Hur tänker man på Barometern? Vad har tidningen för värderingar? Värnar tidningen det fria ordet och yttrandefrihet eller finns det vissa åsikter som är mer värda än andra? Finns det vissa politiska områden som skall bevakas och andra som skall skyddas från insyn och granskning? Får man granska den egna verksamheten och hur journalister utför sitt arbete eller är detta område tabu för Barometern.

En gång är ingen gång men två gånger är en gång för mycket. Två gånger utgör enligt mig ett mönster.

För drygt ett år sedan stoppade chefredaktör Anders Enström min debattartikel i vilken jag framför en del kritik mot media och journalister i nationell media. Den enda förklaring jag fick var att ”du kritiserar en rad namngivna medier” och uppmaningen att återkomma i ett annat ämne. Det var följande medier som granskats Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Sveriges Radio.

Men artikeln handlade i grund och botten om hur illa svenska journalister granskar klimatalarmismen och denna gång stigande havsnivåer. Något som Näringslivets medieinstitut hade granskat och framfört kritik mot.

Jag skrev givetvis ett blogginlägg om detta. Läs det på följande länk.

Nu har det hänt ännu en gång.

Någon vecka före jul skickade jag in en debattartikel till Barometern som i grund och botten kritiserade journalisterna för deras bristfälliga granskning av klimatalarmismen och alla deras tvivelaktiga eller ibland helt felaktiga påståenden.

Jag menade till och med att journalisterna genom sin obefintliga granskning av den politiskt korrekta politik som pågått under flera decennier har ett ansvar för den negativa utvecklingen i landet, såväl gällande invandringen som försvaret, energipolitiken eller klimatpolitiken.

Jag borde förstått att chefredaktör Anders Enström skulle stoppa även denna kritik av sitt eget skrå. Men samma dag som jag fick ett negativt svar så publicerade Barometern en ledarartikel med följande rubrik. Jag hade svårt att hålla mig för skratt över detta hyckleri!

Martin Tunström skriver i ingressen att ”angrepp på medier är vanligen ett svaghetstecken”. Ledarartikeln finns dock inte på Barometerns webbsida så jag kan inte länka till den.

För mig framstår det som ett enormt svaghetstecken när Barometern gång på gång vägrar publicera mina debattartiklar där jag ifrågasätter hur journalister granskar politiken och klimatrörelsen. Det kallar jag för svaghetstecken eller hyckleri!

Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag läst en enda artikel i Barometern som jag skulle kunna kalla för en granskning av en enskild fråga inom klimatalarmismen eller av hela klimatrörelsen. Inte ens på ledarsidan.

Det är ett svek mot tidningens läsare och mycket beklämmande!

Jag skickade därför min debattartikel till Dagens Kalmar istället, som publicerade den under juldagen. Läs den på deras webbsida.

Eller gå in på Facebook och kommentera på följande länk.