Mandatperioden 2014-2018
 

Vid skatteutskottets avslutningsmiddag fick vi som skulle lämna riksdagen frågan vad vi skulle göra i fortsättningen. Jag sa att det förhoppningsvis skulle bli kommunpolitik och att jag tänkte skriva en bok om min tid i Sverigedemokraterna. Det var en tanke som jag hade haft under en tid. Jag hade varit med om något unikt inom svensk politik och jag hade dessutom varit delaktig i allra högsta grad, genom att ta ett helt nytt parti till Sveriges riksdag och dessutom tillhört de 20 första riksdagsledamöterna för Sverigedemokraterna.

       Några veckor efter valet skrev jag ett blogginlägg där jag reflekterade över mina fyra år i riksdagen och att det fanns mycket att skriva om och att jag kanske skulle skriva en bok om min tid som sverigedemokrat. Östrans journalist Ulf Carlsson läste mitt blogginlägg och ville intervjua mig. Vi träffades över en fika på Hamncaféet i Kalmar. Jag fick sedan läsa artikeln i förväg och gjorde några korrigeringar av texten. Jag förstod att Ulf Carlsson ville spetsa till det litegrann och det hade jag inget emot men jag blev ändå lite förvånad när jag såg Östrans löpsedel några dagar senare. Östra Småland 2014-10-04

Nu skulle det dock dröja en hel mandatperiod och en uteslutning från partiet innan jag tog tag i mitt bokprojekt.

Stefan Löfven tog över som statsminister efter Fredrik Reinfeldt och bildade regering med Miljöpartiet, med stöd av Vänsterpartiet. När Stefan Löfven presenterade sina ministrar var det många som höjde på ögonbrynet när den ytterst obehaglige Mehmet Kaplan (MP) utsågs till bostadsminister. Reaktionerna från Sverigedemokraterna uteblev mer eller mindre totalt men det kanske berodde på att Jimmie Åkessons hälsotillstånd var dåligt. Inte minst efter avslöjandet i valrörelsen om hans stora spelande på nätcasino. Efter mandatperiodens första partiledardebatt sjukskrev sig Jimmie Åkesson för utbrändhet på obestämd tid och skulle vara frånvarande från politiken mer än ett halvår.

265

Socialdemokraten Nalin Pekgul reagerade dock kraftigt på utnämningen av Mehmet Kaplan. I en debattartikel i Dagens Industri anklagade hon Mehmet Kaplan för att stödja islamism. Nedan några citat från artikeln.

    ”Utnämningen av Mehmet Kaplan till minister är förvånade och förfärande. Så sent som i somras jämförde han jihadister som åker till Syrien med svenskar som kämpade i finska vinterkriget. När detta uttalande starkt ifrågasattes framför allt i Finland backade Mehmet Kaplan och sa att det inte var en bra jämförelse. Jag är övertygad om att Mehmet Kaplan sa precis vad han menade och att han betraktar jihadisterna som frihetskämpar.”

Mehmet Kaplans lösning på problemet är att moskéerna i Europa måste få pengar från staten för att motarbeta rekryteringen till IS”, skriver Nalin Pekgul.

”På grund av rädsla för att stämplas som islamofob vågar ingen ifrågasätta Mehmet Kaplan och hans dolda agenda. Det här är inget annat än ett svek mot de människor som i första hand drabbas av islamisternas intolerans och förtryck.”

”Med Mehmet Kaplan i regeringen har Gustav Fridolin och Åsa Romson sänt en tydlig signal till Sveriges muslimer om att islamisterna nu har det svenska etablissemangets stöd.”

Jag instämde till fullo i det som Nalin Pekgul uttryckte i sin debattartikel och jag hade under många år fokuserat mina blogginlägg och debattartiklar mot den islamisering som pågått i det svenska samhället. En utveckling som jag upplevde som mycket obehaglig. Den är än mer obehaglig idag, 2020.

Vid det första kommunfullmäktigemötet med de nyvalda ledamöterna kändes det väldigt skönt att vara sex ledamöter från SD. Nu hade jag sällskap av Lars Rosen som varit med sedan 2006 men också av Carina Falkestad, Krister Tornberg, Petra Gustafsson och Lars Petersson. Vid mötet gjordes val av presidium och kommunalråd och oppositionsråd samt kommunstyrelse. Om majoriteten i fullmäktige och partierna följt tidigare praxis hade jag valts till oppositionsråd på 60 procent eftersom SD var det näst största oppositionspartiet men restalliansen (M, FP och KD) valde istället Christina Fosnes (M) till oppositionsråd på 100 procent och Carl-Henric Sölvinger (FP) till oppositionsråd på 60 procent.

266

Inget vi kunde göra något åt. Vi drev dock valet till votering men förlorade votering som även visade att flera i majoriteten röstade med restalliansen, något som inte brukar förekomma. Uppenbarligen var man rädda att SD skulle få den ena oppositions-rådsposten. Däremot kunde man inte förhindra oss ifrån att få en ordinarie plats och en ersättare i kommunstyrelsen. Jag valdes därmed in som ordinarie ledamot av kommunstyrelsen och Lars Rosén som ersättare. Ännu en framgång för SD Kalmar.

    Enligt den politiska överenskommelse för den politiska organisationen som gällt sedan 2006 skulle SD med sina 6 mandat nu få en politisk sekreterare på heltid, det vill säga 100 procent. Men socialdemokraten Johan Persson skulle komma med fler överraskningar. Några veckor senare gick Johan Persson ut och meddelade att kommunen var tvungen att spara i den politiska organisationen och att man måste dra in på 1,5 heltidstjänst. Johan Persson föreslog ett helt annat sätt att räkna ut hur de politiska sekreterarna skulle fördelas mellan partierna i kommunfullmäktige. För socialdemokraternas del innebar det att de skulle öka från 1,5 heltids tjänst till 2,75 och för SD innebar det att våra 100 procent istället bara blev en 60- procents tjänst. Flera andra partier drabbades givetvis också. Både Centerpartiet och Vänsterpartiet som ingick i majoriteten drabbades men det visade sig senare att socialdemokraterna gav bort delar av sina tjänster för att dessa båda partier inte skulle förlora något på det nya sättet att beräkna tjänsterna.

Ett mycket ohederligt och odemokratiskt fulspel av Johan Persson!

    Det normala och mest hederliga är ju att man beslutar om den politiska organisationen innan ett val om man anser att det finns behov av att förändra något, inte efter ett val, med facit i handen. Det här visade med all tydlighet vilken odemokratisk person som döljer sig i Johan Persson. Jag kommer aldrig glömma hans ohederlighet och fula arbetssätt, som bara gick ut på att plocka av oppositionen tjänster, i synnerhet Sverigedemokraterna. Ännu ett exempel på Johan Perssons maktfullkomlighet och maktmissbruk! Det sorgliga var också att lokaltidningarna Barometern och Östran inte uppmärksammade Johan Perssons fulspel, utan de mörkade det.

    Det här ställde till det för oss och i synnerhet för mig själv, då vi planerat att jag skulle ha tjänsten som politisk sekreterare. Nu fick vi tänka om hur vi skulle lösa det hela. Nu gällde det att kunna få ut så mycket som möjligt utan att bryta mot några regler. Men i överenskommelsen fanns en regel som sa att om något parti inte utnyttjde sin tjänst som politisk sekreterare eller delar av sin tjänst så fick man istället motsvarande kostnad i pengar. Dessutom även de 31,42 procent för sociala avgifter på lönen. Här fanns det då en möjlighet för SD att utnyttja systemet.

267

Jag förslog då för vår styrelse och den parlamentariska gruppen att jag kunde utnyttja mitt omställningsstöd från riksdagen där jag skulle få 80 procent av en riksdagslön under ett års tid eller fram till och med oktober 2015.  Under motsvarande tid tillsätter SD Kalmar inte någon politisk sekreterare på 60 procent utan vi kvitterar istället ut pengarna från kommunen och sparar dem. Jag jobbar dock som politisk sekreterare för SD Kalmar under denna tid och får i princip min lön från riksdagen. När sedan min omställningsersättning från riksdagen upphör börjar jag sedan min anställning som politisk sekreterare på 60 procent. Från och med 2016 började vi också betala ut en andel av de pengar vi erhållit under året som gått i lön till mig. Därmed kunde jag komma upp till en tjänst på ca 85 procent i lön under åren 2016 och 2017. Planen var sedan att min 60 procent tjänst skulle kompletteras med en deltid som valsamordnare under 2018 på 25 procent, för att nå en 85-procents tjänst även under valåret. Styrelsen och den parlamentariska gruppen tyckte att förslaget var bra och beslutet togs i full enighet. Därmed hade jag tryggat min inkomst under mandatperioden och kunde ägna mig helt och hållet åt lokalpolitiken på heltid.

    Jag kom allt oftare i dispyt med företrädare för Barometern och deras arbetsmetoder och deras censur. Jag kritiserade dem öppet på bloggen och redovisade ofta vad som pågick i korrespondensen med tidningens företrädare. När den nya Löfvenregeringen släppt sin första budget så hade TT sammanställt en artikel där man beskrev budgetsiffrorna i förhållande till tidigare budgetar. Jag upptäckte då att TT undanhöll de största budgetförändringarna i sin artikel, nämligen de som berörde utgiftsområde 8 och 13 i statens budget, det vill säga migration och integration. Barometern publicerade givetvis TT:s artikel. Jag skrev då en debattartikel angående detta som jag skickade till Barometern. Jag fick följande svar från Mats Andersson.

Lite senare kom följande svar.
 

268

Jag ansåg inte att det fanns någon anledning att ändra min text. Jag skickade den istället till Östran och Ölandsbladet. Östran publicerade den utan den minsta invändning. De satte dessutom en väldigt bra rubrik på min debattartikel ”Media konspirerar för att uppfostra svenska folket”. Läs texten och förundras över Barometerns invändningar mot texten.

    ”Den nytillträdda rödgröna regeringen presenterade nyligen sin budget för 2015. I budgeten presenterade regeringen satsningar på ca 25 miljarder kronor. Flera av de större satsningarna väckte medias intresse, som satsningar på skolan för 3,4 miljarder kronor, infrastruktur 2,3 miljarder kronor, sjukvård och äldreomsorg ca 2 miljarder kronor vardera och sänkt skatt för pensionärer om ca 2 miljarder kronor. Men även höjda försvarsanslag med 0,7 miljarder kronor. En satsning som fått stort utrymme i media och i debatten är slopade entréavgifter till vissa museer i framförallt huvudstaden. En reform som beräknas kosta ca 80 miljoner kronor/år.

    De svenska mediernas reaktion och uppföljning på regeringens budget har dock förvånat mig väldigt mycket. Den absolut största anslagsökningen i regeringens budget har inte omnämnts i media över huvud taget, utan endast på alternativa sajter på nätet och i sociala medier

    I regeringens budget ökas anslagen för utgiftsområde 8 som innefattar Migration med 3 666 miljoner kronor och utgiftsområde 13 som innefattar Integration ökas anslagen med 3 873 miljoner kronor i förhållande till budgeten för 2014. Totalt en ökning med ofantliga 7 539 miljoner kronor!

Det innebär att anslagen för de direkta kostnaderna för asylmottagning och etableringsreformen under 2015 väntas uppgå till ofantliga ca 34 miljarder kronor. Det är snart i paritet med hela Sveriges försvarsbudget. Som jämförelse kan nämnas att utfallet för dessa båda utgiftsområden för 2011 var ca 12 miljarder kronor. Utvecklingen har med andra ord varit exceptionell och alarmerande men det tycks gå både media och politiker förbi, utan det minsta reaktion!

    Hur stort genomslag har anslagsökningen fått i media? Enligt min uppfattning, noll och ingenting! En satsning på 80 miljoner kronor för slopade entréavgifter på museer debatteras flitigt men ökade anslag för invandringen på 7,5 miljarder kronor nämns inte i nyhetsartiklar, ledarsidor eller i debattartiklar. Något är inte friskt i Sverige!

    Tidningarnas Telegrambyrå eller TT Nyhetsbyrån AB, undviker dessa kostnadsposter fullständigt i sina sammanställningar och artiklar om regeringens budget. TT:s artiklar är ofta de artiklar som lokaltidningarna använder sig av på sina nationella nyhetssidor. Därmed har TT väldigt stor makt över nyhetsflödet i den svenska pressen och till det svenska folket. Men som säkert de flesta vet är invandringens kostnader tabu i svensk media.

     Många svenskar uppfattar säkert TT som en ”statlig” och oberoende nyhetsförmedlare men så är inte fallet. TT vårdar i allra högsta grad sin anonymitet med stor omsorg då artiklar oftast endast undertecknas med ”TT”.

269

I själva verket är det de stora mediabolagen som äger TT Nyhetsbyrån AB. Aftonbladet är största ägaren med 20 procent, Expressen 10 procent, Dagens Nyheter 10 procent, Svenska Dagbladet 10 procent, Stampen 10 procent, Sydsvenska Dagbladet 10 procent och sedan några mindre bolag. TT är knappast någon oberoende nyhetskanal. När man sedan synar sammansättningarna av dessa företagsstyrelser så förstår man hur maktkoncentrationen ser ut inom svensk media och varför det svenska folket inte får några upplysningar om kostnaderna för den svenska invandringspolitiken utan istället skall uppfostras till att ”gilla olika”. Jan Helin, Thomas Mattsson och Peter Wolodarski gillar däremot lika, tillsammans med andra chefredaktörer och styrelser i mediabranschen.

   Är det så konstigt att fler och fler svenskar överger svensk dagspress och istället söker nyheter på alternativa sajter på nätet och i sociala medier eller kanske till och med i utländska nyhetskanaler för att hitta hela sanningen.

Thoralf Alfsson, Sverigedemokrat och bloggare”

Givetvis så kritiserade jag Barometern hårt på min blogg för deras vägran att publicera min debattartikel och vilka skälen var till det beslutet. Jag hade väldigt svårt att förstå varför Barometern skulle ta hänsyn till TT, Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter och deras respektive chefredaktörer. De stora tidningshusen hade ju alla möjligheter att försvara sig själva, utan hjälp från Barometern. Sannolikt var det den relativt nye chefredaktören och ansvarige utgivaren Anders Enström som låg bakom beslutet om att stoppa mina debattartiklar. Men att publicera alla smutskastnings artiklar riktade mot mig gick givetvis väldigt bra och uppmuntrades säkert också av Anders Enström.

270

Övervakning av sd-medlemmar
 

Min kritik av media tas dock inte väl emot av partistyrelseledamoten och nyblivne riksdagsledamoten, Mattias Bäckström Johansson, som också var distriktsordförande. Efter ett möte med distriktets presidium så tog MBJ upp mina kontroverser med framförallt Barometern. MBJ menade att vi skulle hålla oss väl med journalisterna och vi skulle hålla god min och acceptera deras negativa särbehandling och smutskastning. Om vi gjorde det så skulle media behandla oss bättre och inte skriva fula artiklar och låta oss komma till tals i andra artiklar i tidningarna. Jag betvivlade det starkt. Om det inte fanns en motröst som protesterade skulle deras kampanj mot SD bara bli än mer utpräglad, det var min uppfattning. MBJ hade tidigare antytt en liknande  inställning vid några tillfällen men nu hade han en helt annan och ny kritisk attityd. Sannolikt hade han fått råg i ryggen av Martin Kinnunen med flera i partiledningen. Jag protesterade och menade att vi måste påtala när vi blir negativt särbehandlade eller när någon journalist skriver helt felaktiga fakta i sina artiklar eller återger debatter i kommunfullmäktige på ett falskt sätt eller helt enkelt utelämnar SD i sina artiklar. Jag fick inget gehör från MBJ.

    Jag hade under en längre tid noterat att Mattias B Johansson hade koll på nästan allt som skrevs i media och på sociala medier av lokala sverigedemokrater. Jag upplevde också att MBJ hade ett enormt kontrollbehov och undrade ibland om han överhuvudtaget sov någon gång på dygnet och om han övervakade allt på nätet även under nätterna. Eftersom diskussionen nu hade blivit lite infekterad så frågade jag MBJ hur han kunde ha kontroll på allt som skrevs på nätet. Då fick jag ett svar som jag fick anledning att fundera över i efterhand. MBJ svarade att han hade ett ”insticksprogram” i sin dator och att han sedan kunde kolla allt som skrivits på nätet. Jag tolkade det som att han hade ett program i sin dator som scannade nätet efter vissa sökord, namn eller textsträngar och att detta sedan loggades i en file, med länkarna. Som han sedan i efterhand kunde kontrollera för att ha fullständig koll på dem som han ansåg vara behövligt. Vi avslutade vår diskussion ganska oense om hur vi skulle agera mot journalister men jag hade samtidigt fått något annat att tänka på.

    Mattias B Johansson blev vid ett senare tillfälle inbjuden till Barometerns morgonmöte. Något som jag själv aldrig blivit. MBJ berättade att tidningens ledarskribent Daniel Braw uppträtt ganska otrevligt under mötet och mest suttit med ett hånleende riktat mot MBJ. Jag antar att MBJ använde sin mycket tröttande diplomatiska förmåga under mötet, det vill säga återupprepa och återupprepa samma argument.

271

De som har samtalat med MBJ vet vad jag syftar på. Han är den mest tröttsamma person att prata med då han upprepar sina långa utläggningar flera gånger och att man till slut slår dövörat till när han för tredje eller fjärde gången börjar säga samma sak återigen. Det mest intressanta jag fick höra från detta morgonmöte hos Barometern enligt MBJ var att tidningen ville få tyst på min kritik av tidningens arbetssätt. De hade uppmanat Mattias B Johansson att få tyst på mig. En minst sagt uppseendeväckande uppmaning från ansvariga på Barometern. Det kanske också var enda anledningen till att MBJ bjöds in till tidningens morgonmöte.

    Jag förstod att jag själv var en person som loggades av MBJ:s ”insticksprogram” och givetvis allt på min blogg, då han alltid hade koll på vad jag skrivit oavsett om det var på min blogg, Facebook, tidningsartiklar eller någon annanstans på nätet. Jag hade vid ett antal tillfällen berättat för MBJ vad jag hade sett och läst om vad andra sverigedemokrater skrivit på sociala medier, inlägg eller kommentarer som varit klart olämpliga för en företrädare för SD. Men inget av det jag tagit upp med MBJ hade varit obekant för honom. Att Mattias B Johansson dessutom var ledamot i partiets medlemsutskott, som hanterade alla uteslutningar inom partiet gjorde att jag senare också började fundera på varifrån det så kallade ”insticksprogram” egentligen kom ifrån. Sedan drog jag mig till minnes en händelse flera år tidigare i riksdagen. Det var en tid efter vårt riksdagsinträde och jag hade varit i något blåsväder i media efter något jag skrivit på min blogg. Jag blev då kontaktad av en av partiets pressekreterare, Henrik Gustafsson. Han skrev i ett mejl att han hade ett program som kunde logga allt som skrevs om mig, det vill säga han hade en programvara som dammsög nätet på allt med koppling till mitt namn. Jag kunde få en rapport varje dag med allt som skrivits om mig. Jag kommer inte ihåg om han erbjöd mig att få det installerat i min egen dator eller om jag bara kunde få ”tjänsten” via Henrik Gustafsson. Jag avböjde erbjudandet och tänkte inte så mycket mer på det då.

     Nu var situationen en helt annan. Jag hade petats från riksdagslistan tidigare under våren och nu kom Mattias B Johansson med pekpinnar och jag förstod att han hade koll på allt jag skrev. Jag övervakades av partiet. Jag hade sannolikt övervakats ända sedan 2011 då jag blev kontaktad av pressekreteraren Henrik Gustafsson.

     Jag drog mig också till minnes en debatt som pågått något år tidigare under 2013, angående alla uppgifter som läckt till media om interna diskussioner. Information som i några fall mycket väl kan ha utnyttjats av partiet för att utesluta personer från partiet. Diskussionen gällde om hur media kommit över dessa uppgifter och mejl. Det ryktades att en person som jobbade som tjänsteman för partiet på riksdagskansliet fått sparken av partiet, och som skulle ha stulit en hårddisk med partiets mejlserver och sedan sålt den till kvällspressen.

272

Men det ryktades också om att någon internt avslöjade eller kanske till och med sålde uppgifter till kvällspressens journalister. I partitoppen fanns det tankar och idéer om att ”plantera” ut falska uppgifter i organisationen för att kunna avslöja kvällspressens källa inom SD. Denna taktik användes senare av partiledningen i samband med EU-valet 2019 men det återkommer jag till senare. Huruvida denna taktik användes 2013 för att komma åt den som lämnade ut eller tipsade kvällspressen om interna problem och uppgifter känner jag inte till idag men partiledningen talade i varje fall inte om sanningen för partiets medlemmar. Dåvarande partisekreteraren Björn Söder skickade ut nedanstående mejl den 25 september 2013.

”Kära/käre partivän,

Några mer eller mindre oseriösa medier sprider nu uppgifter om att Sverigedemokraternas ledning övervakar medlemmars e-postadresser och läser e-posten. Uppgifterna skall ha kommit från ett distriktsmöte i Västsverige där man diskuterat en utesluten medlem. Jag vill härmed klargöra vad som hänt. Det påstås bland annat att partiets säkerhetschef har läst regionfullmäktigeledamöters e-post i samband med att två regionfullmäktigeledamöter i Västra Götalands län uteslöts ur partiet. Detta är felaktigt. En del av grunderna till en av uteslutningarna var förvisso det som framkommit ur e-postmeddelanden, men det var e-post som tidningen Expressen offentliggjort efter att de kommit över e-posten genom dataintrång hos den dåvarande SD-medlemmens privata e-postkonto. Partiet hade inget med detta att göra. I samband med att en annan medlem i Västsverige nyligen uteslöts sprids nu uppgifter om att partiet övervakat medlemmens e-post. Även denna uppgift är felaktig. Det som har skett är istället följande:

    En tidigare anställd fick sin provanställning avslutad. Anledningen till detta var att man ifrågasatte hennes lojalitet till arbetsgivaren eftersom det fanns skäliga misstankar om att vederbörande läckte interna dokument till en kvällstidningsjournalist. När provanställningen avslutades och vederbörande lämnat sin tjänst gjordes en kontroll från partiets säkerhetsenhet och man upptäckte då att misstankarna stämde. Man upptäckte då också att en annan medlem och förtroendevald kontinuerligt försett henne med annan intern information, bland annat ljudinspelningar från olika interna möten och samtal.

     Den nya upptäckten tillsammans med vittnesuppgifter från andra utomstående, som också fått ta del av intern information från medlemmen, föranledde att medlemmen så småningom uteslöts ur partiet. Säkerhetsenheten har till undertecknad meddelat att man efter uteslutningen gjorde vissa kontroller vad gäller medlemmens loggar i e-postsystemet, vilket verifierat påståendena om läckage.

273

Partiet övervakar inte medlemmars eller förtroendevaldas e-post. Partiet har också upprättade rutiner gällande kontroll om användarvillkoren för partiets IT-resurser efterlevs. Ingen enskild person kan på eget initiativ besluta om att kontroll skall göras. Påståendena om e-postövervakning som sprids saknar grund. Förmodligen är detta ett sätt för vissa krafter att försöka förhindra och försvåra partiets interna kommunikation inför valet.

Björn Söder, Partisekreterare”

När jag förstod att Mattias B Johansson övervakade mig och allt jag skrev och gjorde, blev jag betydligt mer misstänksam även mot partiet och jag letade upp ovanstående mejl som då var drygt ett år gammalt och läste det mer än en gång. Jag började även fundera över de uteslutningsfall som jag själv hade lite insyn i på lokal nivå och hur dessa gått till. Även om jag satt i presidiet för distriktet så fick vi inte mycket fakta när det gällde en medlem på lokalnivå som var föremål för en utredning av partiets medlemsutskott. Eftersom Mattias B Johansson var en av ledamöterna i medlemsutskottet och därmed hade full insyn i utredningarna och alla fakta, fanns det sällan någon anledning att ifrågasätta de uppgifter som framlades i dessa uteslutningsärenden. Jag hade alltid litat på MBJ:s omdöme. Nu kom däremot allt i ett helt nytt ljus. I mitt eget huvud dök ”Stasi-Mattias” upp. Jag sa det aldrig till någon men ”Stasi-Mattias” återkom oftare och oftare i mina tankar. Hur fick egentligen medlemsutskottet fram alla sina uppgifter? Jag insåg ganska snart att jag inte var helt säker på att partiet inte kollade och läste medlemmarnas mejl, när det gällde deras e-post på Sverigedemokraternas e-post-server. Jag beslutade mig för att i vissa fall inte använda mig av SD:s mejlfunktion. I synnerhet när det gällde mer privata mejl och när det gällde känsliga diskussioner som pågick mellan medlemmar, eller mejl som kunde vara av intresse för kvällspressen. Då började jag istället använda min privata mejl.

     Efter att jag blev utesluten från partiet bekräftade en person som varit ”närstående” till partitoppen, det vill säga den absoluta partiledningen att man läste och kontrollerade medlemmarnas mejl. Så här skrev personen till mig på Messenger efter att jag frågat.

274

Det var egentligen bara en bekräftelse på det som jag redan hade misstänkt under en tid men som aldrig gått att bevisa. Jag är dessutom helt övertygad om att medlemsutskottets ordförande Magnus Olsson, hade den möjligheten när MU gör sina utredningar om att utesluta medlemmar från partiet. Därmed stod det också helt klart för mig att även Mattias B Johansson, som mångårig ledamot av medlemsutskottet, sannolikt haft tillgång till alla mejl på partiets mejlserver, för de personer som MU granskade. Om man dessutom skulle vilja granska någon var det ju bara att öppna ett ärende i MU och därmed få tillgång till personens alla mejl inom partiet, om nu mina farhågor var riktiga. MU kunde som sagt starta egna ”ärenden” när de så önskade eller partitoppen önskade.

    Nu är det ju inget brottsligt, precis som företag kan ha koll på sina anställda via företagets mejlserver så kan säkert även ett politiskt parti ha samma koll på sin egen mejlserver. Men när det gäller ett politiskt parti handlar det ju om förtroende inom partiet. Ett misstroende inom partiet mot partiledningen kan dock vara förödande. När det gäller Henrik Gustafsson så kommer jag återkomma till honom senare i boken. Jag får känslan av att han till väldigt stor del använts av partitoppen till att ”granska och spionera” på medlemmar inom partiet. Det har han uppenbarligen gjort med framgång då han avancerat från pressekreterare till presschef, utan att han gjort några mediala framträdanden att tala om, men lojalitet slår kompetens i vissa organisationer. Många inom partiet vet nog knappast vem Henrik Gustafsson är och vilken befattning han innehar eller innehaft.

275