Super valåret 2014
 

Valåret 2014 startade med att jag gav mig in i debatten angående att företaget Cementa i Degerhamn ville uppföra ett antal vindkraftverk på södra Öland, inom det område som bara några år tidigare utsetts till ett världsarvsområde av UNESCO. Enligt min uppfattning var det fullständigt uppåt väggarna att placera 6st, 200 meter höga vindkraftverk på Stora alvaret och inom ett världsarvsområde. Eftersom jag satt i riksdagen passade jag på att ställa en skriftlig fråga till kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. I sitt svar skrev hon att hon litade på att ansvariga myndigheter tar sitt ansvar för att skydda världsarvet, Södra Ölands odlingslandskap. Men eftersom nye landshövdingen Stefan Carlsson börjat härja i Kalmar län så var jag inte lika övertygad om att ansvariga myndigheter skulle fullfölja sitt ansvar. Det blev till slut inga vindkraftverk på Stora alvaret och för något år sedan stängde man ned tillverkningen av cement vid Degerhamn och flyttade produktionen till Tyskland. Men det berodde inte på uteblivna vindkraftverk.

När riksdagen öppnade efter jul och nyårshelgen så rivstartade vi med en hel rad viktiga motioner från SD som behandlades i justitieutskottet och som Richard Jomshof förnämligt föredrog i en utskottsdebatt. Jag skrev ett blogginlägg om reservationerna och hur voteringen utföll. Det är idag väldigt intressant att läsa flera av förslagen, inte minst med tanke på den utveckling av brottsligheten vi sett sedan 2014. Med skjutningar, sprängningar och gänguppgörelser med mord. Läs och begrunda innebörden.

”Reservation 4, Lag och ordning i problemområden.

Polisens roll är inte i första hand att vara snäll mot knivbeväpnade stenkastare. Polisen ska säkerställa att alla Sveriges medborgare ska kunna leva i trygghet och röra sig obehindrat, även i problemområden, utan risk eller rädsla för att utsättas för brott. Regeringen måste snarast återkomma med förslag som ger polisen möjligheter och skyldigheter att kraftfullt åstadkomma detta. Åtgärderna ska även leda till att gärningsmännen faktiskt grips och straffas.
Reservation 4 röstades ner med siffrorna 280 mot 19

Reservation 6, Gärningsmannabeskrivningar.

Polisens huvuduppgifter är att gripa gärningsmän och skydda samhället från grovt kriminella. Från polisens sida måste man visa en vilja att först och främst gripa eftersökta gärningsmän utan hänsyn till politiskt korrekta normer. Om polisen fortsätter att utelämna signalement för vissa grupper av gärningsmän kan fler offer utsättas för brott i onödan.

235

Jag menar att regeringen måste sända ut tydliga signaler till polisen om att signalement rörande gärningsmännens utseende och ursprung aldrig får censureras när gärningsmannabeskrivningar kommuniceras till allmänheten.

Reservation 6 röstades ner med siffrorna 280 mot 19

Reservation 8, Brottsprovokation

Polisen ska i de angivna fallen kunna provocera fram ett brott som sedan lagförs utan hänsyn till den provokativa åtgärden vid straffmätningen. Det ska dock krävas att personen är predisponerad att begå brott genom att redan ha viljan. Polisen ska alltså inte provocera fram en vilja att begå ett brott, utan endast förse en potentiell gärningsman med ett tillfälle. Jag menar vidare att även Säkerhetspolisen ska kunna använda sig av brottsprovokation i sin underrättelseverksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka allvarlig brottslighet. I en förundersökning ska beslutet om brottsprovokation fattas av en domstol på ansökan av åklagare. I brådskande fall ska interimistiska beslut kunna tas av åklagare och därefter skyndsamt prövas av domstolen. Vid underrättelseverksamhet ska beslut fattas av en oberoende nämnd så att besluten blir fristående från den verkställande myndigheten och den tilltänka tillsynsmyndigheten.

Reservation 8 röstades ner med siffrorna 279 mot 19

Reservation 9, Polisens uniformer.

Rikspolisstyrelsens beslut att låta poliser bära en religiös huvudbonad till uniformen är anmärkningsvärt. Att tillåta religiösa symboler till polisuniformen kommer sannolikt att påverka förtroendet för poliskåren mycket negativt. Detta öppnar upp för en poliskår där enskilda polisers neutralitet kan ifrågasättas bara genom en titt på deras uniform. Att till polisuniformen tillåta bärandet av en muslimsk slöja – vilken symboliserar såväl religiös underkastelse som en uppdelning mellan män och kvinnor – är häpnadsväckande och torde strida mot allt som vårt demokratiska och sekulära samhälle står för. Rikspolisstyrelsens beslut är sammanfattningsvis mycket problematiskt. All myndighetsutövning ska självklart vara neutral, och uniformerna ska därför vara fria från såväl religiösa som politiska markörer.

Reservation 9 röstades ner med siffrorna 281 mot 19

Reservation 23, Sekretess vid utredning av misstänkt organiserad brottslighet

Sverigedemokraterna vill införa en ny lag som kriminaliserar delaktighet i organiserad brottslighet, kriminellt nätverk eller organisation: deltagande i kriminell organisation (DIKO). I arbetet mot denna sorts brottslighet ska Rikskriminalpolisen få vissa utökade befogenheter. Exempelvis ska en eventuell sekretess inte gälla när Rikskriminalpolisen begär ut information från en annan myndighet i en utredning om ett misstänkt DIKO-brott. Syftet är att underlätta och effektivisera förfarandet i dessa utredningar.

Reservation 23 röstades ner med siffrorna 279 mot 19
 

236

Reservation 25, Tiggeri

Ett otrevligt men allt vanligare inslag i gatubilden i Sverige är de utländska tiggare som besvärar förbipasserande. En majoritet av dessa kommer enligt uppgift från de nyare EU-länderna som Rumänien och Bulgarien. Jag anser inte att samhället har något intresse av att tillåta tiggeriet. Dels förstör det gatubilden och besvärar hederliga medborgare, dels handlar det allt som oftast om yrkestiggare som reser runt och har tiggeriet som sin huvudsakliga försörjning. Det finns ingen som helst anledning att acceptera denna verksamhet, och därför vill jag införa ett uttryckligt förbud för utlänningar att bedriva tiggeri eller verksamhet som till sin art kan anses vara tiggeri eller dylikt.

     Det bör dock göras en åtskillnad mellan det tiggeri som bedrivs av hitresta utlänningar, yrkestiggare osv., och det tiggeri som bedrivs av svenskar med alkoholproblem eller liknande. Jag anser att samhället ska ta hand om de svenska medborgare som inte kan anses vara yrkestiggare. Däremot bör vi alltså förbjuda utlänningar att tigga eller bedriva liknande verksamhet. Regeringen bör ta fram ett förslag som tillgodoser detta.

Reservation 25 röstades ner med siffrorna 280 mot 19

Jag tror alla räknat ut att de 19 ledamöterna som röstade för ovanstående reservationer är sverigedemokrater. 7-klövern röstade emot samtliga av dessa förslag/reservationer vid  dagens votering. Hur skall polisen kunna utföra sitt uppdrag om polisen inte får de verktyg som behövs för att verkställa sitt uppdrag? Jag hoppas att ni kommer ihåg hur 7-klövern röstar i frågor rörande trygghet och säkerhet i vårt land, när du själv skall rösta den 25 maj och den 14 september!”

Tänk om Sverigedemokraternas olika förslag vunnit gehör i riksdagen under åren 2010-2014 eller åtminstone delvis vunnit gehör. Då hade samhället sett helt annorlunda ut idag. På mer än ett sätt.

237

Riksdagsvalsedeln 2014
 

Jag skulle dock få något helt annat att tänka på än EU-valet. En onsdag i  slutet av februari när jag satt på mitt arbetsrum i riksdagen knackades det lite försynt vid min öppna dörr, den stod i princip alltid öppen när jag var på plats i mitt arbetsrum. Det var Per Ramhorn som ville prata lite. Vi brukade ibland prata lite fotboll då hans båda brorsbarn, tvillingarna, Johan och Sebastian Ramhorn hade värvats och skrivit på för Kalmar FF. Vi satt också båda på plan 4 och sågs därmed rätt ofta, till skillnad mot partitoppen på plan 5 som sällan syntes till på plan 4. Men idag såg jag på Per Ramhorn att han inte var glad utan att det var något som tyngde honom rejält och att han inte trivdes i den situation som han befann sig. Han visste helt enkelt inte hur han skulle komma fram till vad han ville säga. Han såg plågad ut och han urskuldade sig redan innan han sagt vad det gällde. Per Ramhorn var ledamot av partiets valberedning på riksnivå och hade fått till uppgift att meddela mig att jag inte skulle få någon plats på partiets valsedel i riksdagsvalet 2014. Det kom lite som en chock för mig. Jag blev alldeles kall och tom inombords. Någon förklaring fick jag inte från Per Ramhorn, utan jag skulle vända mig till valberedningens ordförande Micael Rosenberg i Helsingborg. Jag tyckte det var väldigt svagt av Micael Rosenberg att inte själv ge mig beskedet då han varit i Stockholm flera gånger de senaste veckorna med anledning av valberedningens arbeta med riksdagsvalsedeln och EU-valsedeln.

     Det jag hade hört tidigare var att valberedningen skulle ta fram ca 60 namn som skulle vara gemensamma på alla valsedlar i hela riket. Efter i stort sett samma princip som hade gjorts till valet 2010 då jag hade placerats på plats nummer 21. Nu skulle jag inte finnas med bland de 60 namnen. När Per Ramhorn lämnade mitt rum och beklagade det han framfört och att det inte var hans personliga uppfattning utan det som beslutats i valberedningen, då stängde jag dörren till mitt rum. Jag behövde vara ensam. Jag var besviken, väldigt besviken, arg, förbannad och ledsen. Jag insåg också mer eller mindre omgående att media och i synnerhet lokalmedia skulle frossa i denna nyhet när den släpptes. Inte bara media utan alla politiska motståndare skulle fullständigt frossa i denna nyhet och håna mig. Jag noterade också att Kent Ekeroth skulle få nytt förtroende på riksdagsvalsedeln enligt Per Ramhorn, trots den så kallade järnrörsskandalen.

238

    Orsaken till att jag inte fick något nytt förtroende var mer eller mindre glasklar för mig. Jimmie Åkesson! Vårt interna samtal i april föregående år om mitt blogginlägg angående nolltoleransen och uteslutningar var med ett hundra procent säkerhet, orsaken till att jag dumpades som riksdagsledamot under nästa mandatperiod. Jimmie Åkessons långsinthet hade slagit till igen. Jimmie Åkesson glömmer aldrig något eller förlåter någon som gått emot honom enligt personer i hans närhet. Det fanns dock, trots allt, även en känsla av lättnad inombords. Jag skulle slippa det miserabla sociala livet med veckopendlingen till Stockholm. Jag trivdes definitivt inte i Stockholm men jag hade gärna uthärdat en mandatperiod till för Sveriges skull och för att kunna vara en sanningens röst från riksdagen genom min blogg. Det var med blandade känslor jag lämnade riksdagen den kvällen och promenerade hem till min lilla lägenhet på Östermalm, som jag till hösten skulle flytta ut från.

    En sak som hade gjort det möjligt att uthärda i huvudstaden var dock att min dotter hade träffat en kille som jobbade på regeringsförvaltningen och därmed hade flyttat till Stockholm och nu bodde i Vasastan, på gångavstånd från min egen bostad. Hon jobbpendlade dock till Västerås varje dag, till sitt jobb som chef på gymmet WorldClass i Västerås.. Men de skulle också lämna huvudstaden något år senare och flytta tillbaka till Småland. Så den saknaden kom bara att bli tillfällig under något år.

    Sverigedemokraternas riksdagslista presenterades vid en presskonferens i riksdagen två dagar efter att jag fått beskedet. Den officiella förklaringen till att jag petades från riksdagslistan var att jag kommunicerade partiets politik på ett felaktigt sätt. Min slutsats var att jag inte hade sakpolitiskt fel men att jag var för ärlig i min kommunikation. Det passade inte partiet om man skulle tro valberedningens ordförande, Micael Rosenberg. Partiet hade heller inget att anmärka på mitt arbete i riksdagen. Jag förstod att sociala medier skulle svämma över med kommentarer och att media skulle börja ringa så fort listan släppts.

      När jag senare gick förbi Kent Ekeroths arbetsrum så stannade jag till för att prata några ord. Jag minns så väl hans spontana omdöme om min petning från riksdagslistan.

”Har de hål i huvudet?”

Kent var riktigt upprörd och någon riktig supporter av Jimmie Åkesson kan man knappast kalla Kent Ekeroth, i varje fall inte just då. Telefonen började ringa innan ens presskonferensen var över men okända nummer svarade jag inte på.

239

På min blogg började kommentarerna strömma in.
 

Jag hade redan skrivit ett blogginlägg som jag publicerade direkt efter presskonferensen, om att jag inte tänkte kommentera petningen på något annat sätt än att jag var väldigt besviken och att jag behövde tänka igenom saker och ting. Närmare 300 kommentarer kom in på bloggen under dagen och det fortsatte med flera hundra kommentarer under helgen.

    SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand fick heller ingen plats på riksdagslistan. De meningsskiljaktigheter som funnits mellan SD och SDU straffade sig. Jag är själv övertygad om att detta var ett beslut som tagits av Jimmie Åkesson, Richard Jomshof och Mattias Karlsson och inte av ledamöterna i partiets valberedning. Jag är dock tveksam till att Björn Söder stod bakom beslutet att ställa både mig och Gustav Kasselstrand utanför riksdagslistan men det är bara min egen magkänsla. I samband med att jag skrev boken  frågade jag Gustav Kasselstrand om han idag hade någon kommentar till att han inte fick någon plats på riksdagslistan och fick följande svar.

240

Partiets tidning SD-Kuriren intervjuade valberedningens ordförande Micael Rosenberg, som svarade på frågor om arbetet med riksdagsvalsedeln.
 

Valberedningen bestod av följande personer: Michael Rosenberg Helsingborg, Linus Bylund Stockholm, Ronny Karlsson Krokom, Ola Svensson Karlskrona, Janita Kirchberg Torsås, Per Ramhorn Malmö och Josef Fransson Skövde.

    Jag försökte dock hålla fanan högt även om det kändes väldigt tungt. Många var arga eller rent ut sagt förbannade och verkligen också uttryckte det i sina kommentarer på bloggen. Jag skrev ett nytt blogginlägg där jag försökte att hålla god min och istället lyfta fram partiet och det kommande valen under supervalåret. Så här skrev jag.

    ”Tack för allt stöd jag fått det senaste dygnet! Alla mejl, meddelande på Facebook, telefonsamtal och inte minst alla kommentarer på min blogg. För mig känns väldigt skönt att få det stödet från partiets medlemmar och sympatisörer (gräsrötter) men även från  meningsmotståndare. Men om partiledningen och valberedningen inte vill ha mig på riksdagslistan inför det kommande valet så är det något jag får acceptera. Jag vill känna mig välkommen på riksdagsvalsedeln och så är det inte nu. Jag är trots allt inte utesluten ur partiet. Jag kommer istället lägga 100 procent fokus på lokal nivå. Så att vi minst blir tredje största parti i Kalmar.  Med tanke på splittringen inom moderaterna i Kalmar kanske det även finns en möjlighet att bli näst största parti.

241

Jag hoppas dessutom att alla medlemmar och sympatisörer har fortsatt förtroende för Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Alla borde inse att det inte finns några andra alternativ att rösta på i de kommande valen. Risken idag är överhängande att vi får en rödgrön majoritetsregering efter valet och det skulle vara förödande för Sverige, inte minst för vår industri och jobben. Sverigedemokraterna skulle i så fall förlora sin vågmästarställning i riksdagen och därmed förpassas till ”läktaren” under 4 år. En katastrof!

    Vi skall inte strida internt utan vi skall strida emot våra motståndare i 7-klövern. Det är enda alternativet för en sann Sverigevän och Sverigedemokrat. Vill ni visa mig ert stöd så ge ett bidrag till kampanjen för min blogg som jag skrev om i mitt förra blogginlägg.

Blogginlägg 1 mars 2014 klockan 09:33

Media och i synnerhet Barometern slog givetvis på stort i lördagens tidning, både på ledarsidan och på nyhetsplats. Anders Blank tog givetvis chansen att ta upp saker som jag skrivit på min blogg, vilket fått stor medial uppmärksamhet och använde det som en förklaring till att jag petats från riksdagslistan. Men Anders Blank ställde också några intressanta frågor till ansvariga för partiet om hur riksdagslistan tagits fram, där svaren var intressanta för mig i tidningsartikel.

”Enligt uppgifter så har det varit två krav från partiledare Jimmie Åkesson (SD) och hans innersta krets när det gäller valsedeln. Öka antalet kvinnor och bort med Thoralf Alfsson?

– Nej, det tror jag inte stämmer. Han har helt enkelt avvikit från de regler om hur vi ska kommunicera, säger Martin Kinnunen.”

Jag undrar vem som hade tipsat om dessa uppgifter till Anders Blank. Jag kan i efterhand säga att det stämmer med de uppgifter jag fått från mina egna källor både inom partitoppen och från valberedningen i efterhand.

242

Jimmie Åkesson hade placerat sin springpojke, knähund och ja-sägare, Linus Bylund i den sju personer starka valberedningen. Linus Bylund hade fått arbetsuppgiften från Jimmie Åkesson att valberedningen skulle plocka bort mig. Ingen i valberedningen vågade gå emot Linus Bylund eftersom alla visste att Linus utförde partiledarens ”önskemål”. Linus Bylund satte dessutom sig själv på valbar plats på riksdagsvalsedeln trots att han satt i valberedningen. Det var väl en belöning för sin tid som springpojke och knähund till Jimmie Åkesson. En del kanske kommer ihåg Linus Bylunds kommentar om partikamrater från landsbygden bara två månader tidigare.

    ”Är man idiot, bonnläpp och rasist så kanske man tror att man hör hemma i vårt parti, säger han i SVT:s Aktuellt.”

Det var många som reagerade på hans syn på personer från landsbygden, trots att jag tror att han själv är uppvuxen på landsbygden och två dagar senare fick han offentligt be om ursäkt till alla som tagit illa upp i den folkstorm som uppstod inom partiet. Linus Bylund fick själv sedan kliva av riksdagslistan  inför valet 2018 sedan det avslöjats att han sexuellt ofredat en kvinnlig partikamrater. Men Linus Bylund gick inte lottlös. Han anställdes av partiet (Jimmie Åkesson) med en lön som skulle motsvara en riksdagsledamot enligt de rykten som nått mig. Där ser man hur Jimmie Åkesson värderar olika händelser.

    Det fortsatte sedan att komma mängder av kommentarer på min blogg som jag gärna skulle citera men det får inte plats i boken. Det värmde i varje fall väldigt mycket att få det stöd jag fick dessa dagar ifrån alla partivänner. En kommentar från signaturen ”vmm” som varit en trogen läsare av bloggen i många år skall jag dock återge.

”vmm, Söndag 9 mars 11:36

Efter att ha sovit på saken så har jag fortfarande svårt att smälta att du förmodligen kommer att bli av med riksdagsplatsen, Thoralf. Jag tycker faktiskt du borde ta strid för din plats. ”Du har fått en förklaring som du tycker är lam”. Jaja. Jag förstår absolut din ståndpunkt att om du inte är välkommen så vill du inte vara med på riksdagslistan.  Herregud vad jag har förståelse för den åsikten. Så skulle förmodligen jag också reagera. Det är bara att inse att någon eller några inom SD-toppen inte gillar dig. Varför vet jag inte.     

    Självklart kan man alltid hitta ofördelaktiga citat från din blogg som är till din nackdel men vi är alla människor med fel och brister och säger bra och dåliga saker. Jag gillar dig och vill ha dig i riksdagen. Med dina fel och brister. Så jag vill att du tar strid för din riksdagsplats och kämpar för att få en plats på riksdagslistan.

243

Jag hoppas SD inte menar allvar med att du har en blogg och det skulle innebära något slags kommunikationsproblem… herregud, det borde vara plikt för att alla SD-riksdagsledamöter har en blogg och svarar på inlägg och email och är tillmötesgående. På den punkten tycker jag du får med beröm godkänt i betyg. Du är ett föredöme som riksdagsledamot. Jag tycker du ska kavla upp ärmarna och kämpa för din riksdagsplats.”

Det höjdes ganska omgående röster för att en alternativ lista skulle tas fram till partiets valkonferens två veckor senare. Det var som jag uppfattade det personer i Stockholm och i Västra Götaland som tog initiativet till ett alternativt förslag på riksdagsvalsedel. Jag medverkade inte alls i framtagandet av listan utan jag tackade enbart ja till att ställa upp på den alternativa listan. Jag var ju redan nominerad. Några dagar innan valkonferensen började media återigen kontakta mig och ville få en kommentar om den alternativa riksdagslistans möjligheter. För att få tyst på alla spekulationer i media och på sociala medier skrev jag ett nytt blogginlägg

    ”De två veckorna som gått sedan valberedningen presenterade sitt förslag har varit jobbiga och lite svårt att motivera mig inför riksdagsarbetet, utskottsmöten och fyra debatter i kammaren men jag har gjort mitt jobb som om inget hänt, även om olustkänslan funnits i kroppen hela tiden. Jag är dock väldigt besviken på några saker. Valberedningens ordförande har aldrig kontaktat mig vare sig före eller efter att valberedningens förslag presenterades. Istället fick en ledamot i valberedningen sköta det jobbet. Jag tycker det är beklämmande! Ingen från den så kallade ”partitoppen” eller den ”inre kretsen” har heller kontaktat mig för att prata om varför jag petats från riksdagslistan och förklarat vad jag kommunicerat fel av partiets politik. Skäms man i ”partitoppen”?

    Jag har funderat fram och tillbaka huruvida jag skall närvara vid valkonferensen eller inte. Jag är inte ombud eller ingår i partistyrelsen och har därmed ingen rösträtt som många andra av de 60 personerna på listorna. I vårt distrikt Kalmar län har vi eftersträvat att så många som möjligt skall vara delaktiga i arbetet inom partiet därför har jag avstått från att vara ombud men jag är samtidigt övertygad om att våra ombud från Kalmar län gör det som de anser vara bäst. De har mitt fulla förtroende. Men med tanke på att media redan började ringa och mejla mig i onsdags och att de säkert kommer “jaga” mig i helgen oavsett om jag blir invald på listan eller inte. Hur jag än kommenterar detta kommer det bli fel i vissas ögon och därför har jag beslutat att stanna på hemmaplan i helgen. Tyvärr kanske några blir besvikna över att jag inte är närvarande men jag hoppas att ni förstår mitt beslut och min besvikelse.”

Den alternativa listan presenterades bara två dagar före valkonferensen och det var betydligt fler ändringar än vad jag hade hoppats på. Man hade bland annat plockat bort fyra kvinnor från listan och ersatt dem med män. Det var redan alldeles för få kvinnor på listan och nu blev slagsidan ännu värre på listan.
 

244  

Under valkonferensen var det dock väldigt många som vågade sig upp i talarstolen och prata för den alternativa listan men jag saknade dock Mattias Bäckström Johansson, som var min distriktsordförande i talarstolen. Han gav mig inte sitt stöd. Ett fegt och ynkligt agerande av MBJ. Ett riktigt svek! Nu fick jag egentligen för första gången ett kvitto på vem Mattias B Johansson var. Sedan han först blivit invald som ersättare i partistyrelsen 2011 och sedan som ordinarie ledamot i november 2013 hade tuppkammen vuxit ordentligt och hans maktfullkomlighet började så sakteliga blomma ut för fullt. Det var inte populärt att gå emot MBJ, inte ens på kommunnivå. Han vårdade sin image och sin felfria fasad väldigt noggrant. Aldrig ett uttalande eller utspel som stack ut.

     Mattias B Johanssons namn fanns även med på den alternativa listan så det skulle inte försämrats om den alternativa listan skulle vinna men han var alldeles för rädd att gå emot Jimmie Åkesson. MBJ fick dock sin riksdagsplats genom att han stod på plats nummer 24 i valberedningens förslag till riksdagslista.

      Vid omröstningen vann valberedningens förslag på riksdagslista med siffrorna 99-49. En klar seger för partiledningen. Jag undrade dock hur omröstningen hade gått om den alternativa listan bara hade haft två ändringar. Nämligen att jag och Gustav Kasselstrand hade ersatt två andra män på listan. Den omröstningen hade i så fall blivit väldigt intressant och jag tror att valberedningen och partiledningen kunde ha förlorat den omröstningen.

     Det socialdemokratiska kommunalrådet i Kalmar, Johan Persson (S) skrev även om hur riksdagslistan för SD togs fram på sin blogg och jag citerade hans logiska tankar på bloggen.

    ”Det måste betraktas som ganska häpnadsväckande att en sittande riksdagsledamot blir bortplockad från valsedeln av sitt parti. Motiveringarna har varit svajiga men har i praktiken gått ut på att Thoralf Alfsson betraktas som för rasistisk på sin blogg.

      Då inställer sig frågan. Om Alfsson inte får kandidera till riksdagen på grund av det han skrivit på sin blogg får han då kandidera till kommunfullmäktige? Eller gäller inte Jimmie Åkessons så kallande nolltolerans kommuner? Jag lägger mig inte i andra partiers nomineringar men tycker att SDs partiledning är mer än lovligt inkonsekvent och svajig. Antingen har man väl en princip eller så har man det inte. Med andra ord. Om Alfsson får kandidera för SD i kommunen borde han också få kandidera till riksdagen. Eller inte alls.”

    Nog fanns det en viss logik i Johan Perssons resonemang. Johan Perssons syfte med sitt blogginlägg var troligen att han hoppades på att jag även skulle stoppas från kommunvalsedeln.

245

Den logiken saknade uppenbarligen SD:s partiledning men framförallt valberedningen och presschefen Martin Kinnunen som uttalade sig på följande sätt för Barometern efter att jag sagt att jag inte fått några varningar eller rekommendationer angående min blogg från partiledningen.

    ”Det menar Martin Kinnunen, pressansvarig på SD, inte är överensstämmande med sanningen. Innehållet i bloggen har varit föremål för diskussion.

– Det är klart att man har varit i kontakt med honom. Men vi vet att han upplever att vi inte har det, säger Martin Kinnunen.

Det som hägrar för Alfsson nu är kommunpolitiken. Han hoppas att partiledningen inte kommer att ha synpunkter på hans kandidatur lokalt. Och hittills verkar hans önskemål få gehör. Martin Kinnunen tycker det är jättebra att han engagerar sig lokalt.”

Barometern 17 mars 2014.

Ett mycket märkligt resonemang från presschefen Martin Kinnunen. Det fanns dock fortfarande en möjlighet kvar om partiledningen tagit åt sig av de protester och det stöd som jag fått i olika forum på sociala medier men även i och med den alternativa valsedeln som förlorade på valkonferensen. Partistyrelsen skulle i början av april fastställa hela listan det vill säga det skulle läggas till ca 13 namn efter de 60 redan beslutade namnen på två olika valsedlar. Partistyrelsen hade givetvis en möjlighet att ta med mig bland dessa namn. Jag förstod dock att den chansen var minst sagt liten eller helt obefintlig efter det som varit.

     I riksdagen hade jag flera debatter i Skatteutskottet. Bland annat ett anförande där jag lyfte fram Sverigedemokraternas uppfattning om den så kallade pensionärsskatten. En motion från Carina Herrstedt angående att införa  gemensamma valsedlar för att minska möjligheterna till valfusk, röstades  givetvis ned av övriga partier. Trots alla fördelar med en gemensam valsedel, inte minst miljöaspekten men det brydde sig inte Miljöpartiet om det minsta utan röstade nej till motionen. Vilka hycklare! Jag är övertygad om att det förr eller senare kommer införas en gemensam valsedel i riksdagsvalet.

    Barometerns journalist Birgitta Hultman hörde av sig någon vecka efter valkonferensen och ville göra en intervju. Jag ställde upp efter en viss tvekan men det blev faktiskt en ganska bra artikel som fick nästan ett helt uppslag och det var mina tankar och svar som kom med i artikeln inte journalistens egna värderingar av mitt politiska arbete. Kors i taket.

    När partistyrelsens sista 13 namn på valsedeln blev offentliga så fanns jag inte med bland dessa nya namn heller. Jag utestängdes med andra ord helt och hållet från riksdagsvalsedeln. Uppenbarligen såg partistyrelsen en risk med att jag skulle kunna kryssa mig in i riksdagen i min egen valkrets, Kalmar län. Det var bara att lägga riksdagen på hyllan under en mandatperiod.

246

Kommentar i samband med att jag lägger ut denna del av boken på min blogg.

I efterhand har jag förstått att Mattias Bäckström Johansson var mer inblandad i petningen än jag förstod då. Det var mycket falskspel bakom ryggen. Det handlade om att få bort mig från riksdagsvalsedeln och bana väg för Mattias Bäckström Johansson in i riksdagen. Eftersom Mattias Bäckström Johansson satt i partistyrelsen och var nära förtrogen med Mattias Karlsson så blev jag helt enkelt utmanövrerad av Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Mattias Bäckström Johansson de vill inte ens ha mig på plats 61-72 på valsedeln i Kalmar län då risken fanns att jag skulle kryssa mig fram på listan till en valbar plats.

Mallorca 30 april 2026.

Hur väl lyckades då valberedningen med sin riksdagslista eller skall vi säga partitoppen eller varför inte pol.kom-gruppen med att ta fram en riksdagsvalsedel för mandatperioden 2014-2018? Kom ihåg att Linus Bylund var Jimmie Åkessons vapenbroder och ledamot av valberedningen. Det var ingen slump att Linus Bylund placerats i valberedningen av Jimmie Åkesson, partiledaren ville ha kontrollen. Utav valberedningens sju ledamöter så satte tre av dem sig själva på riksdagslistan, Linus Bylund, Per Ramhorn och Josef Fransson. Vänskapskorruptionen var stor. Det blev dock alldeles för många floppar på riksdagslistan!

· Plats 10 på riksdagsvalsedeln. Margareta Larsson, Jimmie Åkessons svärmor kom i konflikt med partiet och Jimmie tidigt under mandatperioden och blev politisk vilde i riksdagen redan i september 2015 och med stor frånvaro.

· Plats 14. Hanna Wigh, fick tidigt lämna socialutskottet efter interna konflikter och uteblev från riksdagen men lyfte sitt arvode. Anmälde Linus Bylund för sexuella övergrepp i slutet av mandatperioden.

· Plats 15. Kent Ekeroth fick ta time out efter ett krogbråk som han sedan friades ifrån i tingsrätten. Fick inte nytt förtroende 2018.

· Plats 19. Anna Hagwall, uteslöts ur partiet i december 2016 efter att hon lämnat in en motion som ansågs vara antisemitisk av media och senare även av medlemsutskottet. Ett sätt att bli av med Anna Hagwall. Gick med i Alternativ för Sverige.

· Plats 27. Pavel Gamov, skämde ut sig fullständigt i samband med en resa som valövervakare i Ryssland 2017, tvingades att lämna partiet.

· Plats 29. Anders Forsberg, avslöjades med att ha förskingrat pengar som distriktskassör. Dömdes till ett års fängelse. Tog time out från riksdagen men uteslöts inte från partiet utan anställdes som sakkunnig i landsbygdsfrågor.

· Plats 31. Linus Bylund, anklagades i september 2017 för sexuella övergrepp av Hanna Wigh. Tog time out från riksdagen och fick inte nytt förtroende på riksdagsvalsedeln 2018. Ingår fortfarande i partiets inre kärna.

· Plats 42. Christoffer Dulny, fick lämna riksdagslistan redan innan valet efter att han avslöjats med flera rasistiska uttalanden på sociala medier.

· Plats 45. Olle Felton, lämnade partiet och gick till AfS när han inte fick en plats på valsedeln 2018 efter sin revisionsrapport.

247

· Plats 46. Jeff Ahl, lämnade partiet och gick över till nystartade AfS med ca ett år kvar av mandatperioden.

· Plats 47. Stefan Jacobsson, avslöjades med bedrägerier med taxiresor och reseräkningar, dömdes senare vid tingsrätten för 39 bedrägerier mot riksdagen.

· Plats 51. Nina Kain, kom in som ersättare men uteblev mer eller mindre helt och hållet från riksdagen. Lyfte dock sitt arvode under hela sin tid i riksdagen.

När jag summerar detta får jag det till 12 floppar under mandatperioden. Det innebär att ca 20 procent av namnen på riksdagsvalsedeln 2014 blev floppar för partiet. Ett mycket dåligt facit. Rent ut sagt ett uruselt resultat och en skam för partiledningen och valberedningen. Det hade funnits bättre namn och trogna namn till riksdagsvalsedeln. Det var till stor del en kompislista med ja-sägare.

    Jag tänkte dock inte lägga av med politiken. Utan jag skulle jobba för ett bra valresultat i framförallt Kalmar kommun. Rikspolitiken skulle jag släppa helt och hållet och inte delta på något sätt. Det fick de personer som stod på riksdagslistan ta hand om. Jag hade sedan tidigare beslutat att inte kandidera till landstingsfullmäktige då jag hade räknat med att stå på riksdagslistan. Nu ville jag inte under sittande årsmöte i distriktet försöka ändra på den föreslagna landstingslistan, vilket många önskade men jag ansåg det vara fel mot de som hade topplatserna på listan, om jag skulle gå före dem på en alternativ lista, under årsmötet.

    Under påskveckan beslutade jag mig dock för att avsäga mig min ordinarie plats i riksdagens skatteutskott, som en markering mot partiet. Hade jag inte partiledningens förtroende att stå på riksdagslistan i valet 2014, så hade jag uppenbarligen heller inte partiets och Jimmie Åkessons förtroende att företräda partiet i riksdagen i skattefrågorna heller. En logisk slutsats enligt min egen uppfattning. Den 24 april lämnade jag officiellt skatteutskottet. Partiet fick lösa den frågan som de ville, ingen ifrågasatte heller mitt beslut eller  uttryckte några negativa synpunkter till mig.

      När skatteutskottet senare i juni hade sin avslutningsmiddag blev jag ändå inbjuden av både ledamöterna och tjänstemännen på kansliet. Det var faktiskt ett antal ledamöter och tjänstemän i utskottet som uttryckte stor förvåning över hur partiet behandlat och agerat mot mig, det kändes faktiskt riktigt skönt att höra.

248