Katarina Mazettis krönika i ICA-Kuriren
Det som faktiskt kom att prägla hela vintern och våren för min egen del var dock en krönika som publicerats i ICA-Kuriren, med rubriken, Svårt att finna en riktig ”svensk”. Krönikan var skriven av författaren Katarina Mazetti.
Det var en trogen läsare av min blogg som tipsade mig om krönikan och jag reagerade också starkt på texten. Jag skrev ett blogginlägg där jag citerade och kommenterade krönikan och sedan länkade jag till krönikan som även fanns på ICA-Kurirens webbsida.
Så här skrev jag i mitt blogginlägg.
”Den enda rent svenska folkmusiken är väl näverlur och kohorn, och att kula eller köla – det vill säga ett sångsätt som går ut på att med gäll röst vråla hem korna.”
Jag såg dokumentären om ABBA igår. Undrar om krönikören hade skrivit samma sak om hon även sett dokumentären. Men är man ute efter att bara förminska och förnedra alla svenskar så finns inga gränser.
”Bort med jazz och blues som har afrikanska rötter, och bort med pop och rock också då förstås. Bort med den klassiska musiken, det mesta kommer från Centraleuropa. Vad blir kvar? Thore Skogman och Göingeflickorna?”
Själv lyssnar jag på mycket blues och gillar även gospeltoner. Är medlem i Kalmars bluesförening Crossroad och går på alla spelningar som de arrangerar. Dessa rader visar bara på de enorma fördomar som denna kvinnliga krönikör besitter.
”En statistiker i bekantskapskretsen säger att det är mycket svårt att finna en ”svensk” som i tre generationer inte har en enda utlänning. Som att hitta en vit älg i skogen ungefär. De finns, men få har sett en. Kanske borde någon grävande journalist snoka lite i Sverigedemokraternas stamtavlor, de har ju själva begärt en sorts etnisk rensning i riksdagen.”
Här framkommer även lite lögner från krönikören som borde läsa på lite mera. Sverigedemokraterna har aldrig begärt någon etnisk rensning av riksdagen. Däremot har jag skrivit en motion om att endast personer med enbart svenskt medborgarskap skall vara valbara till Sveriges riksdag.
207
Något som inte utesluter en enda person på grund av etniskt ursprung. När det gäller min egen stamtavla så skall ingen journalist behöva snoka efter den. Jag lägger upp lite av den längst ner i detta blogginlägg.
”Allra renast är förstås de folkslag som isolerat sej i generationer och bara gifter sej med varann. De sitter där gravt inavlade med hängande hakor, svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70.”
Krönikören visar här prov på något som nästan kan upplevas som rent rasistiska tankegångar. Jag tycker jag känner igen dessa symtom! Inom vilka kulturer är kusingifte mest förekommande. Här borde nog krönikören ”snoka” lite grann. Det kanske då även skulle gå upp ett ”liljeholmens” även för henne.
”Borde vi förresten se misstänksamt på folk från Skåne, Halland och Blekinge som bara varit ”svenska” i sådär 300 år? Inte hälften så svenska som folk från Finland, som var svenska i 800 år!”
Ja, vad skall man säga? Ena stunden går det knappast att finna några svenskar, i nästa stycke finns det folk som varit svenskar i 300 år eller i 800 år. Men det allra värsta kommer sist.
”Svenska ”landskapsdräkter” skapades av romantiska kulturpersoner för drygt hundra år sen. De satte ihop lite plagg som var vanliga i vissa trakter och kallade dem typ, Blekingedräkten. Jimmie Åkesson borde inte ha gula knäbyxor, han borde bära bomberjacka, kängor och tatueringar, den klassiska Sverigedräkten, för det folkslag som bildade basen i hans parti.”
Den här krönikören lider av en allvarlig SD-fobi som har utvecklats till ett rent SD-hat. Det kan vi inte göra så mycket åt. Möjligen har hon stora identitetsproblem på grund av sitt efternamn Mazetti. Hon känner sig uppenbar-ligen inte som en svensk trots att hon och hennes italienska rötter kom till Sverige på 1800-talet. Om hon uppfattat sig själv som svensk hade hon inte skrivit så förnedrande om Sverige och vår kultur.
Att Katarina Mazetti får sin krönika publicerad av ICA-kuriren är bedrövligt men inte förvånande. Nu sällade sig således även storföretaget ICA till dem som är svenskfientliga. Jag blir minst sagt spyfärdig av Katarina Mazettis krönika. Frågan är om jag vill handla på ICA igen? Jag skall fråga min ICA-handlare vad han tycker om krönikan i ICA-kuriren.”
208
Jag publicerade mitt blogginlägg under eftermiddagen och det dröjde inte många timmar innan kommentarerna började komma i allt stridare ström. ICA-kuriren hade dessutom ett öppet och icke modulerat kommentarsfält till krönikan, som under kvällen snabbt fylldes med arga kommentarer.
Det var fascinerande att följa hur både min blogg och ICA-Kurirens kommentarsfält fylldes med hundratals kommentarer. På morgonen dagen efter hade ICA-Kuriren fått ca 600 kommentarer och man stängde då kommentarsfältet och raderade alla kommentarer med motiveringen att kommentarerna var hatiska. Sanningen var nog att många skrev att de skulle sluta handla på ICA.
En person hade dock under morgontimmarna sparat ned samtliga kommentarer från ICA-Kuriren som jag fick i ett mejl och jag kan dock bara bedöma att max 5-10 kommentarer av närmare 500 var hatiska, övriga kommentarer var bara kritiska mot Mazetti, ICA-Kuriren och ICA. Där kunde hela historien vara slut men så blev inte fallet. Den som vill läsa kommentarerna och göra en egen bedömning så finns de på följande länk.
https://app.box.com/s/3vk075em8xsgb54gyfjn
Det kan vara roande att läsa dessa kommentarer och själv bedöma hur många som är hatiska. Börja ned ifrån för att få det i kronologisk ordning.
Ganska omgående blev jag anklagad för att bedriva en hatkampanj mot Mazetti och ICA-Kuriren. Först ut var Bonniertidningen Resumé. Det var en mycket märklig artikel som var fylld med felaktigheter och som undanhöll läsarna från vad Mazetti skrivit i sin krönika, vilket i sig var avslöjande.
Däremot uttrycker sig Katarina Mazetti på ett mycket obehagligt och lögnaktigt sätt i det mail hon skickat till Resumé.
209
”Det är en SD-riksdagsman i Kalmar vid namn Thoralf Alfsson som driver kampanjen och uppmanar alla att kontakta Ica-kuriren. Han och en kille Mats i Bjärred och några till fyller Flashback och andra forum med kommentarer. Långt intressantare än min krönika är den enorma manipulativa internetmakt vissa i SD besitter, där de hetsar varandra till hot och förföljelser.”
I detta stycke står lögnerna som spön i backen! Jag har aldrig skrivit kommentarer på Flashback eller andra Forum. Jag har haft min blogg och Facebook, det har varit mer än tillräckligt för mig att framföra mina åsikter. Har aldrig haft behov av ett anonymt konto eller alias för att skriva kommentarer.
Alla inom media hängde sedan på i en kampanj riktad mot mig, Dagens opinion, Expressen, SVT, TV4, Sydnytt, Radio Kalmar, Dagens Nyheter, Östran, Barometern och var och varannan lokaltidning i landet. ICA-Kuriren avböjde dock att införa ett genmäle från mig. Någon vecka senare publicerade Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg en artikel där hon gick till attack mot mig.
”Hur går det till när en skribent plötsligt får mejlen full av hat och hemmet attackerat?
I Mazettis fall började det med att Thoralf Alfsson bloggade. Thoralf Alfsson sitter i riksdagen för Sverigedemokraterna. När han bloggar klickar hela systemet i gång. Fot-soldaterna ger sig ut, på nätet och ända hem till folk.”
Fotsoldater var nog ett nytt begrepp som myntades i detta avseende av Åsa Lindeborg och det skulle börja användas flitigt i media och jag ironiserade ofta över begreppet i mina blogginlägg en längre tid. Åsa Lindeborg var sannolikt också väldigt sur på den omröstning jag hade haft bara några veckor tidigare då mina läsare fick rösta på 2012-års sämsta svenska journalist. I artikeln skrev Åsa Lindeborg även detta.
”Under nyårshelgen hade Alfsson omröstningen ”2012 års sämsta journalist”. Jag sopade hem första platsen med 38,7 procent av rösterna. Tvåa kom Expressens David Baas med 15,3 procent. Trea Oisín Cantwell, Aftonbladet. Fyra Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet. Göran Greider, knep femte plats. Kvällspressen tog storslam.
Jag siktar på att vinna 2013 också, även om konkurrensen kommer vara stenhård. Jag hoppas det i alla fall. Året har bara börjat, men jag ser redan nu en ohygglig utmanare i Lisa Bjurwald. Om några dagar kommer hennes bok Skrivbordskrigarna, som handlar om hur högerextremismen formerar sig på nätet. Boken anbefalles, som det heter på norska. Med den stridsskriften är det mycket möjligt att hon sopar hem hela vasakärven.”
Jag låg då i en solstol på Kap Verde och läste hennes artikel och skrattade gott åt Åsa Lindeborgs epitet ”fotsoldater” och hennes glädje över första-platsen i min omröstning.
210
ICA-handlarna tyckte säkert inte att det var lika roligt då de fick ta emot många sönderklippta ICA-kort från arga kunder och sverigevänner eller ska vi även kalla dem för ”fot-soldater”.
En arrangerad bild som fick stor spridning på sociala medier under dessa veckor.
Det skrevs ett stort antal artiklar i kölvattnet av krönikan i ICA-Kuriren. Katarina Mazetti medverkade i flera radioprogram och TV-program men jag fick dock aldrig delta och bemöta hennes ofta falska tolkningar och ibland rena lögner i dessa program. Utan jag fick ägna en hel del tid åt att bemöta dem i blogginlägg. Några veckor senare meddelade Socialdemokraterna i Kalmar att Katarina Mazetti skulle bli deras första majtalare i Kalmar och Borgholm. Jag fick mig ett gott skratt men samtidigt var det tragiskt att Socialdemokraterna i Kalmar med kommunalrådet Johan Persson (S) i spetsen belönade denna svenskfientliga krönika.
https://www.barometern.se/kalmar/alfsson-sd-lockar-mazetti-till-kalmar/
I samband med 1 maj skrevs det givetvis på nytt en massa artiklar om Mazetti men ICA-krönikans text citerades det dock väldigt sällan ifrån. Inte ens Mazetti själv var så villig att citera från krönikan i sitt första majtal. Barometern intervjuade Mazetti som återigen spred osanningar och hittepå saker i stort uppslagna artiklar som riktade sig mot mig och SD. Jag försökte givetvis få utrymme att besvara hennes svammel men Barometern avböjde till och med mina försök att få en insändare publicerad med följande ord.
”Vi har läst igenom din text och kommit fram till att den inte, i sitt nuvarande skick, är intressant för oss att publicera.”
Sanningen var ännu en gång inte intressant för Barometern och sedvanlig pressetik gällde inte!
Mazetti 1 maj talade även i Borgholm och jag var på plats och videofilmade hela hennes tal men hon var försiktig med sina ord. Hon hade lärt sig en läxa.
211
Nolltoleransen mot rasism
På bloggen rapporterade jag kontinuerligt om antalet asylsökande, anhöriginvandring och ensamkommande barn eller som jag föredrog att kalla det, ensamkommande muslimska män. Det fanns dock andra epitet på dessa ensamkommande som jag dock undvek. För att få någon referens till galenskapen i Sverige så tog jag också fram motsvarande siffror för våra nordiska grannländer som jag visade i mina diagram på bloggen. Så här kunde ett diagram se ut under våren 2013 när det gällde antalet asylsökande.
Siffrorna upprörde givetvis väldigt många av mina läsare. Svensk media redovisade givetvis inte motsvarande siffror, oavsett om det var kvällspressen eller public service.
Efter järnrörshändelsen i Stockholm blev partiet hårt ansatt från media när det gällde rasism framfört av partimedlemmar men det hade även pågått tidigare och i synnerhet efter att Jimmie Åkesson i ett brev den 12 oktober 2012 till partiets medlemmar proklamerade nolltolerans mot rasism. Syftet var givetvis gott från Jimmie Åkesson men det skulle få oanade konsekvenser för partiets medlemmar. Situationen blev helt omöjlig för Jimmie Åkesson efter att Erik Almqvists uttalande i samband med järnrörshändelsen, nolltoleransen måste gälla även partiets högsta personer. Erik Almqvist fick lämna som finanspolitisk talesperson och sitt riksdagsuppdrag.
212
Samtidigt gav beskedet om nolltolerans näring till Expo, IRM (Inte rasist men) och kvällspressen som nu såg sin chans att vingskjuta SD och få medlemmar uteslutna från partiet på löpande band. Jag är helt övertygad om att nolltoleransen också fick Expressen att stödja Researchgruppen i deras strävan efter att avslöja personer inom SD, som uttryckt sig rasistiskt eller utmärkt sig på något annat negativt sätt. Expo och IRM gjorde också sin egen tolkning av nolltoleransen och såg den som retroaktiv inom SD, vilket blev en extra sporre för dem. Något som SD verkade acceptera.
Expo hade ju redan tidigare startat utbildningar för att smutskasta SD eller som de själva kallade det för en nationell kampanj mot SD. Ett förbund som tvingade sina fackmedlemmar att genomgå Expo-utbildningen var Elektrikerförbundet. Min egen son var då fackligt förtroendevald vid ett företag och fick gå utbildningen med Alexander Bengtsson som kursledare. Därmed fick jag mer eller mindre full insyn i hur Expo och LO tillsammans indoktrinerade sina medlemmar med rena osanningar om SD. Till och med Svenska Kyrkan köpte dessa utbildningar från Expo. En som kritiserade Svenska Kyrkans samarbete med Expo var prästen Dag Sandahl som då var verksam på norra Öland och som jag pratade med vid några tillfällen, då vi träffades på flyget mellan Kalmar och Stockholm.
Följden av nolltoleransen blev att mängder av människor lusläste sociala medier för att hitta rasistiska eller andra negativa ordval från någon lokal Sverigedemokrat som de sedan tipsade Expo och IRM om. De kontaktade i sin tur personerna och ställde dem mot väggen innan de hängde ut personerna på sina sajter. Jag är övertygad om att de hade ett samarbete med kvällspressen och att t.ex. Expressen var väl förberedda innan IRM släppte ett avslöjande. Det brukade nämligen inte dröja många minuter från att IRM släppt ett ”avslöjande” innan Expressen hade en artikel uppe. Undrar om IRM även fick betalt för sina avslöjanden av kvällspressen? IRM-personerna Henrik Johansson och Anny Berglin ägnade mycket tid åt att smutskasta mig och min blogg. Både mina inlägg och samtliga kommentarer luslästes säkert med ett enda syfte. Att få bort mig från SD och riksdagen.
Trots allt så fanns det en och annan röst i media som försökte nyansera men de tystades snabbt och effektivt av ”makten”. Marika Formgren försvann från media ganska snart.
”Det finns samtidigt en viktig skillnad mellan de som får betalt för att framföra sitt hat i media, och de som ägnar fritiden till att hata på kommentarfält. Det är den förra gruppen som kräver lagstiftning för att tysta den senare. De avlönade hatarna tycks inte lita på sina egna argument, eftersom de inte vill ha fri debatt. Det skrämmer mig mer än ”näthatet”.”
Marika Formgren i en krönika i Barometern 11 februari 2013. Läs hela krönikan.
https://www.barometern.se/nyheter/kranktheten-ligger-till-grund-for-hatet-pa-natet/
213
Så fort Expo eller IRM hängde ut någon Sverigedemokrat för något som de ansåg vara rasistiskt så startade partiet i mer eller mindre samtliga fall ett personärende som skulle utredas av partiets medlemsutskott. Jag kände det som att det inte längre var partiet som styrde vilka personärenden som startades utan att det var något som Expo och IRM, tillsammans med kvällspressen styrde till hundra procent. Partiet lallade bara med och partiets presschef Martin Kinnunen agerade som en nickedocka gång efter gång. Aldrig något eget initiativ eller ifrågasättande. Några år senare avslöjade Aftonbladet i en artikel att Sverigedemokraternas Mattias Karlsson till och med hade samarbetade med Expo:s Daniel Poohl.
”Sverigedemokraternas vikarierande partiledare Mattias Karlsson bad tidningen Expo om hjälp med att kartlägga personer bakom den neofascistiska sajten Motpol.nu. Samtidigt har partiet anklagat Expo för att rapportera osanningar.
– Det här dubbelspelet från Sverigedemokraterna har pågått under en väldigt lång tid, säger Expos chefredaktör Daniel Poohl till Aftonbladet Morgon.”
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/J1pK3b/dubbelspel-fran-sverigedemokraterna
Egentligen blev jag inte förvånad över uppgifterna när de kom 2015. Det visade dock på den falskhet som rådde inom partiet och att man inte litade på sina egna medlemmar och i synnerhet sina förtroendevalda. Alla dessa uteslutningsärenden och uteslutningar fick mig att fundera över vart partiet var på väg någonstans. Jag började skriva på ett blogginlägg som tog upp nolltoleransen och de konsekvenser som följt i dess spår. När jag skrivit ett utkast av blogginlägget en kväll i min riksdagslägenhet i Stockholm så tvekade jag på om jag skulle publicera det på kvällen eller inte. Jag förstod att vissa personer i partitoppen troligen inte skulle gilla det. Jag beslutade mig för att sova på saken. På morgonen läste jag inlägget flera gånger till frukosten och jag kände att jag kunde stå bakom det jag skrivit, då jag visste att många ute i landet var besvikna på hur partiet agerade mot sina egna medlemmar men jag förstod samtidigt att det skulle ogillas av en del. Innan jag lämnade min lägenhet för att promenera till riksdagen så tryckte jag på publiceraknappen.
Jag hade en promenad på ca 20-25 minuter från Östermalm ned till riksdagen och när jag kommit på plats på mitt rum och startade min riksdagsdator och så småningom kollade min mejlkorg hade jag fått nedanstående mejl.
214
Jag förstod omgående vad det handlade om. Jimmie Åkesson hade aldrig tidigare bett mig komma till hans kontor under snart 3 års tid i riksdagen. Han hade heller aldrig någon gång varit nere hos mig på plan 4 och hälsat på under 3 års tid. Något som säkert gällde de flesta på plan 4 skulle jag tro. Jag förstod att han ville prata om mitt blogginlägg. Så här hade jag skrivit på bloggen.
”Under den senaste tiden har många medlemmar hört av sig till mig angående uteslutningar inom partiet. Alla är bekymrade över detta! En del är bekymrade över att våra företrädare uppträder på ett vårdslöst sätt i debatten och då framförallt på nätet. Men de allra flesta är bekymrade över hur dessa ärenden hanteras av ansvariga inom partiet. Den nolltolerans som införts i partiet var befogad för att alla skulle förstå allvaret i hur man som förtroendevald agerar offentligt, vilket även innebär på nätet och i synnerhet på Facebook och Twitter.
När jag gjorde FN-tjänst i Sinai 1978 var disciplinen stenhård de första veckorna och de som t.ex söp sig fulla på mässen skickades omedelbart hem till Sverige. Detta gjordes för att statuera exempel, därmed visste alla vad som gällde och alla tog ett personligt ansvar även om disciplinen senare blev mer tillåtande. Detsamma borde gälla när det gäller vår nolltolerans annars är risken stor att det blir EXPO eller andra sajter som ”hatar” SD som styr hur nolltoleransen tolkas. Det har ju höjts röster på dessa sajter att jag borde uteslutas från partiet på grund av min raka kritik av islam, inte minst på bloggen IRM. Det är vi som parti som bestämmer vad nolltolerans innebär i praktiken, ingen annan.
Jag anser att uteslutningar skall vara absolut den sista åtgärden och bara användas i undantagsfall. Att en medlem länkat till ”fel” sida på nätet och råkat gilla ”fel” grupp på Facebook kan inte vara tillräckligt underlag för en uteslutning. Det kan säkert hända att man länkar till en artikel på nätet som man tycker är bra utan att man tänker på vem som författat den eller att man inte har någon kunskap och kännedom om webbplatsen. Detsamma gäller att ”gilla” något på Facebook. Det bästa och säkraste är givetvis att endast ”gilla” det som man känner till. En aktuell jämförelse är ju Omar Mustafa och Socialdemokraterna. Någon uteslutning av Omar Mustafa har aldrig varit aktuell trots att han företräder Islamiska förbundet som är Muslimska brödraskapets förlängda arm i Sverige.
215
En person som har varit en eldsjäl för SD och partiet och varit en klippa på den lokala nivån med stort engagemang och sedan gör några misstag i ”stridens hetta” på nätet skall inte kunna bli föremål för en uteslutning. I synnerhet om dessa misstag inte upprepas och personen är medveten om sina misstag. Det är mänskligt att göra misstag och det gör vi alla. Det har vi sett exempel på bland annat Twitter. Med tanke på att vi driver tabu-belagda politiska frågor kommer vi alltid i pk-medias ögon göra övertramp men det är inte pk-journalister som avgör detta utan vi och vårt parti.
Men sedan finns det också personer som helt enkelt inte är lämpliga att företräda vårt parti. Personer som inte själva begriper och inser var gränserna går. Dessa personer är helt enkelt inte lämpliga som företrädare för partiet men det innebär inte att de måste uteslutas från partiet. De kanske brinner för vårt parti och kan göra väldigt mycket nytta för partiet i andra roller som t.ex vid utdelningar av flygblad och informationsmaterial.
Idag har det tyvärr infunnit sig en olustig känsla av osäkerhet över vad man får skriva eller göra utan att riskera att bli föremål för ett ärende hos medlemsutskottet om EXPO eller IRM slår på ”stora trumman”. Många klagar på att företrädare för partiet är osynliga i debatten och frågan som måste ställas är givetvis om det är osäkerheten över vad nolltoleransen innebär som får medlemmar att hellre avstå från att synas i debatten än att istället skriva de artiklar som utmanar etablissemanget i de tabubelagda frågorna. I de kontakter jag har med medlemmar och sympatisörer förstår jag att många anser att det är EXPO och IRM som har tolkningsrätten över nolltoleransen. Idag har vi kunnat läsa ett blogginlägg på IRM med rubriken ”Rasist nummer tio utslängd tack vare IRM:s granskning”. Blogginlägget gör väldigt många partimedlemmar irriterade!
De är hög tid att partiet tar tillbaka taktpinnen från EXPO och IRM. Det är dags att partiet bemöter EXPO och IRM!”
Mitt blogginlägg fick Jimmie Åkesson att gå i taket. Vi hade ett samtal om blogginlägget på hans kontor, där jag hävdade att SD måste ta tillbaka taktpinnen från IRM och Expo. Jag menade också att min uppfattning var att det var av godo för partiet att medlemmar ute i landet förstod att det fanns riksdagsledamöter som motsatte sig den hysteri av uteslutningsärenden som hanterades av partiet. Jag upplevde det som att Jimmie och jag förstod varandra, även om vi inte hade en samsyn i frågan och jag lämnade Jimmies kontor med en relativt god känsla. Men jag bedrog mig gruvligt.
Blogginlägget fick till följd att jag utestängdes från riksdagsvalsedeln 2014! Det är i varje fall min egen bestämda uppfattning enligt den information jag fått från några personer med insyn. Jimmie Åkesson beordrade genom Linus Bylund som satt som ledamot i valberedningen att jag skulle bort från riksdagsvalsedeln 2014.
216
Jimmie Åkesson skall vara väldigt långsint. Det berättade riksdagsledamoten Jonas Åkerlund för mig i samband med att sedan riksdagsvalsedeln 2014 blev offentlig och att jag var den enda riksdagsledamoten som inte fick fortsatt förtroende. Jonas Åkerlund hade känt Jimmie sedan mitten av 90-talet och visste säkert vad han pratade om. I sin bok Facklan i riksdagen, skriver Daniel Assai följande om Jimmie Åkesson.
”Samtidigt har det funnits en bitterhet mot samhället och ett hat mot alla som gjort honom illa. Jimmie är inte så bra på att gå vidare och han glömmer aldrig en oförrätt.”
Jag tror att Daniel Assai har helt rätt i detta och det skulle jag få flera bevis för långt senare. Oavsett hur många personer som Expo, IRM och kvällspressen hängde ut så ökade dock förtroendet för SD i opinionen. Noll-toleransen lever väl till vissa delar kvar i partiet. I synnerhet om partiet vill bli av med någon medlem, vilket sker ganska ofta.
Vi var trots allt några personer i riksdagsgruppen och bland tjänstemännen som hade lite arbetslivserfarenhet från privata eller offentliga arbetsgivare. Jag diskuterade vid flera tillfällen den bristande organisationen, utvecklingsarbetet och den politiska ledningen av riksdagsgruppen och tjänstemännen med flera personer, däribland säkerhetschefen Bengt Malmberg. Vi hade en samsyn i hur saker och ting fungerade och vi såg problemen. Bengt Malmberg fick också ta hand om en del problem som uppstod t.ex. med William Petzäll där en bidragande orsak till tragedin säkert kan skyllas på bristande förmåga och organisation inom riksdagskansliet. Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson hade ju aldrig haft ett riktigt jobb och Björn Söder och Richard Jomshof hade vad jag förstod bara några års erfarenhet från en riktig arbetsgivare. Med min arbetslivserfarenhet från stora företag som Modo, M-Real, ABB och ÅF under 30 års tid i olika befattningar blev det en mindre chock att se hur riksdagskansliet styrdes av partitoppen. Det enda forum som fanns var gruppmöten men där diskuterades i princip endast politiska frågor, aldrig organisationsfrågor eller personalfrågor.
Jag såg Jimmie Åkesson och Björn Söder som ledare för riksdagsgruppen. I ett företag så skall den ansvariga chefen hålla medarbetarsamtal en gång om året med sina anställda och dessutom också gärna i samband med ny lönesättning. Dessa samtal skall ju handla om hur den anställda upplever sin arbetssituation, kompetensutveckling och hur arbetsgivaren ser på arbetsinsatsen, feedback för båda parter. Men framförallt handlar det om hur man kan utveckla och stärka sin egen kompetens och vad arbetsgivaren kan göra för detta och vad han vill att arbetstagaren skall fokusera på för arbetsuppgifter och mål. En vägledning för att utveckla ”företag”. Jag såg SD som ett företag och riksdagskansliet som partiets huvudkontor men med en företagsledning mer eller mindre utan styrning.
217
Chefen Jimmie Åkesson, gömde sig mest på sitt kontor, han åt sällan eller aldrig ens lunch med sina ”anställda”, utan endast med de mest förtrogna i ledningsgruppen. Jag såg Linus Bylund hämta lunchlådor till Jimmie och honom själv i riksdagens lunchservering många gånger istället för att sitta i partimatsalen tillsammans med oss andra riksdagsledamöter. Faktum är att jag under dessa 4 år i riksdagen egentligen aldrig samtalade med Jimmie Åkesson om något, inte ens om politik eller privatlivet. Det enda som avhandlades var dock lite allsvensk fotboll vid några få tillfällen men ytterst kort.
När Jimmie Åkessons ”eget” lag Mjällby gick upp i Allsvenskan såg jag dock en god möjlighet till att få Jimmie Åkesson att komma till Kalmar i samband med att Mjällby mötte Kalmar FF i Kalmar. Det utnyttjade jag vid några tillfällen och ordnade medlemsmöten i Kalmar med ett efterföljande besök på Guldfågeln Arena. Först ett medlemsmöte på Kalmar slott, som lockade närmare 150 medlemmar.
Sedan snabbt vidare till Guldfågeln arena på fotboll. Kalmar FF vann dock med 2-1 vid detta tillfälle, efter att Mjällby tagit ledningen med 1-0 som sedan Kalmar FF vände till seger.
Jag fick tyvärr känslan av att Jimmie tog illa vid sig över förlusten. Jag kanske jublade lite för mycket när Kalmar gjorde sina mål. Han tog det kanske personligt, som att jag vunnit över Jimmie men det kanske bara var inbillning från min sida. Fotboll är viktigt ibland. Jag undrar dock fortfarande om inte min egen intuition och känsla efter matchen var riktig.
218
thoralfsblogg.com 