
Några korta reflektioner denna sena kväll.
Tittade på SVT:s nya debattprogram från Trollhättan. Jag uppfattar det som det var rena islamister i SVT:s nya debattprogram. I varje fall diskuterade de på samma sätt som islamister! De krävde underkastelse! Alla skall visa dem respekt men de respekterar inte Sverige och vår kultur och vårt samhälle.
Sverigedemokraternas Stefan Jakobsson dömdes idag för bedrägeri mot Sveriges riksdag. Hur kan en person som är smart och duktig vara så jäkla dum i huvudet? Eftersom jag själv varit ledamot i riksdagen så vet jag vilket regelverk som gäller och hur alla blir informerade och utbildade av riksdagsförvaltningen. Ändå har Stefan Jakobsson levt loppan på skattebetalarnas pengar. Fullständigt oförlåtligt.
Det som är ännu värre är att när han fick hoppa av riksdagslistan 2018 på grund av avslöjandet anställde partiet honom med en lön på 55 000 kronor per månad. Helt absurt! Samtidigt som partiet utesluter medlemmar för rena bagateller i jämförelse med det Stefan Jakobsson gjort sig skyldig till och hur han har skadat partiets anseende. Ändå håller partiet honom om ryggen idag. Vad sitter Stefan Jakobsson på för hemligheter som gör honom immun?
Det finns endast ett alternativ för SD om partiet skall ha någon trovärdighet! Avsked och uteslutning! Stefan Jakobsson har inte den värdegrund som krävs för att representera SD.
När jag jobbar med min bok hittar man ibland små guldkorn. Jag hade petats från partiets riksdagslista 2014, utan någon riktig förklaring och många SD-medlemmar var besvikna. Efter Jimmie Åkessons besök i Borgholm under valrörelsen 2014 skrev dåvarande ledarskribenten på Barometern, Marika Formgren, bland annat följande dräpande text på ledarsidan. Jag räknades också till äldre SD-representanter och hon hade i texten ifrågasatt petningen av mig.
”Lägg till detta att äldre SD-representanter, som Stellan Bojerud, inte får mycket utrymme medan lojala företrädare i 30-årsåldern tycks kunna göra en snabbare partikarriär än begåvningen motiverar, och en annan bild av SD tonar fram. Bilden av ett mycket toppstyrt parti, där en styrande kärna hellre matchar fram oerfarna men ofarliga kandidater, än kandidater som har potential att bygga en egen väljarbas. De senare betraktas sannolikt som farliga, eftersom de skulle kunna bli alltför självständiga gentemot partiledningen.”
Det citatet kommer förstås med i min bok i sin rätta kontext