessutom bland annat att sitta i samma TV-soffa som sverigedemokraten Richard Jomshof. Den taktiken retar bara upp många människor. Kursdokumentet läckte dock ut några dagar senare och det var ett minst sagt banalt dokument, som sammanfattades med följande.

”Vi samarbetar inte med, och gör oss beroende av, sverigedemokraterna eller stödjer de förslag de lägger fram på någon nivå.”

    Det gäller troligen fortfarande idag och är nog största anledningen till att socialdemokraterna gått från 39,9 procent i riksdagsvalet 2002 till 28,3 procent 2018 och i skrivande stund är nere på 20-25 procent i opinionsmätningarna.                                       

    Lilla puben som drevs av Fotis Fotiadis, var vid den här tiden min favoritpub i Kalmar. Alltid ett mycket trevligt bemötande och överlag lite äldre  gäster. Det var alltid skönt att ta en öl efter en full arbetsvecka och prata lite med andra gäster. Det blev väldigt ofta även en del politik som avhandlades. Jag träffade också det moderata oppositionsrådet Göran Häggfors ganska ofta på Lilla puben. Göran är väldigt öppen med vad han tycker i vissa frågor och jag tror att han inte står så långt ifrån SD när det gäller invandringspolitiken. Han berättade eller snarare informerar mig om vad som hände i stadshuset och hur det låter inom moderaterna, både på det lokala planet och på riksnivå.

    En kväll i december 2008 hamnade Maria Abrahamsson vid min sida vid bardisken, hon är bördig från Kalmar. Hon var då skribent på SvD och ofta med i SVT:s nyhetspanel i Gomorron Sverige. Hon blev intresserad av att prata när jag berättade att jag satt för SD i Kalmar kommunfullmäktige. Det blev prat om SD internt, kommunpolitik och givetvis också kinesiska Fanerdun. Utan att överdriva kan jag påstå att hon var mycket skeptisk till Sverigedemokraternas möjligheter att komma in i riksdagen. Mindre än två år senare var vi båda riksdagsledamöter och skulle sitta tillsammans i Skatteutskottet under nästan tre år. Hon för moderaterna och jag för Sverigedemokraterna.

75

Sverigedemokraternas framgångar på sociala medier, där min blogg lokalt fick stor uppmärksamhet väckte en del irritation hos Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I januari 2009 kallade SSU till en presskonferens och informerade om att de skulle starta en blogg med namnet SD Bluffen. Jag hade svårt att hålla mig för skratt när jag läste artikeln. Några veckor tidigare hade vi i vår SD kommunförening beslutat att vi skulle sätta in några annonser i gratistidningen Kalmarposten med reklam för min blogg och SD. Det kanske var det som triggade SSU.

 Enligt SSU:arna Martin Andersson och Karl Längberg så var meningen att SD Bluffen skall granska och bemöta SD. Jag fick kommentera SSU:s nya blogg i Barometern, Radio Kalmar och till och med Dagens Nyheter. Min kommentar var att jag välkomnade SSU och såg det som ett erkännande och att det sannolikt skulle öka det politiska intresset. Jag var inte det minsta orolig för någon granskning av de uppgifter och den statistik som jag publicerade på min blogg. Jag var bara tacksam för uppmärksamheten och att jag nu sannolikt skulle få nya läsare av bloggen. Att min blogg även fick uppmärksamhet i Dagens Nyheter var riktigt skoj och under veckan hade jag 5 600 unika besökare. Jag skulle få ytterligare ett kraftigt uppsving med läsare under slutet av januari 2009.

76