De senaste veckorna har vi sett flera exempel på när Expo publicerat uppgifter och där sedan SD vidtagit åtgärder. Det gällde t.ex. när Katerina Janouch avbokas som föreläsare eller när Roger Richthoff hängdes ut och fick lämna SD och bli politisk vilde. Detta har hänt så många gånger att det är en praxis idag.

Jag lyssnade idag till Jimmie Åkesson i Sveriges Radios lördagsintervjun och givetvis så var uteslutningarna en del av intervjun gällande Roger Richthoff och Peter Lundgren. Även om de lämnat partiet självmant innan man hunnit besluta om en uteslutning.

Man kan nästan tro att Expo fungerar som en underrättelsetjänst eller säkerhetstjänst till SD och partistyrelsen.

Expo var orsaken till varför jag inte fick någon plats på riksdagslistan 2014. Jag ifrågasatte nämligen varför Expo och IRM hade så stort inflyttande på hur SD hanterade sina medlemmar i ett blogginlägg 2013.

I min bok ”Mina politiska fighter” ägnar jag några sidor från boken kring just detta och jag tänkte citera dessa sidor här nedan. Jag hittade nyligen en kartong med 12 böcker av min bok som hade gömt sig under en soffa. Är du intresserad så kostar boken idag 150 kronor + frakt 69 kronor. Skicka mig ett mejl eller pm så ordnar vi detaljerna.

Här nedan kommer det aktuella avsnittet från min bok. Jag står fortfarande för att det var ett bra blogginlägg som jag skrev.

”Alla dessa uteslutningsärenden och uteslutningar fick mig att fundera över vart partiet var på väg någonstans. Jag började skriva på ett blogginlägg som tog upp nolltoleransen och de konsekvenser som följt i dess spår. När jag skrivit ett utkast av blogginlägget en kväll i min riksdagslägenhet i Stockholm så tvekade jag på om jag skulle publicera det på kvällen eller inte. Jag förstod att vissa personer i partitoppen troligen inte skulle gilla det. Jag beslutade mig för att sova på saken. På morgonen läste jag inlägget flera gånger till frukosten och jag kände att jag kunde stå bakom det jag skrivit, då jag visste att många ute i landet var besvikna på hur partiet agerade mot sina egna medlemmar men jag förstod samtidigt att det skulle ogillas av en del. Innan jag lämnade min lägenhet för att promenera till riksdagen så tryckte jag på publiceraknappen.

Jag hade en promenad på ca 20-25 minuter från Östermalm ned till riks-dagen och när jag kommit på plats på mitt rum och startade min riksdagsdator och så småningom kollade min mejlkorg hade jag fått nedanstående mejl.

Jag förstod omgående vad det handlade om. Jimmie Åkesson hade aldrig tidigare bett mig komma till hans kontor under snart 3 års tid i riksdagen. Han hade heller aldrig någon gång varit nere hos mig på plan 4 och hälsat på under 3 års tid. Något som säkert gällde de flesta på plan 4 skulle jag tro. Jag förstod att han ville prata om mitt blogginlägg. Så här hade jag skrivit på bloggen.

”Under den senaste tiden har många medlemmar hört av sig till mig angående uteslutningar inom partiet. Alla är bekymrade över detta! En del är bekymrade över att våra företrädare uppträder på ett vårdslöst sätt i debatten och då framförallt på nätet. Men de allra flesta är bekymrade över hur dessa ärenden hanteras av ansvariga inom partiet. Den nolltolerans som införts i partiet var befogad för att alla skulle förstå allvaret i hur man som förtroendevald agerar offentligt, vilket även innebär på nätet och i synnerhet på Facebook och Twitter.

När jag gjorde FN-tjänst i Sinai 1978 var disciplinen stenhård de första veckorna och de som t.ex söp sig fulla på mässen skickades omedelbart hem till Sverige. Detta gjordes för att statuera exempel, därmed visste alla vad som gällde och alla tog ett personligt ansvar även om disciplinen senare blev mer tillåtande. Detsamma borde gälla när det gäller vår nolltolerans annars är risken stor att det blir EXPO eller andra sajter som ”hatar” SD som styr hur nolltoleransen tolkas. Det har ju höjts röster på dessa sajter att jag borde uteslutas från partiet på grund av min raka kritik av islam, inte minst på bloggen IRM. Det är vi som parti som bestämmer vad nolltolerans innebär i praktiken, ingen annan.

Jag anser att uteslutningar skall vara absolut den sista åtgärden och bara användas i undantagsfall. Att en medlem länkat till ”fel” sida på nätet och råkat gilla ”fel” grupp på Facebook kan inte vara tillräckligt underlag för en uteslutning. Det kan säkert hända att man länkar till en artikel på nätet som man tycker är bra utan att man tänker på vem som författat den eller att man inte har någon kunskap och kännedom om webbplatsen. Detsamma gäller att ”gilla” något på Facebook. Det bästa och säkraste är givetvis att endast ”gilla” det som man känner till. En aktuell jämförelse är ju Omar Mustafa och Socialdemokraterna. Någon uteslutning av Omar Mustafa har aldrig varit aktuell trots att han företräder Islamiska förbundet som är Muslimska brödraskapets förlängda arm i Sverige.

En person som har varit en eldsjäl för SD och partiet och varit en klippa på den lokala nivån med stort engagemang och sedan gör några misstag i ”stridens hetta” på nätet skall inte kunna bli föremål för en uteslutning. I synnerhet om dessa misstag inte upprepas och personen är medveten om sina misstag. Det är mänskligt att göra misstag och det gör vi alla. Det har vi sett exempel på bland annat Twitter. Med tanke på att vi driver tabubelagda politiska frågor kommer vi alltid i pk-medias ögon göra övertramp men det är inte pk-journalister som avgör detta utan vi och vårt parti.

Men sedan finns det också personer som helt enkelt inte är lämpliga att företräda vårt parti. Personer som inte själva begriper och inser var gränserna går. Dessa personer är helt enkelt inte lämpliga som företrädare för partiet men det innebär inte att de måste uteslutas från partiet. De kanske brinner för vårt parti och kan göra väldigt mycket nytta för partiet i andra roller som t.ex vid utdelningar av flygblad och informationsmaterial.

Idag har det tyvärr infunnit sig en olustig känsla av osäkerhet över vad man får skriva eller göra utan att riskera att bli föremål för ett ärende hos medlemsutskottet om EXPO eller IRM slår på ”stora trumman”. Många klagar på att företrädare för partiet är osynliga i debatten och frågan som måste ställas är givetvis om det är osäkerheten över vad nolltoleransen innebär som får medlemmar att hellre avstå från att synas i debatten än att istället skriva de artiklar som utmanar etablissemanget i de tabubelagda frågorna. I de kontakter jag har med medlemmar och sympatisörer förstår jag att många anser att det är EXPO och IRM som har tolkningsrätten över nolltoleransen. Idag har vi kunnat läsa ett blogginlägg på IRM med rubriken ”Rasist nummer tio utslängd tack vare IRM:s granskning”. Blogginlägget gör väldigt många partimedlemmar irriterade!

De är hög tid att partiet tar tillbaka taktpinnen från EXPO och IRM. Det är dags att partiet bemöter EXPO och IRM!”

Mitt blogginlägg fick Jimmie Åkesson att gå i taket. Vi hade ett samtal om blogginlägget på hans kontor, där jag hävdade att SD måste ta tillbaka taktpinnen från IRM och Expo. Jag menade också att min uppfattning var att det var av godo för partiet att medlemmar ute i landet förstod att det fanns riksdagsledamöter som motsatte sig den hysteri av uteslutningsärenden som hanterades av partiet. Jag upplevde det som att Jimmie och jag förstod varandra, även om vi inte hade en samsyn i frågan och jag lämnade Jimmies kontor med en relativt god känsla. Men jag bedrog mig gruvligt.

Blogginlägget fick till följd att jag utestängdes från riksdagsvalsedeln 2014! Det är i varje fall min egen bestämda uppfattning enligt den information jag fått från några personer med insyn. Jimmie Åkesson beordrade genom Linus Bylund som satt som ledamot i valberedningen att jag skulle bort från riks-dagsvalsedeln 2014.”