Gota media

Under hösten hade jag bedrivit lite forskning när det gällde Gota Medias  försök att bygga ett mediehus på Kvarnholmen och vad som gällde den mark som skulle tas i anspråk. Jag gjorde det av dels eget historiskt intresse men jag kanske även kunde hitta något att använda i debatten och som argument mot byggplanerna. Det hade genomförts en arkeologisk undersökning som visade att resterna av bastionen Gustavus Primus låg precis på platsen för mediehuset.

Mina efterforskningar visade att kommunen fått överta dessa markområden från fortifikationsverket på mitten av 1800-talet men med vissa förbehåll. Jag hittade i kommunens arkiv uppgifter om ett Kungligt brev i samband med detta. Vid en ledig stund i riksdagen så promenerade jag till Riksarkivet i Stockholm och de lyckades plocka fram brevet. I brevet angavs att de gamla befästningsvallarna i Kalmar skulle användas som parker och promenadstråk.

180

Jag fotograferade av det 28 sidor långa kungliga brevet för att sedan kunna använda i debatten om Gota Medias mediehus. Något som senare väckte en hel del uppmärksamhet. I det kungliga brevet anges att marken skall användas till parker och promenadstråk. Vilket det också gjordes men det är något som ansvariga idag inte har en aning om. I synnerhet inte KS-ordförande Johan Persson (S).

Avslutningen på 2011 blev jobbig privat. Min far försvann från sitt hus i  december och grannarna fann honom efter flera timmar ute i bara skjortan då han inte hittade hem på grund av sin demens. Han blev på grund av att han var nedkyld förd i ambulans till sjukhuset i Västervik. Efter samtal med sjukvården och handläggare på Vimmerby kommun så var det inte aktuellt att min far skulle kunna fortsätta bo ensam i sitt hus, utan nu återstod bara en placering på något demensboende. Väldigt tråkigt men tyvärr nödvändigt.

Jag blev också uthängd i media för att jag publicerade foto och brottsregister på min blogg, på den huvudmisstänkte gruppvåldtäktsmannen i den uppmärksammade gruppvåldtäkten i Mariannelund som inträffade den 3 december. En gruppvåldtäkt som i media beskrevs som den värsta i svensk historia, där 11 personer misstänktes för att ha våldfört sig på en ung kvinna vid ett flyktingboende. Flertalet av de misstänkta var ensamkommande från Afghanistan.

På nyårsafton mötes jag av följande löpsedel när jag kom till ICA-butiken.

Det var en kommentar som skrivits under natten och som jag blev uppmärksammad på under morgonen/förmiddagen av mina läsare på bloggen. Kommentarerna på bloggen var inte modererade vid den här tidpunkten. Så fort jag läste kommentaren så raderade jag den men någon hade uppmärksammat den och gjort en skärmdump och skickat den till media. Givetvis gick drevet emot mig.

Barometern och Östran slog upp det stort i sina upplagor på nyårsafton. Jag skrev ett kritiskt inlägg angående Barometerns publicering.

181

Anledningen var att tidningen inte publicerat en enda artikel om den fruktansvärda gruppvåldtäkten i Mariannelund, under perioden 3 till den 11 december. Inte ens Nyhetsbyrån TT:s artiklar angående gruppvåldtäkten publicerades på inrikes sidorna i Barometern eller på webben. Jag hade kontaktat chefredaktören och frågat varför man inte skrivit om gruppvåldtäkten och fått till svar att Mariannelund inte tillhörde tidningens utgivningsområde. Men en kommentar på min blogg slog man upp stort på tidningens stora nyhetssida och hela löpsedeln. Vilket hyckleri av Barometern!

Bara några veckor tidigare hade dessutom ledarskribenten Ulf Wickbom photoshopat en bild som publicerats på ledarsidan, genom att sätta mitt ansikte på statyn Manneken pis. Ett mycket lågt sätt av Ulf Wickbom att förnedra mig offentligt i tidningen. Anledningen var sannolikt att jag hade kritiserat tidningen för att alltid namnge sverigedemokrater när gällde något misstänkt brott eller skulder till kronofogden men aldrig namnge politiker från 7-klövern vid samma misstanke. Jag tror alla förstår min allt mer kritiska inställning till Barometern och deras journalister. Jag undrade om det inte fanns en enda vettig journalist på Barometern.

Min allra första egna motion kom upp till votering i riksdagen. Det var en motion om att begränsa tolkhjälpen vid olika myndigheter och servicefunktioner som t.ex. sjukvården. I motionen föreslog jag en tidsbegränsad möjlighet till tolkhjälp eller att den upphör när någon erhåller svenskt medborgarskap. Givetvis fick motionen inte något stöd från partierna i 7-klövern men det var en skön känsla att få uppleva att riksdagens ledamöter voterade om min egen motion. Voteringen slutade 17 för motionen, 265 emot motionen och 67 ledamöter var frånvarande. Det skulle komma många fler motioner från min sida och flera som skulle få medial uppmärksamhet.

182

Utskottsrockaden i riksdagen

Under hösten fick jag hoppa in och tjänstgöra i flera utskott och jag väntade på att vår rockad inom utskotten skulle genomföras. Vid ett tillfälle fick jag hoppa in i EU-nämnden och det blev lite besvärligt. Min briefing innan mötet var obefintlig, när dessutom EU-nämnden har ett litet annorlunda arbetssätt så blev jag väldigt osäker hur jag skulle agera. Jag hade inte någon till min hjälp och vid min sida satt Jonas Sjöstedt från Vänsterpartiet. Inte världens bästa bänkkamrat. Men till min stora förvåning så uppfattade Jonas Sjöstedt min osäkerhet och min belägenhet och instruerade mig och förklarade lite av arbetsgången i EU-nämnden under sittande möte. Där steg mitt anseende för Jonas Sjöstedt men samtidigt visste jag att han skulle sticka  kniven i ryggen på mig så fort han fick chansen i en politisk fråga. Men just då var jag bara tacksam.

När riksdagen öppnade efter jul och nyårshelgerna så genomfördes rockaden med utskottsplatser. Det innebar att Margareta Sandstedt lämnade EU-nämnden och inte längre skulle ha någon ordinarie plats i något utskott. Jonny Skalin lämnade Finansutskottet och tog istället över EU-nämnden. Erik Almqvist lämnade Socialförsäkringsutskottet och tog över platsen i  Finansutskottet. David Lång lämnade Skatteutskottet och tog istället över platsen i Socialförsäkringsutskottet och jag gick därmed in som ordinarie i Skatteutskottet. Det kändes bra att få ett eget utskott och därmed få lite mer struktur och kontinuitet i mitt dagliga riksdagsarbete. Därmed fick jag också stöd av en politisk sekreterare, Oscar Sjöstedt, som jag fick dela med Erik Almqvist i Finansutskottet. Vi satt dock på olika plan i ledamotshuset så den dagliga kontakten blev inte som den borde varit.

Jag förstod ganska snart att arbetet i Skatteutskottet inte var särskilt betungande. En ny regering försöker alltid införa skatteförändringar som kan uppfattas som negativa av väljarna tidigt under mandatperioden, så att det skall glömmas bort eller normaliseras under mandatperioden. Regeringen Reinfeldt hade ju dessutom suttit vid makten sedan 2006 och därmed redan genomfört de stora förändringarna på skatteområdet. Det innebar att det  kom färre och färre propositioner från regeringen att behandla i utskottet. Däremot kom det en del ärenden från EU och sedan fanns givetvis alla motioner från den allmänna motionstiden. Men ett stort antal av dessa motioner var med samma innebörd som tidigare år och behandlades på ett förenklat sätt. I synnerhet under det sista riksdagsåret 2013/2014 ställdes många utskottsmöten in på grund av att det inte fanns några ärenden.

183

Alla utskotten i riksdagen har 17 ledamöter och fördelningen var att Alliansen hade 8 ledamöter och de rödgröna hade 8 ledamöter (6st S, 1st V och 1st MP), sedan hade SD en ledamot i varje utskott. Det innebar att om de rödgröna partierna enade sig i en fråga så var det 8-8 i utskottet och SD:s ledamot fällde avgörandet, eftersom vi då var vågmästare. Det här var problematiskt för i synnerhet Socialdemokraterna som haft partiledare som lovat att aldrig, aldrig någonsin ta stöd av SD i någon fråga. Första gången det hände i skatteutskottet var redan i februari 2012 då några motioner från Socialdemokraterna behandlades angående en utvärdering om hur en ändring av regelverket för F-skatt utfallit. Jag hade försiktigt antytt att SD kunde tänka sig att stödja de rödgrönas motioner och media var mycket intresserade då det kunde innebära att vi skulle fälla regeringen. Jag skrev följande på min blogg.

”Inför dagens möte i Skatteutskottet hade uppenbarligen Alliansen fått skrämselhicka över att man skulle kunna förlora en omröstning i riksdagen eller så var det de rödgröna som inte ville fälla regeringen med hjälp av SD. (statistiken kan ju bli sämre) Man hade inlett förhandlingar om en ny lösning. Den lösningen presenterades vid sittande möte och innebar att en granskning och utvärdering skulle göras men inget annat av förslagen i socialdemokraternas motioner. Därmed drog också S, MP och V tillbaka sin reservation till förmån för socialdemokraternas motioner. Detta är min tolkning av vad som hänt.
    Givetvis ställde även jag mig bakom den nya skrivning då det var precis vad vi önskade från Sverigedemokraterna. Alltså endast en utvärdering av hur de nya reglerna utfallit. Om utvärderingen sedan visar på ett missbruk av de nya reglerna kan vi även stödja  någon form av förändring. Att Sverigedemokraterna har inflyttande i riksdagen bevisas i allra högsta grad i detta ärende. Det enda parti som fick som vi önskade var Sverigedemokraterna. Både Alliansen och de rödgröna fick kompromissa från sina ursprungliga ståndpunkter. Detta kommer givetvis aldrig fram i media.”

Men bara några veckor senare var det dags för nästa vågmästarroll i Skatteutskottet. Det gällde frågan om ROT och RUT-avdrag för åtgärder gjorda i utlandet. Dessa avdrag hade drivits fram av framförallt Centerpartiets partiledare och näringsminister Maud Olofsson med syftet att skapa nya jobb men också för att minska mängden svartjobb i Sverige.

184

På bloggen skrev jag följande efter utskottsmötet.

”Vid dagens möte i Skatteutskottet så fäller vi alliansen på en fråga tillsammans med S, MP och V. Det gäller ROT och RUT-avdrag som görs för jobb utomlands. Vi anser att ROT och RUT-avdrag endast skall kunna göras på arbeten utförda i Sverige. En uppfattning som Alliansen inte delar. Dessa avdrag har ju införts för att gynna svenska arbetstillfällen och göra svarta jobb vita i Sverige. Inte arbeten utförda i t.ex. Spanien eller Frankrike där många svenskar har lägenheter eller hus.”

Två veckor senare var det sedan dags för debatt i riksdagen. Det var givetvis trevligt att kunna hålla sitt anförande och vara medveten om att vi med största sannolikhet skulle fälla regeringen i den debatterade frågan. Jag var övertygad om att Alliansen och de rödgröna säkert även denna gång försökt förhandla fram någon kompromiss men uppenbarligen misslyckats. Jag kommenterade debatten och voteringen på min blogg.

”I mitt anförande tog jag upp den så kallade pensionärsskatten, ROT och RUT avdrag för arbeten som gjorts i utlandet och Öresundsavtalet. Det var faktiskt väldigt roligt att vi fällde regeringen på två av dessa punkter. När det gällde ROT o RUT avdrag i utlandet vann vi med 155-154 och när det gällde Öresundsavtalet blev röstsiffrorna 156-154. Det kändes väldigt bra för mig som relativt ny i Skatteutskottet att kunna få igenom två  frågor som vi Sverigedemokrater står bakom och fälla regeringen, vilket ger rubriker.”

Regeringen Reinfeldt valde sedan att strunta att genomföra stoppandet av avdragsrätten för ROT och RUT i utlandet med hänvisning till EU-rätten men det är en helt annan historia och jag tror att det fortfarande kan göras dessa ROT o RUT-avdrag för arbete i utlandet, på grund av någon form av likabehandlingsprincip enligt EU-rätten.

”En annan fråga som regeringen även borde fått smaka på smisk gällde GMO men för andra gången blev röstsiffrorna oavgjort, igår 155-155. Därmed säger konstitutionen att vi i riksdagen skulle rösta om att antingen skicka tillbaka frågan till Miljö o jordbruksutskottet eller avgöra frågan genom lottning. Till min stora förvåning valde Socialdemokraterna att rösta för lottning, helt obegripligt i mina ögon. Det var detsamma som att lämna walkover. Sanslöst! Vi förlorade dessutom lottningen! Viktigare var inte frågan för socialdemokraterna. Sedan vill jag nämna en annan sak som sällan uppmärksammas av media. Det är sällan att något parti vill skriva en gemensam reservation med oss Sverigedemokrater. Idag hade vi faktiskt en reservation gemensam med Kristdemokraterna. Jag vill ge en eloge till Anders Andersson (KD) som vågar göra en gemensam reservation med SD. Det kanske beror på att Anders Andersson kommer från Kalmar län och har lite bondförnuft ;-)”

185

Riksdagen har ett litet märkligt system när det gäller att ta replik på andra ledamöter under en utskottsdebatt. Anmälda talare sätts först efter partiets storlek men även efter om majoriteten kan fällas. Oftast innebär det dock att antingen Socialdemokraternas eller Moderaternas ledamöter inleder en debatt och att ledamöterna för de minsta partierna kommer längst ned på talarlistan. När det gäller att ta replik så kan man inte göra det förrän man hållit sitt eget anförande. Det innebär att den längst ned på listan inte kan ta replik på någon annan men den som är överst på talarlistan kan ta replik på alla andra på  talarlistan. Det här tror jag många som tittar på debatterna inte har klart för sig och att man ibland inte förstår varför en ledamot inte tar en replik. I skatteutskottet tog aldrig någon från 7-klövern replik på mina anföranden.

Det fanns dock en rad saker som jag upplevde som problem inom Sverigedemokraternas riksdagsgrupp, organisationen och kansli under den här tiden. Nu hade det gått så pass lång tid sedan vi gjorde entré i riksdagen att de flesta barnsjukdomar skulle vara åtgärdade. Jag var mycket besviken på partiets så kallade pressavdelning, med Martin Kinnunen som presschef. Jag ansåg att vi kommunicerade ut vårt arbete i riksdagen på ett alldeles för svagt sätt. Jag passade mig dock för att skriva om mitt missnöje i det avseendet på min blogg. Jag tog dock upp en del saker på våra gruppmöten och internt. En sådan sak var debattartiklar i media. Presschefen Martin Kinnunen var Stockholmsfixerad och det var bara debattartiklar i de stora tidningarna som DN, SvD, Expressen och Aftonbladet som räknades. Problemet var ju bara att i dessa tidningar var ju SD mer eller mindre bannlysta. Det var väldigt sällan att SD fick något utrymme, utan tidningarna dominerades istället av olika sätt att misskreditera SD och partiets ledamöter. På min blogg försökte jag ofta informera om alla tokiga beslut som togs i riksdagen eller informera om hur våra motioner röstades ned i riksdagens kammare. Något som pressavdelning mer eller mindre aldrig försökte komma ut med till media. Blogginläggen kunde vara korta och konkreta som blogginlägget från 12 april 2012.

”Vid dagens voteringar i riksdagen fattades en rad beslut som borde kommuniceras ut till det svenska folket. Det handlar om en lång rad motioner från Sverigedemokraterna som behandlats av konstitutionsutskottet. I min uppräkning är riksdagen = 7-klövern.

Riksdagen sa ja till import, distribution och försäljning av djurpornografi, tvärtemot SD:s reservation.

Riksdagen sa nej till att enskilda medborgare frivilligt skall kunna välja facklig organisation oavsett politisk åskådning, tvärtemot SD:s reservation.

Riksdagen sa ja till Niqab och burka på allmän plats, tvärtemot SD:s reservation.

186

Riksdagen sa nej till att kunna återkalla svenska medborgarskap som erhållits på falska grunder eller genom att muta myndighetspersonal, tvärtemot SD:s reservation.

Riksdagen sa nej till att inleda förhandlingar om ett utträde ur Europeiska unionen, tvärtemot SD:s reservation.

Riksdagen sa nej till att minska antalet riksdagsledamöter i Sveriges riksdag, tvärtemot SD:s reservation.

Riksdagen sa ja till att statsråd och ledamöter i Sveriges riksdagen kan vara medborgare i andra länder eller till och med vara medborgare i flera andra länder, tvärtemot SD:s reservation.”
  

Idag kommer jag inte ihåg hur motionen från Vänsterpartiet om ett tredje kön kommunicerades från pressavdelningen men jag skrev i varje fall om motionen i ett blogginlägg. En helt tokig motion som inte ens borde kommit upp i kammaren för omröstning.

I blogginlägget nämner jag ett av mandatperiodens bästa anföranden som hölls av David Lång. Det är väl värt att lyssna på även idag. Tänk om ledamöterna i 7-klövern och framförallt landssvikaren Fredrik Reinfeldt lyssnat på David Lång, då hade Sverige sett annorlunda ut idag.

187

Jag framförde vid våra gruppmöten och till Martin Kinnunen att varje utskott skulle skriva minst en debattartikel varje ”termin” som kunde skickas ut till de lokala kommunföreningarna, som kunde komplettera artikeln med ett eller ett par lokala partiföreträdares namn och sedan skicka in artikeln till den lokala tidningen eller tidningarna om det fanns flera. På det sättet skulle man på ett ganska enkelt sätt med 16 utskott och två terminer varje riksdagsår få till, 16*2=32 st bra debattartiklar, ut till de lokala organisationerna inom partiet. Partiledningen och presschefen Martin Kinnunen nappade inte på mitt förslag. Man ville uppenbarligen ha full kontroll på allt som gick till riksmedia, som sedan sällan publicerade något. Ännu en besvikelse från min sida. Jag kunde faktiskt inte förstå varför man inte tog till sig mitt förslag. Jag kunde ju se att alla andra riksdagspartier jobbade ungefär på det sättet. Fick man inget utrymme i rikspressen så fanns ju alltid de lokala tidningarna. Dessutom så läser folk på landsbygden lokaltidningen i betydligt större omfattning än rikstidningarna och de som läser DN eller SvD hörde knappast till SD:s väljargrupp. Helt obegripligt för mig men som jag såg det ett Stockholmssyndrom hos Martin Kinnunen, men även hos Linus Bylund som styrde mycket i kulisserna. Eller var det ”pol.kom-gruppen” som styrde även detta? Enligt mig ett stort kommunikationsmisstag av ansvariga inom partiet.

     När de rödgröna drev frågan om att införa kilometerskatt på tunga fordon i Skatteutskottet under våren 2012 så kom jag ihop mig med Martin Kinnunen. Som presschef gick han då in och dikterade partiets ställningstagande, helt uppåt väggarna enligt min uppfattning men tydligen hade han instruktioner från partitoppen eller ”pol.kom-gruppen”. Kinnunen var ju ingen riksdagsledamot! Jag började ogilla Martin Kinnunens osympatiska sätt och bristande förmåga att kommunicera. Aldrig prata ur skägget utan ofta i gåtor, som mottagaren skulle försöka förstå. Ibland gick det bara inte. En märklig person.

Det tog ganska lång tid innan vi fick ordning på strukturerna och vårt arbetssätt i riksdagen. Jag skulle säga att vi behövde ett helt riksdagsår på oss för att hitta något så när bra rutiner. Våra gruppmöten var till en början lite röriga och ostrukturerade. Vi visste inte riktigt vilka frågor och politiska ställningstaganden som skulle hanteras på våra gruppmöten. Alla partier i riksdagen hade sina gruppmöten varje tisdag klockan 16:00 och då var all annan aktivitet i riksdagen inställd. Som gruppledare var det Björn Söder som var ordförande vid gruppmötena och Louise Erixson var sekreterare. Jimmie Åkesson var inte alltid med på våra gruppmöten men när han var det så satt han ofta längst bak i ett hörn och inte vid borden i sammanträdesrummet.

188

Han deltog sällan i diskussionen utan bröt oftast in i slutet på diskussionen om han ville påverka utfallet av en diskussion. Han var med andra ord ganska passiv vid våra gruppmöten enligt det jag kommer ihåg. Ibland blev det dock hårda debatter och då kunde man skönja de olika falangerna som fanns inom gruppen. Jag noterade också under dessa möten att det fanns någon form av motsättning mellan Björn Söder och Richard Jomshof som allt som oftast ”pikade” varandra men vem som började är jag idag lite osäker på men jag tror att det ofta var Jomshof som startade. Orsakerna bakom detta känner jag inte till men motsättningen blev tydligare och tydligare under riksdagsåren. Det slutade senare med att Richard Jomshof tog över jobbet som partisekreterare från Björn Söder. Jag anser att Björn Söder hade skött det jobbet utmärkt och kunde inte förstå det bytet.

    När riksdagsgruppen hade svårt att enas i ett ställningstagande eller en fråga av större vikt hänsköts alltid frågan till “pol.kom-gruppen”. Pol.kom var en informell grupp som fanns i partiets organisation men på pappret existerade den inte och den fanns inte i några organisationsplaner eller i några stadgar eller hur ledamöterna skulle utses. En mycket märklig grupp och helt stadgevidrig. Pol.kom var en förkortning av Politisk Kommunikationsgrupp. Gruppen hade uppenbarligen som uppgift att tillrättalägga alla politiska ställningstaganden så att det skulle passa väljarna och media. Det innebar att beslut ibland fattades mot vår egen ”ideologi” eller vallöften. Det handlade om att känna av hur vinden blåste och att vara populistisk vid vissa tillfällen. Jag är övertygad om att beslutet om att bifalla vitboken angående de svenska stasiarkiven togs av pol.kom-gruppen.

Vilka som ingick i pol.kom-gruppen fanns därför inte på något papper. Det fanns därmed heller inget beslut om gruppens sammansättning. Det var egentligen partitoppens “kompisgrupp”. I samband med att vi kunde fälla regeringen angående brytpunkten för statlig inkomstskatt i Skatteutskottet så blev jag en gång inkallad till pol.kom-gruppens möte för att svara på några frågor angående Skatteutskottets hantering och då kunde jag ju med egna ögon se gruppens sammansättning, i varje fall den dagen. Det var de fyras gäng, Jimmie Åkesson, Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson. Dessutom var Sven-Olof Sällström och Erik Almqvist med. Det som dock överraskade mig var att även Martin Kinnunen, Linus Bylund och Oscar Sjöstedt uppenbarligen ingick i pol.kom-gruppen. Under tiden i riksdagen förstod jag att mer eller mindre alla ställningstaganden i politiska frågor togs av denna grupp. Övriga ledamöter tillhörde ”knapptryckarkompaniet”. Det blev allt vanligare att politiska frågor på våra gruppmöten hänsköts helt öppet till pol.kom-gruppen. I synnerhet om riksdagsgruppen hade en liten annan uppfattning och ville driva en lite hårdare och tuffare linje mot framförallt Alliansregeringen.

189

Kent Ekeroth höll dock oftast fast vid sin tuffare linje i debatterna. Följden blev att gruppmötena så sakteliga förlorade sin status och mötena blev kortare och kortare, då de riktiga diskussionerna och debatterna inom gruppen uteblev. Diskussionerna fördes inom polkom-gruppen. Det började istället muttras i korridorerna om toppstyrning.

     Partiet och enskilda ledamöter försökte även bjuda in personer eller organisationer till oss i riksdagen för diskussioner om olika politiska frågor men det var problematiskt i och med att alla besök bokfördes av vakterna i riksdagen men även vem som tog emot besöken. Detta var dessutom en offentlig handling. Det framkom också att media vid flera tillfällen begärt ut dessa besökslistor och därmed hade koll på alla som besökte riksdagen och vem de besökte. Media skulle sannolikt inte tveka att hänga ut företag eller organisationer som besökte Sverigedemokraternas riksdagsgrupp. Därmed avstod flera från att träffa enskilda ledamöter från Sverigedemokraterna eller hela gruppen. Istället så ordnades möten på stan eller hos företag och lobbyorganisationer, för att kunna diskutera politiska frågeställningar och få företagens synpunkter. Rädslan för att bli avslöjad och uthängd av media för att man träffat SD var stor. En person som dock kom till riksdagen en kväll i april 2012 var Lars Bern.

Det var riksdagsledamoten Josef Fransson som bjudit in Lars Bern att tala lite om sin syn på klimatförändringarna och de klimatalarmister som styrde mycket av debatten i media men även hur han blivit utfryst från tidningarnas debattsidor. En mycket intressant kväll för mig och de andra som deltog. 

190

Några veckor senare var vi även ett antal SD-ledamöter som lyssnade på en debatt mellan Lars Bern och Anders Wijkman. Det hölls också andra hyschhysch-möten med ansvariga toppersoner för lobbyorganisationer och till och med SAAB angående försvaret och JAS-flygplanen men det var inget som jag deltog vid. Det pågick betydligt mer i kulisserna än vad media och journalisterna var medvetna om. Idag kan jag tänka mig att det dessutom är betydligt mer omfattande.

Antalet ensamkommande ungdomar/män som kom till Sverige ökade ständigt till Sverige men inte till våra grannländer. Jag ställde därför en skriftlig fråga till migrationsministern Tobias Billström (M) om Sverige hade kontakt med våra nordiska grannländer för att se hur de ändrade regelverket för att begränsa den stora tillströmningen av ensamkommande och om Sverige var beredda att införa motsvarande regler. Svaret från Tobias Billström visar utan tvekan på den svenska regeringens naiva inställning till denna invasion av så kallade ensamkommande män.

191

Ett otroligt naivt svar när Sverige ensamt tog emot 25-30 procent av alla  ensamkommande som kom till EU-länderna. Det kunde knappast kallas för ett ”gemensamt förhållningssätt” inom EU.

Jag har tidigare berättat om de problem som utestängningen från kvittningssystemet innebar för SD-gruppen. En positiv effekt var dock att vi fick hög närvaro vid voteringarna i riksdagen. Det var givetvis något som kvällspressen inte var så intresserad av att redovisa eftersom SD var bäst i klassen. Riksdagens egen tidning, Riksdag och Departement, hade däremot plockat fram statistiken och redovisade den i en artikel i tidningen.

Sverigedemokraternas närvaro låg på 98 procent. Sämst var som vanligt Centerpartiets ledamöter. Jag blev dock lite sur på att tidningen Riksdag och Departement inte hade lagt upp artikeln och statistiken på sin webbsida. Jag ville givetvis dela den på sociala medier. Jag skickade ett mejl till webbansvarig på tidningen och 36 minuter efter att jag skickat mitt mejl till tidningen fanns artikeln även på nätet. Jag såg till att sprida den direkt på sociala medier och den fick stor spridning väldigt snabbt.

Det fick faktiskt till följd att många tidningar skrev om närvaron i riksdagen men fokus hamnade inte på det parti som hade högst närvaro. Fokus hamnade istället på socialdemokraterna och deras fd. partiledare Håkan Juholt som hade lägst närvaro med endast 35 procent.

192
 

I Expressen kommenterade statsvetaren Jenny Madestam statistiken.

    ”Att delta och sköta sig exemplariskt i riskdagen är oerhört viktigt för Sverigedemokraterna. Varenda sak som kan minimera att de får kritik är något de vill undanröja. Därför sköter de sig exemplariskt. De är bror duktig-partiet, och det är mycket lyssna och lära hela deras första tid i riksdagen, och det gör också att man är närvarande, statsvetaren Jenny Madestam.”

     Jenny Madestam är statsvetare men i detta fall har hon inte riktigt koll på läget. Men hon hade säkert inte koll på eller ville inte berätta att SD var utestängda från kvittningssystemet. Det tog inte lång tid att lyssna och lära i riksdagen. Att vara politisk korrekt kräver ingen större ansträngning. Att däremot driva egna förslag i utskott och under debatt i kammaren krävde något som vi inte kunde lära oss av politikerna i 7-klövern.

Radio Kalmar följde dock upp närvaron för alla riksdagsledamöter från Kalmar län och presenterade den i ett inslag och artikel.

En händelse som visade på den låga nivån i riksdagen var den årliga fotbollsmatchen mellan regeringen och oppositionen. Skulle man skratta eller gråta? Mobbningen var total från i synnerhet de rödgröna. I Sveriges riksdag sitter de värsta mobbarna i hela landet. Vilka föredömen!

https://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/a/zL8P51/sd-far-inte-spela-fotboll

193