Ombudsman
 

Efter valet 2014 och valframgången då SD gick från 3 mandat till 7 mandat i landstingsfullmäktige startade diskussioner om att dels anställa en ombudsman och att byta till en större partilokal. Redan innan valet hade det höjts röster för att hyra en större partilokal. Jag var både vice ordförande och kassör för distriktet och hade därför givetvis synpunkter på om vi hade ett behov av en större partilokal före valet 2014. Jag sa blankt nej till det då, jag ansåg att vi skulle använda våra ekonomiska resurser i valrörelsen men efter valet var situationen annorlunda. Vårt partistöd från landstinget skulle öka från ca 350 tkr till ca 800 tkr per år.

Beslutet om en större partilokal i Kalmar men även en partilokal i Oskarshamn och i Västervik togs i stor enighet i distriktsstyrelsen. Frågan om att anställa en ombudsman för distriktet blev dock lite mer infekterad. Det var framförallt Mattias B Johansson som drev frågan. Jag hade personligen svårt att se vem som av våra medlemmar som hade den erfarenheten och kompetensen för att kunna klara de uppgifter som skulle läggas på en ombudsman. De som skulle kunna komma ifråga var heller inte intresserade av en deltidstjänst, utan de hade redan ett jobb på heltid. Mattias B Johansson drev dock igenom ett beslut i distriktsstyrelsen. Jag hade börjat förstå att MBJ redan hade bestämt vem som skulle få tjänsten. En person som jag absolut ansåg som direkt olämplig som ombudsman, Mikael Svärdshammar från Emmaboda. Jag hade som kassör också synpunkter på att kostnaden för en ombudsman var för hög, även om det var en deltidstjänst. När Mikael Svärdshammar något år tidigare engagerade sig i SD och blev toppnamn på kommunvalsedeln i Emmaboda fick jag flera mejl och telefonsamtal som varnade mig och SD för Mikael Svärdshammar. Det handlade om hans sätt att driva sitt företag med många missnöjda kunder och inte minst ärenden hos Kronofogden. Jag framförde alla dessa uppgifter till Mattias B Johansson och vidarebefordrade de mejl med varningar jag fått. Men det påverkade uppenbarligen inte MBJ.

   Ett anställningsförfarande inleddes med att medlemmarna fick möjligheten att söka tjänsten. Eftersom att jag själv hade en osäker ekonomisk situation och att jag ansåg att jag hade god kompetens för tjänsten så skickade jag även in en ansökan i sista stund. Det sågs inte med blida ögon av Mattias B Johansson som senare uppmanade mig att dra tillbaka ansökan.

276

Det fanns också röster från styrelserna i flera av kommunföreningarna som var negativa till Mikael Svärdshammar som ombudsman. Någon kommunförening uttalade till och med att ombudsmannen inte skulle vara välkommen till dem. Kritiken var starkast från de kommuner som haft en gemensam kommunförening med Emmaboda, nämligen Nybro och Torsås kommunföreningar, men även från SD Öland.

     Mattias B Johansson ansåg dock att Mikael Svärdshammar var lämpligast som ombudsman för distriktet och drev igenom det i distriktsstyrelsen. Jag var emot! Jag lyckades få till att det skulle vara en provanställning under sex månader som sedan skulle utvärderas. Tjänsten kompletterades sedan även med en deltidstjänst som politisk sekreterare i landstingsgruppen men där ingick inte jag och jag kunde därmed inte påverka det beslutet.

     Jag förstod att Mikael Svärdshammar kommunicerade mycket med MBJ och att det handlade om att var ögontjänare. Jag är också övertygad om att han informerade MBJ om allt som pågick ute i kommunföreningarna. Under den här tiden växte konflikterna mellan både kommunföreningar och enskilda medlemmar, och enligt min mening var ombudsmannen orsaken till flera av dessa konflikter. Som ombudsman hade han dessutom en möjlighet att delta på kommunföreningarnas styrelsemöten och eftersom han hade inlett ett förhållande med Kerstin Berggren som var ledamot i SD Kalmars styrelse så var han ofta med vid våra styrelsemöten.

I efterhand förstod jag att han sedan rapporterade till MBJ om alla våra diskussioner och interna beslut. Missnöjet med hans agerande växte i kommunförening efter kommunförening och när det var dags för utvärdering så kunde inte ens Mattias B Johansson argumentera för att förlänga  anställningen, utan han fick böja sig för majoriteten. Mikael Svärdshammar fick även lämna sin tjänst som politisk sekreterare inom landstinget. Ännu en missbedömning från ordförande Mattias B Johansson som ofta vägrade att lyssna på andra i styrelsen, något som inte gjorde att vår relation blev bättre.

 Anställningen var ett stort misstag och jag tror ingen idag har en annan uppfattning, förutom möjligen MBJ.

277

Budgetarbete för 2015
 

De ledande personerna inom SD-riks hanterade budgetförhandlingarna under hösten 2014 på ett alldeles utomordentligt sätt, trots Jimmie Åkessons frånvaro på grund av sjukskrivningen. Partiet satte press på den rödgröna minoritetsregeringen genom att kommunicera att man efter att det egna budgetförslaget fallit vid omröstningen i kammaren skulle stödja Alliansens budgetförslag, som därmed skulle vinna i kammaren. Det roligaste var ju på vilket sätt som partiet presenterade detta besked. Inför debatten i kammaren hade SD kallat till en presskonferens för att meddela sitt ställningstagande och hela den samlade svenska mediekåren vädrade en toppnyhet och braskande rubriker. Presskonferensen direktsändes i flera olika kanaler och på nätet. SD föredrog först nästan hela sitt partiprogram för hela mediekåren innan Mattias Karlsson efter nästan en halvtimme meddelade att partiet skulle rösta på Alliansens budget och därmed fälla regeringen och utlösa en regeringskris. Den sittande statsministern Stefan Löfven (S) skulle därmed inte få igenom sin första budget. En genialisk genomförd presskonferens som irriterade hela den samlade mediekåren. Det var till och med så att SVT avbröt sändningen från presskonferensen och gick tillbaka till studion för att SD inte skulle få ut sin ”propaganda”. Ett gott betyg till SD.

    Sjukskrivne Jimmie Åkesson hade innan presskonferensen skickat ett SMS eller meddelande på Messenger till partitoppen i Stockholm, med det korta budskapet ”Give them hell”.

    Statsminister Stefan Löfvens svar blev att han varnade för ett extraval om han inte skulle få igenom sin budget. För varje dag som sedan gick så närmade sig ett extraval, som skulle kunna ske den 22 mars 2015. Men i mellandagarna så vek Alliansen ned sig och gick med på den så kallade decemberöverenskommelsen, DÖ, för att slippa ett extraval. Det var minst sagt sorgligt att se partiledarna för de sex partierna hålla en gemensam  presskonferens i riksdagens presscenter. I synnerhet Anna Kinberg Batra  (M), Annie Lööf (C), Jan Björklund (FP) och Göran Hägglund (KD). Vilket svek mot sina väljare från Alliansens partiledare.

    Med stöd av SD kunde Alliansen ha tagit makten och utsett en ny regeringen men istället valde Alliansenpartierna att lägga sig platt för Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att hålla Sverigedemokraterna utanför allt inflytande. Vilket bedrövligt agerande från de så kallade borgerliga partierna i Alliansen. Fredrik Reinfeldts skugga svävade fortfarande över dessa svaga partiledare.

278

Länsstyrelsens klimatalarmism
 

Länsstyrelsen Kalmar län presenterade en klimatanpassningsplan under våren 2015, som alla länets kommuner skulle arbeta in i sina rutiner. Det var rena klimatalarmismen i dokumentet men samtidigt förvånade det mig inte, att tjänstemännen på länsstyrelsen köpt IPCC och SMHI alla rapporter och prognoser. Att länsstyrelsen på något sätt skulle gå emot den allenarådande uppfattningen fanns givetvis inte på kartan men det som gjorde mig mest förvånad var att de gick på den mest alarmistiska modellen, RCP 8.5 från IPCC.

    ”Framtida havsnivåhöjningar är liksom andra klimatförändringar beroende av hur väl vi lyckas minska vår klimatpåverkan. Socioekonomiska modeller pekar på olika scenarier för de närmaste 100 åren. Utifrån dessa modeller rekommenderar både IPCC och SMHI att vi bör räkna med att havsnivån kommer höjas med 1 m till år 2100.”

Det var också mycket märkligt att tjänstemännen på länsstyrelsen lyckats få in ”socioekonomiska modeller” när det gällde framtida havsnivåhöjningar.

    ”Socioekonomisk indelning är det sätt som samhällsstatistiker indelar ett lands befolkning i socioekonomiska grupper vilket kan sägas vara statistikens närmaste motsvarighet till samhällsklasser.” 

Wikipedia

Jag tog givetvis kontakt med tjänstemännen på länsstyrelsen men det visade sig att de inte var verklighetsförankrade utan helt insnöade på IPCC-rapporterna. De hade ingen koll på aktuella mätdata för havsnivåer i Kalmarsund eller Östersjön. De hade kunskap om landhöjningen men använde den uppenbarligen inte i sin klimatanpassningsplan. Jag hade en dialog med tjänstemän på SMHI som tipsade mig om deras ”Open data”, där man kunde ladda hem observationsdata från en lång rad av deras mätstationer. Siffror och statistik har alltid intresserat mig och nu fick jag tillgång till miljontals data från SMHI. Det visade sig att det fanns data för havsnivån vid Karlskrona ända tillbaka till 1887 med god upplösning, det vill säga timvärden. Jag laddade hem alla data och bearbetade dem och presenterade dem sedan grafiskt. Det visade sig att den långsiktiga trenden var sjunkande havsnivåer i Karlskrona, trots den minimala landhöjningen med ca 0,5-1,0 mm per år.

     För att sedan verkligen visa på den orimliga prognosen enligt IPCC:s värsta scenario som länsstyrelsen utgick ifrån så applicerade jag även in en havsnivåhöjning med en meter fram till år 2100 i ett diagram för att åskådliggöra den orimliga utvecklingen grafiskt.

279

Jag har uppdaterat grafen varje år sedan dess och den har blivit mycket uppskattad och jag har sett den på alla möjliga sajter på nätet och i videoklipp. Till och med i tidningar. Den visar på ett väldigt åskådligt sätt hur verklighetsfrånvända alla klimatalarmister är, inklusive tjänstemännen på Länsstyrelsen.

Personligen vill jag nog se ett riktigt trendbrott under flera år i de observerade havsnivåerna innan jag börjar oroa mig för höjda havsnivåer. Inte minst med tanke på det projekt som Sjöfartsverket håller på med. De måste ju förhålla sig till verkligheten och inte fantasier.

    ”Vi har även startat ett stort projekt för att höja kvalitéten på sjökorten. Vi ska synkronisera och uppdatera referensytan i sjökorten. På många platser refererar djupen till ett vattenstånd som varit gällande sedan 60 år tillbaka. [….] I dag måste djupen reduceras för landhöjningen. Projektet påbörjas längst upp i norr, där behovet är som störst, och kommer avslutas runt 2021 vid norska gränsen.”

Vem skall man tro på? Länsstyrelsen Kalmar län eller Sjöfartsverket? Jag tror inte Sjöfartsverket startat detta projekt i onödan, det vet vad de sysslar med. Verkligheten, som all sjöfart måste ta hänsyn till. Jag vet i varje fall att havsnivåerna inte stiger i Östersjön beroende på landhöjningen och i synnerhet inte vid Kalmar läns kuster, så jag litar mer på Sjöfatsverket och fakta från SMHI:s observationer, än några gissningar eller prognoser från IPCC och SMHI, där alldeles för många klimataktivister, klimatalarmister och politiker fått vara med och påverka rapporterna.

280

Vattumärket på norra Skallö
 

”Vattenminskningsläran väckte anstöt i kyrkliga kretsar eftersom den ansågs strida mot bibeln, och förklarades av prästerskapet vid 1747 års riksdag vara ”en opålitlig sats på vilken inget i historien kunde byggas”. Biskop Johan Browallius i Åbo, teolog och professor i fysik och botanik, […] Enligt honom berodde vattuminskningen på att syndaflodens vatten fortfarande höll på att dra sig tillbaka.” Källa Wikipedia.

Redan på 1600-talet grubblade man över orsaken till sjunkande vattennivåer i Östersjön, då vikar grundades upp och inte blev farbara för dåtidens båtar. Vetenskapsmannen Anders Celsius hade sina teorier och lät vid ett besök utanför Gävle 1731, hugga in ett så kallat vattumärke i berget vid Lövgrundet. För att sedan kunna utföra mätningar på havsnivån. För några år sedan lyckades jag komma över alla 9 banden av Kalmar Slotts och Stads historia i ett antikvariat i Kalmar, skrivna av lektor Gustav Volmar Sylvander, under åren 1864-1874. När jag läste band nr 2 hittade jag en intressant uppgift.

       ”Lektorn Wikström vid Kalmar gymnasium var den förste, som i detta afseende anställde undersökning 1756 och lät för sådant ändamål uthugga å Skallö i Kalmarsund, ett vattumärke hvilket sedan legat till grund för de under följande åren gjorde iakttagelser öfver vexlingen af medelvattenhöjden vid Kalmarkusten.”

281
 

Wikström redovisade också sina mätningar från 1756. I Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar för 1823 finns åter igen vattumärket redovisat med nya mätningar som visade på en sänkning av havsnivån med 0,41 fot sedan 1756. I handlingarna för 1843 finns det nya noteringar om vattumärket vid Skallö. Där en rektor Siljeström skriver följande om vattumärket.

     ”Till följd af bergsytans ojemnhet…har jag likväl för min del behöft ej ringa letande för att finna detsamma, havrför jag, i ändamål att för framtida observatörer undanröja hvarje svårighet i detta afseende, låtit uti östra ändan av märkets horizontela streck nedsätta en jernstång.”

Tänk om man idag skulle kunna hitta detta vattumärke på Skallö eller hade tidens gång med is och frostsprängningar i berget raderat bort det uthuggna T som tydligen redan 1843 var svårt att hitta. Men kanske fanns järnstången kvar? Eller hade den rostat bort av allt bräckt vatten efter närmare 200 år? Ett bräckt vatten som nästan knäcker Ölandsbron efter bara 50 år.

    I juli 2017 infann sig så en dag med ett mer eller mindre vindstilla Kalmarsund och en fantastisk blå himmel. Så det var bara att sjösätta min kajak och börja paddlingen ut till Norra Skallö och att passera farleden i Kalmarsund. Vilket gick väldigt smidigt trots ett antal större fritidsbåtar som gick med högfart i farleden och drev upp rätt så skapliga vågor.

Väl iland på Skallö så gjorde jag en snabb koll och blev väldigt besviken då jag insåg att bergytan var mycket oregelbunden och såg ut att ha eroderat väldigt mycket. Jag fann dock ganska snabbt en järnstång på den högsta punkten men insåg snart att det var en mätpunkt för Lantmäteriet, med tanke på den uthuggna triangeln i berget. Kanske en mätpunkt som användes vid byggande av Ölandsbron.

    Jag synade hela bergsytan efter järnrör eller en järnstång och hittade två olika objekt men det fanns inga spår efter något uthugget T. Dessutom verkade de inte vara 200 år gamla. Väldigt besviken satte jag mig och fikade och funderade på om jag skulle ge upp. Efter min fikastund bestämde jag mig för att istället leta efter ett spår eller hål i berget där det kunde funnits en järnstång som rostat bort. Jag synade varje kvadratdecimeter av berget på ungefär det avstånd från vattenbrynet som Wikström angivet 1756, på drygt 11 fot.

     Belöningen kom efter en timmas letande! Jag upptäckte resterna av järnstången och det uthuggna T:et fanns kvar, knappt synligt men helt enligt de uppgifter som angivits 1843. Det kändes väldigt skönt vid upptäckten!

282

Nu hade jag ingen utrustning för att kunna göra en exakt höjdmätning från vattumärket, till vattenytan men jag hade i varje fall med ett 10 meters stålmåttband för att kunna mäta sträckan från vattumärket till vattenbrynet längs med bergytan. Wikström angav 1756 avståndet till 11,31 fot enligt korrektion mot normalvattenstånd (11,31*29,69cm=336 cm). Min mätning blev 352 cm. Enligt SMHI:s observationer angående vattenståndet vid Kungsholmsfortet och vid Oskarshamn visar att vattenståndet vid 14-tiden låg på ca 25 cm över normalvattenståndet. Med tanke på bergets lutning bör jag därför lägga till ca 34 cm. Vilket då skulle bli 386 cm. Således ca 50 cm längre än vad Wikström uppmätte 1756. En liten gissning med tanke på bergets lutning skulle vara att vattennivå idag är ca 35 cm lägre än 1756. Vilket i så fall skulle motsvara en förändring på ca 1,4 mm/år sedan 1756, på grund av landhöjningen. Inte syndafloden.

     Min upptäckt av vattumärket på Skallö uppmärksammades av chefen på Kalmar läns museum, Örjan Molander som gratulerade mig och som lovade att det skulle komma med i Riksantikvarieämbetets register och webbverktyg Fornsök. Väldigt roligt! Tyvärr har det löftet ännu inte uppfyllts. Kanske  beror det på att vattumärket bevisar att vi inte har haft någon höjning av havsnivåerna vid Kalmarkusten sedan mitten av 1700-talet.

Det hade ju varit en intressant artikel både i Barometern eller Östran men ingen av tidningarna visade något intresse av min efterforskning. Artikeln om vattumärket och vattuminskningen publicerades dock 2020 i tidningen Nya Tider, nummer 31.

283

SDU – Gustav Kasselstrand

På riksnivå inom SD fortsätter dock den oroliga miljön med flera personkonflikter. Bråket mellan SD och ungdomsförbundet SDU med ordförande Gustav Kasselstrand och vice ordförande William Hahne hade inte lugnat ned sig sedan Gustav och William ställdes utanför riksdagslistan. Jag gillade Gustav och William och jag pratade alltid med Gustav när vi sågs. Vid något tillfälle under den här tiden när SD hade något event med många medlemmar så träffade jag Gustav vid hotellfrukosten och delade bord med honom. Jag noterade att ingen annan kom till vårt bord. Jag förstod att många var rädda om sin egen karriär och om partitoppens fick syn på dem, då var det lugnast att inte bli förknippad med Gustav Kasselstrand. På mig verkade det som att partiledningen gjorde allt för att få bort Gustav som ordförande. Partiledningen hade först lanserat Paula Bieler som utmanare till Gustav Kasselstrand men vid ungdomsförbundets årsmöte 2012 så misslyckades den ”kuppen” och Kasselstrand återvaldes. Två år senare försökte partiledningen lansera Henrik Vinge som ny ordförande för SDU men även det försöket misslyckades. Under 2015 fortsatte striden då William Hahne som var vice ordförande i SDU även utmanade om ordförandeposten i SD Stockholm. Sverigedemokraternas partiledning svarade då med att starta uteslutningsärenden mot både Gustav Kasselstrand och William Hahne.

    Samtidigt så sparkade partiledningen Jessica Olsson från sin tjänst som politisk sekreterare i riksdagen. Jessica var verksam inom SDU och nära medarbetare med Kasselstrand och Hahne. Hon påstods var illojal enligt partiledningen.

Bara ett år tidigare hade vi haft Gustav Kasselstrand som mötesordförande vid distriktets årsmöte på Forum i Oskarshamn, där distriktet överlämnade en gåva på 25 000 kronor till SDU och det var bara några veckor efter att både jag och Gustav ställts utanför riksdagslistan 2014. Mattias B Johansson var då ordförande och var med att ta beslutet om att ge SDU 25 000 kronor.

284

Mindre än ett år senare ville MBJ få bort Gustav Kasselstrand som ordförande för SDU. Mycket märkligt, då jag vet att MBJ många gånger uttalat sig väldigt positivt om SDU och Gustav Kasselstrand. Men jag gissar att MBJ vände kappan efter vinden eller rättare sagt hur vinden blåste i partitoppen, det vill säga vad Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Richard Jomshof drev för linje. Min egen uppfattning var att Björn Söder hade en mer positiv relation till Gustav Kasselstrand och William Hahne, även om Björn Söder inte delade deras uppfattning om Palestinakonflikten.

Jag undrade för mig själv vad som höll på att hända med partiet och varför konflikten med SDU fått sådana stora proportioner. På min blogg skrev jag följande.

   ”Vad har hänt efter den 30 juli 2014? Då skrev Mattias Karlsson följande på Facebook. ”Riktigt jävla bra! Starkt jobbat ungdomar! Det här gör mig stolt över SDU! ”

    Att gå från att vara stolt över SDU till att några månader sedan vilja utesluta SDU:s ordförande är ganska anmärkningsvärt. Dessutom efter en enorm valframgång och att ingen enskild händelse inträffat som skulle påverkat förtroendet drastiskt!

    För min del har jag faktiskt väldigt svårt att förstå logiken i den process som pågår mot Gustav Kasselstrand. Består ”bevisen” mot Gustav Kasselstrand endast av de påståenden som Gustav bemöter i sitt svar anser jag att det inte håller. Det är alldeles för svagt och tunt! Som ordförande för ett ungdomsförbund måste man kunna föra en dialog med många olika kategorier och även motståndare. Att dessutom ta initiativ för att utveckla organisationen är en ordförandes skyldighet. Det är givetvis också så att alla initiativ inte bär frukt, utan vissa kan vara en återvändsgränd.”

     Några dagar efter att jag skrev mitt blogginlägg så beslutade partistyrelsen att utesluta Gustav Kasselstrand och William Hahne från Sverigedemokraterna. Jag kritiserade beslutet på min blogg, det uppskattades säkert inte av partiledningen. När till och med den SD-hatande sajten ”Inte rasist men” ansåg att skälen mot Kasselstrand och Hahne var fåniga och de redovisade dessutom de så kallade bevisen på sajten, så förstod nog de flesta att det handlade om något helt annat än att personerna varit illojala mot partiet.

285

Enligt min mening så handlade det om att Gustav Kasselstrand höll på att bli alldeles för populär och att det ute i medlemskåren börjat pratas om att Kasselstrand skulle kunna bli en bra efterträdare när Jimmie Åkesson lämnar som partiledare. Men det kunde också vara så att partiledningen befarade att Gustav Kasselstrand skulle kunna utmana Jimmie Åkesson om partiledarskapet. I synnerhet eftersom Jimmie Åkesson varit sjukskriven under närmare sex månader. Personligen såg jag Kasselstrand som en möjlig efterträdare till Åkesson men inte 2015 men kanske 2017 eller 2019. På min blogg ordnade jag en omröstning om det var rätt att utesluta Gustav Kasselstrand. 721 personer gick in röstade med följande resultat.

Ja, 29,5 procent, Nej, 54,8 procent och Vet ej, 15,7 procent

Alltså en klar majoritet för att uteslutningen var felaktig. Jag är dock helt övertygad om att partiledningen och Mattias B Johansson inte gillade de blogginlägg jag skrev om SDU och Gustav Kasselstrand. Min omröstning var säkert heller inte uppskattad då den fick stor spridning och kommenterades flitigt på sociala medier. Men jag kunde inte tiga som de flesta andra inom partiet.

    Konflikten inom SDU var dock inte över för att Kasselstrand och Hahne uteslöts. Inför SDU:s årsmöte under hösten 2015 lanserade partiledningen Tobias Andersson som ny ordförandekandidat, medan SDU:s valberedning nominerade den från riksdagskansliet sparkade Jessica Olsson som ordförande. Vid årsmötet vann Jessica Olsson omröstningen och valdes till ordförande vilket omgående ledde till att SDU helt och hållet uteslöts från Sverigedemokraterna och avskiljdes från partiet. SD startade istället ett nytt förbund, Ungsvenskarna, och satte dit Tobias Andersson som ordförande för förbundet. I praktiken innebar det att partiledningen fick full kontroll över förbundet. Tobias Andersson belönades sedan 2018 med en riksdagsplats som tack för sin insats.

    Under de senaste fyra åren har inte Ungsvenskarna gjort särskilt mycket väsen av sig på riksnivå eller lokal nivå, de har mer eller mindre varit helt osynliga på nationell nivå. Det är säkert många som saknar den aktivitet som fanns under Gustav Kasselstrands och William Hahnes ledning inom ungdomsförbundet. Tyvärr har nog många redan glömt den aktiva perioden och tror att dagens tillstånd är det normala.
 

286