Misshandlad på puben

Några veckor efter Landsdagarna blev jag inbjuden till julbord av min gamla arbetsgivare på ÅF, trots att jag varit tjänstledig under drygt fem år. Efter julbordet gick jag till irländska puben där jag skulle träffa några partivänner men de hade ännu inte kommit. Jag blev då tillfrågad av en man om jag ville komma och prata lite politik vid deras bord. Bordet var långt och i andra ändan satt ett annat sällskap bestående av 3-4 kvinnor. När jag tittade efter en stol reste sig en av kvinnorna vid bordet och kom fram till mig och sa att jag inte var välkommen att sitta vid bordet, sedan uppmanade hon mig att lämna puben. Jag svarade henne att jag var inbjuden av männen till deras bord och att jag hade tänkt prata med dem. Jag hann inte prata färdigt innan hon väste ”ditt jävla svin” och jag träffades av ett hårt knytnävsslag över käken och kinden. Jag klarade nätt och jämnt av att hålla balansen och inte ramla omkull, då jag var helt oförberedd på knytnävsslaget.

     Jag tjafsade inte med kvinnan utan jag gick ut till vakterna vid entrén och berättade vad som hänt. Vakten undrade om jag kunde peka ut kvinnan och följde sedan med in och plockade med sig kvinnan ut, plus ett vittne till händelsen. Vakten kallade på polis som snabbt var på plats och förhörde mig kort och jag gjorde en polisanmälan. Vittnet förhördes också av en annan polis. Den för mig helt okända kvinnan var dock ganska berusad, hon togs med i polisbilen till polishuset, för tillnyktring och förhör, förmodade jag.

     Jag undrade dock hur någon kunde vara så uppfylld av hat till en person som man aldrig hade träffat eller pratat med. Men det finns ju sajter på sociala medier som uppenbarligen såg som sin enda uppgift att sprida hat och förtala Sverigedemokrater. Jag skrev om händelsen på min blogg och det kom givetvis många kommentarer av skiftande slag. En del tyckte det var synd att jag inte bröt näsbenet. På vänstersajten Inte Rasist Men, var kommentarerna minst sagt horribla och skrämmande.

     Det blev givetvis en rättssak och i slutet av februari kom åtalet mot den 54-åriga kvinnan och det var även då som identiteten blev känd för mig. Det visade sig då att kvinnan var anställd vid Linnéuniversitetet som kommunikatör, något som förvånade väldigt många och väckte ett visst intresse i media över hur ledningen på Linnéuniversitet skulle agera om hon fälldes för misshandel vid Kalmar tingsrätt. Barometern intervjuade före detta överåklagaren Sven-Erik Alheim om fallet.

312

 ”Attacker mot politiker är enligt praxis ett straffhöjande brott. Före detta överåklagaren Sven-Erik Alheim är säker på sin sak.

– Det blir fängelse. Det säger jag utan att veta om det finns några förmildrande omständigheter, men ett knytnävsslag mot en folkvald politiker ska innebära internering, säger han.”

Nu fanns det en förmildrande omständighet. Jag var Sverigedemokrat (ironi). I varje fall så var jag rädd för att detta skulle ha betydelse under rättegången, som hölls den 13 april och jag blev minst sagt besviken på att åklagaren Linda Canéus inte ställde en enda fråga till den åtalade om den politiska aspekten i hennes agerande under hela rättegången Jag upplevde aldrig att åklagaren förde min talan utan den fick jag föra helt själv under rättegången. Något som jag uppfattade att lagmannen även insåg och han lät mig därför hålla en längre egen slutplädering, till åklagarens förtret, om man skall döma av hennes ansiktsuttryck. Efter rättegången konfronterade jag åklagaren direkt utanför rättssalen och frågade henne varför hon inte tog upp det politiska motivet. Hon menade att det inte gick att bevisa. Mycket märkligt då det fanns polisförhör där den åtalade uttryckt sitt ”hat” mot mig och skärmdumpar från kvinnans Facebook som klart visade på hennes negativa inställning till Sverigedemokraterna och mig som politiker. Det var ju dessutom rättens sak att avgöra om det fanns ett politiskt motiv eller inte. På min blogg kommenterade jag rättegången bara kort i väntan på domen men jag skrev bland annat följande.

    “Jag är både förvånad och besviken över det arbete åklagaren Linda Canéus utförde under rättegången. Åklagaren ställde aldrig den avgörande frågan! Jag tror att lagmannen Conny Jörneklint uppfattade det under rättegången. Jag fick i varje fall möjligheten att efter åklagarens slutplädering att yttra mig över att åklagaren inte tog upp den politiska dimensionen i detta mål. Nu kan jag ju alltid hoppas att tingsrätten har en mer logisk utgångspunkt än åklagaren och gör sin egen bedömning om den tilltalades bevekelsegrund för sitt agerande efter att de lyssnat till förhandlingarna.”

Kalle Winner, en partivän, var åhörare under rättegången. Han var förbluffad över åklagare Linda Canéus agerande och skrev följande i en kommentar.

    ”Jag var med hela tiden vid rättegången. Jag trodde att våra skattepengar går till åklagarens lön för att få ett straff till den åklagaren anklagar för brott. Jag tyckte åklagaren var en bra försvarsadvokat för den åtalade, bättre än kvinnans egen. Hon (åklagaren) skulle JO anmälas.”

    Till och med Barometern uppmärksammade åklagarens agerande under rättegången.

    “När åtalet mot kvinnan väcktes tidigare i år uppgav hon som förklaring till attacken att hon ogillade politikerns åsikter. ”När jag ser och hör honom känner jag en sådan frustration och förtvivlan”, sade hon bland annat. Men under rättegången gjorde åklagaren Linda Canéus ingen direkt koppling mellan Thoralf Alfssons arbete som politiker och misshandeln.”

313

Domen kom den 27 april och kvinnan dömdes för misshandel till villkorlig dom och 50 timmars samhällstjänst. Jag tilldömdes ett skadestånd på 5 000 kronor. Kvinnan skulle också betala rättegångskostnader på ca 8 600 kronor.

Tingsrätten slog också fast att det fanns politiska motiv bakom kvinnans agerande, något som var väldigt positivt trots att åklagaren inte tagit upp det under rättegången. Några citat från domen.

    ”Enligt tingsrättens uppfattning är det uppenbart att angreppet skedde eftersom Gun Hjortryd tyckte illa om Thoralf Alfsson för hans politiska uppfattning. Det är alltså fråga om ett oprovocerat angrepp på en politiskt verksam person.”

”Gun Hjortryd ska alltså dömas till villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Med hänsyn till att straffvärdet bedömts motsvara fängelse en månad ska antalet timmar bestämmas till 50.”

 Det som däremot skavde lite var att tingsrätten uppenbarligen inte tagit någon hänsyn till det politiska motivet när straffvärdet bestämdes. Många ansåg att fängelse borde utdömts. Bland annat en professor vid Linnéuniversitetet, Sven-Olof Yrjö Collin som på sin blogg skrev flera inlägg om rättsfallet och ifrågasatte universitetetledningens agerande.

    ”När du nu läst så här långt, inser du att det är ytterst sannolikt att någon som går omkring och ger romer eller homosexuella på käften, och döms för de hatbrotten, skulle sannolikt inte bli långvarig på Linnéuniversitetet. Ty den typen av hatbrott är inte accepterade. Min misstanke är således att det finns en institutionaliserad tolerans, om ej acceptans, för visst politiskt våld, men inte för ett annat. […] Våldsverkaren undkom fängelsestraff och, min spekulation är att hon undkommer avsked. Och skälet? Att det var en Sverigedemokrat och inte en Rom eller en homosexuell som blev utsatt för hennes politiska våld.”

    Men professor Sven-Olof Yrjö Collin nöjer sig inte med det utan kritiserar sedan universitetets ledning väldigt hårt.

    ”Vad gör nu Linnéuniversitetet? I domen framkommer att Linnéuniversitetet betalar attentatskvinnan full lön, men begär inget arbete av henne. I domen står ”Hennes arbetsgivare [dvs Linnéuniversitetet] har stängt av henne från arbetet pga. den åtalade händelsen. Hon har full lön” (s. 11) I domen står att hon stängdes av p g a debatt som skapades efter det politiska attentatet. Universitetets pengar går således till att bekosta en attentatskvinna som inte gör annat rätt för sig än slår Sverigedemokrater på käften, och med hänvisning till den diskussion som hennes attentat ger upphov till, befrias hon från arbete, men inte från lön. Linnéuniversitetet finansierar således, utan krav på motprestation, en person som med våld angriper det som är universitetets grundläggande normer. Absurt.” 

314

Minst sagt träffande och mycket roande att läsa. Jag kan av utrymmesskäl inte citera mer än detta men det fanns betydligt mer av värde som Sven-Olof Yrjö Collin skrev om fallet.

    Åklagaren Linda Canéus och åklagarkammaren i Kalmar var nöjda med domen och beslutade att inte överklaga. Jag var ändå missnöjd med hur straffvärdet bedömdes. Efter stor vånda så beslutade jag mig för att själv överklaga domen till hovrätten för att få ett högre straffvärde men det innebar samtidigt att jag själv fick driva målet i hovrätten, utan stöd från åklagarkammaren i Kalmar. Jag riskerade också att få betala delar av den tilltalades rättegångskostnader. Men jag ansåg att domen var principiellt väldigt viktig och jag hade dessutom stöd från väldigt många, inklusive jurister när jag överklagade domen. Det väckte dock ganska stor uppmärksamhet i media.

    Några veckor senare fick jag en förfrågan från hovrätten om de kunde avgöra överklagandet utan huvudförhandling, utan med hjälp av videoupptagningen från tingsrätten, vilket jag accepterade och jag kunde då skriva ett eget yttrande till hovrätten där jag anförde mina skäl för överklagan. Jag fick fin hjälp att skriva yttranden av en jurist som ansåg att domen var väldigt viktig och det var jag mycket tacksam för.

    I början av september kom Hovrättens dom. Jag fick rätt! Hovrätten skärpte både straffet och skrivningarna i domen. Det blev inte fängelse för kvinnan men antalet timmar med samhällstjänst höjdes från 50 till 75 timmar. Det kan kanske tyckas lite men domen innebar att inte bara åklagaren Linda Canéus togs i örat, utan hela åklagarkammaren i Kalmar och i viss mån även Kalmar tingsrätt. För mig var det en riktigt skön och stor seger. Större än vad jag kanske själv förstod då.

    Det blev stora rubriker i media och när till och med Barometerns politiska chefredaktör, Martin Tunström skrev om domen i väldigt positiva ordalag kändes det väldigt bra.

    ”Säga vad man vill om Alfsson. I detta fall kan hans agerande leda fram till en ändring av praxis. Det ska mycket till att åklagare i tingsrätter ska plädera för straff som är strängare än praxis. Det är mot den bakgrunden Alfsson förde processen i Göta Hovrätt själv eftersom åklagaren i tingsrätten inte betonade Alfssons politiska engagemang.”

    Det hade känts som en kamp likt David mot Goliat hela tiden men nu hade jag kommit i mål. Hur många tror att någon från partiledningen gratulerade och tackade mig för att jag hade drivit frågan ända till Göta hovrätt?

315

Partisekreterare Richard Jomshof hörde faktiskt av sig och gratulerade till domen. Kors i taket. Men för övrigt var det tyst från partiledningen. I synnerhet från distriktsordförande och riksdagsledamoten Mattias B Johansson! Men desto fler partimedlemmar och sympatisörer hörde av sig och gratulerade till domen.

    Enligt skvaller som jag hörde senare så sjukskrev sig åklagaren Linda Canéus efter eller i samband med domen från Göta hovrätt. Det går bara att spekulera i orsaken till sjukskrivningen men jag tror att det på något sätt hade samband med den kritik som framkom i media mot hur åklagaren och åklagarkammaren hanterade rättsfallet. Jag undrar fortfarande hur domen från Göta hovrätt mottogs på åklagarkammaren i Kalmar?

316

Islamiseringen, islamister och terrorister

I januari 2015 inträffade först terroristattacken mot satirtidningen Charlie Hebdos redaktion i Paris, där många dödades av islamister. Något som chockade en hel del människor och journalister men dock inte mig. Några veckor senare kom attacken i Köpenhamn mot Lars Vilks, när han föreläste. Gärningsmannen fortsatte sedan till en judisk synagoga och dödade en judisk vakt. Ännu en muslimsk terrorist från den fredliga religionen islam. Det stora hyckleriet stod dock det politiska korrekta etablissemanget för som bara några månader tidigare efter en moskebrand i Eskilstuna antog att det var en främlingsfientlig och rasistisk attack mot moskén. Alla i etablissemanget gick ut och fördömde rasismen och islamofobin efter moskébranden. Efter terroristattacken i Paris och i Köpenhamn var det inte samma vilja att komma ut i media och fördöma islamisterna och religionen islam. Trots att närmare 20 personer dödades vid de båda terroristattackerna men ingen vid moskébranden i Eskilstuna, som senare skulle visa sig inte vara en anlagd brand, utan sannolikt en fritös med olja som fattat eld, enligt förundersökningen. Jag har enormt svårt för detta hyckleri och krypande från etablerad media och etablissemanget för religionen islam och islamisterna.

    Hyckleriet blev senare inte mindre av att Aftonbladet anordnade en gudstjänst i Paris med prästen Helle Klein och komikern Özz Nujen. Vilket hyckleri. En som reagerade på detta var prästen Dag Sandahl på Öland som raljerad på sin blogg.

”Nu är det minst lika roligt att Aftonbladet producerar gudstjänst. Och från Paris! När jag vaknade denna söndagsmorgon, lite sent, ringde sången i mina öron.

Till Paris, till Paris
vill jag resa på en gris.

Den kan man inte sjunga. Den är i dessa dagar kränkande för både judar och muslimer och självfallet för grisen. Den är dock inte en psalm, så den kan knappast utmönstras ur psalmboken.”

Underbar satir från prästen Dag Sandahl.

När det gäller grisar och islam, blev jag även kontaktat av personer som jobbade på KLS, Kalmar Läns Slakteri. De ville berätta att KLS hade en imam anställd som vänd mot Mecka välsignade fåren och nötkreaturen, men inte grisarna, innan de avlivades och slaktades för att uppfylla kraven på halalslakt, enligt svenska regler.

317

Det slog mig då att loggan för KLS kanske också var en smyganpassning till islam och skulle efterlikna den muslimska halvmånen. Men att man endast vridit på den ett kvarts varv. Allt för att passa den muslimska delen av befolkningen. Vad hade annars denna halvmåne att göra i företagets logotyp? Symboliserar halvmånen någon slags halalcertifiering?
 

Svenska kyrkan och domkyrkoförsamlingen i Kalmar bjöd in till stormöte om islam, för att krossa alla fördomar om islam efter det fruktansvärda terrordådet i Bryssel den 22 mars 2016. Jag kontaktade komminister Johanna Broselid som var ansvarig för stormötet och ställde några frågor om Svenska kyrkans och hennes egen syn på sharialagar men hon vägrade att svara.

    “Om du vill ha ett officiellt uttalande från Svenska kyrkan om synen på sharia, så får jag hänvisa dig till kyrkokansliet, där det finns en avdelning som arbetar med religionsdialog.”

Jag kontaktade kyrkokansliet med mina frågor om sharialagar men Svenska kyrkan hade ingen officiell inställning till sharialagar och hade aldrig uttalat sig om sharialagar. Det blev ännu ett uppmärksammat blogginlägg med stor spridning.

Samtidigt avslöjades det att islamisten och bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) vid ett flertal tillfällen träffat företrädare för de Grå vargarna i Turkiet.  Islamister träffar givetvis andra islamister, som driver samma agenda. Miljöpartisterna Jonas Löhnn och Max Troendlée från Kalmar, försvarade Mehmet Kaplan och menade att det var ett osakligt drev mot honom i media. I en artikel i Östran fanns följande uttalanden från dessa båda miljöpartister.

318

Jag uppfattar att det är ett osakligt drev mot Mehmet. Helst skulle han så klart ha haft koll på vilka som är i samma lokal. Men det är en liten förseelse att missa det.”

 ”– Vi i fullmäktige sitter ju i samma lokal som Sverigedemokraterna men det gör ju inte oss till Sverigedemokrater eller hur, säger Löhnn.”

”Max Troendlé, nyvald ordförande och språkrör för Miljöpartiet i Kalmar län är av samma uppfattning.

– Jag tycker att det är en absurd tanke att Kaplan skulle vara antingen islamist eller fascist.”

Ett minst sagt beklämmande uttalande och jämförelse av Jonas Löhnn. Han tycks inte förstå skillnaden på en demokratiskt vald församling, ett förtroendeuppdrag och de middagar och sammankomster som Mehmet Kaplan deltagit på med fascister och islamister i Turkiet. Samtidigt jämställer Jonas Löhnn sverigedemokrater med islamister. Jag tar mig för pannan. Några dagar senare avgick Mehmet Kaplan som bostadsminister och lämnade politiken. För att sannolikt bara ägna sig åt organisationer inom islam.

Invandringen från MENA-länder och islamiseringen av samhället som följde i dess spår var ett ämne som jag ofta tog upp på bloggen. Under försommaren fick jag ett telefonsamtal från företrädare för den sunnimuslimska källarmoskén på Storgatan i Kalmar. De var irriterade på att jag publicerat en bild på bloggen med en kvinna iklädd en heltäckande niqab. En av dem påstod att det var hans fru och ville att jag skulle ta bort bilden. Jag frågade hur han visste att det var hans fru? Det gick ju absolut inte att se.

    Ett längre samtal följde med dessa sunnimuslimer och mina uppfattningar om islam besannades i väldigt hög utsträckning, då jag kritiserade bärandet av slöja och heltäckande klädsel för kvinnor, hedersvåld, ”balkongflickor” och bibeln kontra koranen. Jag beskrev samtalet på min blogg.

    ”Givetvis ville han leva efter sharialagar och han ansåg att det gick bra att leva efter sharialagar i Sverige idag. Hur det gick till var lite svårt att förstå. När vi pratade om sharialagar tog jag upp förtrycket av kvinnor men han ansåg att kvinnorna väljer detta av fri vilja. Även om islam kräver att kvinnorna skall täcka sig. Han ansåg att svenska kvinnor gick omkring ”nakna” på gatorna i Kalmar. Det var lite svårt rent logiskt att förstå att kvinnorna bar dessa heltäckande kläder av fri vilja samtidigt som islam satte det kravet.

319

    Jag tog upp att kvinnor som råkar ”ramla” från balkonger är betydligt högre idag mot hur det var för 20-30 år sedan och om orsaken till detta berodde på hederskultur och förtrycket av kvinnor. Men hans svar var att kvinnorna är psykiskt sjuka och hoppar själva från balkongerna. När vi kom in på koranen var han väldigt kritisk mot att vi kristna ändrat och reformerat innehållet i bibeln. Koranen var skyddad från förändringar och därför var den betydligt bättre och mer sann än bibeln. Argumentet att samhället förändrats och därmed bör man reformera och förändra koranen var inget argument enligt den här muslimska mannen.”

      Det skulle bli fler obehagliga samtal med dessa personer och andra personer knutna till källarmoskén på Storgatan under de kommande åren och jag fick intrycket av att de hade koll på min blogg. En av dessa var Islamiska Kulturföreningen Salams ordförande Choukri Naji som jag bland annat hade ett samtal med under Kalmar marknad 2017, vid Sverigedemokraternas tält. Det framgick av samtalet att Allah stod över allt, inklusive svenska lagar och rättssystem. Synd att ingen spelade in det samtalet.

     Vid nyårshelgen 2017 fick jag ett telefonsamtal från Islamiska kulturföreningen Salams ordförande Choukri Naji. Han förbjöd mig att skriva om honom på min blogg och jag blev också förbjuden att skriva om Islamiska kulturföreningen Salam och den sunnimuslimska källarmoskén på Storgatan i Kalmar. Jag blev minst sagt överraskad av samtalet och förvånad över på vilket sätt detta ”förbud” uttalades. Han uttalade också att ”invandringen och islam inte kan stoppas”. Choukri Naji påstod dessutom också att han kontaktat Säpo för att kunna stoppa mig från att skriva om Islamiska kulturföreningen och källarmoskén. En annan person som diskuterat religion med Choukri Naji berättade hur han hade uttalat sig.

    ”Choukri Naji skall ha pekat på domkyrkan på Stortorget och sagt att vi skall ta över domkyrkan!”

320

Jag blev även uppringd av huvudmannen för den väldigt uppmärksammade gruppvåldtäkten i Mariannelund 2012, då ett stort antal så kallade ensamkommande unga män från Afghanistan gruppvåldtog en svensk kvinna. Han hade uppenbarligen redan blivit frigiven. Nu var han arg över att jag hade både bild och namn på honom i ett gammalt blogginlägg. Vid det tillfället hade jag ett besök av min kusin Therese, som även kunde lyssna till hela samtalet och hon uppfattade samtalet som mycket obehagligt och hotfullt. När jag försökte kolla upp personen på nätet visade det sig att han inte fanns utan hade troligen fått en sekretessmarkering i folkbokföringen, men senare skulle det visa sig att han hade fått byta namn. Varför tillåter svenska myndigheter detta? I samma vecka hade jag även skrivit om BCG, Berga Centrum Gäng. Ett invandrargäng som bland annat låg bakom den stora branden vid Berga centrum 2011, och en lång rad andra kriminella handlingar.

    Bara två dagar efter detta samtal sprängdes vid midnatt något utanför min bostad. Explosionen hördes ända upp till Bergaudd och ned mot Stensö. Så det var minst sagt en kraftig explosion. Några fönsterrutor gick sönder i fastigheten och en större blomkruka på gården av tryckvågen men mina okrossbara glas i fönstren höll givetvis. Jag var inte hemma vid tillfället men mina grannar blev givetvis väldigt uppskrämda. Jag satte explosionen i samband med min granskning av BCG och uppfattade det även som en varning till mig. Men det kan även ha varit en varning från gruppvåldtäktsmannen, som jag inte visste var han var bosatt. Polisanmälan blev naturligtvis nedlagd efter bara någon vecka på grund av brist på spaningsuppslag. Ett vittne hade sett två personer åka iväg på en moped i samband med explosionen.

    Jag slutade dock inte att skriva om vare sig islam, islamiseringen eller kriminella individer i Kalmar på grund av hoten. Några dagar senare skrev jag ett långt blogginlägg om BCG och flera domar mot dessa kriminella ungdomar med invandrarbakgrund.

Några veckor senare inträffande en källarbrand i Smedby. Det skulle visa sig vara en källarmoské för shiamuslimer. Branden inträffade vid ca 05:00 på morgonen och hade ingen naturlig förklaring men polisen uppgav bara några timmar senare att brandorsaken var ett elelement. När jag såg medias bilder från brandplatsen så fann jag den förklaringen mycket märklig, då både ytterdörren och ett staket utanför källarlokalen brunnit. Jag gjorde även ett besök på brandplatsen. Polisen brukar vanligtvis vara mycket försiktiga med att uttala sig om brandorsaken utan vill ofta invänta vad brandtekniker finner i brandresterna och deras förundersökningsrapport men inte i detta fall. Min uppfattning var att polisen mörkade en anlagd brand.

321

Polisen skickade elelementet med tillhörande sladd och kontakter till NFC (Nationellt Forensiskt Centrum) för undersökning men det dröjde flera månader innan något svar kom och att sedan förundersökning blev klar. Ärendet blev nedlagt. Jag begärde då ut förundersökningen för att se vad NFC kommit fram till. Men då utelämnade polisen rapporten från NFC i det material jag fick. Mycket märkligt, försökte polisen i Kalmar mörka rapporten från NFC?

Jag begärde då specifikt att få rapporten från NFC, något som dröjde flera veckor innan jag fick den med posten. Svaret kan kort sammanfattas med följande citat från NFC.

”Resultatet talar starkt för att något elektriskt fel på det insända materialet inte har orsakat brand.”

Elementet hade dessutom varit avstängt den aktuella natten i september enligt NFC:s rapport. Det framstod för mig som mer och mer klart att det handlade om mordbrand men polisen valde att mörka det helt och hållet. Något som även media gjorde. Trots att jag redogjorde för allt på min blogg. Mordbranden inträffade bara några dagar innan shiamuslimerna skulle börja fira sin absolut största högtid under året, Aashura som pågår under ca 10 dagar. Jag tror personligen inte att det var en tillfällighet, utan misstänker starkt att det var sunnimuslimer som låg bakom mordbranden. Svenska nazister har sannolikt inte så stor koll på shiamuslimers högtider eller var de har sina ”hemliga” källarmoskéer.    

    Ytterligare en sak som talar för min teori är att shiamuslimer senare under åren 2016-2018 hyrde olika lokaler för att fira Aashura. De hyrde lokaler i industrifastigheter från olika företag genom att uppge falska uppgifter för syftet med användningen. Det tyder på att man ville hemlighålla sina lokaler och ritualer för att inte utsättas för nya mordbränder. Men det återkommer jag till då en centerpartist i Kalmar, Jaafar al-Jabiri, var en av de aktiva shiamuslimerna.

322