Alla dessa fantasiprojekt med koldioxidinfångning, den så kallade CCS-teknik (Carbon Capture and Storage) visar sig vara stora ekonomiska riskprojekt. De kräver stora statliga eller EU bidrag för att kunna förverkligas. De testanläggningar som byggts visar sig heller inte kunna fånga in så mycket koldioxid som beräknats.

Studier av flaggskeppsprojekt visar att många har haft svårt att nå upp till sina mål. Exempelvis har Gorgon-projektet i Australien haft konsekventa problem, och Boundary Dam i Kanada har missat sina mål för koldioxidavskiljning med cirka 50 procent.

I Helsingborg planerar kommunen att bygga en anläggning för ca 3,5 miljarder kronor för koldioxidinfångning trots att många andra kommuner har lagt liknande planer på hyllan. Öresundskraft har redan beviljats stöd på 900 miljoner kronor. Stödet är sannolikt mest skattemedel från myndigheter och EU gissar jag. Enligt uppgift skall politikerna i Helsingborg fatta beslut den 19 maj.

Marknaden för koldioxidinfångning, CCS, har gått från hajp till hård verklighet. I Sverige har en rad projekt pausats eller skrotats under det senaste året. Och på den globala scenen ifrågasätts teknikens potential allt mer. Läs artikel.

Här är de mest betydande CCS-projekten som nyligen har stoppats eller pausats:

• Mälarenergi (Västerås): Pausade nyligen sin storskaliga satsning trots lyckade tester. Investeringen beräknades kosta omkring 4 miljarder kronor, vilket bedömdes som för dyrt för bolaget att bära ensamt.
• Söderenergi (Södertälje): Beslutade att pausa sitt projekt i början av 2026 på grund av hög ekonomisk riskexponering och för lågt intresse från marknaden att betala för åtgärderna.
• Heidelberg Materials (Slite, Gotland): Den planerade satsningen vid cementfabriken, som beskrivits som ett prestigeprojekt, har pausats. Projektet var tänkt att minska Sveriges totala utsläpp med hela 4 %.

Igår kom en SVT-artikel om att just Mälarenergi i Västerås har pausat sitt planerade projekt.

Huvudsakliga orsaker till att projekten stoppas eller pauserna:

1. Ekonomisk osäkerhet: Kostnaden för att bygga anläggningarna är enorm (miljardbelopp), och det råder osäkerhet kring hur driftkostnaderna ska täckas på lång sikt.
2. Marknadens betalningsvilja: Företag som Söderenergi har konstaterat att efterfrågan på att köpa negativa utsläpp (klimatkrediter) inte har varit tillräckligt stor för att finansiera tekniken.
3. Bristande statligt stöd: Många bolag efterlyser tydligare politiska ramverk och mer omfattande statliga subventioner för att våga ta de slutgiltiga investeringsbesluten. 

Nu får vi hoppas att inte AP-fonderna och andra pensionsförvaltare ger sig in i detta vågspel med våra pensionspengar. Det räcker med Northvolt och Stegra (före detta H2 Green Steel).

Vi får dessutom hoppas att inte vänsterblocket vinner valet i september får då är det stor risk att det börjar spridas nya miljardbelopp av skattemedel till dessa projekt igen. Det kanske är det som dessa företag väntar på och som är orsaken till dessa pauser.

Jag är övertygad om att nedanstående lista över CCS-projekt som pausats kommer öka under detta år, i varje fall fram till valet i september.

Jag tror att alla dessa St1-projekt i gula listan redan kan strykas idag och flyttas till den röda listan men det finns ingen information om det. Det är biogasanläggningar.

Se mina videoklipp om Nordbex projekt i Nybro.